En äldre mans strövtåg genom tillvaron. Ibland med en kamera i handen.

Stockholm city

Ha’ru nånsin vatt i Stockholm city? undrade Lundell på första plattan. Jodå, i stort sett varenda dag. På gott och ont.

Jag fascineras av alla dessa par som drar fram på stan. Coola män med tjejen vid armen och alla vackra kvinnor med sina en mil långa ben. Bara det att dom verkar inte ha så mycket kontakt med varann. Dom går där som på en catwalk.

Jag har väl fel. Klart dom har kontakt. Eller? Det är bara mina snapshot som frusit ögonblicken där dom stirrar frånvarande in i evigheten. Inte kan man leva så isolerat?

Fast i tider när vi förväntas vara socialt mediala 25 timmar om dygnet, är det ett oproportioneligt stort antal människor som avskärmat bara glider runt och glor ner i sina mobiler. Tar dom alla del av den arabiska våren? Håller sig Ajour? Eller spelar dom alfapet?

Jag vet inte. Jag har dödat mitt facebookkonto för månader sen och vridit nacken av twitter. Jag har överlevt de långa knivarnas natt. Hittills har det gått fint. Och jag gillar att kolla in och prata med människor.