Det måste vara en av de i särklass roligaste sakerna någon skrivit till/om mig någonsin. Väl har jag en riktigt lång karriär, började fotografera redan 1973, men jag är fortfarande enbart 56 år (fyller dock 57 om två månader), så jag tänker finnas kvar många år till. Känner mig verkligen inte på utdöende, tvärtom har jag många kursdeltagare som är äldre som vill utveckla sitt fotograferande. Men även nu senast någon som var riktigt ung och som ville ha nya tankar kring sitt fotograferande.
Hälsan är riktigt bra, jag är vital och även mer aktiv som fotograf än någonsin. Visst fotograferade jag analogt under många år, har en grund/profil/stil i mitt fotograferande som jag tagit med mig in i det digitala - men anammar aktivt nya möjligheter som är utvecklande. Ogillar däremot nya saker som är bromsande eller begränsande.
Delar inte din framtidsvision, ser helt andra saker som kommer utvecklas. Under alla år har det kommit nyheter som haft ambitionen att utveckla fotografin, men de flesta har blivit kortvariga. Vad som kommer ske med mobilutvecklingen vet vi däremot inget om, vad jag kommer använda att fotografera med om 20 år vet jag inte idag. Om det blir något nytt, eller om jag tvingas leta bland det enorma utbud av begagnade kameror. För mig är inte det så viktigt, då intresset för mina bilder hela tiden är ökande.
Nyligen sålde jag två analoga (men inskannade) bilder som omslag till två skivor. Två bilder som upplevs som moderna och nyskapande. Fotografiska bilder kan vara synnerligen tidlösa; intresset för fotografer från förr har heller aldrig varit större än idag. Kanske för att fotografi aldrig varit större än vad det är idag.
mvh Terje
Ursäkta Terje men jag ser nästan det berömda ljuset man förväntas se i tunneln

Möjligen kommer även du se det när du kommer lite längre fram i "röret" du också.
Terje jag talade inte om bilderna vi skapar med våra kameror. Det jag talade om är att jag har svårt att se någon vidare framtid för systemkameraparadigmen.
Jag vet själv att t.o.m. 40 år gamla inskannade dian kan väcka oväntat intresse. De kan genom ödets nycker komma att väcka ett intresse vi inte hade en aning om att de kunde. Det kan t.o.m. komma till mig, som aldrig ens gjort anspråk på att kallas fotograf 40 år efter att dessa bilder tagits. Mina bilder kom mest till av en egentligen olycklig slump 1978 i april då jag och min fru råkade sitta kanske 10 meter bakom just den T55 tank som avfyrade den första stridsvagnsgranaten mot Försvarsministeriet i Kabul, som då låg bland många av de andra ministerierna runt Pashtunistan Square Det var då för drygt 40 år sedan som eländet började i Afghanistan med den s.k. Saur- eller April-revolutionen) och med de afghanska kommunisternas maktövertagande och det motstånd som sedan följde.
Momentet efteråt blåste alla fönster in över oss inne i restaurangen av den enorma tryckvågen. Hade det inte varit för de breda aluminiumjalusierna som tog det mesta av glaset, så hade vi alla som var där inne varit blinda idag. Alla som gjort lumpen kan relatera till detta men till skillnad från då var vi vid detta tillfälle fullständigt oförberedda på just den smällen. Det tog ett år innan vi slutade att reagera på höga ljud som exv. som är vanligt exv. när folk gifter sig i exv. Pakistan.
Jag hade alldeles innan detta hände tagit bilder av stridsvagnar och folksamlingar utanför och runt den stora rondellens påfartsvägar innan vi gick in på Khyber Restaurant och väntade på att PTT (Post, Telegram och Telefon kontoret skulle öppna så vi kunde skicka några vykort hem.
På något sätt fick USA:s gamla militärattache Brandon Burden som höll på att skriva en bok om sina många år i landet (han hade gjort minst 4 vändor i Afghanistan) syn på mina bilder i Fotosidans Blogg och han blev väldigt intresserad, då bilder från denna händelse är sällsynta. Eftersom inga av Fotosidans portfoliobilder indexeras av Google, så måste det berott på att de två bilder som ligger i den blogg jag skrivit i ämnet blivit synliga. Brandon har verifierat att dessa bilder är rätt unika även idag. Det fanns inga mobiltelefoner på denna tiden och det var inte särskilt många som gick omkring med systemkameror heller.
www.fotosidan.se
Så kan det gå när man är på fel plats vid fel tillfälle. Jag har varit på fel ställe fler gånger. En av de andra var i Uganda 1986 några månader efter det s.k. "Bush War" som pågått mellan 1981 till 1986
Sten-Åke Sändh - Stenis Fotoblogg - Fotosidan
Inte många utlänningar fanns i Uganda då. Även dessa bilder kan ha ett visst värde för eftervärlden.
En annan uppsättning bilder som idag kan ha ett visst intresse är de bilder jag tog i byn Kirtipur Nepal 1976. Där handlade det dock mer om att en del bebyggelse raserades i jordbävningen i bl.a. Katmandu-dalen 2015 tror jag det var. Denna då levande "medeltidsby" där det mesta stått stilla sedan dess blev delvis skadad och av de bilder jag tog så var några från det senare rätt hårt drabbade tempelområdet runt Durbar Square i Patan söder om Katmandu:
Sten-Åke Sändh - Stenis Fotoblogg - Fotosidan