Merläsning
Annons
Så förenklar och effektiviserar AI vardagen för fotografer
Annons
Som fotograf eller videograf vet du att kreativiteten ofta kommer när du minst anar det – på väg till en location, i bilen efter ett kundmöte, eller mitt under en plåtning när ljuset faller på ett sätt du inte förväntat dig. Men i ett yrke där fokus ligger på att fånga ögonblick, är det lätt att egna tankar, bildidéer eller feedback från kunden glöms bort.
Läs mer...





















34 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Hard Rain's Gonna Fall...
/H
Jag vet inte hur det är i USA, men i Sverige finns det flera friande fall när målare använt fotografers bilder som förlaga.
Exempelvis Jacob Forsells bild av Taube som målaren Bert Olls målade av. Jonas Lembergs bild av Christer Pettersson har också målats av utan att han kunde driva det vidare.
Men Bert Olls-fallet var en av de viktigaste orsakerna till att den dåvarande fotografilagen avskaffades och att fotografi infördes i upphovsrättslagen. När jag uppvaktade politiker var det mycket övertygande att kunna lägga Olls teckning över Forsells bild.
Med dagens lagstiftning skulle utfallet blivit helt annorlunda, är jag övertygad om.
Det är väl tillåtet att måla av ett fotografi men att sätta upp en utställning på allt detta och inte berätta vad det är som visas är obegripligt för mig.
Undrar hur Dylan skulle reagera om jag satte ny text till en av hans låtar och spelade in den med en stråkkvartett, för att sedan presentera den som mitt egna verk? Kanske inget att bry sig om då det bara är en parafras på hans konstverk...
Jag kanske skulle ha nämnt att jag i första hand tänkte på bildkonst. Det är varken ovanligt eller olagligt att berömda fotografer gör parafraser på klassiska konstverk och konstnärer. Musik är en annan femma.
Men Dylan presenterar ju bilderna som händelser under hans resor till Asien? Inte som några målade parafraser av andras fotografier. Vilket falskspel!
Eftersom Dylans låtar rent musikaliskt är väldigt simpla och det är texterna samt hans eget framförande som gör verkshöjden, skulle du säkert komma undan med det.
Ärligt talat så är det ju så att väldigt mycket inom bildkonsten, men även musiken, är upprepningar av tidigare verk. Men här var det kanske lite för mycket av det goda! :-)
Kan verkligen en målning ses som ett plagiat på ett foto, då det handlar om en helt annan teknik för att skapa bilden?
Visst kan man tycka att det råder brist på egen kreativitet om man "lånar" motiv och överför till en duk via penseln.
Men låt säga att Dylan tittat på och blivit inspirerad av Bressons bild, sedan hyrt modeller, och i övrigt arrangerat allt i sin studio för att skapa "sin" bild, bryter då Dylan mot upphovsrätten?
Jag hade trott att det bara var det specifika fotot/neg som jag har copyright på, inte motivet i sig?
I så fall vågar väl ingen längre ta en bild på låt säga lapporten, eller för den delen en volvo.
Finns det några egentliga klara riktlinjer?
mvh Hans-Peter Larsson
För ett par år sedan hade jag lite kontakt med Staffan Teste ang ett bildspel jag gjort (symbolistisk karaktär & musik). Jag behövde bilder av N.Y och hittade lite taffliga turistbilder som nån stolt ägare av en kompaktkamera lagt upp på sin hemsida. Jag "lånade" en del av dessa bilder och gjorde om dem i nya färger, grovt korn, croppade bilderna och lade på tung kontrast. Om den tafflige fotografen fått se bilderna hade han aldrig någonsin kunna se släktskapet med det han lagt upp på sin hemsida och det han nu fick se.
ST fick tillfälle att kolla det jag gjort, och blev uppenbarligen
berörd och tyckte det var intressant. Men... att jag enligt regelverket gjort mig skyldig till bildstöld och inte fick visa mitt verk publikt - det vore ett brott mot upphovsrättslagen. /Någonstans måste ändå gränsen gå: när ett "verk" är så omformat att det inte känns ingen av sin upphovsman, då är det ett NYTT verk. Och dessutom placerat i en kontext som ger det en ny innebörd (eller GER det innebörd).
Fast det handlar väl om ifall man försöker påstå att man är upphovsmannen till bilderna. Det är väl ok om det framgår tydligt att han målat av fotografierna.. Precis som kraftig bildmanipulering är helt ok, bara det framgår så inga missförstånd sker... eller?
Det kan man alltid diskutera var gränsen går. Men i det här fallet så är ju målningarna så otroligt lika fotona att det inte är någon tvekan för någon vad "originalet" är, allra minst de som tagit fotona.
Det som gör saken extra pinsam för ikonen Dylan är att han påstår att målningarna är fragment från hans egna resor i Asien (vilket jag uippfattade av referatet i NYT från hans utställning).
svt.se:
"Den 20 september öppnade Bob Dylan sin egen konstutställning "The Asia Series" på Gagosian Gallery i New York. Snart därefter drog diskussionerna i gång på Dylanfansens nätforum "Expecting Rain". Många tyckte att Bob Dylans motiv var kusligt bekanta."
Magnus Fröderbergs version:
"Den 20 september öppnade Bob Dylan sin konstutställning "The Asia Series" på Gagosian Gallery i New York. Kort därefter drog diskussionerna på nätet igång om att motiven var bekanta."
svt.se:
"På en tavla har Dylan exempelvis målat av två män som lutar sig mot varandra i ett samtal. Den ene bär en liten svart mössa. Exakt samma motiv finns på ett fotografi av Henri Cartier-Bresson."
Magnus Fröderbergs version:
"På en tavla har Dylan målat av två män som lutar sig mot varandra i ett samtal. Den ene bär en liten svart mössa. Exakt samma motiv finns på ett fotografi av Henri Cartier-Bresson."
svt.se:
"En annan tavla visar en rosaklädd kvinna som ligger på ett golv och röker opium. Bob Dylan kallar verket "Opium", och bilden är väldigt lik fotografiet "Woman smoking opium" av Léon Busy."
Magnus Fröderbergs version:
"En annan tavla visar en rosaklädd kvinna som ligger på ett golv och röker opium. Bob Dylan kallar verket "Opium", och bilden är väldigt lik fotografiet "Woman smoking opium" av Léon Busy."
Ja sista stycket är ju faktiskt identiskt.
Intressant reflektion tycker iaf jag. Det är ju ett snabbt och enkelt sätt om man är för slö för att skriva en egen artikel. En artikel som i det här fallet råkar handla om just plagiering...
Att utgå från en annan artikel kallas rewrita på journalistsvenska och är en etablerad arbetsmetod. Den rewritade texten ska vara kortare och omformulerad. För unika uppgifter och citat ska man även ge credit, exempelvis "säger xxx till Sydsvenskan".
I det här fallet går det inte att beskriva sakförhållandena på så väldigt annorlunda än SVT gjort. SVT-artikeln är betydligt längre. Den här är mer kondenserad kring fakta.
Var tror du att SVT fått sin artikel ifrån? Den är med största sannolikhet rewritad från en utländsk artikel.
Jaha, men då var det kanske rewriting som Dylan ägnade sig åt. Ta bort en liten sak här, ändra en liten sak där. Men då var det ju inte så farligt...
Ja artikeln är längre, det är inte vad jag pratar om. Det är ju inte svårt att välja ut stycken man vill använda... Men det är ju inte direkt mycket som skiljer sig i de specifika styckena jag redovisade. Finns det ingen gräns på hur lik en rewrite får vara? Personligen skulle jag aldrig drömma om att ta en text från någon, välja ut sycken, ändra extremt få saker och sen sätta mitt eget namn på den men det är antagligen en etablerad arbetsmetod som du säger. Jag tycker inte det är seriöst men alla får tycka som de vill. Nu vet jag ju hur du och säkert många andra jobbar. Jag tror(notera tror) att SVTs rewriting måste ha tagit lite längre tid än din men det vet jag ju inte.
Kul att lära sig ett nytt begrepp: Rewrita. Själv ska jag nog börja kalla det Ctrl+C, Crtl+V-journalistik eller Klippa- och klistra-journalistik kanske. Jävlar vad enkelt det måste vara att vara journalist idag!
Vill bara tillägga:
"Om nu SVTs text överhuvudtaget är en rewrite. Det är ju inte säkert även om om du tror det med största sannolikhet"
till andra stycket i ovanstående kommentar.
Förlåt men jag måste bara skriva en sak till. Har svårt att släppa det här.
Följande finns att läsa på SVTs hemsida:
"Upphovsrätt, copyright
SVT:s material: texter, bilder, grafik, ljud och annat material som du får tillgång till på svt.se skyddas av upphovsrättslagen (SFS 1960:729). Det innebär bl.a. att du inte får lagra eller kopiera sådant material annat än för ditt privata bruk. Det innebär vidare att du inte får göra sådant material tillgängligt för allmänheten genom att framföra, försälja, uthyra, utlåna eller på annat sätt sprida eller visa (t.ex. på en egen hemsida) materialet utan tillstånd från den som har upphovsrätt till materialet. Det publicerade materialet får dock återges, helt eller delvis enligt citaträtten, under förutsättning att källan anges. Däremot får inte bilder och grafik användas utan tillstånd från rättighetsinnehavaren. Mångfaldigande i kommersiellt syfte är inte tillåtet."
Länk: http://svt.se/2.120608/1.754518/villkor_och_regler
Du erkänner ju mer eller mindre att du "rewritat" artikeln i fråga från svt.se. Hela 41 ord i streck är ju faktiskt identiska. Jag är ingen juridik-expert men läsa kan jag i alla fall. Jag utgår från att du har tillstånd från SVT?
Jag märker att du har svårt att släppa det. Praxisen med rewrite stödjer sig på citaträtten i upphovsrättslagen (därav att rewriten måste vara kortare). Texter i helhet är skyddade liksom alla bilder.
Vidare så är inte fakta upphovsrättsskyddat (därav att unikt material som någons pratminus måste anges med källa medan fakta inte behöver det).
Denna praxis lärs ut på journalistutbildningarna. Det stora jobbet är inte själva skrivandet utan att hitta något att skriva om. Rikstidningarna plöjer exempelvis genom en hel del lokaltidningar i jakten på nyheter som passar en rikspublik. Vi letar efter nyheter som passar en fotointresserad publik.
"Det publicerade materialet får dock återges, helt eller delvis enligt citaträtten, under förutsättning att källan anges."
Jag vet inte om "delvis" syftar på "citaträtten" eller "det publicerade materialet". Men jag antar att det syftar på det senare och i så fall så måste ju källan anges...
Självklart tror jag inte att fakta är upphovsrättsskyddat, jag vet inte om du försöker dumförklara mig här eller vad det är frågan om. Det du försöker säga är alltså att dessa 41 identiska ord i streck är fakta och inte en del av en text någon skrivit och har upphovsrätt på?
Jag har heller ingen aning om den här "praxisen" som man lär sig på journalisutbildningarna eftersom jag aldrig gått någon sådan. Men enligt vad som står på SVTs hemsida så tycker jag att det är ganska klart vad som gäller. Om jag förstått deras text rätt vill säga.
Och där kom "Via: SVT"-länken upp ;)
Jag vill bara vara ironins hantlangare; en artikel om plagiat som var misstänkt likt ett plagiat var bara lite kul tyckte jag.
No hard feelings hoppas jag.
Kram och godnatt!
håller med! riktig meta-humor här, det gillas :)
Jag tycker också att det är lite kass att inte skriva om den artikel man 'rewriteat' lite mer. Rewrite innebär väl som Fröderberg säger själv att artikeln ska vara omformulerad. Om hela stycken lämnas exakt eller nästan exakt som i originalartikeln borde det ju räknas som ett citat och då ska källan anges?
Om vi kikar på en mening:
"På en tavla har Dylan exempelvis målat av två män som lutar sig mot varandra i ett samtal. Den ene bär en liten svart mössa."
Här har ju bara ordet 'exempelvis' tagits bort. Jag skulle hellre skrivit något eget och unikt som t.ex. detta:
"En av tavlorna som Bob Dylan målat föreställer två samtalande män som lutar sig mot varandra. Det kan omöjligt råda några tvivel om att dessa målningar har Henri Cartier-Bressons bilder som förlaga, eftersom flera likadana detaljer finns med, som t.ex. den ena mannens speciella svarta hatt."
Jag har även tidigare ibland känt att artiklarna på Fotosidan lite för mycket liknar andra artiklar i formuleringar, utan att källa funnits angiven. Även om detta är praxis bland journalister i Sverige så innebär det ju inte att det är bra. Det kanske till och med inte heller är lagligt? (Detta vet jag dock inget om).
Samma sak verkar tyvärr också väldigt vanlig i en del fototidningar. Där använder ord som 'kameran har enastående bildkvalité' utan att ens ha testat kameran, ord som man sedan finner i tillverkarens produktbeskrivning.
Att inom konsten plagiera, kopiera, sno ideer etc är naturligt och helt accepterat, men vissa etiska spelregler finns faktiskt.
Upphovsmannarätten är att "pissa in revir" och bevaka plånboken, i alla fall om man skalar bort snick-snacket. Problemet är bara att all konst, inklusive musiken, alltid vilar på all tidigare kunskap. Det är få gånger som någonting kommer fram ur ett vakuum, inspiration sökes på alla fronter och förs samman till något nytt. Problem uppstår då någon tar lite väl tydliga genvägar, kopierar för stora bitar, eller påstår sig ha skapat delar som är uppenbart "lånade".
Jag kan måla av en annan tavla, t.o.m. Mona Lisa, och ställa ut den, skriver jag "a copie" bredvid signaturen, tydligt anger att det är en kopia från ditt-datt-dutten så har jag ryggen fri. Vill någon köpa verket därför att det är bra, trots att det är en kopia, så är det helt okej. Men om jag försöker sälja SAMMA kopia som om det vore ett original då förvandlas samma verk till en förfalskning och det är straffbart. Det är inte tavlan i sig som är straffbart, det är handlingen.
Om jag ställer mig på ett torg och målar en tavla där en annan konstnärs staty finns, en arkitekts hus finns, och en reklamtavla med någons fotografi på. Begår jag då upphovsmannabrott? Nej, jag SKAPAR ett nytt verk!
Dylans målande utifrån fotografier är varken omoraliskt eller straffbart, däremot hans lögn om ursprunget.