Kaprifol
Kaprifolens blommor utvecklas enligt ett strikt schema som innehåller många subtila skönhetsupplevelser och som är intressanta att följa med kameran. Kaprifol är en klättrande buske (eller lian) som finns i södra delen av Sverige ända upp mot Norges syd- och sydvästkust. På vägen dit blev den Bohusläns landskapsblomma. Härnere i tallskogen längs den skånska sydostkusten finns det gott om vildväxande kaprifol.
Blommorna är rörformade och sitter i grupper eller klasar. Till en början sitter de tätt ihop men öppnar sig sedan i ett stjärnformat mönster som är nästan, men inte helt, symmetriskt. När den enskilda blomman slår ut, öppnar den sig i spetsen som viks upp i två graciöst böjda flikar så att ståndare och pistiller kan titta ut. I varje blomklase sker detta gradvis, men till slut har alla de rörformiga blommorna öppnat sig. Med litet tur kan man hitta utslagna blomklasar där alla blommorna har kommit lika långt, vilket ger ett vackert och nästan ståtligt intryck. Här kommer några bilder på kaprifoler i olika stadier av utveckling.
En tidig blomklase med tätt sammanhållna blommor
Blomklasen börjar spricka upp
Den här blomklasen har kommit litet längre.
Stjärnformad blomgrupp med två utslagna blommor,
De rörformade blommorna viker upp sig i elegant böjda flikar för att släppa fram ståndare och pistiller.
Den fullt utslagna blomgruppen i all sin prakt.







Hej Morgan! Tack för din kommentar! Javisst är de vackra, kaprifolens blommor! I ärlighetens namn är det också många som kan se ganska skräpiga ut, men när man hittar de fina exemplaren är de som naturens små konstverk.
/Sven
/Gunnar S
Hej Gunnar! Roligt att du gillar bilderna. Läser på Wikipedia att blommornas långa och smala rör medför att det bara är stora insekter med långa sugrör, som svärmare (skymningsfjärilar), som kan komma åt den nektar som finns i botten. Läser också att svärmarna kan "hovra" framför blommorna, ungefär som kolibrier. Som vanligt har naturen finurliga och välanpassade lösningar - så länge som vi människor inte trampar in och rubbar dess cirklar...
/Sven
Ja det blev ju lite fel där. Ska väl vara att pistillen svävar utanför ståndarna. Så klart.
I min kryddgård surrar bin och humlor förnöjsamt och flitigt i dagarna. Men på natten kommer de svärmare och andra nattflyn. Då sker arbetet tyst och diskret.
/Gunnar S
Hej Christer, Tack för ditt positiva omdöme! Vi har gott om vildkaprifol där jag bor, men jag har aldrig lyckats få syn på någon svärmare som suger nektar. Att få se en hovrande svärmare skulle vara en intressant upplevelse.