Sommarens premiärpresentation i Damadromen!

Det har gått litet trögt med introducerandet av nya dovhjortskalvar i Damadromen, några hindar har haft smygrepetitioner senaste veckan men hållit hårt i telningarna och inte tillåtit längre språngmarscher. Hustrun och jag konstaterade i går eftermiddag att nu dröjer det nog inte länge innan mammorna tappar den absoluta kontrollen över sina kalvar som har benen fulla av spring. Mycket riktigt, redan några timmar senare, i går kväll, var det dags! Den lilla kalven for omkring som en raket i Damadromen, det fanns inte en chans att hinna fotografera eller filma. Efter en stund tog det tydligen på krafterna, den lille lade sig ner för vila och jag kunde få bilder och litet filmsnuttar. Kalven har feminina drag tycker vi, och ögon som utklassar Betty Boop totalt (hon seriefiguren, ni vet. Googla annars). Men vi har misstagit oss förr, och den hiskeliga farten i springandet tyder mer på att det är en kille. Tjejerna brukar vara mer stillsamma. Vi får försöka kolla in närmare framöver.

En riktig liten sötnos är det i vilket fall som helst! Skönt med en liten paus.

Sedan upp och hoppa igen!

Mycket att hålla reda på!

Trött blir man! Dags för ny paus.

Och hungrig blir man också! Dags för påfyllning av raketbränsle!

Såja! Redo igen!

Det gick verkligen undan i går kväll, det fanns inte en chans att hinna använda stativ. Det hade behövts för filmning, 7D med batterigrepp och 100-400 är inte alldeles lätt att hålla stilla när man måste använda skärmen som sökare. Sådant får man leva med ibland, här kommer en filmsnutt från premiären!

Vi hörs!

Det börjar röra på sig i damadromen!

Och vad är nu damadromen undrar ni säkert. Jo, jag kom att tänka på velodrom, där cyklister far runt. Och hippodrom, där hästar far runt. Båda benämnda med latinska uttryck. Så vad är då naturligare än att döpa vår gräsmatta till damadromen - där hjortar far runt? Vetenskapliga namnet på dovhjort är Dama dama, så saken är ju solklar.

Den lilla hjortkalven med mamma kom i går förmiddags och käkade gräs. -Himla gott gräs här, mamma! ser hon ut att säga.

Hon - vi är ganska säkra på att det är en liten fröken, det näpna feminina utseendet tyder på det - kollade in var mamma höll hus...

...innan hon gick för att kolla in vad det där konstiga är för någonting. Träd?

Sedan snabbt tillbaka till mamma igen. Små tjejer kan också hoppa, skutta och springa, det har vi sett genom åren.

På tal om hoppande, skuttande och springande så har jag undrat var alla andra dovhindar håller hus med sina småttingar. Jag kollade däggdjur - dovhjort - kalv i Lightroom, och kunde konstatera att de första kalvarna brukar dyka upp första veckan i juli som tidigast. Helt normalt alltså, de andra föder väl för fullt och de som fött väntar på att småttingarna skall nå presentabel ålder, det vill säga kunna hoppa runt litet själva. Det brukar ta några dagar.

I väntan på att fler kalvar med mödrar och eventuellt bröder som man kan sparra mot, lägger jag upp en film från 20 juli i fjol. Den ljusa kalven döpte vi till Laban efter lilla spöket laban, han i böckerna ni vet. Laban var riktigt ljus, och i tidig gryning och sen kväll såg han nästan lysande ut. Ett riktigt litet spöka alltså. Nu skall jag prova att lägga in en video. Definitivt inte proffsklass, men jag har i alla fall roligt sedan jag i fjol äntligen provade det där att filma med systemkameran :-)

Vi hörs!

Klipper till med ett inlägg om klippning!

Milda makter vad tiden går! Snart fyra år sedan förra blogginlägget här! När jag läste Bobs blogg om gräsklippning tänkte jag att nu får jag klippa till med ett klippinlägg jag också. Jag har länge vurmat för att man inte skall klippa gräset när maskrosorna blommar, maskrosor innebär festmåltid för våra vildbin. Hur jag tänkt kring det har jag tagit upp under Naturliga tankar på våran hemsida, under Låt alla dina maskrosor finnas -ett tag i alla fall. Sedan några år försöker vi hålla en bra bit av tomten som "vildmark", vi bor på stor naturtomt så det är minst sagt arbetsbesparande! I år har jag klippt ännu mindre än tidigare, bara en gång hittills i år, och då bara en bit. Sedan måste trädgårdstrakten på service, den kom hem igen i går men jag vägrar åka runt i den soldränkta gryta vår tomt utgör i skogen här när det är över trettio grader i skuggan på balkongen, nordsida dessutom. Nedan ett par bilder på hur vår gräsmatta ser ut just nu.

Vi bor alltså på naturtomt, bokstavligen mitt i naturen. Det innebär att vi får massor med trevliga besök året om. Nu är bigarrå- och körsbärsträd fulla av bär, och lika fulla av diverse fåglar. De sköter bärätandet på höjden, de river ned massvis på marken när de far runt, och det nedfallet har vi en rävmadam som tar hand om. Förra året kom även hennes ungar och till och med maken, hittills i år har vi bara sett damen. Men bären är många och räcker ett tag, det kommer kanske fler bildtillfällen när övriga dyker upp. Ett par bilder på rävdamen nedan. Emellanåt tittar hon längtande upp i trädet. Nåja, det är inga rönnbär i alla fall och antagligen inte sura -jag vet inte, vi får aldrig smaka...

Nu är tiden inne för en av årets större begivenheter, nämligen dovhindarnas öppnande av kalvdagis på vår gräsmatta. De kommer varje år och låter sina telningar busa och leva om på ett ställe där de kan springa fritt och samtidigt vara tämligen säkra på att ingenting hemskt händer. Många underbara upplevelser och bilder blir det! Årets första lilla krabat dök upp för några dagar sedan tillsammans med mamma och ytterligare en hind. Det var ett mycket snabbt besök, jag hann knappt fatta kameran innan det var över. Kalven kan inte vara många dagar, mamma har knappt hunnit stänga porten efter utsläppet. 

Det gäller att hänga med mamma bland gräs och grenar!

I går var det dags igen. Nu var mamman litet säkrare på att kalven hängde med och hade inte fullt så bråttom in i buskaget igen.

Sista hjortkalvbilden här nedanför är inte av högsta klass precis, men man ser att kalven är redo för att rusa runt med kompisar när de dyker upp.

Vi hoppas i alla fall att det skall bli som tidigare år, med många kalvar som busar för fullt. Vi får se hur det blir, det finns ett vargrevir i närheten och det har kanske påverkat hjortarnas rörelser i trakten. Men de har kunnat känna sig trygga här förut, så vi tror att de återkommer.

Sista bilden blir på lekytan, vår nu tämligen igenvuxna gräsmatta. Härligt att kunna ha arbetsrummet som gömsle när det är dags!

Vi hörs!

Duvmjölk eller filmjölk med havrefras och blåbärssylt - vilket är bäst?

När vi satt vid frukostbordet i morse kom det fler frukosthungriga ute på balkongen. En var hungrig i alla fall, den andra fick stå för käket. Jag hade filmjölk med havrefras och blåbärssylt, den hungriga besökaren fick duvmjölk eller krävmjölk som det också kallas. Jag tror nog att jag föredrar min vanliga frukost.

Ringduvorna har börjat trivas i omgivningarna, vi har minst tre bon runt huset. De har lärt sig att vi inte är farliga, de här båda satt kvar 3-4 meter från oss trots att de kunde se genom fönstret när jag reste mig, hämtade kameran och kom tillbaka. I början skulle de ha flaxat iväg så fort jag tittade åt deras håll.

Jag lägger upp en serie utan bildtexter, man ser vad som försiggår.

Vi hörs!

Ny art av dykand håller på att utvecklas?

Det får bli en snabblogg, jag kan ju inte undanhålla er vad som hände i fågelbadet i går eftermiddag. När jag vände mig om från datorn pågick idogt badande utanför fönstret, och jag fick snabbt tag i kameran. Inte så lysande bilder, men jag kan ju inte undanhålla er den här badfantasten. Tänker blåmesen kanske söka medlemskap hos dykänderna?

Vi hörs!