Fotografisk Tidskrift - borde inte alla som vill bli yrkesfotograf läsa den?

[Sten-Åke Sändh]

Av en händelse såg jag att vi har Fotografisk Tidskrift på jobbet.

Jag är verkligen osäker på om jag gillar den grafiskt. Tycker faktiskt den är förvånansvärt tråkigt och jag har aldrig gillat brödtext i tidningar utan seriffer .... men vilka jäkla bra artiklar. Jag är fast. Ska bli intressant att se om jag bara råkat pricka in några speciellt intressanta nummer.

Visst, Fotografisk Tidskrift är yrkesfotografernas tidning men det som slog mig är ju att hela nummer 4/2009 faktiskt borde sättas i händerna på den som tänkt sig ett yrke som yrkesfotograf.

Gästkrönikören Eva Adeen beskriver kraven i artikeln "Kravlista till yrkesfotograefer" som hon har på dagens fotografer i egenskap av bildköpare. Citat: "Som bildköpare kräver jag av er, svenska yrkesfotografer, att ni blir bättre." "Sluta käbbla inom era egna led om royaltyfritt och microstock". Hon avslutar med: "Välj era strider, vissa är redan förlorade" (hon avser här att "micropayment" inte går att stoppa vilket illustreras med att Istockphotos arkiv mer än 4 dubblats i storlek på ett par år).

Caharina Ekdahl rapporterar från europeiska bildbyråkongressen CEPIC. Enligt Catharina är den affärsmodell som redan idag omsätter mest "microstock". Försäljning av bilder sker ofta till otroligt låga priser, där yrkesfotograferna tvingas konkurrera med glada amatörer som upplåter sina bilder nästan gratis. Försäljningspriset som Eva Adeen nämde som låga, låg på 100-200 kr i hennes exempel, men i Catharina Ekdahls exempel handlar det snarast om enstaka kronor och obegränsat användande.

Catharina talar även om unika bilder eller "ikonbilder" som man är beredda att betala betydligt bättre för mer ser ingen möjlighet för de som lever mellan dessa ytterligheter. I en nära framtid verkar det handla mest om antingen fulbilder eller finbilder.

Tidningen innehåller också en mycket intressant artikel om en yrkesundersökning gjord bland fotografer i tidskriftbranschen. Även här skrivs det om bildbyråernas inverkan på fotografernas möjligheter att försvara sina priser. "Fotograferna måste sänka sina priser", menar Åsa Holmström (förlagschef på LRF media). Globalt material som försvenskas ger inte mycket utrymme heller för lokala fotouppdrag. Det mesta tas rakt av utifrån när det gäller multinationell verksamhet.

Tidskriftfotografen Susanne Kronholm strör mer salt i såren och vittnar om färre tidskriftuppdrag, hårdare konkurrens, ökade krav, tuffare klimat och mindre frihet.

Ska man tänka på att bli yrkesfotograf idag verkar det som den viktigaste egenskapen är att vara utrustad med vassa armbågar, ett stort självförtroende, järnvilja och en stor förmåga att kunna sälja sig själv.

Stefan Ohlssons artiklar är också läsvärda. I den avslutande "Teknisk Krönika" kommenterar Stefan den förvånansvärt dåliga tekniska kvaliteten många bilder har som kommer in till tidningsredaktioner han varit på. Det är inte bara bilder från "semipro"-fotografer utan även från proffsen. Bilder som är så pass dåliga att det inte är ekonomiskt försvarbart att "rädda dem" med avancerad bildbehandling. Han menar att de som inte kan leverera både snabbt och med godtagbar kvalitet kommer att få färre uppdrag.

Stefan menar på att det krävs mer utbildning och slår ett slag för SFF:s kurser. Jag tillåter mig att tvivla starkt! Proffs som inte vet hur man tar en användbar bild, låter det som det troliga skälet? För mig låter det ju nästan som att en del fotografer börjat anpassa kvaliteten till priset men kanske inte riktigt hittat rätt när det gäller hur mycket man kan fuska och ändå fortfarande få betalt (vilket i sig är verkligt oproffsigt). Det är väl kanske så att man inte kan få allt för 50 spänn och att man som köpare riskerar att få vad man betalar för även från proffsen. Att som Stefan också säger "skriva ut" kostar ju både tid och pengar (bläck är inte billigt) och det ska matchas mot den taskiga ersättning beställarna är beredda att betala med "microstock" som måttstock. "Den järnhårda lönelagen" har fått ett nytt uttryck för fotograferna i slutet av 2000-talet.

Men jag har också sett hur gräsliga en del mäklarbilder och resekataloger ser ut. Ibland undrar t.o.m. jag hur vissa alster passerat nålsögat. På Fritidsresors kontor på Sveavägen i Stockholm hade man en badbild uppblåst på ena väggen sist jag var där (något år sedan). Den var både ordentligt oskarp och dessutom hade den en horisontlinje som lutade så betänkligt att man nästan behövde ta sig ett sjösjukepiller för att inte gå i däck när man kollade på den. Man undrar ju om det mest är glada amatörer bland resevärdarna som plåtar till kataloger och resebyråkontoren? I sanning märkligt i en bransch som lever på säljbilder av resmål.

Av det senare kan man ju nästan tro att vem som helst kan ta bilderna som t.o.m. stora företag som Fritidsresor marknadsför sig med. Snart är vi på samma nivå som Volvo, när de sökte montörer: "Jobbet lär vi dig på en halvtimme". Även Volvo bet i sten och fick svårt att hitta folk med den annonsen. Vem vill verkligen bli yrkesfotograf idag, när arbetet urvattnats på näst intill allt, av de ekonomiska villkoren allt fler fotografer tvingas underkasta sig.

 

[aasaboe]

Det verkar inte finnas så många intresserade i skaran av blivande yrkesfotografer, inte ett enda svar på ett halvt dygn..

Jag har aldrig varit och kommer aldrig att bli professionell fotograf, men jag funderar också ibland på sådant du tar upp. Att det alltid kommer att finnas plats för "elitfotografer" tror jag. Det finns områden som kräver kunskaper utöver det rent fototekniska, och där minskar antalet konkurrerande amatörer drastiskt i takt med att den sortens kunskapskrav ökar.

Men för mer vardagligt yrkesfotograferande tror jag att framtiden är mörk. Ett tecken på att utvecklingen kan bli som för typgraferna -som du förtjänstfullt redovisat tidigare- finns just nu på Fotosidans förstasida: PhotoSketch. Fotografen reduceras till leverantör av bildelement som redigeras till färdig bild av beställaren.

Det har ju alltid varit så i den kreativa sektorn att den som gör jobbet (författaren, fotografen osv) är den som får absolut minsta delen av kakan. Jag tror inte att det kommer att ändras till det bättre precis generellt sett, undantag finns för "elitfotograferna" jag nämnde ovan. Den stora massan av de unga amatörfotograferna (som skulle kunna bli yrkes-d) är beredda att i stort sett skänka bort sitt arbete till micostock, och det kommer naturligtvis att fortsätta så. Det hjälper inte att jag och några till anser villkoren vara rena förolämpningen, den absoluta majoriteten ser en chans att visa upp sig och har med all säkerhet samma dröm som varje lottköpare, "någon eller några av mina fina bilder kommer att bli en storsäljare och jag kammar hem storkovan". Sannolikheten för det bortser man ifrån, det skymmer drömmen ;-)

Bara spridda tankar, det är svårt att sia -särskilt om framtiden. Turbulent måste det vara i branschen i alla fall, och den som lever får se vad som utkristalliseras ur de nya förhållandena. Jag för min del tror i likhet med Caharina Ekdahl i ditt referat att en stor del av yrkesfotografin kommer att försvinna på sikt. Tyvärr, skall tilläggas. Förhoppningsvis tror jag fel, och kanske utvecklas nya angreppssätt av unga, kreativa fotografer. Vi får se, som sagt.

 

[Maverick]

ja nog händer det saker i branschen och man kan väl säga att det är inte för pengarnas skull man blir fotograf, inte bildjournalist iaf.

Men det kan ändras, dels för att det är få amatörer som klarar av att göra ett bildjournalistiskt jobb. Dels för att värdet av bildjournalistik kanske omvärderas så småningom.

Men det finns också många frustrerade utbildade/kompetenta fotografer ute i landet som börjar ta saken i egna händer. Man väntar inte längre på att nuvarande media ska börja inse värdet och betala för det, man startar en egen tidning istället. Förr eller senare lyckas några göra nått bra av det.

För även om microstock och liknande omsätter stora pengar så är det inte en självklarhet att de är lönsamma. Eller att det är lönsamt att ta bilder därifrån sett till kvalitén. Läste nån artikel om den där dansken som laddas ner så mycket, såg inte direkt ut att löna sig för honom heller i nån större omfattning. Just nu känns det som microstock används för att utpressa fotografer till att lämna högkvalitativa bilder med evighetsanvändning till priser som inte håller sig företagsekonomiskt.

Där tror jag också en del av problemet ligger. Det är lätt att köra igång som "fotograf" utan att ha några som helst kunskaper i ekonomi. Därför ser vi de som mer eller mindre ger bort bilderna och jag är övertygad om att de tror att det ska funka rent ekonomiskt. Antingen genom att de tror att det ska betala igen sig senare när de "fått in foten" eller genom att helt ignorera sina kostnader.

Det ska dock noteras att kan man inte sin ekonomi så spelar det inte så stor roll om man tar bra eller dåligt betalt, det lär skita sig i slutändan ändå. Men tar man dåligt betalt så förstör man för en hel del andra än sig själv längs vägen.

Men visst är det tuffa tider, men det är inte unikt för fotografer.

/Maverick
(fotosidan är rätt dissad bland yrkesfotografer så det förklarar nog den dåliga responsen)

 

[Sten-Åke Sändh]

Det verkar inte finnas så många intresserade i skaran av blivande yrkesfotografer, inte ett enda svar på ett halvt dygn..

Jag har aldrig varit och kommer aldrig att bli professionell fotograf, men jag funderar också ibland på sådant du tar upp. Att det alltid kommer att finnas plats för "elitfotografer" tror jag. Det finns områden som kräver kunskaper utöver det rent fototekniska, och där minskar antalet konkurrerande amatörer drastiskt i takt med att den sortens kunskapskrav ökar.

Men för mer vardagligt yrkesfotograferande tror jag att framtiden är mörk. Ett tecken på att utvecklingen kan bli som för typgraferna -som du förtjänstfullt redovisat tidigare- finns just nu på Fotosidans förstasida: PhotoSketch. Fotografen reduceras till leverantör av bildelement som redigeras till färdig bild av beställaren.

Det har ju alltid varit så i den kreativa sektorn att den som gör jobbet (författaren, fotografen osv) är den som får absolut minsta delen av kakan. Jag tror inte att det kommer att ändras till det bättre precis generellt sett, undantag finns för "elitfotograferna" jag nämnde ovan. Den stora massan av de unga amatörfotograferna (som skulle kunna bli yrkes-d) är beredda att i stort sett skänka bort sitt arbete till micostock, och det kommer naturligtvis att fortsätta så. Det hjälper inte att jag och några till anser villkoren vara rena förolämpningen, den absoluta majoriteten ser en chans att visa upp sig och har med all säkerhet samma dröm som varje lottköpare, "någon eller några av mina fina bilder kommer att bli en storsäljare och jag kammar hem storkovan". Sannolikheten för det bortser man ifrån, det skymmer drömmen ;-)

Bara spridda tankar, det är svårt att sia -särskilt om framtiden. Turbulent måste det vara i branschen i alla fall, och den som lever får se vad som utkristalliseras ur de nya förhållandena. Jag för min del tror i likhet med Caharina Ekdahl i ditt referat att en stor del av yrkesfotografin kommer att försvinna på sikt. Tyvärr, skall tilläggas. Förhoppningsvis tror jag fel, och kanske utvecklas nya angreppssätt av unga, kreativa fotografer. Vi får se, som sagt.

Jag vet inte om det är ointresse eller bara att det jag skrev skrevs så sent att ingen var vaken. Det kan ju faktiskt vara så också att ämnet är väldigt jobbig läsning för någon ung människa som tänkt sig ett yrkesliv i sitt drömyrke som yrkesfotograf.

Jag tycker lite synd om unga idag för många blir utnyttjade och brända redan på sina första sommarjobb. Det är ingen bra kombination att vara uppfylld av att till varje pris synas - då är man ett oemotståndligt exploateringsobjekt för de som är ute efter det.

Många yrkesfotografer känner sig nog djupt kränkta och irriterade på tidens utveckling mot microstock och micropayment samtidigt som kraven på dem dessutom ökar. När jag sedan läste länken du givit oss ovan om PhotoSketch-programmet, som tar en enkel dagisritning och sedan bygger en ny bild av bilddelar som motsvarar figurernas form i dagisritningen så häpnar man. Jag skrev i ett annat möte att det är den slutliga förnedringen av fotografyrket. Vem behöver en fotograf eller för den delen en överbetald AD, när det räcker med ungarna på närmaste dagis i bästa fall och PhotoSketch.

De flesta säger säkert att det där kan ju aldrig mäta sig med en bra fotografs jobb och det är säkert sant, men redan idag görs många tidningar nästan uteslutande med bilder från stora bildarkiv på Internet - som inte heller kan mäta sig med riktigt bra proffsjobb. Varför tror vi att allt skulle ta slut där. Allt behöver f.ö. inte vara toppenbra utan det räcker ofta med "good enogh" i många fall, bara priset är rätt. Nästa grej - när tekniken förfinats - kan ju vara att bygga nya bilder av delar av andra bilder i automatiska fotomontage - på allvar kommersiellt. Idag är det ännu så länge bara en lek bland några begåvade kineser och en israel i Singapore.

Nya frågor kommer komma upp där man frågar sig hur mycket av en befintlig bild man får sno utan att trampa på eventuell upphovsrätt - om man nu fortfarande kan hävda en sådan. Fotograf A har tagit 12% av bilden, B 38%, C 23% och D resten - hur reder man ut det? Fortsättning följer och det är inte utan att jag tycker att detta är något av det mest spännande som dykt upp på länge. Det ställer en hel del på sin spets.

Idag handlar det mesta om att till varje pris sticka ut och synas. Bilder från PhotoSketch borda ha alla möjligheter att göra just det. Gör tankeexperimentet att dessa bilder per definition skulle sticka ut mer än de flesta bilder tagna på vanligt sätt. Vem skulle då bry sig om att en del av dem skulle betraktas som teknisk undermåliga om de skulle sälja mer?

Jag tror något naivt att verklig kvalitet syns och uppfattas av de flesta. Det kommer alltid att finnas plats för stjärnorna med något eget. Personligen hoppas jag på att de djuplodande reportagen kan komma tillbaka på bredare front och att det kommer finnas plats för bra reportagefoto. Det bara måste bli omodernt med den massiva fördumning som pågår nu. Vad är det för hippt att vara korkad, obildad, expoaterad och förnedrad även om man är det under prime time tillsammans med Adam Alsing eller Robban Aschberg? Problemet är bara att det är lätt att underskatta dessa krafter. Många står i kö just nu för att bli nästa generation "kanonmat" i förnedringsmedia. En del fotografer är glada över sin försörjning även i den branschen. Den enes död den andre bröd.

 

[Sten-Åke Sändh]

ja nog händer det saker i branschen och man kan väl säga att det är inte för pengarnas skull man blir fotograf, inte bildjournalist iaf.

Men det kan ändras, dels för att det är få amatörer som klarar av att göra ett bildjournalistiskt jobb. Dels för att värdet av bildjournalistik kanske omvärderas så småningom.

Men det finns också många frustrerade utbildade/kompetenta fotografer ute i landet som börjar ta saken i egna händer. Man väntar inte längre på att nuvarande media ska börja inse värdet och betala för det, man startar en egen tidning istället. Förr eller senare lyckas några göra nått bra av det.

För även om microstock och liknande omsätter stora pengar så är det inte en självklarhet att de är lönsamma. Eller att det är lönsamt att ta bilder därifrån sett till kvalitén. Läste nån artikel om den där dansken som laddas ner så mycket, såg inte direkt ut att löna sig för honom heller i nån större omfattning. Just nu känns det som microstock används för att utpressa fotografer till att lämna högkvalitativa bilder med evighetsanvändning till priser som inte håller sig företagsekonomiskt.

Där tror jag också en del av problemet ligger. Det är lätt att köra igång som "fotograf" utan att ha några som helst kunskaper i ekonomi. Därför ser vi de som mer eller mindre ger bort bilderna och jag är övertygad om att de tror att det ska funka rent ekonomiskt. Antingen genom att de tror att det ska betala igen sig senare när de "fått in foten" eller genom att helt ignorera sina kostnader.

Det ska dock noteras att kan man inte sin ekonomi så spelar det inte så stor roll om man tar bra eller dåligt betalt, det lär skita sig i slutändan ändå. Men tar man dåligt betalt så förstör man för en hel del andra än sig själv längs vägen.

Men visst är det tuffa tider, men det är inte unikt för fotografer.

/Maverick
(fotosidan är rätt dissad bland yrkesfotografer så det förklarar nog den dåliga responsen)

När jag läser det du skriver så får jag osökt en tanke på att jag hört samma sak i en annan bransch och det gällde biltransporter.

På samma sätt som det finns unga fotografer som driver företag oprofessionellt (och då menar jag med en prisbild som inte är långsiktigt bärkraftig) så finns det unga lastbilsåkare som älskar livssilen kring lastbilstransporter. LO-folket kallade det för "trucking style" i det repotage jag såg.

Det hela var djupt tragiskt för dessa unga åkare tog sina lån och investerade i en stor fin lastbil och körde sedan igång. De dumpade priserna i åkerinäringen och körde så länge bilarna höll och sedan kånkade de. Under tiden bodde de på vägarna och körde alldeles för många timmar (kontrollerna då var sämre) och höll humöret uppe genom att lyssna på sentimental country, dricka litervis med kaffe och surra lite med andra likar vid sina stopp på landets vägkrogar. De älskade sitt yrke precis som många fotografer verkar göra men hade samma problem med att överleva på en osund marknad.

Jag hoppas de som hamnar i kläm nu lyckas gå ihop med likasinnade hitta nya vägar. Jag längtar exempelvis efter en bra och vass social reportagetidning a la Pockettidningen R, som kan genomlysa samhället på ett sätt som vi saknat alltför länge. Säg till när ni startar så ska jag lägga in en permanent prenumeration! Vi behöver också en orädd kritisk ekonomisk tidskrift som motvikt mot den hallelujakör som åkte av banan sist.

 

[Maverick]

Kolla in "Reublic Service" och "Vi". Den första kan väl vara lite svår att hitta kanske, men de har precis kommit ut med ett nytt nummer i broadsheet. Som jag också ska leta rätt på...

Vi har jag inte läst själv men det sägs att den ska vara bra.

Mvh
Maverick

 

[Graylingman]

VI är en bra tidning, men bäst i reportagegenren tycker jag själv är Filter

 

[aasaboe]

Nya frågor kommer komma upp där man frågar sig hur mycket av en befintlig bild man får sno utan att trampa på eventuell upphovsrätt - om man nu fortfarande kan hävda en sådan. Fotograf A har tagit 12% av bilden, B 38%, C 23% och D resten - hur reder man ut det?

Den biten är väl redan klar? Man hämtar de bilder man behöver från microstock, de får (oftast) användas efter köparens behag, och betalar ett par kronor styck.

I senaste PS Elements finns en funktion som känner igen människor, man behöver bara tagga en gång, sedan sköter programmet resten. Det kan -och kommer garanterat att- utvecklas ytterligare. Berg, hus, ekorrar mm känns automatiskt igen. Kan säkert drivas mycket långt för proffsbruk..


Och när alla kameror försetts med gps blir det ytterligare förenklat för köparen. Ange koordinaterna för platsen du vill ha, och hundratusen snygga bilder presenteras. Specificera vad du är ute efter, och snart blir urvalet hanterligt.

Och jag tror inte att kvaliteten behöver bli så väldigt påverkad, att man får sämre kvalitet eftersom ersättningen är låg. Om proffsen protesterar genom att leverera sämre kvalitet finns det horder av amatörer som ytterst gärna vill visa att de kan bättre. Dagens snickare och målare kan leverera jobb som blir helt godkända, men skulle fått en yrkesman från 50, 60-talet att gråta blod. Vi går med på det, på grund av de kostnader det skulle innebära att få den gamla kvaliteten. Sådant behöver dagens bildköpare och morgondagens bildsammanställare inte bekymra sig om...

Eller? Fler som har tankar i ämnet? Gärna positiva ;-)

 

[Sten-Åke Sändh]

Kolla in "Reublic Service" och "Vi". Den första kan väl vara lite svår att hitta kanske, men de har precis kommit ut med ett nytt nummer i broadsheet. Som jag också ska leta rätt på...

Vi har jag inte läst själv men det sägs att den ska vara bra.

Mvh
Maverick

Vi har jag läst till och från under många år och uppskattat. Håller med. Den är ofta bra. Ett tag var den nedlagd tror jag men den återuppstod. Det finns en marknad för denna typ av tidningar och det är en nische som inte redan är överbefolkad. Det borde finnas plats för någon till.

Public Service har jag inte läst så den ska jag leta efter.

 

[Sten-Åke Sändh]

Den biten är väl redan klar? Man hämtar de bilder man behöver från microstock, de får (oftast) användas efter köparens behag, och betalar ett par kronor styck.

I senaste PS Elements finns en funktion som känner igen människor, man behöver bara tagga en gång, sedan sköter programmet resten. Det kan -och kommer garanterat att- utvecklas ytterligare. Berg, hus, ekorrar mm känns automatiskt igen. Kan säkert drivas mycket långt för proffsbruk..


Och när alla kameror försetts med gps blir det ytterligare förenklat för köparen. Ange koordinaterna för platsen du vill ha, och hundratusen snygga bilder presenteras. Specificera vad du är ute efter, och snart blir urvalet hanterligt.

Och jag tror inte att kvaliteten behöver bli så väldigt påverkad, att man får sämre kvalitet eftersom ersättningen är låg. Om proffsen protesterar genom att leverera sämre kvalitet finns det horder av amatörer som ytterst gärna vill visa att de kan bättre. Dagens snickare och målare kan leverera jobb som blir helt godkända, men skulle fått en yrkesman från 50, 60-talet att gråta blod. Vi går med på det, på grund av de kostnader det skulle innebära att få den gamla kvaliteten. Sådant behöver dagens bildköpare och morgondagens bildsammanställare inte bekymra sig om...

Eller? Fler som har tankar i ämnet? Gärna positiva ;-)

Taggningen tror jag också kan komma att automatiseras delvis. Det är en kvalitetsfråga.

Jag är osäker dock när det gäller att man plockar delar av bilder från microstock. För bara en kort tid sedan var det knappt OK att beskära en bild utan fotografens tillstånd. Nu närmar vi oss snart en situation där inga begränsningar kommer att finnas. Är detta OK på microstockmaterial så har jag svårt att se att inte samma hantering ska ske på precis allt som ligger ute på nätet.

GPS tillsammans med fastighetsregister etc. kan leda till mängder av intressanta tillämpningar, inte minst med kartoverlayer.

Men det borde väl finnas en del olösta problem där då de flesta bilder på nätet har för dålig upplösning för att kunna användas till tryck.

När det gäller bildkvalitet så handlar det kanske inte så mycket om att protestera från proffsens sida. De måste bara anpassa sig till rådande situation. De kan inte sitta och fila på RAW-bilder i evigheter - det kan bara amatörer! Jag tror att med nya funktioner som HDR inbyggt i kamerorna så kommer JPEG-bilder direkt ur kamerorna bli fler fotografers val. Ingen kommer att ekonomiskt kunna motivera att sitta och fila på massbilder. Där kommer bara gälla töm och glöm. Hur mycket kan man egentligen förvänta sig för en 5:a idag? Den som inte fattar detta som yrkesfotograf kommer snart att få ta bort första ledet i sin yrkesbeteckning. John Stuart Mill sa väl ungefär att "Är man en dålig skomakare så kommer skomakerens barn att svälta" Då borde han underförstått leta efter något annat att arbeta med som han har bättre förutsättningar för att lyckas med.

 

[Maverick]

Alltså jag är inte helt säker på att ett program som photosketch verkligen blir en hit.

I första läget så har vi bara sett en reklambild och den ser ju, som alltid, schysst ut. Men hur fungerar det i praktiken om vi får låna det där programmet?

Tittar man vidare på det så undrar jag hur intressant är det för amatörer att bidra till dessa bilder? Hur kul är det att säga att det där är mina fiskmåsar? Så det skulle kunna leda till ett minskat intresse att ladda upp bilder eftersom amatörfotografens största drivkraft tycks vara att få cred får sina bilder i form av publiceringar.

Vidare tror jag att ifall det blir en succé så är det främst reklamfotografer som sitter lite illa till. Där är allt fejk från början så att man fejkar lite till gör som inget. Fast det gäller bara sådana allmänna reklambilder. Den mesta reklamen är trots allt specifik och det duger inte med en bild på vilken tandkrämstub som helst, utan det måste vara den som är aktuell, liksom ikeas soffor och hyllor.

Slutligen inom bildjournalistiken så kan det vara rent av positivt. Om bilder i största allmänhet upplevs som fejk så borde det skapas ett utrymme för bilder där det står en fotograf bakom och säger att det här är äkta, det här har jag upplevt på plats. Inom nyhetsmedia är det lite mer osäkert. De brottas lite med trovärdighetsproblem idag liksom bildjournalistiken. Så pass att många vill förbjuda sådan efterbehandling som varit möjlig i alla tider i ett mörkrum. Tidningar vill hemskt gärna framstå som trovärdiga men tar alla chanser de har till att glida på detta när det finns pengar att tjäna/spara. Inte så att de hellre har fejkbilder än äkta, men att pengar prioriteras högre än äkthet på bilden. Det är där nånstans konflikten uppstår mellan den frilansande fotografen och microstock och gänget.

/Maverick

 

[aasaboe]

Ett inlägg i all hast.. Photosketch är nog inte ett stort hot på kort sikt, men utvecklingen av de digitala möjligheterna går ju oerhört fort. Jag tror inte att fotograferna drabbas av typografödet över en natt om man säger, men det naggas i kanten allt mer. Jag var på ett studiebesök med fotoklubben hos en mycket duktig fotograf i går kväll. Han jobbar en hel del med just IKEA och liknande företag, utöver annan verksamhet. Före besöket funderade jag över det här med att numera finns ju de flesta produkter på bild långt innan de finns i verkligheten, bilar t.ex. Det måste ju kunna utnyttjas. Vi berörde mycket kort frågorna i vår diskussion här när det var dags att bryta upp, och han kom då in på just det: inom produktfotografering märks det redan, produkten finns redan virtuellt och miljö att placera den i finns också i datorn. Då slipper man släpa all rekvisita till en studio och jobba i timmar med uppställningar.

Självklart kommer det alltid att finnas utrymme för duktiga yrkesfotografer, men manegen krymper, åtminstone för "traditionell" fotografi. Samtidigt öppnar ju utvecklingen för helt nya sätt att angripa problemet, och nya kreativa förmågor hittar säkert nya områden. Det är tur att ungdomar inte är så låsta i sin kreativitet som jag upptäckt att en gammal stöt som jag har blivit när åren gör sig påminda.. ;-)

 

[Sten-Åke Sändh]

Ett inlägg i all hast.. Photosketch är nog inte ett stort hot på kort sikt, men utvecklingen av de digitala möjligheterna går ju oerhört fort. Jag tror inte att fotograferna drabbas av typografödet över en natt om man säger, men det naggas i kanten allt mer. Jag var på ett studiebesök med fotoklubben hos en mycket duktig fotograf i går kväll. Han jobbar en hel del med just IKEA och liknande företag, utöver annan verksamhet. Före besöket funderade jag över det här med att numera finns ju de flesta produkter på bild långt innan de finns i verkligheten, bilar t.ex. Det måste ju kunna utnyttjas. Vi berörde mycket kort frågorna i vår diskussion här när det var dags att bryta upp, och han kom då in på just det: inom produktfotografering märks det redan, produkten finns redan virtuellt och miljö att placera den i finns också i datorn. Då slipper man släpa all rekvisita till en studio och jobba i timmar med uppställningar.

Självklart kommer det alltid att finnas utrymme för duktiga yrkesfotografer, men manegen krymper, åtminstone för "traditionell" fotografi. Samtidigt öppnar ju utvecklingen för helt nya sätt att angripa problemet, och nya kreativa förmågor hittar säkert nya områden. Det är tur att ungdomar inte är så låsta i sin kreativitet som jag upptäckt att en gammal stöt som jag har blivit när åren gör sig påminda.. ;-)

Du har säkert rätt. Det tog ett bra tag innan både talsyntes och OCR blev riktigt bra. Detsamma gäller säkert olika typer av mönsterigenkänningsalgoritmer. Är det någon som tror att det helt floppar. Jag skulle inte våga satsa några större summor på det i alla fall.

Sen är det ju lustigt att det finns efterfrågan på en del tekniska lösningar när det i praktiken kanske är billigare med helt manuela processer. Det som att köpa världens Intenetbusinessupplägg till ett gatukök ibland inklusive order, lager och faktureringsmoduler.

Det märkliga är att vissa projekt överhuvudtaget blir av i dessa ekonomismens tider.

Man kan ju undra hur bra precisionen blir i system som mönstersöker och stitchar i förhållande till att ta den bild man verkligen vill ha men allt är ju en fråga om vad som uppfattas som "tillräckligt bra".