Magnus Wahlgren skrev:
Tack för era svar. Jag är faktiskt säker på att i princip alla objektiv får sämre skärpa vid kraftig nedbländning. Det framgår ofta av tester.
Framgår det i tester där man mätt diffraktionen och konstaterat att den finns där, eller har man verkligen bedömt olika bilder och faktiskt sett nån skillnad?
Men jag har noterat att vissa gluggar verkar lida mindre av detta. Och det är nog framförallt telen.
Det är för att ett väldigt högt bländartal fortfarande är en ganska stor bländaröppning vid långa brännvidder. Har du ett 300mm-objektiv med bländare 38 (vilket är hopplöst ljussvagt) är det fortfarande en öppning på nästan 8 mm. (Godtyckligt exempel, råkar vara minsta bländaren vid 300mm på mitt billiga 75-300).
Jag undrar om bländaröppningenss form spelar roll? Antalet blad och därmed hålets kantighet varierar ju.
Kanske litegrann, men förmodligen inte särskilt mycket. Det fenomen det handlar om kallas "kantdiffraktion", och uppkommer när ljuset passerar nära en kant (folk som bygger högtalare brukar bry sig väldigt om detta, det påverkar nämligen ljud också). Anledningen till att det blir mest vid små bländare är att det är en större andel av ljuset som passerar i närheten av bländarkanten.
Kantdiffraktionen i ett objektiv borde vara i proportion till bländarens omkrets / bländararean, eller, efter lite förkortande omvänt proportionell mot bländardiametern.
Första gången jag har noterat färgspridning med mina bättre gluggar var med AF-Nikkor 17-35:an på 17 mm och bl 19. Där är ju bländaröppningen just kring millimetern som kanske är en kritisk gräns?
"Kritisk gräns" är kanske att ta i, det är väl bara ett godtyckligt värde där någon ansett att det kan börja spela någon roll. Det är knappast så att det plötsligt vid en viss bländaröppning går helt åt skogen, snarare är det något som "kommer smygande".
!
