Orientering är en av de mest datoriserade idrotter som finns. Det enda som inte är datoriserat är själva springandet. Jag har i flera år hävdat att vi kan lika gärna ta den delen också. Anmäl dig till tävlingen på internet (det gör vi redan) så kommer resultatet på internet (det gör det redan), med skillnaden att du behövde inte köra dit för att åstadkomma det. "Det gick bra fram till sjunde kontrollen, men där bommade du mer än fyra minuter. Du blev elva i klassen."
Det man missar är samvaron, men man kan kanske ha något slags utvecklat Teamsmöte, som simulerar umgänget på tävlingsplatsen? Det finns dessutom datoriserade orienteringsspel, och idag borde det vara fullt genomförbart att köra ett stort liveevent, där alla sitter vid sina skärmar och letar efter skärmar (häpp!) samtidigt. Rätt var det är hör man någon kommentera terrängen på göingedialekt, och så ser man Per-Arne Evaldsson springa förbi på skärmen. Han sitter också hemma och orienterar...
Slutligen kopplar man ett löpband till datorn, så ju fortare du ränner på löpbandet desto fortare går det i skogen.
Simuleringen komplett, så när som på avsaknaden av smutsiga strumpor.
Undrar om jag med den titten in i framtiden blir kvalificerad att även svara på Sten-Åkes fråga?
Jag trodde att kameraperfektionen nu nått en sådan nivå att den avtagande nyttan på marginalen skulle göra att utvecklingen av nya kameror skulle växla ned betydligt men ändå kände jag mig motiverad att uppgradera bl.a. för att AF faktiskt utvecklats markant.
Jag tänkte något liknande. Kände inte någon motivation i att köpa nästa "Mark" av samma kamera som jag redan hade två "Mark" av, utan köpte istället något annorlunda. Alltså en spegellös, som kan använda mina gamla objektiv också.
Den nya är bättre på en del, sämre på något men alltid annorlunda. Intressant komplement.