Du kan till viss del styra dessa svåra bildsituationer om du använder svartvit film och framkallar samt kopierar själv. Man använder sig då av en metod som bygger på att skuggorna behåller kontrasten samtidigt som de ljusa delarna får teckning (dock ganska mjuk sådan). Förfarandet går till så att framkallaren spädes mera än normalt samt att agiteringen reduceras kraftigt. I de partier där silvret exponerats mycket (de ljusa) tar framkallaren slut snabbare om inte ny framkallare tillförs genom agitering. med större spädning minskar man denna process ytterligare. I de partier där silvret exponerats lite (de mörka) arbetar dock framkallaren kontinuerligt. För att inte stoppa framkallningen helt i högdagern bör man dock agitera lite grand fast inte på långt när som normalt.
På det här sättet kommer man att få i stort sett normala och opåverkade skuggpartier samtidigt som negativtätheten i de ljusa delarna minskar kraftigt och därmed kan man få en bild som upplevs som mera harmonisk och lik den man ser med ögat (och som hjärnan omtolkat så att kontrasterna inte blir lika stora som de faktiska).
Kopierar man sedan med ett papper som t.ex Ilford Multigrade IV, där även de ljusaste delarna kan kontrastförändras med filterbyte, bör man kunna öka kontrasten i de ljusa delarna ytterligare, genom efterbelysa dessa med hårdare filtrering, och därmed kanske få en mera "verklighetstrogen" upplevelse av motivet.
