Trängsel och inspiration

På stora delar av mässan var det inte så trångt i början på fredagen, med undantag för det imponerande antalet personer som samtidigt trängs i denna fotoautomat i anslutning till en monter.

Från andra sidan blir det uppenbart att dessa besökare nog är mer intresserade av ett annat fabrikat än det som ställt upp fotoautomaten.

Inspirationen från några av föredragen kom till användning redan dagen efter, vid en utflykt till ett område strax utanför Norrköping. Det får representeras av dessa två intima landskap.

Den första i färg.

Och den andra i svartvitt.

Hamra nationalpark

Jag har passerat avfarten till denna nationalpark många gånger, på väg till eller från Ramundberget eller Bruksvallarna. Men när man färdas långa sträckor gör man inte gärna någon avstickare utan är koncentrerad på att komma fram så snabbt som möjligt. Denna gång var det andra förutsättningar, jag hade Orsa som bas för en semestervecka och ett av huvudmålen var just Hamra nationalpark (mellan Orsa och Sveg).

Jag började i den gamla ursprungliga delen som är ett urskogsområde med flera hundra år gamla stammar. Och visst ligger det en del gamla stammar, men jag var ändå förvånad över att det mesta av skogen verkade ganska ung. Vädret, strålande sol och inte ett moln på himlen (i tisdags), gjorde också att det inte blev så stämningsfullt. Det som imponerade mest var mängden av hänglavar på träden.

Som vanligt  råkade jag också ut för att ha fel objektiv vid ett tillfälle när det gällde att vara snabb. Det blev några bilder av en slända, på närgränsen med en 85:a, innan jag bytte till en makro-105, och då tyckte sländan förstås att det var dags att lämna platsen. Så det blev en nödlösning, kraftig beskärning av en bild som inte är riktigt skarp.

Öppna myrar är svåra att återge på bild så att man får den rätta känslan av ödslighet, en erfarenhet jag fått från några turer till Store Mosse i Småland. Det man kan satsa på är ensamma träd omgivna av ingenting, med lite mer sammanhängande grupper av träd i bakgrunden. Det som inte syns i bild är förstås att det inte är någon vanlig mark och att man inte bara kan gå omkring och leta bra vinklar utan för det mesta är hänvisad till spänger längs en led.

Myrar innebär också en mängd öppna grunda vatten som ger naturen ett mönster. Det innebär också möjligheter till speglingar och färger som bidrar till en speciell stämning (självklart önskar man sig lite dimma i en miljö som denna, men det får bli en annan gång och troligen en annan plats).

En krusning på vattenytan kan göra stor skillnad, den öppna ytan blir plötsligt lite spännande och det går att göra en vettig komposition av det som nyss verkade ganska tråkigt.

Besöket var en upplevelse, även om bildresultatet blev magrare än väntat. Ibland kan man inte vänta in rätt väder och ljus utan får göra det bästa möjliga av situationen. Samtidigt är det en tröst att det faktiskt finns liknande motiv på närmare håll. Strax utanför Norrköping (i Kolmården) finns ju Fjällmossen som kan bli utflyktsmål någon dag när man vaknar och konstaterar att det är dimma utanför fönstret. Då kan man dra nytta av inspirationen och erfarenheterna från Hamra nationalpark.