Nyliga kort ... 30
En ny dag randas.
En söndag. En alldeles färsk sådan, just utkrupen ur skalet. Och vad kan väl den ha i sitt sköte?
Mordbrand. Nya skjutningar. Bomber som faller i Mellanöstern. Drönare i Ukraina. Hot och repressalier i Taiwan.
En helt vanlig söndag 2023 alltså.
Det vore lätt att ge upp, fast nyfikenheten på vad som ska hända på måndag, tisdag, onsdag osv är större. Och tur är väl det.
Jag undrar hur kålsoppeförsäljaren i Alfta folkpark resonerade medan han stod och bredde ostsmörgåsar till hågade? Han - eller hon för den delen - är nog borta sen länge. Och kanske parken också. Bilden är från sent sjuttiotal och mycket vatten har hunnit rinna utmed Voxnans lopp sen dess.
Men ibland känns det tryggt och gott med gammal tillförsikt, känslan av totalt förtroende. För vem skulle inte vilja sitta där och sippa på en blodapelsinläsk och lyssna till dansmusiken från banan intill? Allt medan bomberna smäller över Gaza och Putin förtjust gnuggar händerna. Och själv hör man inte ett ljud.


En så talande bild från en gången tid, som nog inte kommer tillbaka.
Vi som är gul nog minns just sådan små folkparker. De var helt opretentiöst underbara. Kanske hittade man en flicka att dansa med.
Ha en bra söndag
Bob
Tack Bob.
Näe, klockan går nog inte att vrida tillbaka.
/Hälsningar Göran
Nu i mobilkamerans värld går det inte så lätt att begå förbrytelser i skymundan. Tittade just på TV 4:s dokumentär om Hamas överfall på Israel, och slaktandet av ungdomar på musikfestivalen. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig sådan blodbesudlad grymhet (den dokumentären plus annan rapportering). Jag mådde illa många timmar!
Den som tar till svärd, skall med svärd förgås.
Matteusevangeliet 26:52
Hej Peter!
Ja, numera går det faktiskt vissa dagar utan att jag sätter på några nyheter. Jag känner mig mätt liksom.
/Hälsningar Göran
Jag frestas att göra som du, men är rädd för att hamna på det sluttande planet - mot att bli asocial och ge faderuttan i världen.
Som jag ofta har upplyst folk här på FS, är det så på min sommarvilla på Åland, att 1950-talet lever kvar. Ingen dator, ingen smartphone, inte ens någon TV. Extremt skönt under tre sommarmånader.
Händer det något dramatiskt så blir jag nog upplyst på min lilla radio.
Tack Stefan.
Jo, den kunde nog inte vara tagen i något annat land.
/Hälsningar Göran