Fotografins (bristande) symbolspråk

[pej]

Diskussionen Svartvitt? fick mig att tänka vidare.

Jag skrev om symboler men är det så enkelt egentligen? En målare kan skildra en händelse och förtydliga sig genom en symbol. Det är inte lika enkelt för fotografer att trolla fram lämpliga symboler. Hur arbetar fotografer för att kompensera det? Det måste ha skrivits om det här tidigare... känner någon till trevlig litteratur? Har ni några spontana tankar?

 

[Sonnaren]

Jag vet att målande konstnärer förr använde mycket symboler, på sent 1500-tal och framåt en tid var det ibland väldigt överlastat med jordglob, passare, vapen, grekisk antik ornamentik o.s.v. Har inte någon direkt känsla av att målande konstnärer idag använder symbolik, men den kanske är så finstämd att jag inte reagerar? Vet att det användes en del symbolik i bilder från fotografins första tid och fram mot slutet av 1800-talet - kanske litet längre. Men det var en kvarleva från målarkonstens symbolbilder och alltså studiorekvisita. Det enda jag kan komma på sådär direkt är väl high-key och low-keybilder. Det förra för att visa manlighet, kärvhet, kraftfullhet, det senare skall väl då vara motsatsen. Men annars kanske det är så att bilden inte innehåller så mycket symbolik i form av föremål idag. Bilden i sig får kanske vara en symbol för något. Ensamhet, sorg, föräldralycka, makt, förtryck - ja vad som nu kan tänkas att fotografen vill visa. Om det nu inte bara är en välexponerad bild utan mening. Annat än att visa .....tja - hur gula och röda höstlöven är - t.ex.
Us

 

[pej]

Den medeltida målarkonstens symbolspråk användes ofta för att koppla bilden till en viss person eller till en viss händelse. Fotografer arbetar kanske mer generellt men vad skulle pressfotografer och reklamfotografer anse om det? Som du skrev så var de gamla klassiska tavlorna mycket detaljrika. Fotografer arbetar kanske mer minimalistiskt?

Sedan håller jag med dig om att en bra bild inte måste ha en djupare mening men det är en annan diskussion.

 

[Sonnaren]

Kom på - under hemvägen idag - att jag själv på sätt och vis använt ett symbolspråk i mina bilder från Haga. Ja, ursäkta att jag drar upp dem, det finns ett album här därifrån. Ofta är det gamla människor och gamla hus - nu är husen rivna till stor del, vad som hänt människorna på bilderna är ju enklare att förstå..... Men så förbaske mig om jag kan säga vad som skall vara huvudmotiv och vad som är symbol. DÅ, när jag tog bilderna, var nog människorna symboliken och husen huvudmotiven. Idag är jag beredd att delvis omvärdera......
Us

 

[pej]

När jämförelsen med målaren dök upp i mitt huvud så tyckte jag att det var en intressant tanke även om den kanske låter pretentiös.

Det finns symboler i våra fotografiska bilder även om mediat är begränsat i flera aspekter. Dina underbara bilder från Haga är ett bra exempel på det (jo, jag har sett dem). Frågan är som sagt hur vi arbetar med symbolerna. Kanske är det så att vi bygger in symbolerna i motivet. Att den avbildade människan också får representera oskyldighet, syndighet eller något annat. Då tror jag att vi närmar oss den moderna målarens symbolspråk. Den klassiska målaren hade kanske istället avbildat människan tillsammans med en förklarande symbol.

 

[Sonnaren]

Bara en tanke som slog mig och som jag skriver ner utan att reflektera djupare, det får bli senare (annars "går belutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet över"....kanske). Kan det vara så att det vi fotograferar är symbolen? Jag menar att det är den (symbolen) vi upplever som motiv?
Nu tar vi en av dina bilder: "Friskluftsintaget".
Bara för den är enklare att förstå än den andra. Inte är det ett friskluftsintag med till hälften insugna plaststycken du vill ha en bild av och förmedla. Egentligen inte t r o r jag. Hur symbolen skall tolkas är in the eye of the beholder. Jag tycker om bilden - för att den är en symbol och dessutom serverad som komposition, med proportioner som jag kan ta till mig lätt och ögat lotsas runt inom kvadraten på ett harmoniskt sätt. Som en bild av ett luftintag säger den mig ingenting eftersom jag varken är i ventilationsbranschen eller plåtslageridito....;-). Men jag kan tolka in massor i den. Instängdhetskänsla: (plasten reducerar lufttillförseln), det galler som finns som skydd framför intaget. Oppositionslusta:. (den "fria" plasten bryter det stränga mönstret som industrin formar. O.s.v. Men det är ju inte den genomtänkta symbolismen som i regel visas som fotografi. Det ligger nog oftast på Freudiansk nivå när man ser sitt motiv, det går ju oftast mycket fort att se ett motiv, det som tar tid är att finna rätt vinkel och så teknikaliteterna. Men det vi ser är symbolen som i just det ögonblicket stämmer med humör, känsloläge, nyligen genomgågna upplevelser - eller vad det nu än är. Troligen är det väl därför som så sällan en bild ropar på alla betraktare. De apellerar kanske bara till dem som är på den "rätta" våglängden just när de ser bilden. Eller???
Us

 

[berga]

Jag tror att vi använder symboler mer eller mindre medvetet. Dock de symboler som användes på medeltiden kan vi inte tolka idag.

Exempel på medvetna symboler är ett porträtt av en fotbollspelare bärande på en fotboll. En annan symbol är en blomma på asfalt, symboliserar trafikdöden.

Sedan kan symbolerna vara mer omedvetna, eller spontana. Ett exempel som jag tänker på, vet dock inte om det är bra, är bilden av den judiska pojken i Warsavas getto med en tysk soldat som riktar ett gevär mot honom. Soldaten symboliserar här övermakten. Han placerades inte, utan är en del av den verklighet som fotografen fotografera, men det är denna bild som är stark, inte de andra 35 bilderna tagna vid samma tillfälle. Kanske just för att den är symboliskt laddad. Glömde att barnet i sig är symbol för oskuld, vilket stärker bilden. Är det sedan fotografen eller jag som ser detta? En bra fotograf ser det och utnyttjar det.

 

[pej]

Ulf... nog har du rätt alltid. Jag planerar inte mina bilder utan jag ser mig snarare som en långsam flanörfotograf och då blir det lite undermedvetna bilder. Visst har jag klurat på att styra mina bilder lite mer medvetet och det är kanske därför som jag går i de här tankarna.

Om du ser dig omkring så hittar du många fotografer som planerar sina bilder. Som jag har förstått det så gör allas vår Terje Hellesø det. Ett annat trevligt exempel är Heléna Karlsson. Pressfotografer hinner inte alltid att planera sina bilder men de måste nog ha ett bra sinne för symboler och reklamfotografer måste nog definitvt ha det.

Jag tänkte också på mina två bilder ''Friskluftsintaget'' och ''Nästan uppe'' idag. Det är trots allt mina senast förstorade bilder. Det slog mig att fotografer nog jobbar mer med bildvinklar och utsnitt än målare. Det är kanske ett av våra sätt att kompensera för mediats begränsningar?

 

[pej]

berga skrev:
Jag tror att vi använder symboler mer eller mindre medvetet.

Jo... och som du själv säger så kan vi kanske bli bättre fotografer genom att tänka lite mer aktivt på symbolspråket.

Det som jag tyckte var intressant var att fotografen är mer begränsad än målaren. Sedan spelar det ingen roll om vi talar om medeltida eller samtida symboler. Det är ''lätt'' att måla en blomma i asfalten men var hittar man den när man behöver den för ett fotografi? Då kompenserar fotografen för detta på andra sätt och det var där min tanke började...