Friskt vågat?
Jag funderar på om jag skall sticka ut hakan riktigt rejält. Fotoklubben jag är med i ger varje år ut en almanacka med gamla bilder från orten med omgivningar, levererade av muséet. På mittuppslaget visas ett antal bilder tagna av klubbmedlemmar med olika intressen. Allt i svartvitt, av kostnadsskäl. Jag är ingen svartvittfotograf, men jag vill inte svika vår hårt arbetande almanackskommitté så jag har suttit och gnetat ihop en samling att skicka till dem. Men det kan jag ju inte visa här! Eller...?
Jag har inga höga tankar om mitt svartvita äventyr, så egentligen är det riskfritt att lägga upp. Om det blir sågat är det bara att konstatera faktum och gå vidare. Till psyket eller nåt ;-) Om ni kan läsa denna bloggen har jag bestämt mig för att ladda upp några exempel. I så fall fritt fram att dräpa.
Vi hörs!







Hälsningar Lena
Hälsningar, Bjarne
Fast jag får väl tillägga att jag är inget fan av "avfärgat" troligtvis präglad av min barndom där färgbilder ansågs vara så mycket finare att konstnärer till och med färglade svartvita bilder.
Har en stor sådan på mig själv från ett julspel och var sååå stolt över att ha en färgbild, nu talar vi om 1955.
Men jag vet, det är fint och uppskattar det också. Tar till och med fram min ärvda lådkamera vid sällsynta tillfällen och fotar svartvitt. Men då är det ingen färg från början.
Ha det gott/Stig
Jag kom att tänka på en sak man hör ibland, det där att man kan rädda en litet misslyckad bild genom att göra om den till svv. Jag för min del tror inte att det är rätt väg att gå, även om jag i vissa fall kan förstå vad man menar.