hornavan skrev:
När man testar ett objektiv så väljer man vanligen en plan yta, en vägg eller en tidningssida eller liknande. Sen sätter man kameran på stativ och fyrar av några skott på lämpligt avstånd.
I regel kan man då se att det är skarpare i mitten är i kanterna.På valt avstånd.
Slutsatsen blir ofta:
Inte bra, inte skarp i kanterna. Dåligt objektiv. Bad.
I själva verket så vet vi bara att det är bad under just dessa omständigheter.
Titta på bilder i våra forum och säg hur många som föreställer ett plant objekt där skärpan i kanterna är viktig? På testavstånd.
Inte många!
Knappt någon.
Nu skall vi testa senaste Volvon. Vi kör genom en leråker och den fastnar. Bad.
Nej, det gör vi så klart inte. Den är ju i nte gjord för att köra lerrace.
Varför är vi då så korkade när vi testar objektiv?
Ett bra objektiv behöver bara vara skarpt i kanterna om det skall användas för att plåta platta pannkakor.
Det som är svårare att testa är hur skönt objektivet kan teckna föremål. Nu handlar det inte längre om maximal skärpa. Utan om känsla.
Tyvärr är känsla ofta dyrt. Mitt EF 24-105 L IS är ett sådant exempel. Grymt påhoppat, men extremt bra. Likaså är mitt 85, 1,8 magiskt. Däremot ger 50 1,4 bara klara bilder. 135, 2,0 passar bättre till 5D än till 30D.
På tal om 30Ds och dess ”odugliga” bildskärm.
Den är kanon. Lika bra som på 5D. Och bättre än jag någonsin sett, trots en massa dissning på FS.
Bara för att visa att det inte behövs L för att locka min lust så gillar jag gamla 28-105, skarpt.
30D lockar också fram lustkänslor.