Vinterörn

Årets sista besök i örnkojan började bra, strax efter nio landade denna kungsörn i torrakan utanför. Den gamla taigaskogen på berget i bakgrunden är upplyst av morgonens första solstrålar och örnen sträcker ut sina mäktiga vingar. Ibland kan naturfoto vara så enkelt! Alla innehållslösa timmar jag spenderat i samma koja är helt bortglömda och slitet med att förse örnarna med mat betalar sej på en sekund. En fantastisk avslutning på året!

Säsongens första besöket i örngömslet

Efter en lång och mörk höst har vintern kommit med full styrka, nästan minus trettio grader flera nätter varvat med ymniga snöfall har modellerat ett fantastiskt vinterlandskap. Dags för säsongens första bevakning uppe på berget!  Redan efter en timmes väntan dyker denna adulta kungsörn upp i en torraka och jag bereder mej på en lång väntan men redan efter en timme dyker den ner på det utlagda och översnöade vildsvinskadavret där den sedan äter konstant i en timme. Resten av dagen blir tyvärr fri från örnar så jag får istället sysselsätta mej med att plåta mesar och nötskrikor.

Envishet lönar sej i längden!

I år skulle det äntligen bli verklighet med tjäderspel och tid avsatt för många nätter i gömslet på spelplatsen. Gömslet sattes på plats redan i början på april och första övernattningen blev några dagar senare. Redan långt innan skymningen installerade jag mej i den varma sovsäcken och fick ganska omgående höra flera tuppar flyga in på nattkvist ackompanjerade av en ropande slagugglehanne. Spänningen på topp med andra ord. Vaknade tidigt med spänd förväntan men blev rejält besviken då inte en enda tupp spelade, det hade börjat blåsa halv storm... Detta mönster upprepade sej under ytterligare fyra morgnar där störningsmomenten i tur och ordning blev 10 cm blötsnö, hällregn och ytterligare stormnätter. Efter fem försök hade jag inte ens haft en tjäder i sökaren! Medans mina kamrater som var där före och efter mej levererade bild på bild. Men jag är inte bitter (bara lite...) och beslutade mej för att göra ett sista försök. Bära eller brista. Även denna morgon startade trevande men jag hade trots allt några tuppar i direkt närhet av gömslet. Strax efter kl 8 fick den närmaste tuppen nog av sin närmaste revirgranne och gjorde några rusningar mot den. Å äntligen fick jag mina efterlängtade spelbilder på aprils sista dag i denna fina naturskog!  

Vardagslyx med mörk baksida

Den senaste vecka har jag haft förmånen att på väg till och ifrån arbetet tillbringa en stund varje dag med att följa några lappugglors sorkjakt. Det är minst fem ugglor som reglerar sorkbeståndet på några åkrar. På sitt vanliga oblyga sätt sitter dom på skoterledsmarkeringar, snökäppar och stenrösen helt obekymrade av förbipasserande hundägare och närgågna fotografer. Att dom dyker upp i Gästrikland i denna omfattning (finns ytterligare tiotalet lappugglor i landskapet just nu) är tyvärr ett varningens tecken på att sorkbestånden längre norrut har kraschat. Förhoppningsvis finns det tillräckligt med gnagare kvar för att några av ugglorna väljer att påbörja en häckning. Jag håller tummarna för det!

Peter

Min bästa bild 2009

Jag tar nu självmant stafettpinnen för att visa min bästa bild från 2009. Christer Sjöberg har startat en lavin med sitt upprop, fantastiskt bra och självklar idé= genialiskt!!

Grävde en kort stund i arkivet men fastnade ganska omgående för bilden på den landande lappugglan från våren 2009. Lappugglan har alltid varit en favorit, allt sedan jag hittade min första häckning 1982. Inget möte med denna uggla lämnar en oberörd. Jag har sedan fotograferat arten vid ett flertal tillfälle och har en ganska bra samling art-, flyg- och actionbilder.

Bilden jag nu valde tog jag på en inäga i Västmanland i slutet på april förra året. Den i vanliga fall väldigt medgörliga och oblyga ugglan hade knappt visat sej på hela kvällen och solen började obönhörligt sänka sej bakom skogsridån. Plötsligt dyker den upp och börjar sitt traditionella "hoppande" mellan stängselstolparna, allt medan solen sjunker fortare och fortare....I de sista solstrålarna landar den på en stolpe med solen lysande genom vingarna! Behöver jag nämna att jag somnade med ett leende på läpparna?

Nu är det bara att ta nya tag inför 2010.

M v h

Peter