Här blandas två helt olika livslängdsparametrar friskt - år och antal exponeringar!
Enda relevanta livslängdsmåttet är självklart antal exponeringar. Dagens digitala systemkameror kommer självklart att hålla i 30 år om de knappt används. Men är det en intressant måttstock?
Min D200 som jag nu haft i knappt en månad har redan gått 2000 bilder, dvs 55 rullar film!
Tidigare fotograferade jag mycket med Olympus, Om2-or, jag hade flera hus. Efter nånstans 100 rullar lämnade jag in dem på service eftersom det hände att slutaren krånglade, dvs exponeringstiderna blev fel. Men då tog det mer än 2 år för ett hus att komma upp i det antal exponeringar jag nu gör på en månad! Nu har jag inte heller flera hus i reserv eller för olika filmtyper, jag förväntar mig att min kamera ska hålla. D100:an som jag använde innan gjorde jag 15000 exponeringar med, alltså 420 rullar film utan service. Någon som kört 420 rullar film i sin F2 utan att lämna in den på service eller själv pilla lite med den och utan att en enda gång råka ut för att slutaren hänger sig, filmtransporten inte fungerar etc?
Innan D100:an använde jag en F100, på de 6 år jag använde den kom den inte upp i det antal exponeringar jag gjorde med D100:an på ett halvår!
Svaret är enkelt:
Dagens digitala systemkameror (i samma klass som gårdagens analoga) går inte att jämföra i fråga om livslängd och underhållsbehov, de är skyhögt överlägsna.
Antagligen presterar också dagens lågbudgetkameror (350D, D50, D70 etc) bättre än gårdagens proffskameror och givetvis mångfalt bättre än gårdagens amatörkameror - för de finns i regel inte kvar för att de pajjat eller anses vara för dåliga med dagens krav.
Förresten, när ni jämför gamla och nya bilar, anser ni då att en bubbla från 1960 som gått 200 000 km och haft ett serviceintervall på 2000 km är "bättre" (håller längre) än en Golf från 2000 som också gått 200 000 km med ett serviceintervall på 15 000 km men som kanske kommer att skrotas efter 10 år för att den gått 500 000 km då?