Litet svärmande för svärmare
Sven Karlander har en blogg från i förrgår med mycket fina bilder på kaprifolblommor. Det kom upp litet frågor kring lämpliga pollinerare och svärmare omnämndes. Svärmare är fantastiska små fjärilar, så nära kolibri vi kommer här i Sverige. Varje sommar har vi dagaktiva sådana här som håller till främst i en paradisbuske, ett par meter från balkongen. Då kan jag få bilder med mitt Canon 100-400mm L när de håller på. Att försöka med makro på marken funkar dåligt, de är oftast på 3-4 meters höjd så det går bättre från balkongen. Mest är det humlelik dagsvärmare eller kortare humledagsvärmare. Det finns en till som är mycket lik, oftast i stort sett identisk förutom en liten, liten detalj som jag återkommer till i bildsvepet. Även större dagsvärmare kommer, in intressant fjäril genom att den är migrant och flyger hit från norra Afrika - södra Europa. Intressant att läsa om humlelik dagsvärmare och större dagsvärmare i länkarna som går till Artdatabankens artfakta.
Svärmarna är sannerligen inte lätta att få på bild, de flyttar omkring mycket snabbt, hovrar någon sekund eller två och sedan till nästa blomma. Vingarna rör sig så snabbt att man inte ser dem med blotta ögat, men med kort slutartid kan man få dem på bild. Humlelik dagsvärmare har ett vingspann på 38 -49 mm, kroppen är ett par centimeter. Om man inte vet vad man skall titta efter är det lätt att missa dem eller ta dem för någon humla eller svävfluga. Jag har aldrig lyckats se någon av dem på kaprifol, men väl på blåeld och som sagt paradisbuske. Första bilden är från 2020, humledagsvärmare på blåeld. Där gick det fint att använda 150mm makro på riktigt nära håll. Man ser hur lång snabel den har där den hovrar framför blåelden och når ner i blomman.
Här följer ett svep med bilder på humlelik dagsvärmare, avslutas med hur man skiljer den från svävflugelik dagsvärmare.
Här en bild på den humlelika. Den svävflugelika saknar en vingribba genom framvingens diskfält. Den efterföljande bilden är en delförstoring där jag markerat området man skall hålla utkik efter. På bild alltså, in natura lär man aldrig se den på en levande svärmare ;-)
Och här delförstoringen med markering:
Och sedan några bilder på större dagsvärmare. Som namnet säger, den är litet större men inte mycket. Och snabb den också! Det är inte blixtbilder, fjärilen och blommorna är solbelysta och bakgrunden i djup skugga.
Hej då! säger en humlelik dagsvärmare.
Vi hörs!












Tack Sven! Det är kul när man lyckas få till det något så när.
Tack Peter! Det kan behövas litet tur för att få syn på dem, jag är lyckligt lottad eftersom de dras till paradisbusken ett par meter från balkongen och gärna kommer flera stycken.
/Sven
Tack Sven! Roligt att kunna bidra. När de flyger litet längre sträcka rullar de in snabeln snyggt, när det är tätt med blommor brukar de bara böja in den litet innan det är dags att sörpla igen.
Hälsningar Jörgen
Tack Jörgen! Ett välbekant problem det där att hinna få tag i kameran! Min står alltid redo på datorbordet med för säsongen lämpligt objektiv, nu när min snälla svägerska låtit mig överta en 80D står den redo med 150mm makro och den gamla 7D med ett 100-400mm. Men det är inte alltid den beredskapen räcker, många motiv är synnerligen kortvariga...
Så vackra vingar den första hade och så snyggt fångat.
Ing-Marie
Tack Ing-Marie! Ja, när man ser den på bild med utspända vingar är den tjusig! När man ser den flyga ser man inga vingar alls, och det är litet synd. Kanske kan man träna ögonen till snabbare slutartid? ;-)
Tack Stefan! Jo, man behöver nog vara åtminstone litet specialintresserad för att upptäcka vissa insekter. Innan jag blev fångad av vildbin hade jag sett någon liten röd, luden sak i berberisbusken, ofta många. Numera vet jag att det är glödsandbin ;-)