Vi gick på i ullstrumporna.

Gick som sagt från att lämna film för framkallning och kopiering hos byns kemikalieaffär som var ombud för fotoaffären i stan med lab, till att själva framkalla och kontaktkopiera med fingeravtryck, damm och allt. Vi vaskade fram massvis med kontaktkopior som ingen saknar nu när de försvunnit. Men det var roligt att plåta, och inte minst fantastiskt roligt att framkalla själva, så massvis med 6x6 kontakt blev det som sagt. Ja, massvis kanske är att ta i, men betydligt fler än det skulle ha blivit med betalt framkallningsarbete.

Annars var det vanligaste fotograferandet som för de allra flesta, bilder på familj, släkt och vänner. Mamma, pappa och syrran när vi var på utflykt, släktingar när det var kaffekalas i någons trädgård. Mamma och pappa under en paus i det rivna gamla garaget som nu skulle göras om till ”uteplats”.

När vi läste om småbildskameror med utbytbar optik, förstod vi att det var ju något man måste ha. Jag lånade min fasters Agfa Solette för att i lönndom kolla om det inte gick att byta objektiv på den. Fanns det inte en springa som tydde på det? När det inte släppte godvilligt tog vi fram rörtången, men avstod klokt nog från att fullfölja. När man tänker på det, puuhhh…

I stället tog vi med kameran till stan och dess ledande fotobutik för att få hjälp. De var snälla där och skrattade inte ut oss, men förklarade att det inte gick att skifta optik på den kameran. Men att det inte bara gick att köpa färgdiafilm till den, något som vi var helt övertygade om för något annat än dia från småbildskameror hade vi aldrig sett. Vi fick veta att det fanns både positiv film, dia, och negativ, för ppappersbilder. Allt i både svartvitt och färg. Vi fick också vars en broschyr på Minoltas flaggskepp SR-2. Vi satt ofta med dem och drömde, ända tills vi fick broschyrer på Minolta SR-7, med inbyggd CDS-mätare, ljusmätare färdig och klar i kanten på kamerans framsida! Nya drömmar!

Närt det blev dags för sommarlov från realskolan 1965 sökte jag jobb som semestervikarie på fotoaffären, och blev antagen. Jag sparade idogt, och en kamera blev det när hösten närmade sig. Ingen Minolta med inbyggd CDS-mätare, utan en Canon FP utan någon mätare alls. Canons motsvarighet till SR-7 hette FX, men den var för dyr för att sommarlönen skulle räcka. Det gjorde ingenting, jag var oerhört stolt över min Canon FP!

Nu blev det många bilder, fortfarande släkt och vänner så klart. Och en ungdomskärlek! Här kommer en kavalkad från de närmaste åren efter kameraköpet.

Så började alltså min fotoaffärsbiträdeskarriär. Mest som sommarvikarie men även en tid som fast anställd. Det var mycket lärorikt på många sätt, för på den tiden förväntades fotohandeln bistå sina kunder med all tänkbar hjälp. En mycket vanlig beställning var ”Jag ska ha en vanlig film till en vanlig kamera”. Jag lärde mig snart att det kunde vara precis vad som helst i filmväg, från just vanlig till någonting man knappt hört talas om. 120 och 620 får väl anses vara ”vanlig filmspole” men 116, hur många känner till den? Föregångaren till de båda andra.

Batterier till kameror och blixtar skall jag inte ens försöka dra igenom, ett tag var det poppis bland tillverkarna att ”ta fram” ett nytt, ovanligt batteri till varje ny modell. Inte så bra för möjligheterna att få tag i ett några år senare, kan man tänka.

Man skulle inte bara känna till vilken film som passade i vilken kamera, man skulle kunna sätta i den också. Oerhört många kunder visste inte hur deras kameror skulle laddas och tog med kameran till affären för att få den isatt. Jag fick ladda allt från gamla lådkameror över Kodak Brownie till gamla Leica, Rollei, Voigtländer, Zeiss, till Hasselblad!!! – det fanns de som inte kunde sätta film i sin Bladare!

Och man träffade alla sorters fotografer.

Vi hörs!

Dubbelolle 2018-07-14 21:48

Mycket rolig o trevlig läsning o tidstypiska bilder, fint! LO

Svar från aasaboe 2018-07-15 08:47

Tack Lars Olov! Roligt att du gillar mitt pladder.

Sten Björklund 2018-07-14 23:27

Håller med Lars Olov, så tidstypiskt. Tycker det är riktigt roligt att titta på sådana här bilder trots att det är för mig okända människor. Mycket trevlig läsning också. Att folk inte kunde ladda sin kamera var nog ganska vanligt. En betydligt modernare historia var när jag gick in i fotoaffären och bad om en Elit 100. Killen som var ung hade nog bara digitalkameror i huvudet för han visste inte vad det var för något. Jag såg några rulla på en undanstoppad plats så jag fick peka på vad jag ville ha.
Sten

Svar från aasaboe 2018-07-15 08:50

Tack Sten! Kameraladdning var laddat, för att vitsa till det. Inte konstigt alls, bildtagandefrekvensen var oerhört långt ifrån dagens stormflod. Ny film köptes inte ofta, bäst att få den isatt!

Stican 2018-07-15 08:21

Jättefina bilder med en förhållandevis modern kamera, jag köpte en Canon FT men så sent som 1970 efter att min Minolta ER gått sönder. Minoltan skaffade jag i mitten av 1960-talet för att kunna ta lite bättre familjebilder bland annat. Av dina bilder så tycker jag att den där flickan tittar på flugfångaren väcker lite minnen från somrarna på landet.
Ha det gott/Stig

Svar från aasaboe 2018-07-15 08:54

Tack Stig! Canon FT hade inte kommit när jag köpte min. När den kom blev det min nya dröm, strålgångsmätning, ojojoj...! Det blev aldrig någon FT för mig, och ingen F1 heller.