Det är helt säkert så, tredjepartstillverkarna kommer göra konstruktioner till den sämsta fattningen vilket på spegellöst är E, på ett e-objektiv behövs bara fattningen anpassas och elektroniken.
Lika så som Minolta och Canon fick lida innan för att alla tredjepartobjektiv fick konstruktioner som var gjorde för Nikons F-fattningen som då var den sämsta.
När Sigma väl vill kan dom snabbt släppa alla sina objektiv dom har för E till Z. Samma gäller för Canon även om det där är "vill och får".
Däremot så förstår jag Sigma lite att dom inte släpper sina E-konstruktioner till Z om Nikon tänker släppa något liknande. Sigma är nog inte beredda att dumpa sina priser så mycket att det skulle bli värt att köpa dom.
Vi kan i alla fall konstatera att det finns en öppen kommunikationskanal mellan Tamron respektive Sigma och Nikon då båda har släppt objektiv till Z, även om det inte är så många. Sigma har bara släppt tre APS-C dock, medan Tamron har släppt tre olika zoomar, oräknat de tre konstruktioner Nikon licensierat och satt i Nikon-förpackning. Exakt vilka avtal de har med varandra vet de ju bara själva.
Här kan man dock påminna om att det dröjde ganska länge innan det blev islossning med tredjepartsobjektiv till Sony E, särskilt sådana faktiskt konstruerade för spegellös fattning från början. Till m4/3 har det aldrig hänt, trots att både Tamron och Sigma är med i organisationen. De har bara släppt enstaka APS-C-objektiv med ny fattning.
Angående fattningar så kan man påminna sig om att Sigma lyckades trycka i sin 14/1,8 i F-fattningen, men den blev sannolikt onödigt stor och tung jämfört med om de hade konstruerat den bara för Canon EF, allt annat lika. Det sista glömmer många bort, t ex när Sony har tryckt ned storleken på en del objektiv, men då t ex till priset av mer vinjettering, distorsion och/eller kraftig förändring av brännvidden vid fokusering. Objektivkonstruktion är en sorts schackspel i långt över tre dimensioner...
