Kjell Olsson
Aktiv medlem
Det är väl allom bekant att kamerafabrikanterna håller hårt i sina proprietära godsaker och inte släpper RAW-hemligheterna till fristående programmakare hur som helst.
Adobe måste därför emulera bilderna för att försöka få fram acceptabel kvalitet, så att de så mycket som möjligt liknar det köparen förväntar sig när han köper en viss kamera.
Man köper ju t ex en Olympus eller Fuji mycket just för deras fina färger och vill man inte använda de medlevererade programvarorna är ju LR ett alternativ (bland flera andra).
Själv har jag sedan 2007 använt LR - inte minst pga dess möjlighet att lagra bilderna på ett ställe med bra sökmöjligheter, nyckelordshantering mm, men jag kan inte säga att färghanteringen av RAW alltid varit på topp. Speciellt svårt har man haft att hantera Fujis sensorer, vilket var mycket tydligt när jag hade X100 och X-E1.
Från början körde jag som många andra jpg och var nöjd med det, ända tills jag upptäckte brister i dynamik, brushantering mm och när jag började använda m43-kameror blev frustrationen större - mindre sensor gjorde det allt viktigare att själv kunna hantera processen och optimera för bästa resultat.
Alltså dags för RAW!
Att använda Olympus eller Panasonickameror med deras egna program var inte att tänka på: ologisk hantering och långsamhet verkade vara programmakarnas ledstjärnor. De som testat Silkypix vet jag pratar om!
Men så var det då det här med färgerna, som jpg-filerna från kamerorna presterade - hur få fram dom i LR?
Olympus E-P1 och Lumix GF1 var de kameror jag började slita med för att få fram acceptabla resultat från RAW-format.
Vad gäller Olympus, så började Adobe ganska tidigt med att erbjuda emulerade kameraprofiler som efterliknade Natural, Portrait, Vivid osv, men jag har aldrig varit riktig nöjd med resultaten. Vad gäller Panasonic har man inte ens försökt göra så, utan nöjer sig med en standardprofil.
Skillnaden mellan jpg och RAW i LR blev speciellt tydlig när jag införskaffade bättre bildskärm med kalibreringsmöjligheter.
GF1:an var ju en fantastisk kamera speciellt i kombination med 1.7/20mm, som gav mycket bra RAW-filer. Det ser jag idag, när jag plockar fram bilderna från den tiden och kör dom i min nuvarande set-up.
Av en händelse snubblade jag över en man som helt fristående snickrade ihop egna kameraprofiler till LR och när jag började använda dom på mina E-P1 och GF1-filer började det hända saker - resultatet blev nära nog det samma som jpg-filerna! Hudtonerna blev helt plötsligt naturliga......
Hans profiler erbjuder också fler alternativa renderingar, minst tre: Low, High och Standard.
Low passar bra för porträtt, High för bilder som kräver mer stuns och kontrast, t ex landskap.
Colin Walker forsätter att producera fina profiler - idag till en hel rad andra kameror och även om priset stigit till $15 är de värda varenda krona!
Profilerna finns att köpa här:
http://www.colorfidelity.com
Mer att läsa finns här:
http://www.mirrorlessons.com/2013/0...room-huelight-color-fidelity-camera-profiles/
https://www.mu-43.com/threads/huelight-color-profiles-for-lightroom-and-acr.33905/
/Kjell
Adobe måste därför emulera bilderna för att försöka få fram acceptabel kvalitet, så att de så mycket som möjligt liknar det köparen förväntar sig när han köper en viss kamera.
Man köper ju t ex en Olympus eller Fuji mycket just för deras fina färger och vill man inte använda de medlevererade programvarorna är ju LR ett alternativ (bland flera andra).
Själv har jag sedan 2007 använt LR - inte minst pga dess möjlighet att lagra bilderna på ett ställe med bra sökmöjligheter, nyckelordshantering mm, men jag kan inte säga att färghanteringen av RAW alltid varit på topp. Speciellt svårt har man haft att hantera Fujis sensorer, vilket var mycket tydligt när jag hade X100 och X-E1.
Från början körde jag som många andra jpg och var nöjd med det, ända tills jag upptäckte brister i dynamik, brushantering mm och när jag började använda m43-kameror blev frustrationen större - mindre sensor gjorde det allt viktigare att själv kunna hantera processen och optimera för bästa resultat.
Alltså dags för RAW!
Att använda Olympus eller Panasonickameror med deras egna program var inte att tänka på: ologisk hantering och långsamhet verkade vara programmakarnas ledstjärnor. De som testat Silkypix vet jag pratar om!
Men så var det då det här med färgerna, som jpg-filerna från kamerorna presterade - hur få fram dom i LR?
Olympus E-P1 och Lumix GF1 var de kameror jag började slita med för att få fram acceptabla resultat från RAW-format.
Vad gäller Olympus, så började Adobe ganska tidigt med att erbjuda emulerade kameraprofiler som efterliknade Natural, Portrait, Vivid osv, men jag har aldrig varit riktig nöjd med resultaten. Vad gäller Panasonic har man inte ens försökt göra så, utan nöjer sig med en standardprofil.
Skillnaden mellan jpg och RAW i LR blev speciellt tydlig när jag införskaffade bättre bildskärm med kalibreringsmöjligheter.
GF1:an var ju en fantastisk kamera speciellt i kombination med 1.7/20mm, som gav mycket bra RAW-filer. Det ser jag idag, när jag plockar fram bilderna från den tiden och kör dom i min nuvarande set-up.
Av en händelse snubblade jag över en man som helt fristående snickrade ihop egna kameraprofiler till LR och när jag började använda dom på mina E-P1 och GF1-filer började det hända saker - resultatet blev nära nog det samma som jpg-filerna! Hudtonerna blev helt plötsligt naturliga......
Hans profiler erbjuder också fler alternativa renderingar, minst tre: Low, High och Standard.
Low passar bra för porträtt, High för bilder som kräver mer stuns och kontrast, t ex landskap.
Colin Walker forsätter att producera fina profiler - idag till en hel rad andra kameror och även om priset stigit till $15 är de värda varenda krona!
Profilerna finns att köpa här:
http://www.colorfidelity.com
Mer att läsa finns här:
http://www.mirrorlessons.com/2013/0...room-huelight-color-fidelity-camera-profiles/
https://www.mu-43.com/threads/huelight-color-profiles-for-lightroom-and-acr.33905/
/Kjell
