Problemet är väl bara att "varumärket" redan fått sig en ordentlig törn med "elefantbilden" och det klonade örat. Risken med sånt är ju bara att fokus hamnar på något helt annat än det BP säger sig vilja att det hamnar på. Varför inte bara vara transpatent och tydlig så slipper man detta.

Tur att noshörningen var en slö, slapp och likgiltig brednos. Hade det varit en spetsnos hade han nog varit död vid det här laget.

Såg ett antal brednosar som ju är klart större och kraftigare än spetsnosarna jag sett i Ngorongoro och Lake Nakuru. I HluLuwi tror jag det stavas i Syd-Afrika finns det många och man kommer dem väldigt nära utan större problem.

Har däremot sett ett antal videos där helt vansinnniga spetsnosar fullständigt skrotat minibussar och bilar. Såg en i Lake Nakuru som vettskrämd sprang rakt igenom bilkön på en handfull bilar som väntade vid gaten till Lake Nakuru och den har jag själv på bild från bara någon meters håll men då var jag glad åt plåten i bilden även om inte ens den är något 100 procentigt skydd när en spetsnos tappar fattningen på allvar.

Fotografi kan vara konst. De som använder helt rak, och inte tillskruvad fotografi med specialmetoder i mörkrum, ädelförfaranden eller diverse datortrixande, och ändå kan skapa något som är konstnärligt intressant, är de enda fotografer som jag vill kalla fotokonstnärer. Tycker jag personligen, ska tilläggas. De andra är "bara" konstnärer med fotografiet som utgångspunkt. Eller konstfotografer med betoning på konst. En del kan pyssla med båda, både rak okonstlad fotografi och diverse andra metoder. Andra håller sig till det ena eller det andra eller i en gråzon däremellan. Konstfotografer är inte sämre än fotokonstnärerna för att man ser det så, men de är inte i första hand fotografer. Att Björn nu kallar sig just konstfotograf tycker jag därför är ganska bra och ärligt, till skillnad från en del andra. Men om bilderna är är konst får de som är bra på att bedöma sånt, och även har utbildning för det, kivas om. Själv kan man bara tycka utifrån de erfarenheter av konst och utställningar, den utbildning eller erfarenhet på området, man själv har. Den varierar ju från individ till individ lika mycket som uppfattnigen om vad som är konst eller ej varierar. I grund och botten kanske det inte är speciellt viktigt att skilja på detta, för är bilden bra så är den det, oavsett metod den framställts med. Men det blir problem när det dyker upp tex klonade bilder i tävlingar eller salonger etc där det inte är tillåtet. Eller när tex Naturvårdsverkets naturfotopris ska delas ut. Eller när det är fråga om dokumentärfotografi. Hur mycket kan man tillåtas joxa till en bild, eller för den skull arrangera och ställa upp, innan den förlorar sitt värde som dokumentärfoto tex? Som jag upplevde det när det digitala och ps kom in i bilden, så började de dokumentära pressfotograferna dra lite för mycket i reglagen med hdr och liknande, så bilderna såg ibland ut som målningar istället för fotografi. Men under senare år har det lugnat ner sig med detta tycker jag och man har gått tillbaka till en mera realistisk fotografi. Kanske var det nyhetens behag då för 15-20 år sen, vad vet jag?