Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Hur hantera hotfulla/aggressiva personer vid gatufilmning?

Produkter
(logga in för att koppla)

Tosv

Medlem
Hej på er!

Jag har under en längre tid tänkt starta en Youtube-kanal med gatufilmer från olika städer i landet. Detta eftersom jag är intresserad av stadens utveckling och tycker det är intressant att se hur saker och ting förändras genom åren. Det som anses nytt och fräscht och kan tyckas vara ointressant att filma idag kan vara nostalgiskt och vackert att se om ett par årtionden.

För ändamålet inköpte jag mig en gimbal vilken jag hämtade så sent som i fredags och idag, söndag, gjorde jag min första testvideo. Jag befann mig i en medelstor svensk stad (tänk Sundsvall, Örebro, Västerås, Jönköping) och gick hela huvudgatan upp och sedan tillbaka ner igen. Visst tittade folk, de undrade nog vem den där konstiga, lite gråsprängda karln med sin gimbalhängda mobil och stora ryggsäck var och vad han gjorde och varför men det hade jag räknat med. Jag hade också tittat ifall jag hade sett en sådan syn.

Jag vill inte smyga med det jag gör och jag var beredd att någon kanske skulle komma fram och säga att han eller hon inte ville vara med. Det hade i så fall varit helt okej,. Jag vet att jag har laglig rätt att filma vad jag vill på allmän plats men jag vill heller inte provocera mina medmänniskor. Ingen ska behöva känna att vederbörande finns med på en film mot sin vilja.

Dock, när jag var nästan klar med min promenad, jag hade bara ett par hundra meter kvar att gå, så hörde jag någon ropa på mig. Jag vände mig om och där stod en yngre man. Han frågade om jag hade filmat honom och jag svarade att det hade jag nog, jag hade ju gått förbi bara ett par meter från honom. Då reste sig även två av hans vänner från en intilliggande bänk.

De var väldigt upprörda, ville se filmen och krävde att jag skulle radera den, alternativt redigera bort den bit där se syntes. Jag svarade att jag skulle göra detta när jag kom hem men det gillade de inte. De ville att jag skulle göra redigeringen på plats, i mobilen, så att de kunde se det med egna ögon. Jag kunde tyvärr inte göra detta då jag är helt nybörjare och inte ens har någon redigeringsapp installerad i min mobil.

Jag riktade mobilen åt ett annat håll där olyckligtvis en av killarna stod och en av den skrek "FILMA INTE HONOM! DU FÅR INTE FILMA HONOM!". Sedan tog en av de andra tag i mobilen och tryckte av inspelningen genom att sätta fingret mot skärmens inspelningsknapp.

Hela situationen kändes hotfull och jag fick känslan av att jag hade ramlat in i något som jag nog borde ha hållit mig ifrån. Eller för att tala klarspråk, jag fick känslan av att dessa gossar inte hade rent mjöl i påsen.

Jag lyckades till slut prata mig ur situationen men blev ordentligt omskakad av det hela. Den här gången gick det bra men nästa gång kan det vara en kniv eller en pistol som riktas mot mig.

Så kom jag hem. Lugnade ner mig och packade ner gimbalen i sin kartong igen. Jag funderar på att nu till veckan skicka tillbaka den till butiken jag köpte den av. Jag tappade helt enkelt lusten för det här. Det är helt enkelt inte värt det. Det här hände alltså på Storgatan i en medelstor svensk stad en vanlig sommarvacker söndagskväll och alls inte i något farligt ghetto.

Jag hade sett fram så mycket emot att kunna starta min kanal och kanske, med tiden, bli en mer lokal version av alla de större gatuvideokanaler som redan finns men den här händelsen fick mig att bli avskräckt redan innan jag hade börjat.

Så, frågan jag ställer är. Ni som är härdade gatufotografer och -filmare. Har ni varit med om liknande situationer och hur har ni i så fall hanterat dem?

En ytterligare fråga. Om någon kommer fram och vänligt och respektfullt säger att de inte vill vara med. Gör ni dem då till viljes och maskerar/suddar eller går ni den hårda vägen och hänvisar till er lagliga rätt?

Jag inser också att jag nog borde ha ställt dessa frågor redan innan jag började filma och inte, som nu, när saker redan har hänt.
 
Senast ändrad:
Den här frågan kommer upp med jämna mellanrum under olika rubriker. Jag tror att det är två saker. Dels vår medvetenhet om risken att bli exponerad på sociala medier mot vår vilja och sedan att klimatet har hårdnat. Inte ens SVT:s team kan filma i en del områden utan måste flytta inspelningsplats för att inte riskera bli utsatta för repressalier.

En mellanstor svensk stad idag kan innebära väldigt mycket, det finns grupperingar och gäng överallt.

Mitt råd är att försöka vara förutseende och undvika det som riskerar att bli konflikter.
 
Tack för ditt svar. Ja, det är nog så. jag har alltid känt mig trygg i de städer där jag varit (men då givetvis aldrig filmat). jag har aldrig blivit utsatt för hot, våld eller rån. Jag antar att jag nog är lite naiv.

Jag har, som jag skrev, full respekt för att vissa människor inte vill exponeras på sociala medier och om någon inte vill så försöker jag givetvis tillmötesgå detta. Du har också helt rätt i att samhället har hårdnat men jag insåg nog helt enkelt inte hur illa det var eftersom jag tidigare, som sagt, känt mig helt trygg på de platser där jag varit. Det här blev en rejäl reality check.

Just att vara förutseende är som du skriver, nödvändigt men också det svåra. Vad säger att de tre männen på den första bänken är helt vanliga människor medan de tre på andra bänken är gängmedlemmar? Det hade varit praktiskt om potentiellt "farliga" människor hade haft självlysande roterande varningstrianglar hängandes över sina huvuden men så är det ju tyvärr inte.


Angående ämnet. Ber om ursäkt om jag sökte slarvigt. Jag försökte söka på ämnet via Google men hittade inget vilket jag blev förvånad över eftersom jag tyckte att ämnet måste ha avhandlats tidigare (kanske dåliga sökkunskaper) . Om administratören vill flytta mitt inlägg till en befintlig tråd eller radera det så går det bra för min del. Det känns onödigt att ha flera trådar om samma ämne.
 
Senast ändrad:
Jag håller med dig, har också känt mig trygg med kameran. Rest ganska mycket i Asien och fotograferat människor och aldrig tänkt tanken på att det skulle kunna vara riskfyllt. Min självbild av att vara svensk idag har förändrats radikalt, tänker helt annorlunda än för bara typ två år sedan när gäller att använda kameran bland människor.
 
Trist. Jag är härdad gatufotograf men filmar gör jag inte. Det är nog stor skillnad. Som gatufotograf har jag lärt mig att fota på ett sätt som är helt öppet men som gör att folk knappt märker mig. Och gör de det så verkar de fundera ungefär som "Va, tog han ett foto på mig? Äh, det gjorde han nog inte ändå. Han fotade säkert nåt annat.". Det är extremt sällan nån konfronterar mig.

Att gå omkring med en gimbal och hela tiden filma gör ju att man syns och personer som inte förstår att det du gör är lagligt kommer ju att notera detta och ibland aktivt ifrågasätta det. Jag har inte bra lösning på ditt problem annat än att kanske försöka vara så diskret som möjligt utan att gömma kameran och "smygfilma". Kanske går det att lära sig att på nåt sätt inte dra till sig så mycket uppmärksamhet när man filmer på liknande sätt som en "härdad" gatufotograf kan lära sig?

Lycka till i alla fall!

Mvh
Fredrik
 
Senast ändrad:
Ulf: Det är trist att det har gått i den riktningen. Visst kände jag redan innan till att det kunde vara riskabelt att filma i något utanförskapsområde men dit skulle jag heller aldrig bege mig just eftersom det inte skulle kännas säkert. Det sätter självbevarelsedriften stopp för. Att däremot, en vacker sommarkväll, köra lite gatufilmning bland söndagsflanerande stadsbor mitt i en svensk stad dit jag varit många, många gånger, det kändes däremot som tryggt och bra. Det var väl därför chocken blev så stor. Det kändes som att det som skedde hände på "fel plats".

Fredrik: Precis, jag har också fotograferat en hel del gatufoto. Kan utan problem hålla mobilen i midjehöjd, trycka av en bild och stoppa ner mobilen i fickan igen utan att någon märker det. Det går nästan automatiskt numera och jag har aldrig blivit konfronterad angående det. Filmning är ju dock en helt annan sak. Det går inte att göra diskret på samma sätt och är också mer provocerande för dem som inte är positiva till det. Vet av erfarenhet att människor som utan problem kan tänka sig att vara med på ett fotografi kan bli betydligt mer tveksamma när film kommer in i bilden. Jag undrar just hur de människor gör som har stora Youtube-kanaler och mer eller mindre lever på denna typ av filmande. Kanske är de mer hårdhudade än jag, eller åtminstone bättre på att undvika sådana situationer.

Tack för lyckönskningen, den behövdes!
 
På väg upp från Kungsträdgården i Stockholm tog jag lite bilder på min hustru och barnbarn bakifrån. de hade alla samma lilafärgade kläder.
Plötsligt utbrister en medelålders, kvinna så att alla i centrala delarna av staden kunde höra; Vad håller du på med?
Hon var upprörd och kränkt, så jag försökte lugna henne i samma tonläge; jag fotar min fru och mina barn!
Om ni ser ett hål i trottoaren vid Gallerian så vet ni varför, det var där hon försvann.

Jag motarbetar aktivt alla som på något sätt försöker förhindra att jag fotograferar vad jag vill inom lagens gränser. Det är med sorg i hjärtat jag ser att många personer här på FS stöttar de som vill inskränka vår grundlagsskyddade rättigheter.
 
Jag tycker du ska försöka igen. Du fick tyvärr en tråkig start, men det betyder inte att det kommer bli så här varje gång. Utslaget på ett år, så kanske det här händer vid några enstaka tillfällen.

Själv hade jag försökt undvika konfrontation. Jag hade först förklarat vad jag håller på med och om någon fortfarande inte vill vara med, så hade jag raderat den biten av filmen (om det går).

Kanske kan du hitta något mer diskret sätt som även ger bra kvalitet?
Jag pratade en gång med en gatufotograf och han sa att en av fördelarna med en liten kamera, var att han inte påverkade situationen. Att stå med en stor DSLR, med ett större ljusstarkt objektiv, hade gjort att folk hade uppmärksammat honom på ett helt annat sätt och kanske ändrat på sitt beteende.

Men mitt först råd är ändå att ge ditt projekt ett antal försök till. Det här kanske var en situation som uppstår väldigt sällan. Det vet du först om du försöker under en lite längre period.

Önskar dig lycka till och hoppas du får mycket nöje med ditt filmande.
 
Hej!
Utan att veta hela syftet med filmerna och vad du vill förmedla men överväg att filma ”of hour” så att säga. Tidig söndagsmorgon tex. Är det staden och byggnaderna som är motivet kan detta minska risken för konfrontation, söker du verkligen efter folkvimlet blir det trixigare.
Som nämnts tidigare så lär detta inte hända vid alla tillfällen. Försök igen, jag önskar dig god lycka!
/B
 
Tobias - ge inte upp. Det är visserligen lätt för mig att säga så här från soffan, jag vet.
Jag har fotat en hel del i olika städer runt om i världen och lyckligtvis aldrig träffat på den sortens attityd. Man skall veta att det är en mycket, mycket liten klick som beter sig så.
Jag har dock förberett mig mentalt för någon gång kommer det säkert att hända även mig.
Förb... tråkigt det som hände dig men ge inte upp. Fortsätt med din hobby, du har all rätt i världen att utöva den.
Stort lycka till och berätta gärna i den här tråden hur det går framledes, både positivt och negativt.
 
Många människor avskyr att bli fotograferade eller ännu värre filmade i smyg. Vi fotografer borde respektera detta. Jag tycker inte att det är OK att utsätta andra människor för obehag.
 
Många människor avskyr att bli fotograferade eller ännu värre filmade i smyg. Vi fotografer borde respektera detta. Jag tycker inte att det är OK att utsätta andra människor för obehag.
Trådskaparen filmade inte i smyg och det var väl de tre ungdomarna som utsatte Tobias för obehag, inte sant? Men det kanske är okej enligt dig? Om man nu tycker att det är så avskyvärt att blir fotograferad eller filmad så kan man ju med fördel stanna hemma. Då slipper man dessutom uppröras av en massa andra saker som man inte tycker om i samhället.

Jag respekterar människors rätt att känna avsky inför att bli fotograferade eller filmade men enskilda människors rätt att fota fritt i det offentliga rummet trumfar den första gruppens känslor alla gånger.
 
Många människor avskyr att bli fotograferade eller ännu värre filmade i smyg. Vi fotografer borde respektera detta. Jag tycker inte att det är OK att utsätta andra människor för obehag.

Denna nya inställning kommer då förstås framgent att t ex komma till uttryck i trådar som den om SL/IMY/GDPR?
 
På väg upp från Kungsträdgården i Stockholm tog jag lite bilder på min hustru och barnbarn bakifrån. de hade alla samma lilafärgade kläder.
Plötsligt utbrister en medelålders, kvinna så att alla i centrala delarna av staden kunde höra; Vad håller du på med?
Hon var upprörd och kränkt, så jag försökte lugna henne i samma tonläge; jag fotar min fru och mina barn!
Om ni ser ett hål i trottoaren vid Gallerian så vet ni varför, det var där hon försvann.

Jag motarbetar aktivt alla som på något sätt försöker förhindra att jag fotograferar vad jag vill inom lagens gränser. Det är med sorg i hjärtat jag ser att många personer här på FS stöttar de som vill inskränka vår grundlagsskyddade rättigheter.
Som man ropar får man svar, som det brukar heta. 🙃
 
Mycket obehaglig upplevelse. Det torde vara väldigt ovanligt. Man kanske borde bära med sig bazooka. Eller åtminstone ett just järnrör.

När jag fotar ungdomsidrott har det ibland förekommit att vissa lag inte vill att jag fotograferar. Detta för att skydda någon spelares identitet. Jag har alltid respekterat den typen av begäran trots att jag vet att jag egentligen har laglig rätt att fota hur mycket jag vill, och att föräldrar runt planen står där med sina mobilkameror och filmar för glatta livet. För mig finns det ingen vinning i att ställa till en scen genom att hävda min rätt.
 
På väg upp från Kungsträdgården i Stockholm tog jag lite bilder på min hustru och barnbarn bakifrån. de hade alla samma lilafärgade kläder.
Plötsligt utbrister en medelålders, kvinna så att alla i centrala delarna av staden kunde höra; Vad håller du på med?
Hon var upprörd och kränkt, så jag försökte lugna henne i samma tonläge; jag fotar min fru och mina barn!
Om ni ser ett hål i trottoaren vid Gallerian så vet ni varför, det var där hon försvann.

Jag motarbetar aktivt alla som på något sätt försöker förhindra att jag fotograferar vad jag vill inom lagens gränser. Det är med sorg i hjärtat jag ser att många personer här på FS stöttar de som vill inskränka vår grundlagsskyddade rättigheter.

Det du berättar var ju nästan dråpligt, kan tänka mig att den där damen försvann snabbt från platsen. 🙃 Samtidigt så kan jag förstå hennes reaktion också, det finns så många konstiga typer ute och hon såg nog dig som något slags pervo som var ute efter att smygfotografera flickor och kvinnor bakifrån. Det är trist att det ska vara så men det är den värld vi lever i.

Just det där du skriver om att visa människor försöker motarbeta oss att utföra det vi har laglig rätt till är förstås inte bra men samtidigt så är just de lagrum som definierar vad vi har rätt att fotografera - och inte - väldigt rymliga. Det är som en vass kniv och måste brukas med förstånd och försiktighet. Bara för att något faktiskt är tillåtet så innebär det inte att det alltid är lämpligt.
 
Lång artikel i DN ikväll, om streetracing och störande beteende på Strandvägen i Stockholm, där boende känner sig obekväma och med efterföljande tjafs i kommentatorsfältet. Uttrycket ”antisocialt dominansbeteende” citeras i artikeln.

Skulle vara intressant att ge sig ut med en stor systemkamera och ägna sig åt gatufoto på nämnda plats en fredagkväll. Om man får vara ifred?
 
ANNONS
Götaplatsens Foto