Blommor och bin. Eller Humlor och bin. Eller...

Hej!

Humlor och bin lovade (hotade?) jag ju med i förra bloggen. Blommor, humlor och bin kanske. Plåtar man nektar- och pollensökande krabater kommer det ofelbart blommor med på bilderna. Eller, det räcker ju i så fall med ”blommor och bin”. För humlor är ju också bin! Men det visste jag ju inte då i fjol när jag fick för mig att försöka fotografera och artbestämma humlorna i vår omedelbara närhet.

Jag visste att det finns olika humlearter. För sex år sedan såg jag som vanligt många humlor i ett tistelbestånd, en av dem avvek från de andra med intensiv gul päls. Det blev några snabba bilder och jag frågade på ett nätforum och fick veta att det var en åkerhumla:

Jag hittade bilden när jag klickade på ”humla” i Lightroom för att få ihop bilder till bloggen. Jag kände direkt igen bilden, och kunde också konstatera att det inte alls är en åkerhumla. Inte ens en humla. Det är en fluga! En brun björnblomfluga (Arctophila superbiens) som skickligt klär ut sig för att skrämma den som vill ha ett gott mellanmål.

På den här nyare bilden ser man att den lyckas bra. Men den avslöjas av sina ögon och antenner.

Nedan ett par bilder på en riktig åkerhumla (Bombus pascuorum). Nog är den där blomflugan lik!

Jag såg ju att det var skillnad på humla och humla när jag väl börjat titta efter. Den här fick jag lära mig var en trädgårdshumla (Bombus hortorum), på väg att samla blått pollen i en iris.

Eller den här lilla skönheten i rött och svart, en stenhumla (Bombus lapidarius).

Jag undrade hur många humlearter det finns. Fem? Tio? Dessutom kom det med andra små kryp på insektsbilderna. Här har en silverstreckad pärlemorfjäril fått sällskap med en färgglad liten krabat. På ett nätforum fick jag veta att det var ett buksamlarbi. Jag hade hört talas om solitära bin, kul att ha sådana här tänkte jag.

Jag hade bilder på tapetserarbi också, och det hade jag hört talas om tidigare. Två arter redan! För jag visste inte att det finns flera arter buksamlarbin. Inte bara arter förresten, flera släkten med många arter vardera! 11 släkten, varav tapetserarbin är ett. När jag hittade de uppgifterna snurrade det i skallen, och sedan var jag fångad i bivärlden. Jag måste ju försöka plåta de som finns här i Linnekulla! Både humlor och bin!

När jag sökte vidare fick jag veta att i Sverige har vi 40 humlearter och runt 260 arter solitära bin. Det hade jag ingen aaaning om... Men jag hittade snabbt en art, trädgårdssandbi (Andrena haemorrhoa) på tomten. Den gula blomman är, citat från Wikipedia "harris, uttalas "har-ris", eller på bygdemål i Skåne hararis, Cytisus scoparius"

Jag har låtit de latinska namnen följa med i texten när jag kopierat nyckelorden i LR. Inte för att snobba, det är helt enkelt den bästa identifieringen om man vill veta mer. Dessutom har jag ingen anledning att snobba, jag är total nybörjare på humlor och bin, dessutom försedd med ett allt mer teflonbehandlat minne så jag har ett elände med att lära mig vad krypen heter och att känna igen dem. Jag hoppas att jag inte gjort bort mig och satt fel namn på bina och humlorna här... inte alltid lätt att få det rätt! Men roligt är det, och himla intressant!

Nog för idag! Mer kommer!

Vi hörs!

Hjortbesök

Hej!

Det var ett bra tag sedan det blev någonting skrivet här i bloggen. Jag funderade på hur jag skulle göra med mitt medlemskap på FS, nedgradera eller rent av nedlägga? Men så blev det svart fredag – till omväxling från alla novembergrå- och jag passade på att förnya medlemskapet till bra pris.

Då måste jag ju använda det också! Jag började fundera på att göra en serie inlägg om det jag kommit att intressera mig speciellt för här i Skåne-alperna de två senaste sommarsäsongerna, humlor och bin. Vilda bin, det ni! Det kommer att bli litet om det med tiden, ni slipper inte undan. Men jag börjar bloggskriverierna med litet större kryp.

När jag tittade ut genom fönstret i går eftermiddag skymtade jag rörelser i buskagen i den delen av tomten som vi lånat ut till grannens hästar. Men det var inte hästarna som rörde sig, det var en grupp dovhjortar på besök. Inte ovanligt alls, men alltid lika roligt. Jag anade en spetshjort bland några hindar, och sedan en med litet mer horn. Efter en stund klev en av hindarna ut på gräsmattan för att spana efter käk.

Kastanjerna har dom gjort slut på, men gräs och annan växtlighet finns. Efter en liten stund kom den större av unghjortarna också ut på gräset.

Brunsten är slut, så han hade till och med tid att äta. Sådana triviala sysslor överläts tidigare i höst åt damerna, som festade på kastanjer medan aktuell herre visade upp sig som värsta muskelbyggaren. Han får skylla sig själv som missade kastanjemiddagarna tidigare i höst.

Må vara att brunsten är slut, men han var mån om att hålla stilen när han gick omkring bland damerna. Och spetshjorten fick förvisso vara med i gruppen, men fick hålla till i utkanten på behörigt avstånd.

Även när de käkat färdigt och gav sig iväg såg han till att trava värdigt med högburet huvud.

Ja, då var återkomsten avklarad. Jag skall börja planera och inte bara fundera på de där bi- och humlebloggarna jag nämnde. Med tiden så...

Vi hörs!

Utterhanen ger honan present vid Naturum Vattenriket i Kristianstad.

Det är någonting speciellt med de där uttrarna vid Naturum Vattenriket i Kristianstad. Skånsk råkall vinter som kyler genom märg och ben lyckades inte hålla mig därifrån på fredagsmorgonen. En stund efter att jag kommit dit tyckte en av uttrarna att det var dags för litet publikfrieri.

Jag har undrat över uttrars uppvaktningsseder, kan det vara så att hanen ger honan små presenter? Bjuder på smaskiga små fiskmåltider? Vid ett tillfälle blev jag speciellt nyfiken på det, honan begav sig mot hanen som låg på isen och tycktes påkalla uppmärksamhet. Jag tog bilder på hennes väg dit och framkomsten, och tur var det! Hemma vid datorn kunde jag se att han fångat en fisk som han erbjöd henne, och hon tog nästan vördsamt emot den. Dessutom upptäckte jag ett presentöverlämnande litet tidigare som jag missat helt på plats.

Hanens uppvaktning med presenter till honan skedde på ganska stort avstånd, morgonsolen lyste på isen och allt ljus gjorde att uttrarna nästan blev silhuetter. Bildkvaliteten är inte den bästa, men de bilderna får hänga med här ändå. Det är fantastiskt att ha fått uppvaktningen på bild, liksom att hela uttergruppens morgonlek på isen kom med.

Det har varit fantastiska morgnar vid Naturum Vattenriket! Jag hoppas att det ska finnas möjlighet att återvända dit och se den nya omgången utterungar under sommaren och hösten.

Fler bilder finns i bildspel på min hemsida Linnekulla.se.

Simma lugnt!

Utter och kungsfiskare i Vattenriket, Kristianstad.

Utter och kungsfiskare. Två djur man som amatörfotograf inte precis snubblar över. När jag för fem år sedan läste att utter finns i omgivningarna här i Skåne (http://www.expressen.se/kvp/det-varas-for-uttern/) tänkte jag att det vore ju en dröm att få syn på. Kungsfiskare har jag sett fantastiska bilder på här på Fotosidan, själv har jag aldrig sett någon, än mindre har jag plåtat någon. Eller, hade menar jag.

När Naturum Vattenriket byggdes blev kungsfiskaren en symbol. En bjässe sitter högt upp på en påle när man svänger in på parkeringen. Keramisk tror jag, men sitter där gör den.

För en tid sedan kom en utterhona med två ungar till Naturum Vattenriket, mitt i Helgeå och närapå mitt inne i Kristianstad. Och kungsfiskare började visa sig där regelbundet. Uttrarna har väckt stor uppmärksamhet så klart, och ”ALLA” har varit där och fotograferat. Utom jag, då. Tills i förrgår, då åkte jag dit i vinterkylan. Och bilder fick jag, både på utter och kungsfiskare! Det kändes närapå magiskt att skriva in de båda nya nyckelorden i Lightroom...

Efter det kunde jag ju inte hålla mig, utan åkte dit igen i går för att frysa halvt ihjäl i den skånska vintern, men ha fantastiskt kul. Och bilder blev det igen. En av uttrarna är en riktig linslus! Bild på kungsfiskare blev det också. Det finns två där, den i går var den som skadat vingen. Det syns på bilden att det inte står rätt till. Den klarar att flyga och att fånga fisk, jag såg själv när den tog en. Förhoppningsvis kan det töa ett tag nu, så att stackaren inte dyker i nyis och slår sig än värre.

Nu har dessutom en fjärde utter dykt upp (bokstavligen!) bland de tre första. En hane? En ny omgång utterbarn på gång? Tänker mamma utter stanna vid Naturum Vattenriket? Hoppas kan man ju, och att de har ett helt fantastiskt fiskafänge där ger näring åt hoppet!

Jag har lagt ett par bildspel från de härliga morgnarna på min hemsida, http://www.linnekulla.se/

Ha det gott i väntan på våren!

Vintern fortsätter, isrosorna blommar.

Termometern håller sig på minussidan både dag och natt, och ska enligt vädersiarna göra så ett tag. Det är inte så vanligt här i Skånealperna numera, det brukar vara ett evigt hattande mellan tö och frost som gemensamt bygger upp ett inte särskilt roligt väglag i omgivningarna. Då är det bara att spänna broddarna på stövlarna.

Jag är ingen vinterälskare precis. Som barn älskade jag vinter, och när min farbror sa att dom milda, disiga Skånevintrarna var bra, ”Det är så mjukt och skönt...” sa han, tyckte jag att han var obotligt korkad. Numera har jag anammat hans synsätt.

Men OK, så här med någon minusgrad och några centimeter snö går det att stå ut med vintern. Det är ljust, rent och fint. Veckodammsugningen går mycket lättare när folk, hund och katt inte drar med grus, lärkbarr, rester av höstlöv och annat mög in efter utevistelser.

Och riktigt tjusigt var det på bilrutan i förmiddags. Jag hade inte den tid jag skulle velat ha för att fånga de vackra isrosorna, när vinkeln stämde för skärpedjup stämde den definitivt inte för motivframhävande. Då ska man inte ha begränsat med tid om det ska bli fina bilder, men här kommer ett par exempel i alla fall.

1.

2.

Dagens blåmes är från igår.

3.

Vi hörs!