Annons

Canons Objektiv fabrik

Produkter
(logga in för att koppla)
Att Canon inte gör sitt eget glas är ett gammalt och välkänt faktum. Då jag för ett ett par decennier sedan arbetade i fotbranschen var fanns det hela tre fabrikanter av optiskt glas i Japan. Det var Hoya, Minolta och om jag inte minns helt fel Fuji.
Så att göra glaset själv har aldrig varit något vanligt.
 
Men hur gammal är den artikeln om de har en beskrivning hur de sätter ihop sina 500/4,5 objektiv :) Antagligen närmare 10 år......

Men de gör nog en del själv också. Jag har läst artiklar om hur Canon gör sitt fluorite glas på konstgjord eller syntetisk väg i fabriker istället för det naturliga fluorite glas som användes i början.

Men de flesta grejor som sitter i både kamerorna och objektiven görs nog av andra tillverkare. Och ofta i länder med billig arbetskraft. Så är det ju med de flesta grejor.
 
Lars Johnsson skrev:
Jag har läst artiklar om hur Canon gör sitt fluorite glas på konstgjord eller syntetisk väg i fabriker istället för det naturliga fluorite glas som användes i början.

Eeehh..."naturligt glas"....finns det i sådana stora bitar och av sådan homogen kvalitet att du kan göra en objektivlins av det!!??? Glasmassan måste nog framställas av ultrarena komponenter om man skall få optisk kvalitet på glaset. Dom kanske menade skillnaden mellan "slipade" linser kontra det numer allt vanligare förfarandet att "gjuta eller pressa" linserna nära sin slutliga form och sedan slutpolera dem.

Ffa vad gäller asfäriska linser anses en slipad dylik vara bättre än en gjuten.

mvh / Matti
 
Senast ändrad:
Nu är jag bara inte med. Gjuten och gjuten? Finns det något annat sätt än att hälla glasmassan i en form och låta den svalna? Det kan väl inte spela nån roll om den första operationen är sågning ( = gjutit ett stort block ) eller slipning ( = gjutit ett mindre block NFM "near final measures" )? Annat än att det är billigare att gjuta NFM.

Den enda skillnaden i gjutning jag kan tänka mig är gravitationsgjutning vs. centrifugalgjutning. Enda gången jag läst om centrifugalgjutning av optiskt glas är vid byggandet av reflexionsteleskop. Alla refraktionsteleskop förefaller vara gravitationsgjutna.

Jo - jag kan se en skillnad; gjutning NFM och sedan bara polering borde ge sämre optiska prestanda än gjutning NFM - slipning - polering, men det är ju en generell invändning mot "insnålning" i tillverkningen.
 
tannler skrev:
Jo - jag kan se en skillnad; gjutning NFM och sedan bara polering borde ge sämre optiska prestanda än gjutning NFM - slipning - polering

Jaaa...hmmm...tror det var ungefär detta jag menade men kanske uttryckte mig lite lekmannamässigt ;-)

/Matti
 
tannler skrev:
Nu är jag bara inte med. Gjuten och gjuten? Finns det något annat sätt än att hälla glasmassan i en form och låta den svalna? Det kan väl inte spela nån roll om den första operationen är sågning ( = gjutit ett stort block ) eller slipning ( = gjutit ett mindre block NFM "near final measures" )? Annat än att det är billigare att gjuta NFM.

Vanligaste metoden nu är väl att pressa en varm och plastisk glasmassa till NFM-mått och sedan slipa/polera. Detta torde ge mer potentiella spänningar i glaset jämfört med att skära ett glasblock ur en kall bit och slipa från detta. Eller kanske är det tvärtom....att trycket vid pressningen utjämnar spänningar i glaset (ungefär som pulverstål)...??? Varierar säkert oxå med olika glastyper...!!?

Som det säkert framgår av mina flummiga svar har jag ingen djupare kunskap om glasframställning utan mest spekulerar (kanske skulle jag inte svarat i tråden)....men det må väl vara tillåtet i ett dylikt forum....allt för att lära sig ;-)

Det kanske inte finns någon från Canons eller Nikons linsforskning på detta forum...men väl kanske någon glasblåsarmästare eller dylikt.....borde väl veta lite mer kanske...:)

mvh / Matti
 
Senast ändrad:
Olle skrev:
Det lär vara svårt, och därför dyrt, att slipa asfäriska linser till rätt form.
Därför gjuter man oftast dessa linser av glas eller plast till asfärisk form.
http://www.canon.com/technology/p_tech/06.html

Leica, däremot, slipar sina.
http://www.leica-camera.com/kultur/mythos/innovationen/asphaeren/index_e.html

Olle

Ahaa....är det därför just Leica anses ha så fina vidvinklar ??? Är det inte vissa skärpefanatiker som använder Leica-gluggar med adapter på sina fullformats digitala Canon-hus för att få skärpa som inte Canons vidvinklar kan erbjuda !!???

Funderande / Matti
 
Olle skrev:
Det lär vara svårt, och därför dyrt, att slipa asfäriska linser till rätt form.
Därför gjuter man oftast dessa linser av glas eller plast till asfärisk form.
http://www.canon.com/technology/p_tech/06.html

Leica, däremot, slipar sina.
http://www.leica-camera.com/kultur/mythos/innovationen/asphaeren/index_e.html

Olle
Det är företagsekonomiskt vettigt att gjuta till NFM för att sedan bara "polera lite lätt". Att slipa asfäriska linser med mekanisk styrning är i det närmaste omöjligt, men med datoriserade styrsystem, är det en barnlek - kostar mer, men ger bättre resultat.

Gränsdragningen mellan polering och slipning är snarast en fråga om mängden avverkat material - problemet med styrning av polerings-/slipningsutrustningen drabbar båda sätten att tillverka.
 
En artikel i tidningen Foto beskrev lite av linstillverkning på åttiotalet. Ibland slog man sönder en stor, dyr glasklump med resultatet att en massa glasbitar utan spänningar kunde erhållas.
Svarvar man aldrig linser? Läste nånstans att man gjorde det med diamantverktyg ibland.
 
matti skrev:
Eeehh..."naturligt glas"....finns det i sådana stora bitar och av sådan homogen kvalitet att du kan göra en objektivlins av det!!??? Glasmassan måste nog framställas av ultrarena komponenter om man skall få optisk kvalitet på glaset. Dom kanske menade skillnaden mellan "slipade" linser kontra det numer allt vanligare förfarandet att "gjuta eller pressa" linserna nära sin slutliga form och sedan slutpolera dem.

Ffa vad gäller asfäriska linser anses en slipad dylik vara bättre än en gjuten.

mvh / Matti

Ja, fluorite glas som jag skrev att det gällde använde man "naturlig fluorite" under lång tid. Ända tills Canon kom på hur man kunde göra det själv under 60-talet.
Det naturliga fluoriten har använts i mikroskop ända sen 1800-talet. Nu är det syntetiskt framställt av Canon.
Det första av Canons objektiv som innehöll s.k. artificiell fluorite var FL-F300/5,6 som kom 1969.

Eeehhh...jag skrev inte om vanligt naturligt glas som du Eeehhh.pratade om.........
 
Fluoriteglas?

Ofta anger tillverkarna om objektivet innehåller låg-dispersivt material i något/några linselement, typ ED, SD, UD, LD, ... Betyder detta att de då innehåller fluoritglas?

Nikon anger t.ex. AF-S VR Micro-Nikkor 105mm f/2.8G IF-ED, dvs man anger ED men jag har inte sett någon relation till fluoritglas hos Nikon.

Olympus t.ex. anger i objektivritningarna beteckningarna "ED Lens" samt "Super ED Lens" men ingenting om fluoritglas, som t.ex. http://www.olympus-esystem.com/dea/products/lens/7-14_40/index.html

Canon anger väl inte heller om objektivet innehåller fluorit eller ED-linser, såsom för EF 85mm f/1.2 II USM, men istället har det ju en röd ring.

Hur är det med andra leverantörer? Eller är det bara Canon som har använt fluorit-glas? Eller är det bara Canon som tidigare använt ordet fluorit i sin marknadsföring?
 
Hej

Det är bara Canon som använder flourite. Kommer inte ihåg men Swarowski eller zeiss använder flourite i sina bästa tubkikare.


UD glas är inte flourite, tror det behövs minst två UD-glas för att ersätta ett flourite glas. Sedan finns det super UD-glas som finns i bland annat 400mm 5.6, typ något mit emellan.


För att spara pengar använder man UD glas jämfört med Flourite glas som är mycket dyrt.

Typ på vissa tubkikare kan man välja med eller utan flourite, och de med är rejält dyrare.

Tex zeiss finaste tubkikare är med flourite http://www.naturbokhandeln.se/artikelruta.asp?artnr=1251



MVH

Omar
 
Senast ändrad:
Nikon använde fluorite tidigare. De hade ett mycket bra och berömt vidvinkel objektiv med fluorite för länge sen. Sen hade de andra objektiv också.
Tror de slutade med fluorite för de sa att den var mycket känslig för temperatur växlingar.
 
ANNONS