Den STORA fotopapperstråden!

[AlexanderO1]

Kul tråd!

Vi på nafs jobbar med en hel del olika papperstyper och våra favoriter hittar vi hos Canson, Epson, Awagami och till viss del Hahnemühle.

Epsons Fine Art-serie har ju varit väldigt fin, och är det fortfarande, men efter uppdateringen (Fine Art II) för någon månad sedan och byte av pappersleverantör är den inte längre en lika självklar etta på den matta sidan.

Canson Platine är också svårslaget!

 

[Frekeman]

Kul tråd!

Vi på nafs jobbar med en hel del olika papperstyper och våra favoriter hittar vi hos Canson, Epson, Awagami och till viss del Hahnemühle.

Epsons Fine Art-serie har ju varit väldigt fin, och är det fortfarande, men efter uppdateringen (Fine Art II) för någon månad sedan och byte av pappersleverantör är den inte längre en lika självklar etta på den matta sidan.

Canson Platine är också svårslaget!

Roligt och intressant med ett diskussionsinlägg för nån, som vad jag förstår, sysslar med detta professionellt!

Awagami är ett märke som jag inte kände till. Ser att man kan få tag på det här i UK, där jag håller hus. Nån gång får man kanske testa det.

Också intressant att höra om hur nyare versioner av "samma" papper inte levererar på samma nivå. Inte så konstigt egentligen när det rör sig om en annan leverantör. Cansons Photographique Baryta 2 och Prestige 2 får tillägget "2" för att man installerade nyare maskiner och man tvungen att ändra lite på "receptet" på grund av det. Verkar som att kvaliteten är lika bra eller bättre.

Roligt att höra om ditt utlåtande om Canson Platine – det har för mig seglat upp som litet av en favorit.

Som sagt, kul tråd. Och det tack vare alla som bidragit med synpunkter och funderingar!

 

[MattiasL]

Kanske beror på bläckleverantören, i mitt fall Canon, och sättet som det skrivs ut på. Tack för din feedback.

Jag har inte tänkt på det med min Canon. Det brukar kännas färdigt från början. Men det kan säkert bero på pappret också.

 

[MattiasL]

Nu minns jag vad mitt favoritpapper var (för 20 år sedan): Crane Museo Silver Rag. Det ser ut att vara taget ur produktion, men jag ser det inlager hos en återförsäljare. Svindyrt, över 300 dollar för 25 ark 17x22". Fotografen jag var assistent hos i min ungdom använde det och det såg väldigt mycket ut som det Agfa fiberpapper jag kopierade på i mörkrummet.

 

[gamleJ]

Jonas, jag minns inte att jag har skrivit inlägg om det är värt att skriva ut men så kan vara fallet. Jag får lita på dig helt enkelt. Det är onekligen så att jag har kommit till slutsatsen att det definitivt är värdefullt att skriva ut – mina inköp av skrivare och papper vittnar ju om det!

Ditt inlägg är ännu ett av den kalibern som jag hade hoppats på att se i den här tråden. Tack för att du delar med dig av dina tankar.

Just nu känner jag att jag inte vill ha för mycket gräng (finare ord för ytstruktur när det gäller papper, va? – man lär sig!) i mina papper – från sidan så ser man strukturen väldigt tydligt under vissa förhållanden och det känns som att fotot då visar upp saker som inte finns. Men, viss struktur är välkommen. För tillfället tycker jag att Hahnemühle Photo Rag Baryta blir fint men jag är också väldigt svag för Canson Infinity Photographique Baryta 2 och särskilt Canson Infinity Platine Fibre Rag. Den sistnämnda har en fin balans gammalt och nytt fotopapper om du förstår hur jag menar.

Jag fotograferar sällan natur och landskap men kan tänka mig att sådana gör sig väl på matt papper med viss struktur.

Jag måste säga att jag verkligen uppskattar de testpack som finns från olika leverantörer. Man får snabbt en uppfattning om hur olika papper ser ut och fungerar. Engelsmannen Keith Cooper är inte ett fan av dessa men jag tycker att han har fel. I alla fall för mig och min situation!

Förhoppningsvis så kommer fler som skriver ut att kommentera i denna tråd. Vi får se.

Jag brukar inte lägga så många saker på minnet längre utan det mesta studsar bort . Vet inte riktigt varför jag minns din kommentar. Tror den satte igång tankar kring gatufoto och om det är motiv som gör sig på papper. Jag kom fram till att det gör det säkert men få motiv skulle hamna på väggen hemma. Det kanske säger mer om mina brister gällande gatufotografering, men hur tänker du och vilken typ av gatufotomotiv kan hamna på dina väggar?

Jag håller med dig och inte Keith Cooper. Hur ska man veta vad man gillar bäst utan att prova? Jag testar många olika papper och när jag märker att ett visst papper ofta blir valt så köper jag ett paket av den sorten.

Jag känner inte heller igen att printen ändrar sig. Lite skillnad kan det vara när den precis kommer ur skrivaren, men när den torkat som den ska är den konstant i utseende. Däremot kan olik ljus plocka fram saker som inte syns under betraktningsljuset.

Det blev ju lite fart på tråden trots allt. Hoppas ämnet vidgas ytterligare.

 

[Frekeman]

Nu ringer det en liten klocka, Jonas. Jag har nog yppat något om gatufoto i förhållande till vad man väljer att skriva ut. Och jag tror att det var rätt nyligen? Ämnet är definitivt nåt att fundera på. Kan tänka mig att jag skriver ett helt blogginlägg nån gång om hur mitt tänk går. Jag har upptäckt att egna gatufoton som jag gillar inte nödvändigtvis lätt hamnar på pränt. Att skriva ut eller inte har lite att göra mer om de platsar på en vägg och kan tittas på en längre tid. Vissa gatufoton kan definitivt kvala in men andra uppskattas mer på en kortare tid.

Inga gatufoton finns på mina väggar än och det beror på att jag har dröjt att rama in dem. Det blir ett projekt i sig men det kommer att ske och det är på gång. Kommer främst att spika upp andras gatufoton dock. Några egna nånstans så småningom kanske.

Man betraktar ju gärna ett foto direkt efter man skrivit ut men jag har lärt mig att göra en slutgiltig bedömning efter en tid.

Ja, tråden har utvecklats precis om jag hoppades på. Hoppas att fler hakar på!

 

[Frekeman]

Mattias, vilket av dagens allmänt tillgängliga papper tycker du liknar Crane Museo Silver Rag?

ChatGPT svarar Canson Baryta Photographique 2 eller Hahnemühle Fine Art Pearl. Håller du med? Jag gillar verkligen bägge dessa så jag kan förstå att du gillar Crane (förutsatt att ChatGPT är någorlunda korrekt).

 

[Sten-Åke Sändh]

Det här med fotopapper är nog lika personligt som att vissa absolut tycker det är värt att köpa ett par stereo-hörlurar hos HIFI-klubben eller något annat high-end ställe för 20-50 eller rent av 100 000 spänn och andra är helt Ok med ett par från Elgiganten för 500 spänn på Black Friday.

Även jag har ju testat en helt del papper både med SC-P600 och numera P900. Ramade en del med glas både Gloss och Semigloss men har helt landat i matt sedan flera år tillbaka. Först Canson Infinity Etching Rag som jag verkligen gillat och sedan märkligt nog i Scandinavian Matte Pro som väl är att betrakta som ett No Name.

Jag skulle först bara ha det som ett mycket billigare papper för testprintning. Det märkliga hände dock att när jag printade på det med samma ICC-profil som för Canson Etching Rag, så hade jag verkligt svårt att SE någon skillnad vare sig i svärta eller på andra sätt. Jag måste ta och känna på papperna för att kunna skilja dem åt. Canson-pappret har ju en annan tjocklek och en helt annan yta med markbar texttur medan Scandinavin-pappret saknar en sådan och är helt slätt.

Man kan kanske mäta sig till skillnader men på vanligt betraktningsavstånd fixar i all fall inte jag att skilja dem åt, så jag har inte kört Canson sedan dess. Ett Scandinavian Matte 100 pack kostade mig 1250:- sist eller ca 12:50 per ark och kostar idag 1290:- för 100 ark eller 12:90:- per ark medan Canson Infinity Edition Etching Rag 310 g/m², A2, 25 ark kostar nu 2150:- hos Canon. Det blir 86 spänn per ark vilket är 6,66 ggr dyrare. Jag är fortfarande väldigt förvånad över dessa utskriftsresultat och att det faktiskt inte skiljde mer.

Jag skulle verkligen inte tveka en sekund att betala vad Canson-pappret kostar om jag verkligen hade känt att mina bilder inte kom fullt till sin rätt med Scandinavian Matte Pro men jag gör ju uppriktigt sagt inte det. Har även testat Epson Archival Matte och det låter ju på det namnet som att det skulle vara något extra men det har jag bara för längre testprintar idag, för DET är verkligen märkbart sämre än de båda andra och inget jag skulle rekommendera för "finprintar"..

 

[Sten-Åke Sändh]

Nu ringer det en liten klocka, Jonas. Jag har nog yppat något om gatufoto i förhållande till vad man väljer att skriva ut. Och jag tror att det var rätt nyligen? Ämnet är definitivt nåt att fundera på. Kan tänka mig att jag skriver ett helt blogginlägg nån gång om hur mitt tänk går. Jag har upptäckt att egna gatufoton som jag gillar inte nödvändigtvis lätt hamnar på pränt. Att skriva ut eller inte har lite att göra mer om de platsar på en vägg och kan tittas på en längre tid. Vissa gatufoton kan definitivt kvala in men andra uppskattas mer på en kortare tid.

Inga gatufoton finns på mina väggar än och det beror på att jag har dröjt att rama in dem. Det blir ett projekt i sig men det kommer att ske och det är på gång. Kommer främst att spika upp andras gatufoton dock. Några egna nånstans så småningom kanske.

Man betraktar ju gärna ett foto direkt efter man skrivit ut men jag har lärt mig att göra en slutgiltig bedömning efter en tid.

Ja, tråden har utvecklats precis om jag hoppades på. Hoppas att fler hakar på!

Jag vet inte om det passar dig men efter som jag ju inte använder plast eller glasskivor som kommer med billigare ramar ofta, så har jag använt en del av dessa i mitt arbetsrum som bildstöd i mina tavelrännor. Först var det för att torka nyprintade bilder men numera har jag dem lika ofta till att ställa upp bilder jag själv gillar. Vill jag byta bilder så behöver jag inte montera dem bara sätta upp nya om jag känner för att byta. Man kan dessutom ha flera bilder samtidigt på varje bildstöd, som man man enkelt kan växla mellan utan att behöva mickla med rambyten m.m.

Plastkivorna har jag förstärkt med självhäftande kabelrännor i plast, (för att de inte ska buktas) förstärka med gorilla tejp över skarvarna på baksidan. Bilderna i detta fall är alla i A2.

 

[Frekeman]

Du har nog helt rätt i att pappersval är väldigt personligt, Sten-Åke. Det handlar väl egentligen om rätt små skillnader när bilden är utskriven. Matt papper saknar den där riktiga stunsen i färgmättnad och svärta men det är bilden som räknas och när fotot sitter inramat och bakom glas så syns inte skillnaden så mycket som man skulle vilja tro.

Dock, när man väl har börjat intressera sig för en sån sak som fotopapper så förstorar man skillnader på gott och ont. Jag känner för egen del att jag just nu utvecklar en personlig smak och erfarenhet om vilka motiv som fungerar på vilka papper. Det är väldigt intressant tycker jag. Vi får se vad jag landar.

Bra att du har funnit ett papper som är tillräckligt bra och med en överkomlig prislapp. Jag har handlat på mig en hel del Hahnemühle och Canson för vad jag tycker är hyfsade priser. Bland annat har köpt av Fotospeed som saluför "egna" papper också. De är faktiskt i flera fall lika dyra eller dyrare än de nämnda premiummärkena konstigt nog. Jag känner just nu inget behov av att leta billigare "no name"-papper. Min hobby får helt enkelt kosta lite och bläcket får man ta hänsyn till också. Dyra papper och dyrt bläck i kombo gör att man tvingas till att printa lagom.

Tack för ett givande inlägg.

 

[Frekeman]

Jag har inte plats i min lägenhet för denna lösning om jag också vill sätta upp en den printar som jag köpt (visserligen små, men de är många). Dessutom har jag bokhyllor med fotoböcker som täcker en stor del av mina väggar.

Men din lösning är nog bra för många andra. Att visa upp sina utskrifter är ju en naturlig fortsättning kan man tycka. Just nu så lägger jag bara in mina foton mellan specialpapper i en specialkartong så att de åldras minimalt.

Tack för tipset!

 

[Sten-Åke Sändh]

Du har nog helt rätt i att pappersval är väldigt personligt, Sten-Åke. Det handlar väl egentligen om rätt små skillnader när bilden är utskriven. Matt papper saknar den där riktiga stunsen i färgmättnad och svärta men det är bilden som räknas och när fotot sitter inramat och bakom glas så syns inte skillnaden så mycket som man skulle vilja tro.

Dock, när man väl har börjat intressera sig för en sån sak som fotopapper så förstorar man skillnader på gott och ont. Jag känner för egen del att jag just nu utvecklar en personlig smak och erfarenhet om vilka motiv som fungerar på vilka papper. Det är väldigt intressant tycker jag. Vi får se vad jag landar.

Bra att du har funnit ett papper som är tillräckligt bra och med en överkomlig prislapp. Jag har handlat på mig en hel del Hahnemühle och Canson för vad jag tycker är hyfsade priser. Bland annat har köpt av Fotospeed som saluför "egna" papper också. De är faktiskt i flera fall lika dyra eller dyrare än de nämnda premiummärkena konstigt nog. Jag känner just nu inget behov av att leta billigare "no name"-papper. Min hobby får helt enkelt kosta lite och bläcket får man ta hänsyn till också. Dyra papper och dyrt bläck i kombo gör att man tvingas till att printa lagom.

Tack för ett givande inlägg.

Ja jag skulle idag inte ha några problem med att bara köra papper som Cansons Infinity Etching Rag för idag har jag sedan jag fick min P900 länge hittat rätt med hårdvarukalibrerad skärm i Display P3, Photolab och Cansons profil för Infinity Etching Rag vare sig jag kör Cansons papper eller Scandinavians Matte Pro. Även DXO Photolab har ju Softproof sedan länge och jag tyckte länge att det inte behövdes men där har jag ändrat mig eftersom det ofta räddar svärtan. Inte sällan är det ju den man verkligen korrigerar innan print. Tidigare kunde det hända att man upptäckte det på första printen istället och det kostar ju ett papper a 86 spänn.

Det lilla Gloss och SemiGloss jag kör kör jag alltid med Epsons ICC med Scandinavians eller Epsons papper. Annat var det förr när jag tyckte jag behövde göra en massa testskott för att fatta hur framförallt bena ut hur mina olika applikationer hur de hanterade detta på skärm och i utskrift. Även Epsons Velvet Fine Art ICC kan bli jättefint med Canson Etching Rag - om man vill ha en likte softare ton.

Men jag undrar lite över en sak: Jag tycker inte jag har några problem med svärtan vare sig med Cansons eller Scandinavians Matte och heller inte detaljen MEN jag undrar faktiskt om inte Scandinavians Matte borde vara bättre för detalj än Cansons papper som faktiskt har en klart märkbar textur - texturen är väl hela poängen med ett sånt papper och inte detaljen. Scandinavians Matte saknar ju denna textur och är helt plant, vilket borde vara mer gynnsamt för detalj.

Sedan har ju just Epsons P900 en våldsam overkill vad det gäller möjlig upplösning och i princip den dubbla på åtminstone ena hållet än den tidigare generationen med exv. P600. P900 har mycket högre upplösning på pappret även än Canons Image Pro 1000 och den senare och jag vet ju att långtifrån alla ställer sina skrivare i max. Så egentligen handlar det väl om bildernas tekniska kvalitet ytterst när det gäller detaljen och det som RAW-konverterarna kan åstadkomma som exv. förra generationen av Deep Prime som fortfarande är ett möjligt val - XD2s (Extreme Detail) - särskilt när det gäller bilder i dåligt ljus på höga ISO. Den brusreduceringen är och detaljen är fantastisk.

Så jag tycker du gör helt rätt och jag skulle nog göra likadant som du med ett undantag om jag nu inte hade en massa Scandinavian Matte som jag tycker är helt "good enough" och mer därtill. Undantaget är glaset för det kommer jag aldrig använda igen. Det som är härligt med Extcing Rag är ju texturen, vikten och känslan - det som är nedsidan är att man måste köra manuell arkmatning av ett ark i taget medan Scandinavian Matte kan köras via den vanliga vertikala arkmataren. Det är alltid lite stökigt på min arbetsplats med reprostativ och skanner som står i vägen för manuell arkmatning.

Utan glas? - men det blir väl dammigt då på matta bilder. Sant, så det får man göra (damma alltså lite försiktigt ) med en strutsfjädervippa jag har och det går faktiskt finfint.

Kul med lite papperssnack för det var ju ett tag sedan. - saknar Stefan Ohlsson ibland och är tacksam för det han lärde oss så osjälviskt när han övervakade alla dessa utskriftstrådar vi haft under åren.

 

[Sten-Åke Sändh]

Jag har inte plats i min lägenhet för denna lösning om jag också vill sätta upp en den printar som jag köpt (visserligen små, men de är många). Dessutom har jag bokhyllor med fotoböcker som täcker en stor del av mina väggar.

Men din lösning är nog bra för många andra. Att visa upp sina utskrifter är ju en naturlig fortsättning kan man tycka. Just nu så lägger jag bara in mina foton mellan specialpapper i en specialkartong så att de åldras minimalt.

Tack för tipset!

Fast jag tycker jag behöver visa upp dem för mig själv också ett tag för att fatta vad jag faktiskt tycker om dem. Beskärning , komposition, kontrast, dynamik, toner ..... ja vad som kan förbättras - inte minst vid just gatufoto. Ska bli kul att fokusera lite mer på det än jag gjort på ett tag.

 

[Micke_O]

Ja jag skulle idag inte ha några problem med att bara köra papper som Cansons Infinity Etching Rag för idag har jag sedan jag fick min P900 länge hittat rätt med hårdvarukalibrerad skärm i Display P3, Photolab och Cansons profil för Infinity Etching Rag vare sig jag kör Cansons papper eller Scandinavians Matte Pro. Även DXO Photolab har ju Softproof sedan länge och jag tyckte länge att det inte behövdes men där har jag ändrat mig eftersom det ofta räddar svärtan. Inte sällan är det ju den man verkligen korrigerar innan print. Tidigare kunde det hända att man upptäckte det på första printen istället och det kostar ju ett papper a 86 spänn.

Det lilla Gloss och SemiGloss jag kör kör jag alltid med Epsons ICC med Scandinavians eller Epsons papper. Annat var det förr när jag tyckte jag behövde göra en massa testskott för att fatta hur framförallt bena ut hur mina olika applikationer hur de hanterade detta på skärm och i utskrift. Även Epsons Velvet Fine Art ICC kan bli jättefint med Canson Etching Rag - om man vill ha en likte softare ton.

Men jag undrar lite över en sak: Jag tycker inte jag har några problem med svärtan vare sig med Cansons eller Scandinavians Matte och heller inte detaljen MEN jag undrar faktiskt om inte Scandinavians Matte borde vara bättre för detalj än Cansons papper som faktiskt har en klart märkbar textur - texturen är väl hela poängen med ett sånt papper och inte detaljen. Scandinavians Matte saknar ju denna textur och är helt plant, vilket borde vara mer gynnsamt för detalj.

Sedan har ju just Epsons P900 en våldsam overkill vad det gäller möjlig upplösning och i princip den dubbla på åtminstone ena hållet än den tidigare generationen med exv. P600. P900 har mycket högre upplösning på pappret även än Canons Image Pro 1000 och den senare och jag vet ju att långtifrån alla ställer sina skrivare i max. Så egentligen handlar det väl om bildernas tekniska kvalitet ytterst när det gäller detaljen och det som RAW-konverterarna kan åstadkomma som exv. förra generationen av Deep Prime som fortfarande är ett möjligt val - XD2s (Extreme Detail) - särskilt när det gäller bilder i dåligt ljus på höga ISO. Den brusreduceringen är och detaljen är fantastisk.

Så jag tycker du gör helt rätt och jag skulle nog göra likadant som du med ett undantag om jag nu inte hade en massa Scandinavian Matte som jag tycker är helt "good enough" och mer därtill. Undantaget är glaset för det kommer jag aldrig använda igen. Det som är härligt med Extcing Rag är ju texturen, vikten och känslan - det som är nedsidan är att man måste köra manuell arkmatning av ett ark i taget medan Scandinavian Matte kan köras via den vanliga vertikala arkmataren. Det är alltid lite stökigt på min arbetsplats med reprostativ och skanner som står i vägen för manuell arkmatning.

Utan glas? - men det blir väl dammigt då på matta bilder. Sant, så det får man göra (damma alltså lite försiktigt ) med en strutsfjädervippa jag har och det går faktiskt finfint.

Kul med lite papperssnack för det var ju ett tag sedan. - saknar Stefan Ohlsson ibland och är tacksam för det han lärde oss så osjälviskt när han övervakade alla dessa utskriftstrådar vi haft under åren.

Vill minnas att både Keith Cooper sagt och att jag själv upplever att för att se skillnaden mellan maxupplösning på P900 och snäppet under måste man i princip använda lupp. Sen tar ju en utskrift på maxupplösning ganska mycket längre tid också.

 

[Frekeman]

Vill minnas att både Keith Cooper sagt och att jag själv upplever att för att se skillnaden mellan maxupplösning på P900 och snäppet under måste man i princip använda lupp. Sen tar ju en utskrift på maxupplösning ganska mycket längre tid också.

Sedan flera år tillbaka så är upplösning och skärpa på både kameror och skrivare tillräckligt bra för de flesta normala användningsområden. Som jag ser det.

 

[J O Härnström]

Sedan flera år tillbaka så är upplösning och skärpa på både kameror och skrivare tillräckligt bra för de flesta normala användningsområden. Som jag ser det.

Dagens moderna skrivare är mycket kompetenta och tillförlitliga.
Förutom utomordentlig bildkvalitet så är de driftsäkra och relativt underhållsfria (jämfört med tidigare generationer).
Med en kalibrerad bildskärm och enklare hantering så går det mycket smidigare och snabbare att få till fina utskrifter. T.ex. så behöver man inte krångla och göra egna profiler för olika papper. Mindre spill, bläckåtgång och provutskrifter gör skrivarlivet behagligare.

Jag håller definitivt med de som menar att tycke och smak varierar vid val av papper. Med avseende på utseende, ton , yta, tjocklek etc.
Skriver man ut till sig själv, utställning, försäljning eller eventuell arkivbeständig förvaring är det kanske den första vattendelaren.
Hur papperet ska visas är fundamentalt. Ett mörkt rum som saknar riktigt dagsljus och är belyst med lampor eller lysrör kräver ljusare kopior och matt papper kanske suger för mycket ljus. För att inte tala om färgtemperaturen hur den kan variera i olika rum eller sammanhang.

Genom åren har jag lagrat fram en en hel del utskrifter som ligger i lådor och skåp. Några hänger på väggen. Något favoritpapper har jag inte.
Och det ultimata papperet existerar inte. Liksom att det inte finns något "bästa objektivet eller kameran".

Det är bra att kunna välja mellan blankt, semigloss (halvblankt) och matt papper. Det ena är inte bättre än det andra men en bilds karaktär avgör vad som passar bäst (och hur den ska visas). Ytstruktur eller textur påverkar intrycket och handlar nog väldigt mycket om smak.

Utvecklingen är onekligen spännande. Med ekotankar, olika bläck (färgat, pigment). Det vore kul om det dyker upp storformatsskrivare, större än A2 till överkomliga priser. Så att även hobbyfotografen kan gör stora utskrifter.

 

[J O Härnström]

Visning.
Några tips om hur man kan göra.

För att hänga upp utskrifter hemma och kunna byta ut bilderna då och då så kan man använda standardramar och göra passepartout.
Med några ramar i olika storlek t.ex 30x40, 40x50, 50x70, A3, eller A2 och vit kartong så går det att fixa till passande inramning för bilder i olika format och proportioner.
Många ramar levereras med färdig passepartout. Då gäller det att helt enkelt skriva ut bilden i passande format. Violà, klart!
Annars kan man skära ut en passepartout (pappersram) som passar för bildens proportioner. Men med ett yttermått som passar själva ramen.
Det kan duga gott med billigare kartong och att man skär ut bildrutan med metalllinjal och kniv på ett lämpligt underlag. Att göra snyggare passepartout med fasad kant i rutan kräver en bättre skärapparat och är ett hantverk om det ska blir riktigt snyggt. Och för längre hållbarhet eller permanent inramning krävs dyrare syrafri kartong och bakstycke bakom bilden.

Det finns billiga och prisvärda färdiga ramar t.ex hos IKEA eller BGA

Vit träram A2 från BGA

 

[PressPlayOnTape]

För att hänga upp utskrifter hemma och kunna byta ut bilderna då och då så kan man använda standardramar och göra passepartout.

Det är ett jättebra tips, jag har köpt standard A2 ram och skurit passpartout som passar A3+ papper med lite marginal. På så sätt kan jag enkelt printa ut nästan vilken bild som helst och få den att passa befintlig passpartout och ram och enkelt byta när jag har lust utan att köpa ny ram eller dyra passpartouter.

 

[PressPlayOnTape]

Men jag undrar lite över en sak: Jag tycker inte jag har några problem med svärtan vare sig med Cansons eller Scandinavians Matte och heller inte detaljen MEN jag undrar faktiskt om inte Scandinavians Matte borde vara bättre för detalj än Cansons papper som faktiskt har en klart märkbar textur - texturen är väl hela poängen med ett sånt papper och inte detaljen. Scandinavians Matte saknar ju denna textur och är helt plant, vilket borde vara mer gynnsamt för detalj.

Min erfarenhet kring matt papper, som också skriver på bl.a. Scandinavian Matt Professional, är att man måste upp i gräng lite för att få detaljer och uppleva skärpa. Lite i motsats till blankare papper. Dvs SC Matt Professional som är ett väldigt slätt papper (kategori smooth) jämnar ut detaljer och till viss del kontrast och ger en "mjukare" bild.

Ökar man gräng till något mer standard som t.ex. branchens kanske vanligaste fine art papper Hahnemuhle Photo Rag 308 så upplever jag betydligt mer detaljer och kontrast i vanliga bilder.

Etching typ av papper lyfter fram mycket detaljer i bilderna och kräver t.ex. träd, löv, berg osv för att gränget inte ska slå igenom.

Så ett slätt Matt papper ger inte nödvändigtvis "skärpa" är min erfarenhet, snarare tvärtom.

 

[Sten-Åke Sändh]

Ja jag frågade ju husoraklet som svarade som nedan:

Blir skärpeupplevelsen mer påtaglig med fin gräng än med grov. Canson Etching Rag är grövre än exv. Scandinavian Matte Professionel. Vilket ska man välja för max skärpa?

GPT 2.2:

Jag kollar snabbt upp ytdata/typiska pappersspecar för Canson Etching Rag och Scandinavian Photo Matte Professional, och sammanfattar sedan hur gräng/ytstruktur påverkar upplevd skärpa och vad du ska välja för “max skärpa”.
Tänkte i 26s

Ja — finare (slätare) yta brukar ge tydligare skärpeupplevelse än grov gräng, eftersom grov struktur “stör” de allra finaste kanterna och mikrodetaljerna när ljuset sprids i ytan.
Det är två separata grejer som påverkar “skärpa” i print:

1. Ytstruktur (gräng)

• Grov gräng kan göra att supersmå detaljer känns lite mindre knivskarpa på nära håll, även om filen är perfekt.

1. Beläggning/ink-beteende (dot gain)

• På matte fine-art (bomull/rag) kan bläcket i praktiken ge lite mjukare kanter än på ett mer “fotopappers-matt” (ofta RC-baserat) eftersom ytan beter sig annorlunda. Mattepapper generellt kan också kännas lite mindre “snärtiga” än blankare papper.

Just dina två papper​

• Canson Infinity Edition Etching Rag 310 beskrivs som ett bomullspapper med “smooth texture” (alltså inte sandpapper), men det är fortfarande fine-art-matte med en mer taktil känsla.
• Scandinavian Photo Matt Professional 230 g är ett matt fotopapper (produktbeskrivningen betonar “matt yta” och fotopapperskänsla).

Vilket för max skärpa?​

Om målet är max upplevd skärpa (krispiga kanter, texturer, “bite” på nära håll) så är grundregeln:
Välj det slätaste och mest “fotopappers-coated” alternativet → Scandinavian Photo Matt Professional i din jämförelse. Det kommer ofta upplevas skarpare än en mer taktil rag/etching-yta.
Men: vill du ha fine-art-känslan och fortfarande hålla detaljerna skarpa, leta efter helsläta fine-art-papper utan synlig textur (t.ex. vissa Photo Rag-varianter); printlabb nämner just att släta rag-papper håller små detaljer/linjer skarpa.

Så detta rimmar ju mer med mina egna erfarenheter. Jag har ju en del bilder med mycket detalj och i inlägg #29 av mig oven på mina tavellister med bilder så ser ni en av dessa som visar detaljerna i Stockholmsbriggen Tre Kronors master. De återges väldigt väl.

Jag är ju ingen expert på printpapper men tyckte att det papper med minst textur borde vara det som ger minst "störningar" och påverkan på riktigt små detaljer.