Annons

Hur läser ögat en bild?

Produkter
(logga in för att koppla)
Jag gjorde tidigare ett hutlöst ovetenskapligt test där jag tog 10 stycken bilder på ansikten, spegelvände 5 stycken av dem, blandade och lät människor gissa vilka som var spegelvända.

Ansiktena var helt okända för betraktarna, och det var helt olika bakgrunder och ljus så det inte gick att lista ut vilka som var spegelvända.

Det intressanta med "resultatet" var att det fanns två extremt tydliga läger. De som solklart kunde peka ut de fem som var spegelvända utan någon som helst tvekan, och de andra som verkade helt okänsliga för spegelvändningen.

Majoritetsmässigt var de som inte hade någon aning flest.

Lika ovetenskapligt försökte jag hitta någon gemensam nämnare bakom de personer som var receptiva för spegelvändningen, och samtliga var uttalat bild- och formintresserade och jag skulle gissa att samtliga var bevandrade i photoshoppande och att de själva spegelvänt ansikten och därav lärt sig känna igen fenomenet.

Men, som sagt, detta var fullständigt ovetenskapligt och utfördes på förbipasserande kollegor på jobbet.

Vore intressant å göra en lite seriösare test!
 
Tack tack!

Det skulle vara intressant att se hur du besvarar mitt inläggs första del.
 
Re: Vandringssägner?

StanleyMedia skrev:
Jag tycker att mer än 20 års yrkesverksamhet är god verklighetsförankring. Vad vetenskap är, är en filosofisk, närmast religiös fråga.
Jag har 10 års erfarenhet av vetenskaplig verksamhet, om vi nu skall tuppfäktas - Vilket i slutändan inte är en fruktbar strategi. Du förkastar andras erferenheter, samtidigt som du menar att dina erfarenheter skall accepteras. Om du nu uppmärksammar (återigen) mina tidigare inlägg, så är dina erfarenheter högst relevanta. Det behöver dock inte per automatik innebära att dom är vetenskapligt befästa. Vetenskapliga processer behöver inte vara en fråga av religiös eller filosofisk karaktär.

Exemplet med teknaren skulle bara visa att man gärna komponerar sina bilder även om man inte vet om det. En väl komponerad bild känns helt enkelt bättre.
Jovisst - Men vad som är väl komponerat är en högst individuell fråga.

Fortsatt debatt med dig i det här ämnet är inte meningsfullt. Det tenderar att bli en typisk internet-diskussion i sämsta bemärkelse.
Jag upplever det samma när diskussionen tenderar till att innehålla ett stort mått av trångsynthet och brist på acceptans. Då tycker jag också att man inte skall fortsätta att diskutera och att man skall dra sig ur diskussionen, så det är ok. Själv tänker jag fortsätta diskussionen med andra eventuellt vill fortsätta med den acceptans och öppenhet som hittills saknats.

Hur man läser av en bild behöver inte ge ett svar av den normativa karaktär som du eventuellt söker. Därför förstår jag att diskussionen inte är fruktbar för din del. För egen del ser jag tråden som en möjlighet att få höra andras erfarenheter eller teorikopplingar.
 
Senast ändrad:
Re: Re: Vandringssägner?

stoltz skrev:
Men vad som är väl komponerat är en högst individuell fråga.
Massor av människor har under århundraden, för att inte säga årtusenden, bidragit till vad som kan anses vara god komposition. Det är förvisso kulturellt betingat, men knappas individuellt.

God komposition kan ofta översättas till "effektivt berättande" om vi ska använda litteraturen som metafor.

Men humanisternas ide att vetenskapen har sanningsmonopol ger förstås dig rätt oavsett vad du säger.
 
Har hört från olika håll att människor som aldrig sett en tvådimensionell bild inte kan se vad det föreställer när de för första gången ser en.

Förmodligen en skröna, men om detta är sant borde det vara någonslags bevis för att hjärnan måste lära sig att överhuvudtaget förstå en tvådimensionell bild, och detta i sin tur borde bara bevis för att kompositionsuppfattning också är någonting inlärt.

Men, som sagt, förmodligen är det en skröna.

En helt annan aspekt som garanterat kommer uppröra många, men som jag ändå tycker är intressant att ta upp är termen Mimesis i bildsammanhang. Härmandet. Man bildkomponerar som man gör för att andra gjort det, inget konstigt med det. Men varför? Jo, här kommer det som sticker i ögonen: Det man tycker är fult/snyggt tror jag ofta har, mer än man kan tänka sig, att göra med estetisk klassidentifikation. En djärv beskärning och en medvetet obehaglig komposition vittnar om att konstnären är medvetet utmanande och därmed väl bevandrad inom det estetiska bildspråkets olika nivåer. Jag som finsmakande betraktare tror mig "förstå" vad konstnären gjort och inser att han/hon är på samma "nivå" och en samhörighetskänsla med konstnären uppstår och man utbrister lite förnämt = ah va bra!

Här har bildkompositionen (och färgval, teknik osv) följt (härmat) ett bestämt mönster som tydligt visat vilken estetiska klasstillhörighet alstret (egentligen konstnären) ligger på.

Hötorgskonst utan större avancerade utsvängningar inom t.ex det bildkompositionsmässiga tilltalar "den stora massan" som egentligen bara identifierar sig med just "sin" estetiska klass' regelmönster.
 
Jag är glad över att vi inte kan sätta det berömda fingret på alla strategiska grepp som skulle kunna effektivisera våra visuella budskap.
Jag är 100% övertygad om att Om vi kunde renodla visuell kommunikation så hade det varit strängt förbjudet. Även i demokratiska länder så hade man från styrande håll inte gillat att folket hade sådan makt.

Jag tycker detta med visuell psykologi är ytterst intressant men rent medvetet så går jag ogärna i det djupaste djupet eftersom jag då anser mig (man) förlorar delar av den så viktiga naiviteten och hämmar den så viktiga "magkänslan" som föds naiviteten i iaf mitt bildskapande.

Jag tror dock att det finns många grepp som gör oss mycket effektiva i vår önskade visuella kommunikation.
Jag menar att många av greppen ser ytterst enkla ut. Men som vanligt så är det enkla det svåra att i verkligheten realisera.


MVH Niclas,
 
Re: Re: Re: Vandringssägner?

StanleyMedia skrev:
Massor av människor har under århundraden, för att inte säga årtusenden, bidragit till vad som kan anses vara god komposition. Det är förvisso kulturellt betingat, men knappas individuellt.
Så du och jag har samma uppfattning om vad komposition är? Så måste det ju vara om jag tolkar ditt argument rätt. Om man sen bygger vidare på argumentet, om du tillåter mig den friheten, så borde det finnas någon form av "uberkomposition" som är likriktad över hela världen? Då borde asiatisk konst vara komponerad på samma sätt som samtida europeisk konst (på ett grundläggande plan, bortom det kulturella)?

God komposition kan ofta översättas till "effektivt berättande" om vi ska använda litteraturen som metafor.
Effektivt berättande är väl en god metafor - Men då blandar du även in innehållsmässiga faktorer. En bild kan berätta saker och ting effektivt, trots en undermållig komposition.

Men humanisternas ide att vetenskapen har sanningsmonopol ger förstås dig rätt oavsett vad du säger.
Om du nu hade läst mina tidigare inlägg lite mer ingående, så hade du nog uppfattat min ståndpunkt kring vilken betydelse vetenskapen har. Vetenskapen kan bara beskriva en del av, vad du kallar sanningen. Jag anser att vetenskapen skapar alternativa perspektiv, som iofs ligger långt ifrån den normativa ton du anlägger.

Sen vet jag inte riktigt var du har fått ifrån att humanisterna anser att vetenskapen har sanningsmonopol, men så tillhör inte jag den humanistiska falangen.
 
Re: Ideologierna kamp!

StanleyMedia skrev:
Nu har vi både en fundamentalistisk "humanist" och en dito socialist i debatten :)
Visst är det trist när alla inte tycker likadant och inte anser att bildkomposition är ämne som har monoteistiska drag? :)
 
Niclasfoto skrev:
Jag tycker detta med visuell psykologi är ytterst intressant men rent medvetet så går jag ogärna i det djupaste djupet eftersom jag då anser mig (man) förlorar delar av den så viktiga naiviteten och hämmar den så viktiga "magkänslan" som föds naiviteten i iaf mitt bildskapande.

Detta är något som jag också brottas med, men sen så när man väl fotograferar, så är det så för min del, att de principer jag utgår ifrån inte tar över "magkänslan" - Men jag tror nog att de andra perspektiv/teorier som jag tagit del av, kan ha påverkat "magkänslan".
 
Re: Re: Ideologierna kamp!

stoltz skrev:
Visst är det trist när alla inte tycker likadant och inte anser att bildkomposition är ämne som har monoteistiska drag? :)
Jag har ju ingen religiös syn på bildskapande. Men du måste väl demonisera dina motståndare.
Den här diskussionen handlar inte längre om bildkomposition, som ni kanske har lagt märke till.
 
Re: Re: Re: Ideologierna kamp!

StanleyMedia skrev:
Jag har ju ingen religiös syn på bildskapande. Men du måste väl demonisera dina motståndare.

Off-topic...
Jag demoniserar inte - Jag bara bemöte din klassificering: Fundamentalistisk "humanist".

Den här diskussionen handlar inte längre om bildkomposition, som ni kanske har lagt märke till.

Det är helt rätt att tråden har gått över i en meta-diskussion, takes two to tango och du behöver inte kalla mig ni, sådana gammalmodiga begrepp använder inte jag.
On-topic....

Du kan väl diskutera hur man läser av en bild istället för att "trolla" tråden?
 
Re: Re: Re: Ideologierna kamp!

StanleyMedia skrev:
Jag har ju ingen religiös syn på bildskapande. Men du måste väl demonisera dina motståndare.
Den här diskussionen handlar inte längre om bildkomposition, som ni kanske har lagt märke till.

Här måste man väl ändå använda det berömda uttrycket "Ska du säga!". Det är inte Hans-Christian som dödar den här diskussionen. Han vill ju diskutera saken och är öppen för andra åsikter, förutom den att det bara finnns en sanning och-den-som-tycker-nåt-annat-är-en-snobb-som-inte-har-lika-många-års-erfarenhet-som-jag!

Det som diskuteras är ju hur man läser av en bild och om man kan finna en orsak till varför man t ex tycker vissa saker är mer estetiskt tilltalande eller uppseendeväckande än andra. Inte vad som är bra komposition. men kanske varför.

clavicl skrev:
Jag som finsmakande betraktare tror mig "förstå" vad konstnären gjort och inser att han/hon är på samma "nivå" och en samhörighetskänsla med konstnären uppstår och man utbrister lite förnämt = ah va bra!

Intressant, och antagligen ligger det ganska mycket i det. Det är väl därför som t ex abstrakt konst sällan tilltalar konstintresserade personer. Man kan märka samma beteende på andra fronter, som humor. Humor som man precis klarar av att uppfatta och härleda uppfattar iaf jag som extra rolig.

Den här åsikten kan antagligen uppfattas som provocerande för åhöraren/betittaren och konstnären/humoristen. Den ena kan känna sig dumförklarad och den andra kan känna sig ankalagad för någon slags milt form av elitistiskt tänkande. Personligen tycker jag det är helt naturligt. Det handlar ju inte om att någon är dum, bara ointresserad av konst eller ämnet som det skämtas om.
 
ANNONS