Är det någon som inte accepterat det idag?.
Mobiltelefoner har inte skåpat ut dedikerade kameror för att de är dedikerade kameror utan för att de är Swiss Army Knives för allt - inklusive foto. De har helt överlägsen integration kommunikationslösningar också som är oerhört mycket mer lättanvända än sånt som finns i kameror.
Det handlar inte explicit om att mobiler konkurrerat ut vanliga kameror utan att de idag är svaret på nästan alla moderna människors samtliga intressen 24x7. De har konkurrerat ut allt, inklusive folks barn, familjeliv och interaktion fysiskt med omgiven IRL. Såg en familj med fem barn från tonår till kanske tre på vår brygga igår där både mamman och pappan inte ägnade dem en tanke med näsorna konstant i telefonerna. Inte ens de små hade flytväst trots att föräldrarna helt saknade uppsikt.
Om många idag ställdes att välja mellan att inte få äta under en dag eller inte använda sina telefoner under en dag, så skulle nog åtskilliga välja telefonerna. De har blivit viktigare t.o.m. än mat för många idag och det kan man ju förstå för man kan ju faktiskt klara sig rätt länge bara på vatten.
Jag tror också att konsumtionsutrymmet sjunker. En sak konjunkturinstitutet fuskar med tycker jag är att man inte räknar in de ökade bopriserna i inflationen. När man sedan sätter industrimärket för löneökning mot inflationen har man därför räknat bort det som ökat mest av allt i pris de senaste 20 åren och dessutom är den dyraste utgift nästan alla har. Lönen står inte still, den backar.
Andra saker kostar också pengar, jag hör ju vad kollegorna för lägga i pengar på mobiler till ungarna. Nu måste ju ungarna ha en egen dator också, det duger inte med en gemensam i vardagsrummet längre. En vanlig familjekombi blir allt dyrare, Skoda, Volvo och Passat kostar också premiumpriser idag.
De dyrare kamerorna tror jag inte kommer att minska så jättemycket, problemet för tillverkarna är kanske att de står för en mindre del av volymen jämfört med instegsmodellerna för 4-5 tusen? De som köper de dyrare är ju yrkesverksamma som måste ha den bästa utrustningen och amatörer som lägger mycket pengar på sin hobby. Jag har lagt en del på utrustning, men inte mer än mina kollegor lägger på snöskotrar och fyrhjulingar, ofta en hel del mindre.
De billigare har mobilerna säkert konkurrerat ut. Ska man fota med ett billigt kit-objektiv och en instegskamera kan mobilen troligen lösa behovet ganska ofta, och den är alltid med.
En sak är ju kostnaderna men det är väl värre med den osäkerhet väldigt hög belåning skapar. Idag behöver det inte vara så dyrt att låna stora summor - enligt minbankman på Nordea blir det bättre rabatter ju mer man lånar.
Har man bra med säkerhet så behöver man inte amortera alls idag om man inte vill. Räntan ligger en hyfsad bit under 2% och har gjort så länge. Men vi som är äldre minns åren jag tror kring 74-75 då inflationen låg på tvåsiffriga tal och räntorna var mycket höga. Det var härliga tider för de med realkapital. Skulle vi av några skäl se de räntorna idag skulle nog ssjälvmorden dugga tätt.
1961 köpte mina föräldrar 5000 m2 på en skärgårdsö för det facila priset av 12000 kronor. Idag kostar en sådan tomt i värsta fall flera miljoner beroende på läge. En 70m2 lägenhet på löjligt överhypade Söder på Bellmansgatan betalade vi 16 000 kronor för i insatser vid ombildningen till bostadsrätt. Den trean var på 68m2. För ett halvår sedan köpte en person jag känner en bostadsrätt på Östermalm för över 10 miljoner. Man kan ju tycka att det måste vara något särdeles eller hur men det var inte bättre än att man lade hundratusentals kronor på att riva kronor hela köket och sätta in ett nytt. I Stockholm och även i lilla hålan Vaxholm har bostadspriserna utvecklats till rena skämten.
Om man däremot skulle tagit sitt förnuft till fånga och flyttat till fånga och flyttat till Hälsingland som en av mina ögrannar, så skulle man fått en bra slant över. En kvinna på ett av mina gamla jobb köpte för ca 10 år sedan en gammal disponentvilla i Kornäs för under miljonen. För den summan kunde man vid samma tid möjligen få köpa en blindkällare utan fönster under jord i Stockholm.
Betänk sedan hur den kommunala utjämningen funkar. Det finns ofta hyfsat välbeställt folk i stora hus och fastigheter i områden som är nettomottagare av Stockholms pengar. Sedan finns det kommuner som exv. Sundbyberg som på pappret är hyfsat välbeställda med mycket skatteintäkter men där bor det en arbetarbefolkning i ofta små lägenheter som inte har något att dra av i deklarationerna och deras pengar slussas alltså vidare i kommunalmutjämning till folk som lever spatiöst i fattiga kommuner.
De som ville ha en privatisering av innerstaden i Stockholm på 80-talet missade bara en liten liten detalj och det var att de ofta hamnade i ett 0-summespel om de hade eller senare fick barn. De var ju som alla nu tvungna att köpa in sig på bostadsmarknaden om de hade råd eller så var det bara att flytta ut i orten.
Läs gärna den blogg med tillhörande portfolio jag skrivit just om rivningarna på och gentrifieringen av Södermalm som jag skrev för något år sedan.
