Som en tjuv om natten.

Tidig kväll i lövskogen, på en gren sitter en maskerad gynnare och spanar. Har efter en helg med nattjobb sökt mig till lugnet i skogen. Sitter på en stock bevuxen med grön mossa. Självklart har jag ett sittunderlag mellan mig och mossan. Överallt hör jag fåglarnas sång,  det prasslar till under stocken mitt emot mig. 

Ut ur ett hål från stocken sticker ett litet huvud ut. En sork, mössen har nog lite mer spetsiga huvud.  Jag sitter stilla och höjer kameran. Får ett par bilder innan sorken upptäcker mig eller anar sorken en annan fara. 

Sniffar och luktar gör sorken för att sedan kvickt försvinna in under stocken. 

Sorken lockas av maten och kommer ut igen, denna gång på andra sidan av stocken. Där solens strålar  fortfarande når marken genom träden, får jag en fin bild på sorken. 

En större hackspett landar ovanpå stocken, sorken gömmer sig kvickt. Ett nytt motiv för mig. 

Hacke ställer upp sig i solen strålar och poserar för en bild. För att snabbt ta sig upp på trädets stam. 

Där den stannar upp och letar mat. 

Det är som skogens djur känner av att jag behöver lite uppmuntran, där jag sitter och söker ett lugn som jag saknar. 

Ett stycke nästan orörd natur är den bästa medicinen.  Får man då även lite besök av naturens invånare, kommer orken åter och man är åter en delvis hel människa  igen.  

Som en tjyv om natten, kommer jag till skogsgläntan för att ta lite av friden som tycks råda här.  

Ha det gott.

Gröngöling och andra fåglar i Vitsippsdalen.

Vitsippsdalen vid botaniska trädgården där är det en av få bevarade västsvenska urskogar. Det är ett naturreservat och endast nedfallna träd över stigar tas bort.  Det vistas massor av människor där, kanske för placeringen är så centralt i Göteborg.  Fåglar och Ekorre finns det gott om, men inga eller väldigt få rådjur. Kanske förståligt när man har en botanisk trädgård och även odlar olika träd från hela världen som ett skafferi för framtiden. 

För mig och många andra är det ett tillgängligt vattenhål bara 3 minuter med spårvagn. Nu på våren innan löven kommer. Har man större möjlighet att följa fågellivet.  Fast man får leta efter hål mellan alla grenar för att få en bild på de fåglar som sitter i toppen av träden.

Här gör han sig klar att flyga iväg. Fick tyvärr inga bra bilder på flygturen. När jag senare hittade honom igen klättrade han ner baklänges på stammen av ett träd. Där han senare försvann bland snåriga buskar. Jag lämnade honom ifred, säkert några myror eller annat småkryp på marken han var ute efter. 

Entita det har jag nu förstått att det är och inte Talltita. Dom här finns det gott om här och ställer villigt upp på bild. 

Entita i profil. Det är många som söker sig hit och man får ofta en trevlig stund sittandes på en stock. 

Klart att du får vara med på bild. En mindre hackspett hördes hacka. (sa hon som satt bredvid mig på stocken att det var) Vi såg den och den märkte oss och flög iväg. Lite längre bort hittades den högt upp i ett träd och för mig omöjlig att få en bra bild på. 

En närbild på Större hackspett får avluta. 

Ha det gott. 

Måsar

Alla dessa måsar, utan deras skrän ingen riktig sommar. När man hör dom tänker jag alltid på kust och hav. Men för andra är dom bara ett otyg. 

Gråtrut omgiven av fiskmås. Det är vad jag tror. Gale säger dom ute på öarna i norra skärgården. 

Spanar efter något ätbart. När jag i unga år träffade min fru och var ute vid hennes föräldrarhem i Göteborgs norra skärgård. Fick jag lära mig att dessa fåglar är mycket bra på att knycka det som serveras. Står du och grillar kan du inte ens vända ryggen till. 

Jag satt ute och höll koll på Svanarna, för att se om deras ungar hade kläckts. Istället kom en flock måsar. Vinden var kall och hård. Solen värmde där det var lä. 

Det var bara en av svanarna vid boet och den låg kvar på äggen så måsarna hade viken helt för sig själva. 

På huvudet. 

upp ur vattnet. När någon får napp, 

Då kommer de alla på en gång. Verkar nästan som man inte vill vara underst.

Tror det får räcka nu med bilder. 

Två till det blev det. Det måste även finnas med några med blått vatten i bakgrunden. Svanarna vad hände me dom? Efter att måsarna flög iväg satte jag mig närmare vassen. Det var kallt och blåsigt och vinden var inte så kraftig där. Jag försökte mig då på att ta lite bilder på en Sädesärla som flög mellan vassen. När jag satt där då kom den andra svanen tillbaks. Jag fick lite bilder på dom bägge. Visar dom en annan dag. 

Ha det gott.

Mitt namn är Svan, Knöl Svan. Kom inte närmare.

Kanske är det en varning i stil med rubriken, Herr svan vill förmedla. Endast en bro och 5 minuter med spårvagn från Nordstan i Göteborg, häckar ett par svanar. Jag besökte min dotter som gick en segelkurs och gick en tur i omgivningen.  Solen lyste och vinden var hård från väster denna dag.

Bland vassen, där det var lä, skymtade jag ett svanbo. Där ligger hon väl skyddad.

Hanen kom ut och sneglade mot mig, innan jag knappt förstod det sätter han fart.

Upp i luften, men direkt ner igen. Tror han ville visa upp sig för mig. Eller så var han bara sugen på en tur och kom sedan på att han har ett ansvar för sin lilla familj.

Tillbaks och för att patrullera och skrämma bort inkräktare. Det passerar ganska många människor men de flesta ser eller bryr sig inte om svanarna. 

Söka mat och äta. 

Så får han syn på ett par gäss som tog en paus på en gräsplätt bredvid mig. 

Stilig och imponerande håller han alla borta från sitt bo. Han behöver inte göra mycket mer än simma omkring. Det verkar som alla förstår hans potential och avstår att utmana honom. 

Det blev många bilder och många fler har jag kvar bara på denna svan. Ett av mina största problem är alla bilder man kommer hem med. Inte för att det gör något med många bilder. Det är däremot ork jag saknar. 

En sista bild från mig och Herr Svan.

Ha det gott.

Kattuggla

Högt upp och svår att upptäcka sitter kattugglan. Fast om det står flera andra i skogen och tittar rakt upp, kan man upptäcka den även med otränade ögon.  den var ganska slö och sneglade trött på de som stirrade upp bland träden. 

Inte så långt från den första kattugglan satt den andra. 

På med telekonverter 2ggr på mitt 300 mm  (för er med andra format blir det 1200mm) för att få några närbilder. Mycket grenar ivägen var det. Manuell fokus fungerade bäst och var inte så svårt. Stängde av stabiliseringen för att kolla hur det skulle vara utan. Inte alls bra, tur att det finns bra teknik. 

Stannade inte så länge, den får vara ifred. Någon dag senare möttes jag av att den ena av ugglorna var död. Det fanns spår på marken av plockade fjädrar. Troligen har den blivit ett byte för en större fågel.  En del av livet, men lika sorgligt ändå. Jag intallar mig att så länge den inte blivit dödad av en människa eller människors handlingar är det ok. 

Ha det gott.