Lite tankar kring att hitta sin stil...

[mannbro]

Jag har fotat ungefär 1 1/2 år. Blir väldigt mycket blandat, allt från "alienslem" och HDR-solnedgångar till gatufoto.

De råd jag fått är att försöka renodla mitt fotande och försöka hitta min egen stil.

Vadå?

Jo, jag vet vad det betyder, men hur f-n ska jag göra det? ;-)

Jag gillar nattfoto i naturen - lungt och stilla.
Jag gillar nattfoto i stan - hektiskt och spännande med alla ljuskällor.
Jag gillar gatufoto.
Jag gillar (orkar inte fortsätta listan).

Jag fotar helt enkelt efter humör.

Är en generalist på de flesta områden, så det känns som att det är det mest naturliga för mig.

Jag skulle ha väldigt svårt att kunna snöa in på en typ av motiv, i en typ av ljus med en typ av bildspråk etc. Då skulle jag bli uttråkad direkt.

Visst, jag förstår att om man ska nå "världseliten" inom någon typ av fotografering så måste man fokusera på det för att kunna bemästra det fullt ut. Dessutom är det ju lättare att bli berömd om någon som ser en bild direkt ser på stilen att det är min stil.

Men jag, då? Jag som i min anspråkslöshet är en enkel amatörfotograf som fotar mest för att det är kul. Jag tycker förvisso om att lära mig nya saker och att bli en bättre fotograf, men jag skulle inte vilja avstå en viss typ av fotografering för att bli superexpert just på en viss typ av bilder.

Så till mina egentliga frågor. Om jag nu vägrar att renodla mitt fotande och hitta min egen stil och i stället fortsätter att fota lite av det ena och det andra, experimentera med olika stilar och motiv, vad är det då egentligen som jag missar? Eller är det helt enkelt något som kommer av sig själv när man fotat 5, 10 eller 20 år att man automatiskt renodlas och hamnar i ett visst fack? Eller har jag helt enkelt missförstått hela grejen med att renodla sitt fotande och hitta sin stil?

 

[Brummelisa]

Jag kan nog tycka att efter 1.5 år så är det nog inte många som har hittat sin stil.

Det gäller ju egentligen inte bara hitta något man tycker om att fota utan du ska ju egentligen göra det i många år framöver utan att byta stil.

Själv har det tagit mig 10 år att hitta den stil jag slutligen tycker om. Sen om jag fortsätter med den, det är ju en annan sak. Men om jag byter stil, så hade jag nog inte hittat stilen

/ Marcus

 

[Anders Östberg]

Ett av dom största nöjena jag har med (digitalt) foto är att det är möjligt att prova alla möjliga sorters foto. Om "hitta sin stil" betyder att specialisera sig och smalna av fotograferandet mot ett visst utseende eller en viss typ av motiv så är det inget jag direkt strävar efter, jag vill fortfarande prova lite av varje. Däremot kan man naturligtvis försöka förbättra sig inom varje genre. Framförallt om man tänker sälja bilder så är det säkert bra att hitta något som gör att bilderna sticker ut från mängden - hur man nu gör det.

 

[mannbro]

Marcus; hur mycket har du "letat" efter din stil och hur mycket har den kommit av sig själv?

Och om du skulle vilja beskriva hur du själv upplever din stil, hur skulle du beskriva den då?


Anders; det är väl lite så jag tänker också...varför begränsa sig när det finns så mycket roligt att göra med sin kamera.

Sedan är det väl så att man kanske till viss del (medvetet eller omedvetet) har en viss stil när man t.ex. komponerar, hur man använder ljuset etc...och det kanske som du säger är bra med bilder man vill sälja, men det hindrar ju inte att man även utforskar andra sätt.

 

[Fläsk-Tarzan]

Om ditt frotointresse håller i sig så kommer du att hitta din stil. Forcera inte fram det utan låt den genre du gillar få mogna och sjunka in så kommer din still så småningom att bli personlig. Det sämsta man kan göra är att titta alldeles för mycket på andra och därigenom eftersträva att kopiera deras bilder. Vissa har en konstnärlig ådra och hittar en alldeles speciell still medan andra mest blir kopier av andra. Här på fotosidan finns en fotograf som snabbt hittade en egen stil bara efter 2-3 år. Freddy Billqvist heter han och har utvecklats makalöst snabbt. Jag själv tillhör tyvärr kopierna fortfarande efter mer än 30 år bakom kameran. Thats it!

 

[Brummelisa]

mannbro skrev:
Marcus; hur mycket har du "letat" efter din stil och hur mycket har den kommit av sig själv?

Och om du skulle vilja beskriva hur du själv upplever din stil, hur skulle du beskriva den då?

Jag tycker inte jag direkt har letat efter min stil, men jag har på senare tid tittat på vilka sorters bilder jag tar samt vilka bilder jag älskar att titta på och har då kommit fram till detta:

De senaste åren har jag märkt att jag nästan uteslutande tar svartvita bilder på barn där de inte ler. Låter kanske inte så speciellt eller smalt, men det är vad jag tycker min stil. Jag har även märkt på en del kommentarer jag har fått att de känner igen mina bilder så fort de ser dem och då tolkar jag det som jag har en stil som jag medvetet eller omedvetet följer.

/ Marcus

 

[etmj]

Jag tycker att du ska titta på dina bilder och avgöra själv om de är bra eller inte. Lyssna inte så mycket på kritiken på fotosidan utan avgör själv om det är något du tycker är bra. Lägg in bilder för att det är kul och för att du vill höra andras kommentarer, men avgör själv om det är bra eller dåligt. Ändra inte efter andras tyckande och smak. T
ror det är ett bra sätt att hitta sin stil.

(Fotosidan är en enorm kunskapsbank, så har jag inte trampat någon på tårna)

 

[Graylingman]

Har märkt en lite lustig sak när det gäller mig själv. Tar mycket mer eller mindre tråkiga naturbilder, makrobilder på växter i motljus, alienslem, solnedgångar, landskap, vidvinkelbilder på våta stenar.... ja, ni förstår ungefär. Dessutom tar jag förstås en massa familjealbumsbilder.

Nu kommer det konstiga: När jag tittar på vilka bilder jag lagt bland mina favoriter upptäcker jag att det är en klar övervikt av porträtt. En hel del svartvita och påfallande många tagna av kvinnliga fotografer. Inte alls många bilder av den typ jag själv tar... Hmmm... hur ska jag tolka det?

 

[Brummelisa]

WFS) (Graylingman skrev:
Har märkt en lite lustig sak när det gäller mig själv. Tar mycket mer eller mindre tråkiga naturbilder, makrobilder på växter i motljus, alienslem, solnedgångar, landskap, vidvinkelbilder på våta stenar.... ja, ni förstår ungefär. Dessutom tar jag förstås en massa familjealbumsbilder.

Nu kommer det konstiga: När jag tittar på vilka bilder jag lagt bland mina favoriter upptäcker jag att det är en klar övervikt av porträtt. En hel del svartvita och påfallande många tagna av kvinnliga fotografer. Inte alls många bilder av den typ jag själv tar... Hmmm... hur ska jag tolka det?

Kanske att du älskar sådana bilder, men du har i det här fallet inte modeller som passar in i den stilen?

/ Marcus

 

[Anders Östberg]

Jag uppskattar många saker som jag inte själv har intresse, tid, pengar eller kunskap till att själv skapa... det behöver inte betyda något mer än det, tycker det jag själv gör har ett värde ändå, om inte annat är det underhållande för mig själv.

 

[Ibanez Magnus]

Jag vet inte säkert men tror att letar man efter en egen stil så lär man inte hitta den.
Det kommer av sig själv, eller så kommer det inte (och det går inte att göra något av).
Somliga har ”det” och andra inte, hur mycket dom än letar och försöker.

Jag är inte där själv, och försöker inte ens, jag fotar för att det är kul och vill inte att det skall gå längre än så. Men det enda man kan göra för att bli egen är att vara medveten om sig själv, att verkligen fråga sig själv vad man gillar och inte gillar (och göra det hela tiden, alltid).
Det är ett jobbigt sätt att leva, men det är vad det kostar. Och 99% av alla dom som försöker kommer inte fram, dom hade inte ”det” från början, dom blir bittra och arga människor för att dom kastat bort ett helt liv.
Tittar man ärligt på sig själv så kanske man inser, i tid, att man inte har "det" och kan sluta jaga och ha kul istället.

Det är bättre att bara ta dom bilder man känner för, även om det visar sig att den bilden tagits tusen gånger förr, tycker jag. Händer det så hänre det, för man har "det".

/Magnus

 

[Graylingman]

Jo, jag fotar på och trivs med det jag gör Är väl inte konstigare än så. Lyssnar ju faktiskt på musik också, och uppskattar den, utan att kunna skapa nåt själv...

 

[Graal]

Stil - Trend - Personligt uttryckssätt? Skiljer det sig något där?


Stil - Typ modernismen, naturalismen, realismen, metafysiska konsten, etc. Kan övergripa flera konstarter och även olika inriktningar inom samma genre.

Trend - Typ att stampa på sina negativ innan de kopieras, använda HDR, släta ut hy på personer med ps, bryta mot alla regler och konventioner i sitt fotande, använda långa slutartider, starka färger, vara konceptuell, etc. Är lite mera preciserad.

Personligt uttryck - kan vara mycket men är väl främst inte en teknisk term som de två tidigare utan mera något känslomässigt. Man känner igen den personliga "stilen" på sättet att närma sig motivet, hur bilden byggs upp och vad den förmedlar. Kan följa både trender och tillhöra en stilart men främst känner man igen det personliga uttrycket på andra saker.

Bara mina funderingar...

 

[MagnusBerg]

Stil han inte med motiv att göra utan hur man komponerar bilden, ljussätter med mera.
När det talas om stil så blir man lätt frustrerad om man inte själv har hunnit skaffa sig någon egen stil. Att skaffa sig en stil tar lång tid och handlar i grunden om att upptäcka vad man tycker om. Men det utesluter inta att man kan gilla andra stilar. Själv gillar jag Robert Frank men skulle alldrig kunna tänka mig att ta sådana bilder själv. Skulle jag råka ta sådana bilder skulle de väljas bort omgående.

Men stilen kan skifta. Eller åtminstone utvecklas. Många väljer den enkla, dumma och minst krävande metoden: Sned horisont.
Min egen utveckling hänger samman med att jag tog ett tvåårigt fotouppehåll. Jag hade under drygt tio års tid jobbat som frilansfotograf. Under den tiden lyfte tog jag inga bilder såvida det inte var på uppdrag.
När jag sedan beslutade mig för att lägga ner verksamheten så blev det ett totalt fotostop. Under två års tid tog jag 1,5 rullar och det var en kund som ringde och ville ha mig till att plåta några porträtt på en person. I övrigt tog jag inte en enda ruta.
Sen fick jag låna en grannes digitalkamera och tyckte det var jävligt kul att plåta vårt risiga hyreshus för att aktivera Hyresgästföreningen. Det resulterade i att jag själv köpte en liten digital kompaktkamera.
Med den kameran började jag plötsligt se saker jag aldrig sett förut. Jag behöll i mycket den stil jag haft tidigare men utvecklade mitt seende till att hitta nya motiv och gamla, som jag plåtade i nya vinklar och perspektiv. Men behöll samma stramhet i kompositonerna som förut. Det kändes som om det släppte i hjärnan och nu tre år senare fortsätter det släppa.

I går kväll släppte det kanske lite väl mycket. Under fyra minuter - 21.43-21.47 tog jag tre bilder som jag tror jag gillar men...

 

[MagnusBerg]

Oskärpa - inte min stil. Men bilden har djup och en dov stämmning med något (min hund) som flyr in i det skyddande mörkret.

 

[MagnusBerg]

Avsaknad av komposition - inte min stil. Men jag får en djungelkänsla när jag ser den gröna röran. En sådan här totalt okomponerad bild - OK trädet är i mitten vilket är mycket medvetet - skulle mycket väl kunna ställas ut. Själv tycker jag att bristen på komposition ger mer intryck av lyckoskott än av bildseende och så tänker jag när jag ser "okomponerade" bilder.

 

[MagnusBerg]

Stram komposition - min stil. Förgrund, bakgrund, djup och linjer. Så tycker jag alla bilder borde vara. Och rak horisont, skulpterande ljus och något som sticker in från kanterna och ramar in.

 

[mannbro]

Brummelisa skrev:
Jag tycker inte jag direkt har letat efter min stil, men jag har på senare tid tittat på vilka sorters bilder jag tar samt vilka bilder jag älskar att titta på och har då kommit fram till detta:

De senaste åren har jag märkt att jag nästan uteslutande tar svartvita bilder på barn där de inte ler. Låter kanske inte så speciellt eller smalt, men det är vad jag tycker min stil. Jag har även märkt på en del kommentarer jag har fått att de känner igen mina bilder så fort de ser dem och då tolkar jag det som jag har en stil som jag medvetet eller omedvetet följer.

/ Marcus

Tack för ditt svar!

Jag har varit inne och tittat lite på dina bilder, och du har ju en väldigt renodlad stil. Inte bara just att de är barn som inte ler, men också i valet av den mjuka gråskalan. Gillar för övrigt dina bilder väldigt mycket, även om det kanske inte är sådana bilder jag själv tar (att jobba med modeller är inte riktigt min grej).

 

[mannbro]

Och tack även till er andra - många intressanta tankar här. Och riktigt kul att ha fått igång en tråd som handlar om foto och bildskapande i stället för om teknik

Sedan jag postade mina inlägg och läst era inlägg så har jag tittat igenom mina bilder lite och märkt att det faktiskt finns i alla fall embryon till ett par röda trådar i en viss del av mitt fotande.

I huvudsak fotar jag två genrer (eller snarare, det är oftast de bilderna jag blir mest nöjd med själv när jag tittar tillbaks på dem). Nattfoto (såväl natur som urbant) - mest för att jag gillar natten, såväl lugnet och stillheten en tidig morgon som stadens puls en fredag / lördag-natt. I de bilderna finns det kanske inte så mycket röd tråd mer än att jag gärna utnyttjar de magiska färger som uppstår på natten, men det är nog bilder där upplevelsen i sig är viktigare än bilden.

På senare tid har jag okså börjat med mer eller mindre dokumentärt foto i svartvitt. Där kanske jag ser ett par tydligare röda trådar - även om det är långt ifrån en "egen stil" än, så finns det dock ett par beröringspunkter i många av bilderna. Alla bilder innehåller naturligtvis inte alla element, men många av sakerna kan åtminståne anas i ett flertal bilder:

- Gärna vidvinkel
- Sällan rakt på utan oftare andra vinklar, gärna perspektiv underifrån och lite från sidan
- Ofta hög kontrast med ganska kraftig svärta
- Gärna människor i bilden
- Ofta stående format
- Ofta linjer (synliga eller tänkta) som leder in i bilden "nerifrån och upp"

Några exempel på bilder som på sätt och vis är väldigt olika men som alla innehåller åtminstone ett par av elementen ovan:

http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/1021277.htm?set=lp
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/1010720.htm?set=lp
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/983804.htm?set=lp
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/801724.htm?set=lp
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/829555.htm?set=lp

Så kanske ändå är jag inte så hopplöst ute som jag trott ;-)

 

[zhaho]

Själv så tycker jag att det är allra bäst att experimentera dom första åren och testa vad det är man tycker är mest roligt. Och sen kanske satsa på det i.s.f.

Annars så kan det väl vara bra att ta lite allt möjligt då det inte alltid är som så att tillfället erbjuds för vissa typer av bilder.

Slutligen vill jag säga att variation håller intresset uppe för fotograferingen.