forstheim skrev:
levande är väl det rätta ordet. Bara för att knastret har plockats bort på CD-mediumet betyder inte det att musiken låter bättre.
"Placebo" brukar vi andra kalla det.
Menmen... Även om vi nu antar att dina öron klarar av att höra allt som en CD återger, så kommer du ha omöjligt att klara av att höra allt som en DVD-Audio återger.
"192KHz, 24-bitar. Från 1 till 6.1 kanaler", enligt min hifikompis.
Jämfört med CDns 44KHz och 16 bitars stereo är det ett ganska bra hopp. Jag skulle allt vilja se en LPskiva, som blir sämre och sämre varje gång den spelas med nål, konkurrera med DVD-A.
Digitalkameror följer samma mönster. Just nu är de CD-kvalitet och håller på att utvecklas till DVD-A. När de har nått den punkten (är inte Canons 1Ds väldigt nära?) har inte film en chans i kvalitetstävlingar.
Att räkna brus/korn som kvalité, som du gör, är inte så jättesmart. Det är som att säga att de klickande ljuden på en LPskiva tyder på kvalité. Och att de defekterna på trinitronskärmarna (två svarta, vågräta linjer på exakt _alla_ trinitronskärmar) skulle vara ett bevis på att skärmarna är bättre än andra sorters skärmar.
Samma känsla får jag när jag betraktar en bild från en digitalkamera och en bild från film.
Du nämner inte vilken digitalkamera. Det är en extremt stor skillnad mellan en Nikon 995 och en Canon 10D.
När jag ser på 10Dns bilder känns det som en helt ny värld, jämfört med bilderna som kom ur min Olympus 2100:a.
När jag sedan tittar på kompisens filmkamerabilder påminns jag om 10Dn. Den kameran är lika bra / bättre än filmkameror, lätt.
Men jag är en någorlunda god förlorare iallafall.. :=)
Och jag är en god vinnare.
