Jag har iofs inte gjort något tvärsäkert uttalande men kan inte låta bli att vara lite mallig. Den här bilden gjorde jag 1982 hemma i ett kolsvart kök, två dior på Cibachrome. Jag gjorde ett tjugotal det året, sedan träffade jag en tjej och brydde mig inte längre om "riktig" fotografi.
Rätt svårt att bedöma med en så pass lågupplöst film. Och det man ser tycker jag mest visar att Adams ökat kontrasten i bilden. Förmodligen genom att välja hårdare pappersgradation (eftersom han helst arbetade med graderade papper). Överdelen av himlen är mörkare i slutbilden och den del där det finns mer ljus i himlen är ljusare.
Vilka egna tolkningar då?
Du frågar om det jag hänvisade till, dvs. "Det är inget VS som ni andra vill ha det till. " syftandes på bl.a. mig. Det är en egen tolkning.
Hehe, här ger du väl själv uttryck för samma mentalitet som du själv säger dig vara trött på.
Nja, om du kollar historien så var den hårdare kopieringen med mer svärta populär redan på 50-talet, slog väl igenom på bred front iom Robert Franks Americans som kom ut 1958. Strömholm och Petersen är ju två Svenskar som var ganska tidigt ute med denna "nya" estetik.
Min text:"av varandra påhejade framrusande fantasislutsatser"
Som jag skrev, egna tolkningar. Om jag säger att jag inte är VS det ena eller det andra får du väl ändå tro på det. Väljer du att inte göra det så är det ju din egen tolkning. Eller?
Visst är det svårt [Edit: att göra naturliga manipuleringar], och det är det oavsett om man jobbar i datorn eller i mörkrummet. Ett vanligt misstag hos amatörtyckare är tron att photoshop fixar allt, du behöver bara tala om vilken bild du vill göra fantastisk.
Inte alls. Jag tycker det är lika OK med både analogt och digitalt, det ena är inte bättre eller "riktigare" än det andra. Så toleranta är inte analogtalibaner eller digitalterrorister, dom tycker sitt eget är bättre, inte bara annorlunda.
Det här har blivit en skröna. Det enda som finns i mörkrumsbilden är ett visst mått av nostalgi och det var bättre förr neuroser.
Nja, möjligen är Robert Franks och Strömholm mer konstrastrika i förhållande till sin samtid. Men jag skulle säga att skillnaderna till dem är mycket stora ändå. Strömholm tycker jag inte ens kopierade särskilt hårt på ett generellt plan.
Sant, och då jag själv gjorde det i början av 90-talet så hade jag nog kissat på mig av lycka om någon berättat att vi en dag skulle ha Photoshop att leka med. Nu hade jag både turen och oturen att studera under flera av Ansel Adams lärjungar, tur därför att vi lärde oss mörkrumsteknik, otur därför att de allihop var extrema perfektionister, och ansåg att vi också skulle vara det. Jag nådde nog aldrig upp i den nivån - mitt bidrag när vi skulle lära oss retuschering med bläck var en landskapsbild med ett med bläck inmålat, störtande flygplan, och den sardoniska kommentaren "Här har du ett exempel på hur man inte gör". Läraren hävdade för några år sedan att han fortfarande använder den i utbildningen som avskräckande exempel
. Nu blir jag nyfiken. Jag har jobbat med oskarp mask vid reproduktionsfoto, men aldrig i mörkrummet. Antar att det är samma princip där?
Med en oskarp mask förändrar man negativets gråskala. Ett för hårt negativ som är svårkopierbar kan ändras till en mjukare gradation.
