Tjusningen med Leica M-serien

[Aahlborg]

Jag har spanat lite på Leica M9 och förundrats över varför man betalar 60000 kr (plus dyra objektiv) för en så enkel kamera (jämfört med avancerade systemkameror). Visst är den otroligt snygg och säkert den mest välbyggda kameran på marknaden, för att inte tala om bildkvaliteten, men är det värt så mycket pengar?

För övrigt så undrar jag hur exponering och fokusering funkar på dessa kameror. Finns det exponeringsmätare i kameran eller måste man gissa sig fram? Hur funkar det med fokusering, måste man gissa och ställa in ett visst avstånd på objektivet eller kan man leta sig fram till skärpa i sökaren?

 

[Sven Blomquist]

Jag förstår din fråga. Det finns dock ljusmätning och avståndsmätning, men inte automatisk sådan. Jag var själv nära att åka dit på en M9 för någon vecka sedan men köpte ett 35 1,4 till min 5d mkII i stället. Det är säkert en underbar kamera men i den elektroniska världen rasar värdet snabbt på prylarna även om det finns en röd prick dem. Då är det bättre att förlora 50% av 25 000 i stället för 60 000.


Jag ville ha en lättare kamera men men objektiv väger den cirka 75% av motsvarande DSLR och det kan kvitta.

Jag har spanat lite på Leica M9 och förundrats över varför man betalar 60000 kr (plus dyra objektiv) för en så enkel kamera (jämfört med avancerade systemkameror). Visst är den otroligt snygg och säkert den mest välbyggda kameran på marknaden, för att inte tala om bildkvaliteten, men är det värt så mycket pengar?

För övrigt så undrar jag hur exponering och fokusering funkar på dessa kameror. Finns det exponeringsmätare i kameran eller måste man gissa sig fram? Hur funkar det med fokusering, måste man gissa och ställa in ett visst avstånd på objektivet eller kan man leta sig fram till skärpa i sökaren?

 

[alf109]

Jag skulle tro att man väljer en M-Leica om man föredrar mätsökarkameror framför spegelreflex i första hand. Sedan att det är ganska spartansk är något som de flesta uppskattar med den typen av kamera, personligen hade jag önskat en matrixmätning som komplement till den befintliga mätaren på M9, men det är jag det.

En av fördelarna med kameratypen är att gluggarna går att göra bättre och kompaktare, man slipper till exempel retrofokus konstruktioner på vidvinklarna.

 

[AndyK]

Hur funkar det med fokusering, måste man gissa och ställa in ett visst avstånd på objektivet eller kan man leta sig fram till skärpa i sökaren?

I sökaren ser du två bilder ovanpå varandra, du vrider på fokusvredet på objektivet tills du bara har en bild i sökaren, då blir det skarpt. Lite förenklat...

 

[ErlandH]

Jag har spanat lite på Leica M9 och förundrats över varför man betalar 60000 kr (plus dyra objektiv) för en så enkel kamera (jämfört med avancerade systemkameror).

Av dina frågor förstår jag att det är ren okunnighet som får dig att påstå att M9 är en "enkel kamera". I verkligheten är den mycket avancerad och komplicerad. Till exempel har kameran en mycket sofistikerad avståndsmätning som helt bygger på mekanik och optik -- till skillnad från "moderna" kameror som litar på enkla elektroniska mätsystem. Leicans pris beror till stor del på just detta, eftersom avancerade mekaniska system är väldigt mycket dyrare att tillverka med precision än elektroniska.

 

[mackepacke_2]

Jag har spanat lite på Leica M9 och förundrats över varför man betalar 60000 kr (plus dyra objektiv) för en så enkel kamera (jämfört med avancerade systemkameror). Visst är den otroligt snygg och säkert den mest välbyggda kameran på marknaden, för att inte tala om bildkvaliteten, men är det värt så mycket pengar?

Hmm!
Det är lite en filosofisk fråga. Nikons D3x och leicas M9a ligger väldigt nära varandra i bildkvalitet(låga iso) canons markIIa strax bakom. Om man nu då inte är superintresserad av sportfotografering, studio, makro och långa telen utan har kommit fram till att en 35:a eller en 50:a är det som sitter på för det mesta. Och om man tycker att objektivens teckning microkontrast släpp mm är viktigt. Då är M9an attraktiv.
Tex zeiss manuella ZF och ZE serie är väldigt populära av just den anledningen. Att köra en D3x(eller canon kamera) med Zeiss manuella gluggar är lite som att ratta en M9 frånsett tyngden. M9an är en kamera som man alltid kan ha med sig. M9ans platta har också karaktärsdrag från digitala mellanformats kameror. Inget AA filter kodac sensor. En annan återgivning av färger. Väldigt krispa bilder!
Men är det värt det? M9 + 35a eller 5D markIIa med 5st fasta eller lite pengar till och en hasselblad H4D med 80a!!??
Man får hellt enkelt titta på en massa bilder och ladda ner filer från olika håll och avgöra själv



Huvudsaken är att man fotograferar och inspireras med de grejor man införskaffar!

 

[MattiasL]

Av dina frågor förstår jag att det är ren okunnighet som får dig att påstå att M9 är en "enkel kamera". I verkligheten är den mycket avancerad och komplicerad. Till exempel har kameran en mycket sofistikerad avståndsmätning som helt bygger på mekanik och optik -- till skillnad från "moderna" kameror som litar på enkla elektroniska mätsystem. Leicans pris beror till stor del på just detta, eftersom avancerade mekaniska system är väldigt mycket dyrare att tillverka med precision än elektroniska.

...men det är ju en typ av avancemang man inte har så mycket glädje av. Den är ju enkel i den meningen att man inte får så mycket hjälp av kameran då det rattas.
Missförstå mig rätt, jag uppskattar också en lätt askes i fotograferandet, och skulle nästan alltid klara mig lika bra med manuella objektiv och en bra snittbild som med avancerade AF-system.

Jag har väl inte heller riktigt fattat grejen med Leicavurmen...

 

[ErlandH]

...men det är ju en typ av avancemang man inte har så mycket glädje av. Den är ju enkel i den meningen att man inte får så mycket hjälp av kameran då det rattas.

Tvärtom, man får massor av hjälp. Visserligen är fokuseringen inte automatisk, men jag vågar nog påstå att det inte finns någon småbildskamera (analog eller digital) där det är lättare att manuellt ställa in skärpan rätt än Leicas M-serie.

 

[Joel.S]

Tvärtom, man får massor av hjälp. Visserligen är fokuseringen inte automatisk, men jag vågar nog påstå att det inte finns någon småbildskamera (analog eller digital) där det är lättare att manuellt ställa in skärpan rätt än Leicas M-serie.

Det är absolut helt rätt. Av dom slr kamerorna vare sig dom är digitala eller med film är det vrålsvårt att ställa skärpan förutsatt att man jämför med en M9 eller vilken annan mätsökare som helst. I synnerhet i dåligt ljus, det är en barnlek att få skärpan att sitta som en smäck om du bara kan se igenom sökaren. Vilket man även där ser fenomenalt bra igenom eftersom du aldrig tittar genom objektivet förlorar man inget ljus eftersom du slipper att ljuset då skall passera ett dussin glasbitar.

Och bildkvalitén från en M9 är verkligen tokbra så länge man inte tar bilder på riktigt höga ISO. Dess fina färger och härligt krispiga resultat slås inte av mycket (Något? Om man borträknar mellanformat.)

60.000:- för ett hus låter mycket, och det är mycket. Men allt hänger ihop man hur man gillar att arbeta. Vissa gillar att släpa på en tung dslr och bryr sig inte ett dyft om vikt. Och har heller inga problem att släpa med sig en rygga full med tunga 2,8 zoomar. Jag gillar inte att släpa runt på dövikt. Och jag gillar inte tunga zoomar heller för den delen. Min M9 + Summicron 35 väger inkl batteri 902G. That´s it. Det är allt jag har, det är allt jag bär med mig. Ju mer du använder en enda brännvidd desstu mer lär man känna den, man lär sig vilket utsnitt man får innan man kollar i sökaren och du lär dig på avståndsringen hur mycket du ska vrida för att sätta skärpan korrekt. Att allt dessutom sker manuellt gör att du inte längre kan skylla på kameran när man kommer hem och bilderna är skit.

Under dom här månaderna sen jag fick hem min M9 har jag lärt mig mer om exponering och bildutsnitt än hela den totala tiden jag ägde DSLR kameror.

Men visst är den dyr. Men jag tycker nog inte att den är för dyr. Allt handlar om hur man prioriterar. En del kanske köper en svindyr bil, medans någon annan köper en dyr säng. Och för mig finns det ingen bil i världen jag skulle få så mycket glädje av att köra som att äga en M9.

 

[Göran Larsson]

I synnerhet i dåligt ljus, det är en barnlek att få skärpan att sitta som en smäck om du bara kan se igenom sökaren.

Men med en M-kamera är det å andra sidan extremt svårt att fokusera, och över huvud taget se något, vid makrofotografering eller fotografering med långa brännvidder. En mätsökarkamera fungerar endast med ett snävt intervall av brännvidder och passar därmed inte alla.

 

[Johan Okker]

Men med en M-kamera är det å andra sidan extremt svårt att fokusera, och över huvud taget se något, vid makrofotografering eller fotografering med långa brännvidder. En mätsökarkamera fungerar endast med ett snävt intervall av brännvidder och passar därmed inte alla.

Men nu är väl inte M-kamerorna tänkta som telemonster eller som macroprylar. Till det fanns ju R-serien för den som prompt ville ha Leica.

Utan att äga en själv måste jag tillstå att det ser så bekvämt ut med de där små M-leicorna som hänger runt halsen. Det ser liksom inte tungt ut, jämfört med dem jag ser som har en D3 och så gärna en 24-70 (totalvikt över två kilo) som en korvlåda på magen.

Jag kan också tänka mig att en fotograf utrustad med en liten mätsökarkamera har lättare att fota i gatumiljöer och att generellt fotografera människor eftersom kameran i sig är så liten. Den blir liksom inget hot.

Lägg därtill att en kamera och några extragluggar får plats i en i sammanhanget liten väska. Bekvämt så det förslår kan jag nog tänka mig.

Men du har helt rätt - mätsökare är inte för alla, och inte Leica heller. Jag undrar däremot om det inte är lite på samma sätt som med talesättet kring Alfa Romeo och bilentusiaster. Att en sann bilentusiast måste någon gång ha ägt en Alfa. Är det inte möjligen så att en sann fotoensuaiast någon gång måste ha ägt en Leica??

/Johan

 

[MattiasL]

Det där med att man blir så diskret, ligger inte det mest i skallen på fotografen egentligen? För mig är den inre hållningen 90 procent, övriga 10 kanske det gör skillnad vilken kamera man har. Fast också jag hakar ofta upp mig på de där 10 procenten, för det är på något sätt lättare åtgärdat.

 

[Olle]

Det är absolut helt rätt. Av dom slr kamerorna vare sig dom är digitala eller med film är det vrålsvårt att ställa skärpan förutsatt att man jämför med en M9 eller vilken annan mätsökare som helst. I synnerhet i dåligt ljus, det är en barnlek att få skärpan att sitta som en smäck om du bara kan se igenom sökaren. Vilket man även där ser fenomenalt bra igenom eftersom du aldrig tittar genom objektivet förlorar man inget ljus eftersom du slipper att ljuset då skall passera ett dussin glasbitar.
.

Det där gäller förstås långt ifrån alltid. Med min gamla SLR-kamera med både snittbild och mikroprismor (Minolta XD-7) är det mycket lättare att ställa in skärpan än med min mätsökarkamera (Contax T), även i dåligt ljus. Med den senare föredrar jag ofta att använda objektivets avståndsskala vid skärpeinställningen.

Olle

 

[Danlo]

I sökaren ser du två bilder ovanpå varandra, du vrider på fokusvredet på objektivet tills du bara har en bild i sökaren, då blir det skarpt. Lite förenklat...

Tyvärr så upplevde jag att det var nästan omöjligt att ställa skärpan på M9 när jag prövade.. Den lilla lappen i mitten var inte störren än en baksidan på ett häftstift och kändes som om den låg 3 meter bort. Det var nästan omöjligt att se när de två bilderna gick tillsammans. SYND att Leica inte gjorde åtminstone mätsökar-fokuseringen ordentligt när de ändå gjorde en FF mätsökare.

Jag blev verkligen ledsen.. Jag var verkligen sugen på en mätsökare, men när det inte går att fokusera, då är det verkligen inte värt 59990 kronor.

Måste även tillägga det värdelösa dynamiska omfånget. Med min D5000 är svårt att fokusera manuellt, men det är ljusår lättare än med M9, dessutom ett mycket större dynamiskt omfång.

Jag blir så ledsen så ledsen.. Hoppas verkligen nån annan tillverkare också ger sig in på mätsökarkameror i den digitala eran så Leica får lite konkurrens.

Och då pratar jag inte nån hemsk Evil-mätsökare, utan en riktig.

 

[Danlo]

Det där med att man blir så diskret, ligger inte det mest i skallen på fotografen egentligen? För mig är den inre hållningen 90 procent, övriga 10 kanske det gör skillnad vilken kamera man har. Fast också jag hakar ofta upp mig på de där 10 procenten, för det är på något sätt lättare åtgärdat.

Du har helt rätt. Man måste köra lite kognitiv beteendeterapi på sig själv

 

[Makten]

En mätsökarkamera fungerar endast med ett snävt intervall av brännvidder och passar därmed inte alla.

Frågar du mig så är det inte särskilt "snävt". Det där hänger ihop med att fotografering nu för tiden tydligen måste täcka ett jättestort omfång för att folk ska vara nöjda. Men alla är faktiskt inte intresserade av det. För min del är 24-100 mm perfekt. Med en M9 kan man använda ungefär 28-90 mm med god precision, så det hade verkligen inte varit ett problem att "nöja sig" med för mig. Faktum är att det går utmärkt att bara äga ett enda objektiv. Säkerligen en nyttig sak att prova för alla superzoomvurmare.

Det var nästan omöjligt att se när de två bilderna gick tillsammans. SYND att Leica inte gjorde åtminstone mätsökar-fokuseringen ordentligt när de ändå gjorde en FF mätsökare.

Då är nog inte mätsökarkameror något för dig tyvärr, för det finns nog ingen som har bättre sådan funktion än just M9. Jag måste säga att det är extremt mycket svårare att sätta skärpan rätt med en spegelreflexkamera, även om den har mattskiva med snittbild. Precisionen är helt enkelt inte tillräckligt stor.

 

[Göran Larsson]

Frågar du mig så är det inte särskilt "snävt". Det där hänger ihop med att fotografering nu för tiden tydligen måste täcka ett jättestort omfång för att folk ska vara nöjda. Men alla är faktiskt inte intresserade av det.

Jag tror nog de flesta håller med om att 28 - 90 mm är ett snävt omfång. Även om de flesta inte behöver 8 - 1200 mm, så är många intresserade av lite mer än 28 - 90 mm.

 

[ErlandH]

Jag tror nog de flesta håller med om att 28 - 90 mm är ett snävt omfång. Även om de flesta inte behöver 8 - 1200 mm, så är många intresserade av lite mer än 28 - 90 mm.

M9 har faktiskt sökarramar för 28-135 mm. Dessutom finns det en sökare för 18/21/24 mm, så flexibiliteten är lite större. Om den är tillräcklig beror givetvis på vad och hur man fotograferar, men jag tror att den skulle passa väldigt många (inklusive mig själv) om inte priset avskräckte.

Att det inte är en kamera som lämpar sig för längre teleobjektiv är nog de flesta införstådda med.

 

[Olle]

Jag ser ingen annan råd än att Leica får börja tillverka Visoflexhus igen. Mätsökare och spegelreflex i samma kamera. Kan det bli bättre?

Olle

 

[Anders Östberg]

Jag gillar verkligen sådan här kompakta tunga prylar, dom "känns rätt" och det blir ett väldigt habegär.

Men priset, och funktionaliteten utifrån det jag fotar, passar inte mig som tur är, så jag har lyckats undvika att bli lockad av Leica. Men jag kan mycket väl förstå tjusningen.