Det är olika från kamera till kamera. Oftast används ungefär 85-100% av bildbredden till videofilmning. Detta beror på hur väl kamerans upplösning "stämmer" med konstanten 1920. Helst vill man ju använda heltal vid division osv för att det ska gå åt så lite processor som möjligt.
Annars gör man så att kameran använder hela bredden, och sedan dividerar med det heltal som ger ett resultat närmast under 1920. De flesta Canon-kameror använder en verklig upplösning på ca 1250-1350 som sedan skalas upp för att bli en 1920-bildbredd. De flesta Nikon-kameror ligger ungefär där också, de enda som ligger högre är Panasonic (och då bara i vissa modeller).
Sen försvinner det en hel del "imellan" också, kameran använder extremt sällan alla pixlar på ytan för att göra en videobild. Oftast används ca 33-50% av de pixlar som ligger under bildytan, resten av värdena slängs helt enkelt bort.
Så,
3/2 till 16/9 är 84%
mindre än hälften av denna yta används för verklig ljusinsamling
40% av 84% = 34%
I genomsnitt kan man utgår från att ca 34% av sensorns yta används till verklig bildinsamling. Därför har kamerorna också mycket sämre (ungefär 3x sämre) ISO-egenskaper vid videofilmning än vid stillbildsanvändning.