att jobba digitalt

[ariadne]

Jag överväger då och då att gå över till att jobba digitalt ( helt). Byta till en digitalkamera och jobba med PS som mörkrum.

Jag tror inte det är dags än för min del, men jag vill ändå fråga lite om processen när man jobbar i det digitala mörkrummet.Jag undrar om det finns funktioner eller verktyg som gör att processen blir mer fysisk än att sitta och klicka med musen. Tänker på ritbrädor tex, det är ju en sak som gör att processen blir mer fysisk. Finns det andra saker där det digitala arbetssättet blir mer fysiskt?

 

[Wake]

Fysiskt lär det nog aldrig bli, en ritbräda är mer lättanvänd än en mus om man ska göra friläggningar, eller markeringar, men i grunden är det ju bara en mus i en annan form.

Själva jobbet kommer nog alltid att göras genom att klicka i dialogrutor och menyer med mus, ritbräda, trackball, touchpad eller vad man nu har för inmatningsenhet.

Skillnaden mellan mörkrum (som jag bara har väldigt ytliga kunskaper om) och PS är att man har större kontroll över detaljer i PS. Dessutom kan man ju alltid ångra sig eller till och med ångra sig "lite grann" - om det blev för mycket av nån ändring.

Det finns en del funktioner i PS som har ett tydligt ursprung i mörkrummet, men ofta finns det bättre sätt att göra saker på än att försöka efterlikna en helt annan teknik. Tänker t.ex. på att det finns ett pjatt-verktyg i PS.

 

[Stabben]

En skrivare gör det hela väldigt fysiskt. Då får man lite samma kick som i mörkrummet.
För mig är det viktigt att slutligen hålla en färdig bild i handen.

 

[bearhug]

En nackdel, tycker jag, är att man med hjälp av digital teknik kan hitta detaljer som faktiskt inte syns på den slutgiltiga bilden. Vilket KAN göra det digitala arbetet mer fysisk, och tidskrävande, än vad det egentligen är. Men man lär sig. En skrivare är ett måste, känner jag.

 

[ariadne]

Tack för era svar , so far.

Jag bara kom på igår att detta var en sakerna jag nog inte vill vara utan. Att kunna ta fram ett bakplåtspapper och hålla det över fotopappret och sedan belysa. Att både känna och se vad jag gör. Det är rätt trevligt.

Men framförallt så fotar jag inte så himla mkt när jag är igång, hade jag varit den som velat ha möjligheten att fotografera mkt, eller för delen haft en stor fördel av att få resultatet snabbt, så hade det varit annorlunda.

Men lite nyfiken är man ju ändå.

 

[Calle S]

bearhug skrev:
En nackdel, tycker jag, är att man med hjälp av digital teknik kan hitta detaljer som faktiskt inte syns på den slutgiltiga bilden.

Helt sant. Det är lätt att man hakar upp sig på småsaker som inte har någon betydelse.

 

[Calle S]

ariadne skrev:
Jag bara kom på igår att detta var en sakerna jag nog inte vill vara utan. Att kunna ta fram ett bakplåtspapper och hålla det över fotopappret och sedan belysa. Att både känna och se vad jag gör. Det är rätt trevligt.

Det jag kan sakna med labb är hela atmosfären; mörkt och mysigt, fix som faktiskt luktar gott, känslan av att ett negativ är så mycket mera påtagligt och verkligt än en bildfil i TIFF på 3008*2000 pixlar i AdobeRGB som måste konvertras till någon jobbigt jobbig färgprofil...

Men rent yrkesmässigt, alltså när jag fotograferar till kunder och gör jobb som är lite åt det rutinmässiga hållet och när det är bråtton skulle jag inte vilja gå tillbaka till film. Never.

Jag tror faktiskt att du skulle sakna bakplåtspappret, Anna.

 

[ariadne]

Calle S skrev:
Det jag kan sakna med labb är hela atmosfären; mörkt och mysigt, fix som faktiskt luktar gott, känslan av att ett negativ är så mycket mera påtagligt och verkligt än en bildfil i TIFF på 3008*2000 pixlar i AdobeRGB som måste konvertras till någon jobbigt jobbig färgprofil...

Men rent yrkesmässigt, alltså när jag fotograferar till kunder och gör jobb som är lite åt det rutinmässiga hållet och när det är bråtton skulle jag inte vilja gå tillbaka till film. Never.

Jag tror faktiskt att du skulle sakna bakplåtspappret, Anna.

Jo. Jag är lite förvånad över det faktiskt. Jag som sitter så mkt vid datorn ( eh..kanske just därför)

Jo, skulle jag jobba som fotograf och ta mkt bilder så kan jag inte tänka mig att jag skulle jobba analogt. Iaf inte i alla lägen.Det känns osmidigt och onödigt.

 

[froderberg]

Jag kan ibland njuta av att stoppa ett mellanformatsnegaativ i förstoringsapparater och göra en snygg 30x40-kopia. Tyvärr ska det mycket till för att jag ska känna denna lust eftersom jag blivit skadad av att ha mörkrummet som arbetsplats under några år på 90-talet. All glädje försvann. Och när man man väl fått till den där underbara kopian - så sitter det givetvis feta dammkorn på helt fel ställen...

Yrkesmannen i mig känner precis som Calle - aldrig göra jobbilder i mörkrummet.

Jag går fortfarande och hoppas på att jag en dag ska få mörkrumslusten tillbaka. Har köpt lite finkornig svartvitt film utifallatt...

När det gäller att jobba digitalt så tror jag det gäller att få det att lossna. När man känner att man behärskar det som kommer glädjen över att veta att man har kontroll och att man kan få det precis som man vill ha det. Jag jobbar med färgbalans och efterbelysning på ett sätt som jag aldrig skulle kunnat göra i mörkrummet vilket ger en kick.

Testa att skriva ut på akvarellpapper eller andra konstpapper - det är en upplevelse.

 

[ariadne]

froderberg skrev:


När det gäller att jobba digitalt så tror jag det gäller att få det att lossna. När man känner att man behärskar det som kommer glädjen över att veta att man har kontroll och att man kan få det precis som man vill ha det. Jag jobbar med färgbalans och efterbelysning på ett sätt som jag aldrig skulle kunnat göra i mörkrummet vilket ger en kick.

Det finns ju en allmän negativ inställning endast pga av att det är något nytt ( det verkar krångligt, jag kan inte osv osv) Och det kommer man nog inte ifrån. Att det finns ett litet motstånd "bara-för-att".

Men som sagt, nej, det är nog inte digitalt som gäller för mig ännu

 

[Estethia]

jag, som har varit en sjukligt besatt mörkrumsråtta i många år, skulle aldrig gå tillbaka till mörkrummet om det inte var absolut nödvändigt.

istället kör jag ps, ritbräda och en skanner som jag skannar in det material som jag förr la ovanpå fotopapperet och lägger numera in det som ett lager med olika blandningslägen ovanpå.
exakt samma kan det aldrig bli, och mycket kan inte göras på liknande sätt eller inte alls.
istället hittar man andra vägar och får andra slutresultat och andra idéer.
vilket är minst lika roligt.
ännu roligare, tycker jag.

 

[Festfotografen]

jag har juh kvar en fot i den analoga världen och kommer nog att fortsätta med det också.
Dels så är jag hopplöst förälskad i fiberpapper och sen så gillar jag att hålla på lithkopiering.
och med rätt musik och stämmning är det ganska trivsamt i mörkrummet.
Fast jag håller på en del med digitalt också tycker att det funkar bra och det digitala och analoga kompletterar varandra bra för min typ av bilder
.