Att ge ut RAW-filer

[Sten-Åke Sändh]

Jag har provat det där med att ge bort "råvaran" så att säga, några gånger, då programvara men det kan nog liknas med att ge bort råfilerna. Kunden säger att dom är medvetna om att det är jobb med det och att dom får det hela utan garantier eller support. Det låter ju fint men i slutänden kan det slå tillbaka på en själv i form av att man måste hjälpa till med att få till ett bra resultat eller att man har en kund som fått problem, blir missnöjd och du får skulden för det oavsett att ni var överens om förutsättningarna. För någon måste man ju skylla ifrån sig på.

Jag har däremot inget problem med att sälja bilderna högupplösta, där jag gjort råkonverteringen till t.ex TIFF, men att lämna ifrån sig råfilerna är att be om problem om man inte verkligen vet vem det är som ska jobba med bilderna. Inte minst måste dom ju ha rätt programvara vilket inte alla vet.

Du låter som om det inte skulle gå för en beställare att redigera TIFF-filerna. När det gäller historiska bilder har man ju ofta ett orginal på film eller i form av en glasplåt. Dessa skannas och sparas i TIFF innan de efterbehandlas. I dessa fall har man kanske aldrig haft något annat än en TIFF och det går ju bra det med. Så vad är egentligen skillnaden med att du kan leva med att skiljas från en TIFF men inte en RAW. Den som får en TIFF i sina händer kan ju hypotetiskt "kvadda" den på ett sätt som du heller inte vill kännas vid eller hur?

 

[Torparfarsan]

Min egna åsikt i frågan är att upphovsrätten tillhör fotografen. RAW-filerna likaså om inget annat avtalats. Dock är jag medveten om att man bara kan räkna med att om kunden själv får RAW-filerna i sin hand och börjar bildbehandla dem så blir de inte alls som fotografen tänkt sig. Dessutom kan man iskallt räkna med att fotografen får schavottera med sitt namn även om kunden har "kvaddat" bilden.

Men det kanske är så att tiden har kommit därhän att det är dags att förändra synsättet på det där med att RAW-filerna tillhör fotografen. Kanske även upphovsrätten. Vad är alternativet? Få kunder som betalar eller att de presumtiva kunderna väljer kompisar som fotograferar gratis och som utan samvetskval eller funderingar ger "kunden" allt material? Tiderna ändras och så är det för många yrkesgrupper. Kanske även för fotograferna. Eller .....?

 

[Photosession]

När min morfar och mormor blev förevigade och när min pappa och mamma blev det, så gick de till en fotograf som tog några bilder efter att de kammat till sig innan.

Och naturligtvis så hade både morfar och mormor och mamma och pappa negativen i ena handen och bilderna i den andra från fototillfället när dom gick hem...!

Enligt mitt sätt att se på det så är dagens RAW-filer att jämställa med analoga negativ och säg den analoga fotograf som ger bort sina neg till en kund som vill ha ett bröllop fotograferat.

Tror det är mycket litet fåtal fotografer som är intresserade av att ge bort sina original och det grundas säkerligen i ett flertal skäl. Inte bara för att kunden som någon har skrivit kanske kvaddar bilderna...

 

[Studiomats]

Så länge det finns "fotografer" som arbetar gratis så kommer alltid kunderna att vilja ha dessa fotografer oavsett vilken kvalité det är på jobbet. Och nu har vi kommit dit därhän att kunden även tror att det går att göra bättre bilder i efterhand i och med att kunden ska ha rawfilerna.
Arbeta gratis, förhandla bort sin upphovsrätt, låta kunden göra vad de vill med fotografens bilder. Vi kanske skulle ge kunden våran utrustning också när jobbet är klart!
Ja jösses vilken soppa.
Som jag brukar säga! Den siste idioten är inte född än!

 

[Anders Östberg]

Du låter som om det inte skulle gå för en beställare att redigera TIFF-filerna. När det gäller historiska bilder har man ju ofta ett orginal på film eller i form av en glasplåt. Dessa skannas och sparas i TIFF innan de efterbehandlas. I dessa fall har man kanske aldrig haft något annat än en TIFF och det går ju bra det med. Så vad är egentligen skillnaden med att du kan leva med att skiljas från en TIFF men inte en RAW. Den som får en TIFF i sina händer kan ju hypotetiskt "kvadda" den på ett sätt som du heller inte vill kännas vid eller hur?

Tror du läste (eller skrev?) lite fel, det är ju TIFF (eller annat format, skiljt från råfiler) som jag skrev att jag lämnar till kunden. Visst kan dom redigera den, TIFF är ju ett standardformat, vilket inte råfilen är. Kunden kan förstås göra något tokigt med den likaväl, men då har jag i alla fall lämnat ifrån mig en bra startpunkt efter bästa förmåga.

Vad jag kan göra är att bildbehandla utifrån min kameras inställningar för lägre kontrast, färg etc, brusreducera med min kameras brusprofil, och med t.ex vitbalans och/eller färgprofil som jag mätt upp vid fototillfället. Kunden har inte samma möjligheter där.

Sedan är naturligtvis inte alla beställare lika, jag skrev också "om man inte vet vem som ska jobba med bilderna", dvs är dom bättre än mig på det så kan dom kanske få råfilen. Hittills har dock dom jag sålt till ändå inte menat råfiler när dom sagt det, utan högupplösta bilder, kanske dom hört uttrycket men inte egentligen känt skillnaden. Endast en gång har en person verkligen velat ha en råfil, och det var en som själv fotograferar och ville leka lite i Photoshop med en av mina bilder tagen i riktigt dåligt ljus, för skojs skull då hans egen kamera inte räckte till lika bra (sportbild på sonen). Annars tror jag egentligen inte bildköpare är speciellt intresserade av att själva sitta med hela bildbehandlingen från råfiler, det är inte deras business, utan dom vill köpa en färdig bild som kan användas direkt.

 

[Gutta]

Jag har väldigt svårt att se problemet med raw vs tiff eller jpg. För det första är ju faktiskt risken STÖRRE att en klåpare kvaddar en jpg än en raw.... För det andra så är det ju i första hand en tjänst man säljer. Givetvis bestämmer var och en själv vad man specifikt säljer men i grund och botten är det hur som helst en tjänst. Och som tjänsteerbjudare har man inte råd att gå emot kunderna. Någon skrev längre upp att man gräver sin egen grav när man släpper raw-filerna. Hur resonerar man då? Jag tror snarare man gräver sin egen grav om man INTE erbjuder det kunderna vill ha.

Det är ju dessutom snudd på snobberi att inbilla sig att man tillhör en lite mer bemedlad skara som klarar det här med datorer och program bättre än andra.... Jag har all respekt för duktiga FOTOGRAFER, men det är ju inte samma sak som att man är programmerare direkt.....Vad är det som säger att inte jag med mina djupa data/bildbehandlingskunskaper, men väldigt skrala bröllopsfotograferingskunskaper faktiskt skulle kunna få till en inte bara lika bra utan i allmänhetens ögon tom bättre bröllopsbild i efterbehandlingen, än fotografen själv?

Hade man sålt pappersbilder och inte digitala bilder alls (om man nu hade kunnat överleva på det) så hade jag kunnat förstå det lite mer då själva framkallningen och pappersvalet etc skulle spela in. Men eftetsom man väljer att sälja jpg/tiff etc...dvs digitalt format så kan jag inte annat än känna det som en ickefråga. En digital fil är en digital fil. Vad är idén med att inte ge kunden det bästa utgångsläget?!!

Och vad behöver man upphovsrätten till? Inte i största allmänhet då utan vid just ett fotouppdrag....Faktum är att jag som kund nog skulle kräva att få upphovsrätten till bilderna....Det är ju det jag betalar för? Givetvis har jag inga problem med att fotografen använder bilderna för att göra reklam för sig. Men inte fasiken ska han tjäna extraslantar på en fotografering jag betalt? Eller?

 

[Anders Östberg]

Det beror väl en hel del på kunden ... eftersom detta ligger i bröllopsforumet får man väl förutsätta att kunden i det här fallet inte är t.ex en reklambyrå eller grafisk avdelning på ett storföretag då, utan en vanlig privatperson. Visst finns det sådana med bra bildbehandlingskunnande (fast jag har hittills inte sålt till någon sådan) men dom flesta kan inte mycket om det alls. I skenet av det, är "bästa utgångsläget" för bruden eller brudgummen verkligen att få råfilerna direkt ur kameran? Jag tror dom flesta skulle bli väldigt besvikna på bilderna när dom tar upp dom på skärmen, och det skulle inte ge ett bra intryck av fotografen heller.

 

[Gutta]

Om kunde specifikt ber om det är det nog det bästa ugångsläget. Det tror jag. Frågar inte kunden efter det så har vi inget att prata om eller hur?

 

[Sten-Åke Sändh]

För mig skulle det inte handla om att jag nödvändigtvis skulle göra något med RAW-bilderna om det var så att fotografen skulle ta fram bilderna. Jag skulle bara inte vilja att han har RAW-bilderna punkt. Det har med världen att göra som den ser ut. Jag litar inte nödvändigtvis mer på en fotograf än andra människor när det gäller vad som kan hända med bilder över tiden.

Jag har tagit del av fler än en konflikt över detta ämne, så det hela är verkligen inte helt okontroversiellt idag. Det behöver ju inte handla om vad någon fotograf tycker sig ha rätt att göra med gamla orginal i ett sammanhang som ursprungligen är tagna i ett helt annat. Jag tror f.ö. att om folk blir mer medvetna om detta så kommer en del att dra öronen åt sig och tveka att anlita er överhuvudtaget. Marknaden kommer att bli ännu sämre än den redan är.

 

[Sten-Åke Sändh]

Och naturligtvis så hade både morfar och mormor och mamma och pappa negativen i ena handen och bilderna i den andra från fototillfället när dom gick hem...!

Enligt mitt sätt att se på det så är dagens RAW-filer att jämställa med analoga negativ och säg den analoga fotograf som ger bort sina neg till en kund som vill ha ett bröllop fotograferat.

Tror det är mycket litet fåtal fotografer som är intresserade av att ge bort sina original och det grundas säkerligen i ett flertal skäl. Inte bara för att kunden som någon har skrivit kanske kvaddar bilderna...

Jag menar att det är stor skillnad på bröllopsfotouppdrag idag och för mina föräldrar och farföräldrar. Idag kan man täcka en hel bröllopsdag och kanske t.o.m. delar av bröllopsresan. Idag är uppdraget inte nödvändigtvis lika väldefinierat till några studiobilder som ofta tidigare. Det är här det kan gå riktigt fel och kunderna med rätta kan känna sig tveksamma över att de inte har kontroll över sina bilder. Det fanns få kontroversiella fall med traditionella bröllopsmotiv. Idag kan det vara mycket mer komplicerat.

För mig och säkert en del andra handlar detta inte nödvändigtvis om egen efterbehandling utan kontroll över bilderna. Andra vill säkert göra exv. egna beskärningar m.m. Att tro att bara "bröllopsotografen" skulle vara istånd att efterbehandla bilder idag 2012 är ju så fånigt att det knappt är värt att kommentera. Det ansluter till ett gammalt skråtänk vars största ambition var att kontrollera marknaden och jaga "bönhasar" som fuskade i yrket utan "burskap".

Jag tror dessutom till skillnad från bröllopsfotograferna här inte att fotograferna själva kan definiera detta utan det görs på en marknad och om kunderna kräver kontroll över sina bilder så kommer de gå till de fotografer som ger dem detta. Marknaden kommer att vara självsanerande som alltid och de som inte anpassar sig kommer att bli ännu mer proletariserade än de redan är. Så jag tror det är läge att börja bli lite mer lyhörda för vad er marknad faktiskt vill ha om ni ska ha någon framtid i er profession. Långtifrån alla kommer acceptera er ordning bara för att ni säger att den råder.

 

[Anders Östberg]

Om kunde specifikt ber om det är det nog det bästa ugångsläget. Det tror jag. Frågar inte kunden efter det så har vi inget att prata om eller hur?

Min erfarenhet är som sagt att (privat-)kunderna oftast inte vet vad råfiler innebär, och jag skulle göra både dom och mig själv en otjänst. En som ville ha råfiler visade sig ha varken Photoshop eller annan programvara som ens kan öppna filerna när jag frågade om det, så vad ska som göra med dom? Detta lär säkert ändra sig vartefter allt fler fotar med mer avancerade kameror, men vi som diskuterar här är inte speciellt representativa; många bildköpare fotar säkert själva, men dom flesta mer på nivån kompaktkamera och JPEG-bilder direkt till Facebook, typ. Men det finns säkert kunnigare köpare än dom jag stött på.

 

[gorse]

Med risk att jag upprepar mig. Om det finns kommerisellt intresse av att sälja raw-filer finns det säkert fotografer som kan tjäna på det. Om affärsidén är att leverera färdigbehandlade bilder så finns det säkert fotografer som kan tjäna på det med. Men, om man skall vara helt ärlig och uppriktig så tror jag att en tjänst eller ett föremål är värt exakt vad en person är beredd att betala för det. Inte en spänn mer eller mindre.

Nån beklagade sig att "snart skall man väl jobba gratis". Ja, om det inte går att överlåta bilder med mindre än att det är gratis så skall det vara gratis. Inte en spänn mer eller mindre. Tricket med att ta betalt för en tjänst eller ett föremål är att det har så stort värde för motparten att denne är villig att betala för det. Annars är det en väldig dålig affärside. Kanske är fotograferandet en dödsdömd yrkesverksamhet? Eller så gör man det bättre än alla andra, så det finns någon som tycker det bättre är värt att betala för det och man kan leva på det.

Om det finns 100 gratisfotografer till bröllop, vad är det som gör att en fotograf faktiskt kan ta betalt för en fotografering?

Min ringa erfarenhet av affärsverksamhet är att så fort man talar om att skydda inkomst, så är det en dödsdömt verksamhet. Då finns inte längre komersiellt värde i verksamheten. Påminner mig föresten om att i fotoklubben jag är med i började man dilla om att inte fotografera gratis, för att vara lojala mot yrkesarbetande fotografer. Nejhejtackdu. Jag förebehåller mig rätten att ge bort mina bilder gratis om jag känner för det. Men jag ger inte bort mina raw-filer.

 

[Rommel]

En del fotografer fotograferar hela tiden så de har beskärningsmöjligheter. Vilket medför ibland ur en RAW-synpunkt, sneda bilder och nästan inga detaljbilder. Vilket dock går att få i efterhand. Kanske inte lika bra som att göra det direkt men ändå.

En del underexponerar rejält för att hela tiden rädda högdagrar för att sedan få fram detaljer och ett visst stuk i efterbehandling som inte går att går om man exponerar "rätt"

En del som som jag, överexponerar för att få MITT stuk. Klart att även dessa måste "räddas" och efterbehandlas i.

Alla tre ovanstående sätt att fotografera kan se helt sjuka ut i deras nativa form och ge vem som helst ett dåligt rykte då dessa är ofärdiga.

Till TS: Lämna gärna ut RAW-filerna, men ta betalt för dom. Glöm heller inte upprätta ett avtal hur bilderna får användas, vilket iof man ska göra oavsett vad. Skillnaden är ju dock att kunden då äger originalfilerna.

/Stefan

 

[themajk]

När min morfar och mormor blev förevigade och när min pappa och mamma blev det, så gick de till en fotograf som tog några bilder efter att de kammat till sig innan. Situationen var mycket väldefinierad och allt skedde i studio under ganska kort tid. Idag kan mycket väl ett uppdrag innefatta att fotografen följer de tu under hela dagen och tar alla möjliga bilder vid sidan av "klassiska bröllopsfotomotiv". Med dagens fantastiska sensorer kan alla möjliga och omöjliga situationer och motiv fastna i förbifarten - motiv som man som beställare kanske inte skulle vilja ha på driven.

Jag skulle aldrig gå in i något avtal med någon fotograf utan att ha koll på detta om jag var beställaren idag. Kunde fotografen inte möta upp detta skulle jag inte gå in i något avtal med den fotografen. Jag kan för mitt liv inte förstå vad fotografen ska med alla dessa gamla RAW-bilder till. Sen kan man ju ytterst fråga sig om man i så fall vill lägga långtidsförvaring av dessa RAW i händerna på en fotograf om man nu tycker dessa bilder är viktiga. Ställer inga upp på detta så får man väl ta bilderna själv och jag tror faktiskt att fler och fler gör detta. Få vill ha tjafs med fotografen som ett onödigt dåligt minne.

Tja, alla är ju olika. Mina kunder, dvs de som ingår avtal med mig som gör att jag kan leva på det här med foto, har endast en enda gång bett om raw-filer. Det var i lördags på en kurs jag höll i för några som ville lära sig om blixtfoto. Aldrig annars har någon bett om raw, de ingår ju avtal med mig för att de vill ha just MIN version av slutprodukten, de vill inte ha råvaran.

Senast igår undrade en annan fotograf vad jag tar för en plåtning för hon ville ha 'min' typ av bilder av sig själv. Hon drog inga villkor om att få raw heller, fast hon kanske kan ha nytta av dem.

Du har rätt i att få vill ha tjafs. Mina kunder har långtidsförvaring hos mig för att de litar på mig. Ett förtroende jag inte sviker för det skulle mörda min affärsverksamhet. Så det blir inget tjafs, de ber mig ta bilder för att de vill ha min vision av något. Sen får de det. Min färdiga version.

En kund som har problem med kontrollbehov är inte en kund jag behöver. Men jag känner ett par psykologer som säkert kan hjälpa till.

EDIT: "aldrig annars" var fel. En annan gång har någon bett om raw, men det var en konstnär som frågade om han kunde få några av mina raw bilder för att skapa hans typ av konst. Han fick det så klart, helt utan kostnad. Efter att jag kollat med den ursprungliga beställaren att det var ok. Så klart.

 

[DavidBerg]

Kul att se vilken spännvidd det finns I den här frågan bland fotosidans medlemmar. Allt från inställningen att man inte släpper ifrån sig någonting förutom papperskopia man själv framställt och som kunden betal per ex för till att man lämnar rubbet, alla råbilder oredigerade. Jag kan se hur man skulle vilja kunna jobba enligt båda sätten.

Själv kör jag med att kunden får i stort sett alla bilder (jag tar bort uppenbara felexponeringar och liknande) i högupplöst JPEG, grovredigerade (dvs ställer exponering, vitbalans etc). Plus ett mindre antal som jag väljer ut och redigerar lite mer ingående. Kunden får göra tackkort, album förstoringar etc hur den vill för personligt bruk. Jag är inte intresserad av att fixa med album eller utskifter.

 

[Sten-Åke Sändh]

Tja, alla är ju olika. Mina kunder, dvs de som ingår avtal med mig som gör att jag kan leva på det här med foto, har endast en enda gång bett om raw-filer. Det var i lördags på en kurs jag höll i för några som ville lära sig om blixtfoto. Aldrig annars har någon bett om raw, de ingår ju avtal med mig för att de vill ha just MIN version av slutprodukten, de vill inte ha råvaran.

Senast igår undrade en annan fotograf vad jag tar för en plåtning för hon ville ha 'min' typ av bilder av sig själv. Hon drog inga villkor om att få raw heller, fast hon kanske kan ha nytta av dem.

Du har rätt i att få vill ha tjafs. Mina kunder har långtidsförvaring hos mig för att de litar på mig. Ett förtroende jag inte sviker för det skulle mörda min affärsverksamhet. Så det blir inget tjafs, de ber mig ta bilder för att de vill ha min vision av något. Sen får de det. Min färdiga version.

En kund som har problem med kontrollbehov är inte en kund jag behöver. Men jag känner ett par psykologer som säkert kan hjälpa till.

EDIT: "aldrig annars" var fel. En annan gång har någon bett om raw, men det var en konstnär som frågade om han kunde få några av mina raw bilder för att skapa hans typ av konst. Han fick det så klart, helt utan kostnad. Efter att jag kollat med den ursprungliga beställaren att det var ok. Så klart.

Återigen: Jag tror faktiskt att ett uppdrag idag mycket väl kan vara mycket vidare än att ta några studiobilder av ett uppklätt brudpar. Jag tror inte det behövs någon psykolog för att utröna att det skett en viss utveckling här över tid som kan skapa helt nya typer av problem. En del kunder kommer att upptäcka detta och gardera sig mot det. Det är f.ö. inte alls säkert så att fotograf och uppdragsgivaren har identiska uppfattningar över tid om hur de tycker en acceptabel framtida användning av fotografierna ska ske. Det gäller f.ö. långtifrån bara bröllopsfoton och det gäller inte bara kändisar som grips halvt av panik när de upptäckt att bilder som tagits av en fotograf i ett sammanhang börjar leva sitt eget liv i helt andra sammanhang. Det är väl mer än en som haft den typen av konflikter eller hur? Det gäller inte bara Laila Bagge även om det var ett av de senaste fallen som blåstes upp i presssen. Jag tror att det finns en stor naivitet bland beställarna som inte har fantasi att föreställa sig vad som kan hända när en fotograf vädrar en affärsmöjlighet i gamla arkivbilder.

 

[themajk]

Återigen: Jag tror faktiskt att ett uppdrag idag mycket väl kan vara mycket vidare än att ta några studiobilder av ett uppklätt brudpar. Jag tror inte det behövs någon psykolog för att utröna att det skett en viss utveckling här över tid som kan skapa helt nya typer av problem. En del kunder kommer att upptäcka detta och gardera sig mot det. Det är f.ö. inte alls säkert så att fotograf och uppdragsgivaren har identiska uppfattningar över tid om hur de tycker en acceptabel framtida användning av fotografierna ska ske. Det gäller f.ö. långtifrån bara bröllopsfoton och det gäller inte bara kändisar som grips halvt av panik när de upptäckt att bilder som tagits av en fotograf i ett sammanhang börjar leva sitt eget liv i helt andra sammanhang. Det är väl mer än en som haft den typen av konflikter eller hur? Det gäller inte bara Laila Bagge även om det var ett av de senaste fallen som blåstes upp i presssen. Jag tror att det finns en stor naivitet bland beställarna som inte har fantasi att föreställa sig vad som kan hända när en fotograf vädrar en affärsmöjlighet i gamla arkivbilder.

Min mest populära produkt tar tio år att göra, ett fototillfälle per år där vi snackar fram 10-15 ord/känslor/färger/situationer som definerar den jag ska porträttera där de är, just nu, i sina liv. Om ett år börjar vi om igen. Det blir till slut en ganska unik bok som dokumenterat en stor del av ens liv. Jag är ganska säker på att mina kunder kommer ha förtroende för mig även när vi om ett decenium slutför produkten och de får sin bok, "Amanda, by Michael".

Du målar med en ganska bred pensel när du vill få fram din poäng att fotografer inte är att lita på, men jag undrar hur mycket faktisk vikt som ligger bakom ditt resonemang, för som fotograf så känner jag inte igen mig i din målade bild. Du hoppar hejvilt mellan bröllop- och paparazzifotografer, drar in facebook och laila bagge från höger och vänster i en svammelsörja som du inte ens själv kan tro på är en representativ bild av en fotografs vardag.

Så min fråga blir enkel, vad har du för egna erfarenheter - antingen som bildköpare eller anlitad fotograf när det gäller raw-efterfrågan? Och då menar jag inte hypotetiska extremsituationer, utan dina måndag till fredag erfarenheter...

 

[steveia]

Man skulle kunna säga att kunden har alltid rätt. I det här fallet frågar kunden om han/hon får köpa bilderna. Jag skulle inte ha några problem att sälja bilder. Varför inte bara att ge bort alla dessa filer. Fotografen har gjort sitt arbete, fått sina pengar. Dessutom är allt i denna värld går att köpa/sälja och det gäller RAW bilder också.

All snack om upphovsrätt är tomma ord om ingenting. Mer service för kunden då får man bättre omdöme och kunder.

/ Steve

 

[Mastodonten]

Bröllop betyder mycket bilder. De bilder som har potential men ändå inte kommer att färdigställas av mig, kan lämnas i hög upplösning till kund utan extra ersättning. Om kunden inte är en proffs-fotograf. Så tycker jag att det är bara löjligt att de kräver Raw. Uppskärpta JPG-bilder går lika bra och kan bearbetas alt skrivas ut.

Vill absolut inte vinkla tråden till RAW/JPG, men tycker att kunder tenderar till att fästa sig vid vad man har läst på olika ställen på nätet. "KRÄV RAW!! WTF!??"
Många är omedvetna om att det är stora filer, svårare att bearbeta, kräver speciella programm. dvs räcker inte med windows bildvisningsprogramm osv.

Är kunden mycket väl medveten om detta och är insatt, samt har en anledning till varför han/hon vill ha RAW. då lämnar jag utvalda bilder och bakar in det i priset. Skulle inte påstå att jag lägger på mycket mer utöver tiden för själva hanteringen.

Har du dock ett arbetsflöde där kunderna kan komma tillbaka till dig efter ett xx antal år för att få tag på gamla bilder/förstora/skriva ut. Då ska man vara mer sparsam med att dela ut bilderna

Svårare att bearbeta? haha, född i farstun eller..

 

[Rommel]

Svårare att bearbeta? haha, född i farstun eller..

Du vet väl om att en JPG är en färdig bild där bildbehandling redan applicerats och är mindre än RAW filerna?
Samma sak att en mer avancerad kamera med ljusstarka objektiv är svårare att få till bra bilder som tilltalar allmänheten än en bättre kompaktkamera?

Ju mer man lär sig desto enklare är allting. Kompakt är enklare än system och jpg är enklare än RAW. Därför är alltså vanligare att folk äger en kompakt och fotograferar med jpg än personer med system som fotar med RAW.

Samma sak är att fler INTE använder bildbehandling än än de som använder ett.

Ungefär samma anledning som att när jag fotograferar förskola och faktiskt GER bort digitala kopior så vill folk fortf beställa förstoringar från mig för 50 ggr priset än att själv framkalla/skriva ut.
Så tänk på det att det faktiskt fotografer som INTE ger några högupplösta digitala kopior och faktiskt tjänar stora pengar på det.
Skolfoton är ett ypperligt exempel!

/Stefan