Leica M till lågpris
Leica M Typ 262 är en billigare version av Leica M Typ 240. Det har sparats in på en del detaljer för att få ner priset.
Kamerahuset är gjort av aluminium istället för mässing. Det har fördelen att vikten reduceras med 100 gram, men nackdelen att kamerahuset inte slits lika snyggt. Det bli grått istället för guldfärgat där färgen skavs av.
Funktionerna live view och video har plockats bort. Det är väl tveksamt om detta verkligen reducerar tillverkningskostnaden, men det är i alla fall ett sätt att göra tydligare skillnader mellan kamerahusen.
Leica har lyckats göra slutaren i Typ 262 något tystare än i Typ 240. Kamerahuset är mer lik M9/M-E som många anser är snyggare än M 240. Det röda Leica-märket har också gjorts något mindre och i ögonfallande.
Vi har ännu inte fått det svenska priset, men EU-priset uppges vara 5 500 euro inklusive moms. Leveransstart den 25 november 2015.
Leica meddelar också att det blir möjligt att specialbeställa digitala Leica M-modeller med önskat utseende och med vissa valbara funktioner, på samma sätt som det tidigare gått att beställa analoga modeller efter egen smak. Leica kallar tjänsten för A la Carte.
Läs mer
84 Kommentarer
Logga in för att kommentera
M(e)-262 var för övrigt Luftwaffes första jetdrivna attackplan.
Då har ju M 240 vad du önskar :)
Jag kan tänka mig att en del gatufotografer välkomnar M Typ 262. Tystare, lättare och billigare är ju bra. Och live view och video är inget som de behöver.
Instämmer i Magnus resonemang. Jag skulle nog hellre välja Leica M262 än Leica M240. Tystare, lättare och billigare. Enda nackdelen som jag ser är att den inte blir lika snygg när den svarta lacken slits, men man får försöka att vara rädd om den ;)
En sak som jag undrar över när jag försöker läsa info om M262 är om man kan använda sig av den elektroniska sökaren som finns som tillbehör till M240? Förmodligen inte eftersom M262 inte har "live view". För i så fall skulle ju skillnaden mellan de två kamerorna (förutom att den senare har en tystare slutare) enbart vara möjligheten att filma och då kanske Leitz anar att försäljningen av M240 skulle bli lidande. Å andra sidan skulle de ju sälja M262 i stället.
Som stillbildsfotograf kan det ibland vara bra att ha "live view" till en Leica M. T.ex. när man använder sig av objektiv som inte finns som ramar i mätsökaren, vidvinkliga objektiv, tele och makro. R-objektiv och andra. Eller om man har något objektiv som inte är riktigt kalibrerat med mätsökaren.
/T
Nej man kan inte använda sig av den externa elektroniska sökaren som passar M240. Dom har tagit bort kontakten under blixtskon. Notera även att ramväljaren som kom tillbaka på M-P(240) nu är borta igen.
Jag tycker det är konstigt att man talar om "lågpris" när det handlar om pengar som annars förknippas med det verkliga premiumskiktet. Lägre pris i förhållande till ännu dyrare modeller är väl mer OK i så fall. Allt är relativt!
Rubriken "lägre pris i förhållande..." hade blivit ganska trist :)
Förvisso men nu är det väl inte bara rubriken som är rätt trist. Åtminstone om man ser det ur ett kundperspektiv :-)
Ett hus i fräst aluminium. Ingen finmekanik a la good old Leica.
Ingen video. Ingen live view.
Ändå 50 tusen för enbart kamerahuset.
Må så vara att Leitz gluggar är fantastiska.
Men det är Fujis också.
Och jag får ett. helt gäng x100T för samma slant. Så pass många att de räcker för en livstid, även om jag skulle råka tappa en i baclken, eller i vattnet..
Märkligt vilken dragningskraft en liten röd plupp kan ha.....
Måste ju bara vara en smal publik med tanke på priset.
Leica är ett exklusivt märke och har naturligtvis inte samma volymer som Canon och Nikon. Men Canons och Nikons toppmodeller kostar minst lika mycket. För den som exempelvis ägnar sig mycket åt gatufoto kan en Leica M och en 35:a vara en väl motiverad investering. Kan tänka mig att många som håller på med fågelfotografering lägger ännu större summor på sin utrustning.
Men då ska det inte vara en "lågprismodell" :-)
O nej ingen fulmodell för 50K :-)
Det här får väl räknas som en digital Leica M4-2, som bland leicorna är mycket underskattad (och uppskattad av ägarna).
http://en.leica-camera.com/Photography/Leica-M/LEICA-M-Typ-262/Images
Vore faktiskt skoj o se hur en sketen Nikon D810 hade varit mot denna...
Jättefina bilder faktiskt. Fantastiskt dynamiskt omfång...men ändå?
Jag har tagit lika fina bilder rent tekniskt med min gamla D70 :-)
Man kan alltid diskutera priser och finesser, men för de flesta som gillar att fotografera med Leica behövs inte så mycket finesser. Leica M har aldrig varit en konkurrent till SLR/DSLR genom antalet finesser utan det har handlat om helt andra saker. Om man liksom mig föredrar att plåta med en mätsökare/genomsiktssökare blir en SLR inget bra allternativ, eller för att uttrycka det i klartext: det är inte jämförbart. Om man likt mig inte anser sig behöva en massa finesser förutom en ljusmätare blir allt sådant ganska betydelselöst. När det gäller priset så kostar kameran ungefär som Canon och Nikons toppmodeller, eller till och med lite mindre, en förklaring till detta är givetvis att kameran inte är billigare än dessa att tillverka, en annan är att det är mer kostsamt att producera något i förhållandevis små serier.
Väl skrivet!
Jag tror det sticker i ögonen för att priset inte ligger i paritet till vad man kan få från andra märken (läs funktioner osv.). Men fortfarande lustigt att så många måste kommentera det och utrycka deras åsikter om idioti till de som finner kameran intressant och värd pengarna. Tur att det bara är kameror och foto på den här sidan haha.
Lustigt att se att det väcker så mycket känslor hos många för att det väcker så mycket känslor hos många som själva inte använder märket ;-)
Jag kanske inte direkt är något referensverk i samanhanget , men kameran ser ut som den har ungefär samma prestanda som min Nikon FM , dvs tråkig. Under skalet så förstår jag att vi snackar kvalitet utöver det vanliga.
Nu är jag inte heller en företagsekonom/strateg , men varför kan man inte sänka priset och få en större publik?
Jag inbillar mig att med aggressiv reklam och överkomliga priser så skulle Leica blomstra som aldrig förr.
Nu har promillen talat :-)
Leica kan inte blomstra mer som företag än vad dom gör nu. Dom säljer allt som tillverkar. Det kan man knappast säga om Nikon/sony/Canon osv. Skulle dom öka tillverkningen så skulle dom behöva bygga en än större fabrik och kvaliteten kanske skulle bli lidande. Tyvärr så är nog Leicas fokus framåt än dyrare produkter. Dom har inget intresse av att sälja mer än vad dom klarar att tillverka, tror inte heller att dom vill att alla ska ha en Leica. Tyvärr.
Att de är framgångsrika står utom tvivel.
Vad var det nu räven sa om rönnbären...
Det är ju iof inte så konstigt. Om något är omotiverat dyrt och du har andra kamera modeller som ger samma prestanda fast är billigare så är det helt naturligt. Och jag tror många inklusive mig själv skulle vilja köpa en någon gång men tycker att det är för dyrt och sedan funderar över varför man kan köpa något i samma klass fast det är så mycket billigare.
Men sedan förstår jag varför det går bra, människor som är entusiaster eller har bra med pengar har lite andra prioriteringar och köper ändå för "känslan" och den där röda pricken.
Lite väskan med vuitton märket, gör ungefär samma som en vanlig väska men folk köper den ändå för hutlöst pris av samma anledning..( retsam jämförelse, men stämmer ändå rätt bra tycker jag ).
/Martin.
Det finns säkert en del som betalar extra för den lilla röda pricken, men jag tror det viktigaste skälet att man köper Leica är att man får något som är konstruerat att hålla väldigt, väldigt länge. Leica är (oftast) kvalitet rakt igenom.
Så är det definitivt inom den analoga kamerascenen. Det är, handen på hjärtat, inget annat kamerafabrikat i historien som fortfarande fungerar så bra och används så flitigt som Leica. Inte Nikon. Inte Hasselblad. Absolut inte Canon.
Nu tror jag inte att den digitala kamerascenen kan räkna med samma livskraftighet, men det ska bli spännade att se hur länge Leicas digital M-mountkameror lever kvar. M8:an är fortfarande en mycket använd och relativt eftertraktad kamera. Modellerna med fullformatssensor lär plåtas med ett bra tag till, tror jag.
Ja angående de analoga husen kan jag tänka mig det faktiskt. Dom har ju sett mer tidlösa ut hela tiden också än de andra tillverkarna och ser fortfarande likadana ut. Plus kvaliten också.
Och som sagt, jag hade gärna också köpt Leica kamera vid något tillfälle, och jag vet att jag har köpt på mig saker som kostar mer än flera Leica hus sammanlagt, men då handlar det om en hel del mer utrustning i slutändan än ett eller 2 hus :)
Om jag börjar fota analogt igen vid något tillfälle kanske man letar upp någon gammal Leica bara för att få känna på den lite.
Vad ska man diskutera för nåt om nya modeller om inte pris och funktion? Jag ser inget konstigt alls i den diskussionen med tanke på det skyhöga priset vs prestanda.
Det var nog det lustigaste jag läst i en recension, kan en kamera slitas snyggt? Och skulle mässingfärg vara snyggare än metall? Högst subjektivt. Vissa kanske tycker det är värt en tyngre kamera för att det ska slitas "snyggt", för egen del, jag har aldrig ens tänkt tanken.
Du har uppenbarligen aldrig sett en snyggt sliten, svart M4:a i mässingen! :)
http://leicaphilia.com/wp-content/uploads/2014/05/BP-M3-5414-3.jpg
Nördigt? Jo, som fan, men ändå... det är nåt speciellt med patinan på äldre mässingskameror.
För eventuella hobbylingvister på Fotosidan kan jag informera om att uttrycket "i bara mässingen" (dvs naken) är ett äldre svenskt uttryck som syftar på försilvrade mässingsljusstakar där silverskiktet delvis har nötts bort. Bilden ovan visar alltså en Leica M4 i bara mässingen. (Info hämtad från den mycket underhållande boken "Bevingat" på Albert Bonniers förlag.)
Ja hur kameran "slits" är en viktig parameter som jag alltid tar hänsyn till när jag väljer kamera.......... hmm. Ärligt talat så har jag aldrig någonsin brytt mig om hur min kamera "ser ut", bara hur den presterar och fyller mina behov. Och färgen på slitningarna måste ju ändå komma otroligt långt ned på viktig-listan. Men en en del har väl kameror lika mycket för att visa upp som att ta bilder med, och det är ju deras val. Vad som är snyggt är dock, och kommer alltid vara subjektivt. Jag föredrar metall före mässing och jag måste välja.
Tycker ändå att hur den slits, är överflödigt i en recension, och har aldrig sett det i en recension förut.
Att en del uppskattar spåren av slitage, patina, på en Leica har en direkt koppling till kvaliteten och hur mycket den har använts, dvs att leicor typ aldrig går sönder / blir oreparabla. Patinan i sig är ett tecken på kvalitet.
Jag tror man ser det som en bonus, och kanske inte något viktigt för själva fotograferandet. Men en tankelek: En Sony A7 kommer troligen inte fungera tillräckligt länge för att få en patina.
Dagens bästa kommentar:
"En Sony A7 kommer troligen inte fungera tillräckligt länge för att få en patina."
Ja det svaret gjorde dig lycklig märker jag, så jäkla gött det kan kännas, Äkta Tysk teknik det ä grejer det.
http://en.leica-camera.com/Company/Press-Centre/Press-Releases/2015/Press-Release-Special-limited-edition-LEICA-M-P-‘CORRESPONDENT’-SET-CREATED-BY-LENNY-KRAVITZ-FOR-KRAVITZ-DESIGN
För övrigt tycker jag att A la Carte borde döpas om till A la Cartier ;)
Fast jag tycker den där "fuskpatinerade" modellen känns lika het som stentvättade jeans. Det ska ju vara RIKTIG, självförvållad, patina! :)
Det är svårt att diskutera priset utan kunskaper om Leicas kostnader för kameran. Låg tillverkningvolym ger högre kostnad per enhet, både för utveckling och tillverkning. Även kostnaden för att sälja kameran kan vara högre, detta är ofta fallet för lyxprodukter.
Om folk bara jämförde pris och prestanda så skulle ingen köpa dyra mekaniska klockor. I Leicas fall köper man en kamera som är monterad för hand, som har ett unikt mätsökarsystem och en sensor som är anpassad för M-objektiven. Lägg sedan till känslan för varumärket och den taktila upplevelsen. Uppskattar man inte något av detta ska man köpa något annat.
Det är rimligt att Leica tar ut i pris för att täcka produktionskostnader etc, förstås. Och det försvarar priset, som de sätter. Men sedan väljer jag om jag vill betala det priset, och hjälpa till att täcka framställningskostnaderna. Och vad jag köper baseras till stor del på känsla, inte på rena förnuftsval, också förstås.
Men det är likafullt rimligt att diskutera märkets betydelse för *"vilja ha"-känslan, som inte bara finns i kameravärlden. Och det är fullständigt självklart att man kan diskutera pris i relation till vad man får, också jämfört andra kameror. När det sedan gäller vad jag till slut köper är det alltså en mängd parametrar inblandade. Men diskussionen är självklar och inte alltid baserad på de sura rönnbären.
Fast det är samma tjat varje gång det presenteras en Leica-grej. Det blir som ett självspelande piano.
Leica är inte för alla, precis som en massa andra grejer. Det lär inte förändras trots allt som sägs här.
Fast Göran, om du nu ändå ska dra en jämförelse med bilmärken, så har du ju liknande paralleller där också. Varför kostar en Corvette mindre än en Porsche? Båda modeller är ju bilar med fyra hjul och båda har potential att gå väldigt fort. Båda har en "fin historia" men Porsches värderas ändå högre. Jo, du kan ju köpa en billigare Porsche (med mer lulllull), men då får du en Audi med Porscheemblem till viss del. Jag kan köpa att det sticker i ögonen på folk när de ser priset sett till funktionerna, men min känsla är att de till stor del också kommenteras negativt av folk som aldrig hållit en Leicakamera i händerna och bara kopplar ihop den med "rika gubbar som bara tycker om att plåta av sin Leicakamera ifrån olika vinklar med hjälp utav en annan kameran". Sen är det ju precis som en Porsche, den passar inte alla, precis som Calle säger. Man ska heller inte glömma bort att Leica inte riktigt riktar sig till samma kundkrets idag som de gjorde tidigare. Jag kommer nog aldrig ha råd att köpa en digital Leica ny, i bästa fall kanske jag nån gång får ta på en bättre begagnad, men jag tillhör heller inte riktigt målgruppen tyvärr. Denna modellen kanske hjälper till att pressa begagnatpriset på marknaden en aning och det skulle jag i så fall bli glad för.
Undrar inte om Calle Slättengren slog huvudet på spiken: "Det lär inte förändras trots allt som sägs här."
Där har vi det egentliga problemet: Leica lyssnar inte på (vissa av) Fotosidans medlemmar. De rent av fullständigt struntar i vad (vissa av) Fotosidans medlemmar tycker :-)
Själv undrar jag om den här a lá carte varianten kommer att finnas i obehandlad eller kanske borstad, aluminium. Borde kunna bli riktigt snyggt.
Leica R4 byggdes i samarbete med Minolta och såg därför ut och fungerade typ som en Minolta XD-7, men kostade ~6x mer. Även om det har gått lite knackigt för Leica säljer de fortfarande, medan flera andra tillverkare terminerat sin verksamhet.
Och ännu mer lika var Leica R3 och Minolta XE-1/XE-7. Och Leica CL och Minolta CLE var precis samma kamera. :)
@The_Crow/Marcus
Det som haltar med din bil-liknelse är att Leica säljs till Porsche-priser, men har Golf-motorer. Oavsett vilket märke man föredrar har ju alla dyra sportbilar bättre prestanda än en normal familjebil. Den prestandaskillnaden finns mig veterligen inte mellan Leica och andra märkens billigaste FF-kameror, i alla fall inte till Leicas fördel.
Objektiven är förstås en annan femma, men dem kan man lika gärna använda på andra spegellösa kameror med adapter.
Anton Fors:
Jag har aldrig plåtat med nån digital Leica, så exakt hur bildfilerna står sig mot andra kan jag inte personlig uttala mig om.
Utifrån de jag läst så tycker jag de verkar stå sig ganska bra, så jag tror att jämförelsen med "golf-motorer" haltar mer än Porsche/Corvette. Jag har svårt att se jämförelsen mot "billiga FF" dock. Leicas kameror är optimerade efter deras egna objektiv, menar du att du får bättre bilder med en "billig FF" med deras objektiv kontra med en Leica? Jag är dock med på att Leica inte hängde med på sensorfronten i början av deras "digitala era", men hade deras nuvarande kameror levererat så "average" idag kontra andra, så hade betydligt fler skrikit sig hesa över märkets förfall än över deras usla prissättning. Men sedan så säger jag heller inte att de håller bäst bildkvalitet kontra Sony/Nikon/Canons high end. Däremot så är Leica än så länge ensamma om att leverera äkta, digitala mätsökarmodeller och det må inte vara för alla det heller, men det har det o andra sidan aldrig varit och det är nog inte deras målsättning heller.
Marcus. Parallellerna med bilvärlden är rimliga, precis som du säger. Vad jag menar är att det förstås inte är märkvärdigt att man diskuterar pris relativt vad man får för pengarna, och att det inte egentligen, eller bara, handlar om att en massa upprörda känslor sätts igång bara för att det handlar om Leica. Och att diskutera pris och prestanda är ju vad vi gör när det gäller kameror, och bilar, och mycket annat.
Men det verkar som om man inte får prata om det när det gäller Leica, för då blir man stämplad med "upprörda känslor", eller som räven med rönnbären.
Sen är det ju så att vi väldigt mycket köper med känslorna. Och jag ifrågasätter inte Leica. Men jag tycker diskussionen är intressant och rimlig. Och nästan självklar.
Göran Redman:
Absolut Göran, det håller jag fullständigt med om. Det är väl bara det att det känns som att många börjar gnälla bara namnet andas, utan att personen har någon erfarenhet alls att stå på eller av märket/kameratypen. Men att ifrågasätta och föra en diskussion rörande det du nämner är ju bara nyttigt och det är ju även en förutsättning för att något ska bli ännu bättre.
Magnus skrev: "Och Leica CL och Minolta CLE var precis samma kamera. :)"
Inte riktigt. Minolta CLE var en förbättrad Leica CL.
Vad gäller Leicas R-modeller (fram till och med R7) så påstod Leica att det fanns substantiella skillnader mellan Minoltas X-kameror och Leicas R-kameror. Hur mycket som är sant av det vet jag dock inte.
personligen skiter jag fullständigt i Kamera-märket! Jag vill komma så nära den ultimata bildkvalitet en kamera med objektiv, kan leverera. För tillfället är det Sony som regerar med sina spegellösa, om man ser till pris kontra prestanda!
Har man tålamod, tid och lite engagemang så tycker jag man inte heller ska glömma bort de analoga alternativen. Analog film har uppenbarligen fått en ny vår, och om man inte känner ett massivt behov av att ta 1000+ bilder i veckan kanske en beggad Leica M3 eller M4-2 med en summicron ger minst lika stor tillfredställelse som en Sony A7r eller Leica M9 (det gör det).
Vill inte leda in diskussionen på analog vs digital, men många gillar ju Leicas kameror för deras enkelhet och kvalitetskänsla... varför inte testa/återgå till ett klassiskt kit, numera för under 10.000kr-lappen? Kidsen gör det!
Erik, du försvarar den här kameran en hel del i denna tråd och gör det bra. Men jag har en fråga. För samma pris(nu har jag inte gjort exakta uträkningar men ungefär) kan du köpa en sony a7II + fe 55, fe 28 och 70-200G och ha ett komplett kit för många typer av fotografering, där gatufoto är inräknat, och det levererar bildkvalitet som är lika bra eller bättre, och dessutom har massa andra funktioner, som autofokus och möjlighet att filma, väldigt bra, om man nu vill ha det. Om man istället vill använda kameran som en leica kan du köpa a7ii+summicron 35mm m asph och ändå hamna på en billigare prislapp än bara kroppen för denna leica. Vad är det då, förutom just "känslan" och märket som lockar? En analog leica kan jag absolut förstå, det här förstår jag bara inte.
Oavsett hur mycket man vrider och vänder på en Sonykamera får den inte någon mätsökare ...
Jag är egentligen fel person att tycka till om Leica M vs Sony A7 eftersom jag fortfarande är så insnöad på det analoga arbetsflödet (av en rad olika anledningar).
Men som Anders skriver, för det första är Sony A7 ingen mätsökare. Det är en väsentlig skillnad. Kanske den viktigaste.
För det andra, jag har klämt lite på en Sony A7r och den känns rätt gedigen men är alldeles för plottrig utformad. För stor och för liten på samma gång. Det där är ju en smaksak, och Leican är väl egentligen inte heller optimal rent ergonomiskt, men den har ändå någon slags balans mellan storlek, vikt och form som jag verkligen gillar. Dessutom är den sjukt stabil och enkelt i sitt handhavande.
För det tredje, jag är ingen sucker för "extra funktioner". Jag vill inte ha video eller wifi i min stillbildskamera. En glugg räcker, och den ska vara jävligt bra. Min digitala drömkamera är en monokrom Leica utan display. Jag tycker inte om att titta på menyer och miniversioner av fotografier under tiden jag fotograferar. I mina ögon är den digitala kamerans enda fördel över den analoga att man kan ändra ISO-talet under fotografering.
För övrigt har jag inte råd med en digital Leica. Men jag skulle lätt köpa en Monochrom om jag hade stålarna.
Att det också blivit något av en lyxpryl för att synas må vara hänt, men det är väl inget att ondgöra sig över tycker jag.
Visst var jag bara fjortis då, men var det inte mer spännande när kamera tillverkarna inte sprutade ut 15 modeller I varje kundsegment?
Saknar den analoga eran... Foto var faktiskt mer spännande förr, även om jag hatar det uttrycket.
RIP Contax...
Det här kan lätt bli en kvasifilosofisk diskussion om vad fotografi är, vad en riktig bra kamera är osv osv... men visst är det så att fler funktioner och möjligheter inte är något som alla eftersträvar? Begränsningar är ju till och med något som tilltalar många kreativa utövare (även inom musik, konst, litteratur etc) och Leica har alltid tagit vara på just enkelhet och begränsning. De kan lansera en kamera som endast registrerar gråtoner, vilket måste upplevas som oerhört begränsande (och provocerande) för de flesta, men samtidigt stimulerande och utmanande för andra. Detta i kombination med ett helvetes kvalitetstänk gör att Leicas produkter, och produktfilosofi, tilltalar många kamerakonsumenter. Givetvis!
Till syvende och sist handlar det om vad flera andra i den här tråden redan har påpekat:
Det finns olika behov och olika kundgrupper även inom fotografin. Leicas produkter är attraktiva för vissa och helt galet oattraktiva för andra. Och det är bra, inte dåligt, att det är så!
Visst är alla olika. Och uppenbarligen finns det en marknad där folk är beredda att betala för märket. Men samtidigt är det en högst relevant diskussion vad man får för pengarna, framförallt när någon lanserar kameror till skyhöga priser trots att de inte har högre prestanda. Då blir ju diskussionen högst relevant och intressant.
Sedan får ju folk välja vad de vill, jag gillar att det finns valfrihet, men jag har gärna en diskussion om innehåll och kvalitet, det är ju därför det finns ett diskussionsforum till artiklarna.
Är prestanda enbart många megapixlar eller lågt brus på höga ISO? Definiera prestanda tack.
Varför ska jag definiera prestanda? Det är väl allt som kameran gör. Jag räknar inte "image" till prestanda, även om en del är villiga att betala för det också.
Men det är nog ändå svårt att hävda annat än att Leica tar mer betalt. Sedan är det ju såklart en kanonkamera. Men det är ändå av intresse att jämföra vad man får för pengarna mot andra.
Du skriver ju i inlägget ovan att andra kameror ger bättre prestanda. Vad är bättre prestanda? För mig så är prestanda inte bara megapixlar och brus.
Vart har jag sagt att det bara är pixlar och brus?
Jag säger att Leica tar mer betalt för samma prestanda som andra tillverkare. Jag säger inte att andra kameror ger mer prestanda, men ser du prestanda per krona, så är det nog så, ja.
Jag menar att det är högst relevant vad du får för prestanda och funktioner för pengarna.
/ FiCa1
Honda eller BMW? Ja...vad skall man ha hojen/kameran till?
Världsturne' men en Leica kan ju gå bra , men det kan det med en Nikon också.
Long way around är ju en dokumentär där Ewan McGregor och Charley Boorman
drar en repa på hoj ett varv runt jorden. Hyfsat viktigt att man väljer rätt hoj i det läget :-)
Med tanke på alla haverier och tyngden var det nog inte rätt val, men de var ju sponsrade ...
För mig är ett objektivs karaktär i print viktigare än att sensorn är skitbra men med ett mediokert (karaktärslöst) objektiv.
Det blev i princip inga diskussioner alls när Fotosidan skrev om detta (28:an) objektiv vilket jag tycker är en av anledningarna (förutom mätsökaren) att välja att fota med Leica (vilket nog inga analoga traditionalister håller med om;)).
Vad gäller avsaknad av funktioner som alla pratar om. Behöver man mer än kameran inställd på Manuell och så rattar man tid och bländare?
Sony Nikon Canon och alla andra kompenserar med prylar och funktioner för att sälja kameror. Men man kan inte vara bäst på allt så det hela slutar med en kamera med många kompromisser.
Leica å andra sidan behöver inte kompensera. Självförtroendet är på topp och de vågar göra en kamera för att vara bäst på stillbild, kvalité och hållbarhet. Det är värt en slant tycker många och jag håller med till fullo. Jag tycker det är tryggt att det finns ett par tillverkare som inte helt förlorat sig i racet om att kränga flest, utan fokuserat på att kränga bäst.