Fotosidan inleder ett samarbete med juristen Catharina Ekdahl på Ekdahls Juridik & Föreläsning. Hon kommer att skriva krönikor och svara på frågor från Fotosidans medlemmar. Här kommer den första krönikan i serien "Ekdahls Legal Bones".

Vem äger egentligen upphovsrätten till ett fotografi? Frågan kan tyckas enkel att besvara. Det är förstås den som har tagit bilden! Vem annars? Jo, det kan naturligtvis även vara den som har övertagit upphovsrätten till en bild från upphovsmannen genom avtal eller exklusivt köp. Fast i juridikens värld räcker inte detta som svar. I upphovsrättslagen är det nämligen den som har ”skapat” ett fotografiskt verk som är upphovsman, vilket ibland kan det vara någon helt annan än fotografen själv.  För att förstå det ska vi först ta reda på om rätten till ett fotografi möjligen kan påverkas av vem som äger kameran.

Om jag lånar någons kamera och skapar det som upphovsrättslagen menar är ett fotografiskt verk, kan då kamerans ägare hävda rätten till verket? Svaret borde vara ett tveklöst nej. Det är ju jag som har skapat verket och därmed är upphovsman, inte kamerans ägare. Visserligen behöver jag tillgång till kameran eller åtminstone minneskortet för att kunna bevisa det, men det kan också räcka med ett trovärdigt ögonvittne som kan bekräfta att det var just jag som fotograferade. Den uppmärksamme läsaren noterade säkert att jag nyss skrev ”borde vara” ett nej. Anledningen är att det finns ett par juridiska ärenden som ställer den här frågan på sin spets.

Det första fallet, som har avgjorts i domstol, handlar om ett par gruppbilder som togs på Stockholms Centralstation i samband med en familjesammankomst. Målet handlar om flera saker, men i det här sammanhanget är det frågan om vem som ska anses äga rätten till bilderna som är den intressanta. En av familjemedlemmarna, en erfaren fotograf, förberedde fotograferingen genom att placera gruppen i det mest gynnsamma ljusförhållandet och även ställa in kamerans skärpedjup. Han bad sedan en okänd förbipasserande att ta ett par bilder på familjegruppen så att han själv kunde delta. Bilderna togs och kameran återlämnades. Domstolen kom fram till att upphovsrätten till bilderna visserligen uppstod hos den som tryckte på avtryckarknappen, men rätten överläts till kamerans ägare i samma stund som den förbipasserande återlämnade kameran.

Ett annat fall rör en fotografering som ägde rum i samband med en tv-inspelning av ett program för TV4. Under inspelningen fick producenten låna en kamera av en av de medverkande och tog då ett antal bilder. En av bilderna, som föreställde kamerans ägare och en annan medverkande i programmet, användes av TV 4 som pressbild för att marknadsföra programmet. Samma bild publicerades sedan utan fotografens, men med kameraägarens tillstånd i en tidskrift. Fotografen hävdar att publiceringen är fråga om ett intrång i hennes upphovsrätt. Tidskriften menar att upphovsrätten ligger hos kamerans ägare. Om fotografen ändå skulle anses ha upphovsrätt, så anser tidskriften att den måste vara delad med kameraägaren då det var han som gav instruktionerna vid fotograferingstillfället. Fotografen agerade endast som ”bildframställare”. Utgången i det här fallet är inte känt när detta skrivs.

I det tredje fallet är det inte en människa utan en makakiapa som har tagit bilderna. De togs i samband med den brittiske naturfotografen David Slaters besök i Indonesien 2011. Enligt Slaters egen uppgift tog en av aporna vid ett tillfälle hans kamera och började själv fotografera. Ett par bilder har därefter valsat runt i sociala medier världen över. Det är framförallt selfien av den brett leende makakiapan som har blivit uppmärksammad på senare tid. Efter att Wikimedia lagt upp den bilden och andra på sin webbsida för fri nedladdning, reagerade Slater och hävdade att han har upphovsrätten till bilderna. Detta eftersom det var han och hans kamera som möjliggjorde fotograferingen. Wikimedias publicering menar han därför strider mot hans upphovsrätt.

Mot denna bakgrund är det dags att kasta sig in i vad upphovsrättslagen säger om saken. När fotografier hamnade i upphovsrättslagen den 1 juli år 1994 valde lagstiftaren att reglera det genom två paragrafer; den ena om fotografiskt verk och den andra om fotografisk bild. Tanken var att en fotograf, den som faktiskt trycker på kamerans avtryckarknapp, alltid ska ha en rätt till de fotografier som tas. Det även om de inte anses vara fotografiska verk. Fotografen har m a o en grundläggande rätt.

Om fotografen sedan vidtar ett par åtgärder vid fotograferingen som innebär att han eller hon skapar ett unikt och särpräglat fotografi, har även ett fotografiskt verk uppstått. Som antyds ovan kan dessa åtgärder mycket väl helt eller delvis ha skett av någon annan än fotografen själv. Om det uteslutande har skett av någon annan är det den personen som anses som upphovsman till verket. Juridiskt innebär det att upphovsmannen ändå inte kan använda sin rätt utan att fotografens tillstånd först inhämtas. Fotografen har ju som nämns ovan en egen rätt. Omvänt kan inte heller fotografen nyttja fotografiet utan tillstånd från upphovsmannen. Kontentan är att rätten till ett fotografi juridiskt kan tillhöra två olika personer.

Vad som står i lagen och hur en domstol väljer att tolka den kan ibland bli extra intressant, för att inte säga märkligt. Min stilla undran är förstås om det hade blivit samma bedömning som i fallet ovan för författaren som lånar en annan persons dator och skriver sin roman på eller kompositören som skriver ner sin musik med någon annans penna och på annans papper? Och för er som undrar över apselfien. Upphovsrätt kan enligt lag enbart tillkomma en människa, inte ett djur. Det borde innebära att de bilder som makakiapan tog inte har någon upphovsrätt. Såvida inte någon domstol framöver tycker att ägandet av kameran som bilderna togs med har betydelse i sammanhanget förstås.

Av Catharina Ekdahl

Publicerad 2014-10-20.

Läs mer

Lag och rätt

Skatteverket kräver Cyberphoto på flera miljoner efter momshärva

Lag och rätt

EU: AI-genererade bilder måste märkas

Lag och rätt

Domstol: AI-bilder kan ha copyright