På Ericsson presskonferens i fredags kom årets pressfotograf Paul Hansen för sent. Han kom visst in...
Att bli sur och otrevlig är ytterst sällan effektivt.
presskort.org ???
- Trådstartare popboydeluxe
- Start datum
Att bli sur och otrevlig är ytterst sällan effektivt.
Kijana
Aktiv medlem
SJF har många likheter med en fackförening, bevakar arbetsrättsliga frågor och liknande. Men man beskriver sig också som ett yrkesförbund, det vill säga ett förbund som försöker hålla journalistikens fana högt.
I Handels där jag var medlem förut kunde jag gå med första dagen. För SJF måste man ha jobbat som journalist cirka ett halvår, och ha arbetsuppgifter som visar att man är självständig och oberoende. Alltså inte bara är megafon för andra.
Och om man då är en bra journalist, då kan man ansöka om ett presskort som styrker det.
SJF är ett fackförbund. Det är dock sjukt att man inte ska kunna vara medlem från dag 1. Det är ju sommarvikarierna som behöver facket mest. Presskortet borde inte ha med medlemskapet att göra utan ligga som en separat förmån.
Peter.H
Aktiv medlem
Magnus har ju rätt här. Att man har ett "äkta" presskort är ju inte bara en fråga om att komma in vartsomhelst gratis. för så är det inte. Visst man kommer in gratis på Liseberg här i Göteborg.
Men, om man inte är där i "tjänsten" så har iaf jag såpass hög moral, att jag INTE nyttjar mitt i "gratissyfte", utan betalar snällt.
Jag skulle aldrig komma på tanken att nyttja mitt presskort, för att åka "snålskjuts" genom gratiskön.
Vad det gäller presskort.org, så är dom så oseriösa som man bara kan vara. Dom utfärdar nått som påstås ges samma status som ett "äkta" presskort. Så är givetvis inte fallet.
Vi måste se skillnaden på oss som FAKTISKT är yrkesarbetande fotografer, och dom "wannabie.vill.komma.in" överallt, där deras bilder är enbart för egna intressen.
Därför att, vi lever på våra bilder. Dom betalar våra räkningar, vår mat och den utrustning vi har.
Problemet har jag tagit upp i en annan tråd (den som gäller fotografering vid konserter). Vi kan till slut på en arbetsplats full av människor, vars syfte i första hand inte är att leverera bilder till morgondagens tidningar. Jag vill INTE arbeta under sådana premisser. Att behöva trängas med människor, som inte ÄR "arbetande" fotografer. Alltså, där på ett uppdrag av en uppdragsgivare.
Ett "äkta" presskort, utfärdat av SJF eller PFK ger också en viss hint om att bäraren av detta är på plats för att yrkesverksamt dokumentera en händelse.
Jukkah
Aktiv medlem
Mina erfarenheter
Jag har presskort från en Finsk biltidning och jag vill inte ens försöka att använda det om jag går till konserter. För mig "Presskort" menar att jag använder det endast när jag har syfte att ta bilder till min tidning. Jag har varit i några bilutställningarna/evenemang utan att ha fått någonting publicerad men jag köper snällt själv mina konsertbiljetterna.
Jag har presskort från en Finsk biltidning och jag vill inte ens försöka att använda det om jag går till konserter. För mig "Presskort" menar att jag använder det endast när jag har syfte att ta bilder till min tidning. Jag har varit i några bilutställningarna/evenemang utan att ha fått någonting publicerad men jag köper snällt själv mina konsertbiljetterna.
Bonish
Avslutat medlemskap
Hade pressleg i två år ungefär och behövde aldrig visa upp det. Vid konserter och andra större arrangemang krävs ändå ackreditering och vid mindre grejer räcker det med ett par kameror och en säker men ödmjuk attityd.
Har en känsla av att presskortet tappat lite av sin betydelse eftersom arrangörer vill ha bättre koll på vilka som släpps in. Hultsfredsfestivalen ger exempelvis inte mindre tidningar fotograftillstånd på de större scenerna utan hänvisar till de bildbyråer som släpps in. Vid utlandsjobb kan det hjälpa att ha ett pressleg, men det funkar ofta lika bra med ett ackrediteringsbrev från tidningen...
Har nu gått ut ur SJF då jag inte anser att de på central nivå tillvaratar mina intressen varken som frilans eller som vikarie. Presskortet saknar jag inte alls. -Ännu.
Har en känsla av att presskortet tappat lite av sin betydelse eftersom arrangörer vill ha bättre koll på vilka som släpps in. Hultsfredsfestivalen ger exempelvis inte mindre tidningar fotograftillstånd på de större scenerna utan hänvisar till de bildbyråer som släpps in. Vid utlandsjobb kan det hjälpa att ha ett pressleg, men det funkar ofta lika bra med ett ackrediteringsbrev från tidningen...
Har nu gått ut ur SJF då jag inte anser att de på central nivå tillvaratar mina intressen varken som frilans eller som vikarie. Presskortet saknar jag inte alls. -Ännu.
pablito
Aktiv medlem
Jag fotar ALLTID för mina egna intressen. Du kanske bara fotar för drakarna men du lägger väl dig själv före dina arbetsgivare?
Och varför ska du kunna gå före mig i kön till diverse händelser? Är det för att du rapporterar "sanningen" bättre, eller för att ditt yrke gör dig bättre än mig? Om pressen får en anvisad plats på ett evenemang, så borde väl vi som "betalande" åskådare få slippa er bland publiken?
Jag är wannabe, du är ignorant.
Forslund
Aktiv medlem
När jag jobbade som ordningsvakt på riksdagen var den en fotograf från en av våra stora tidningar som ordagrant sprang ner mig när jag skulle kontrolelra honom..
Han kommer nog aldrig mer besöka Riksdagen.. Han var den mest otrevliga människan jag mött, och jag glömmer aldrig vad han heter för han tryckte legget så hårt i ansiktet på mig att där nog syntes hans namn i flera veckor efter.
Han kommer nog aldrig mer besöka Riksdagen.. Han var den mest otrevliga människan jag mött, och jag glömmer aldrig vad han heter för han tryckte legget så hårt i ansiktet på mig att där nog syntes hans namn i flera veckor efter.
Peter.H
Aktiv medlem
Lägger mig före mina arbetsgivare? Det får du gärna utveckla i ren Svenska.
Om jag har ett uppdrag av en arbetsgivare, tidning eller bildbyrå, så har jag till uppgift att se till deras intresse främst.
Mina intressen hamnar då i skymundan.
Det intresset blir att på ett så korrekt och sakligt, samt yrkesetiskt sätt som möjligt, försöka fånga den händelse som jag för tillfället har fått i uppgift att bevaka. Det innebär att deras intresse bevakas först. Inget annat.
Det handlar inte alls om att gå före i kön, utan vad det handlar om är att man på vissa tillställingar, såsom konserter, idrottsevent, avsätter en plats för oss fotografer, så att vi skall kunna utföra vårt jobb överhuvudtaget. Denna avsatta plats är oftast begränsad i utrymme, och det är inte ovanligt att man hamnar längst fram. Det ÄR våran arbetsplats, och där har inte den glada amatören att göra.
Det finns olika skäl till detta. Ett av dom mer vanliga är :
- Avsatt plats till pressen, innebär att jag som "yrkesarbetade" forograf, oftast garanteras en plats, så att jag kan arbeta ostört och ohindrad. Detta är oerhört viktigt, att man som fotograf inte begränsas. Detta är heller oftast inte några problem, utan funger överlag mycket bra.
Man har också en viss skyldighet gentemot "läsare", "prenumeranter" av en tidning, tidsskrift, att kunna leverera en artikel med så bra bilder som det nånsin är möjligt.
Den möjligheten begränsas starkt, om man skulle släppa in "den glade amatören" vind för våg, tätt inpå våran arbetsplats. Eller omvänt, om vi som ofta fotograferar fotboll, hockey (för att ta ett exempel), skulle tvingas upp på läktaren bland publiken (hemska tanke). Under sådana premisser skulle våran arbetsmiljö, te sig något absurd.
Pablo,
Jag tror inte du har förstått vikten av att vara "yrkesarbetande" fotograf, med stora krav på sig, och att vara en "glad amatör", helt utan krav.
Du får nog lära dig att skilja på dom 2, innan du börjar ifrågasätta mig om jag vet vad dokumentering är. Det ÄR ignorant!
PS! Du kan se folks profil, genom att klicka på andvändarnamnet.
Om jag har ett uppdrag av en arbetsgivare, tidning eller bildbyrå, så har jag till uppgift att se till deras intresse främst.
Mina intressen hamnar då i skymundan.
Det intresset blir att på ett så korrekt och sakligt, samt yrkesetiskt sätt som möjligt, försöka fånga den händelse som jag för tillfället har fått i uppgift att bevaka. Det innebär att deras intresse bevakas först. Inget annat.
Det handlar inte alls om att gå före i kön, utan vad det handlar om är att man på vissa tillställingar, såsom konserter, idrottsevent, avsätter en plats för oss fotografer, så att vi skall kunna utföra vårt jobb överhuvudtaget. Denna avsatta plats är oftast begränsad i utrymme, och det är inte ovanligt att man hamnar längst fram. Det ÄR våran arbetsplats, och där har inte den glada amatören att göra.
Det finns olika skäl till detta. Ett av dom mer vanliga är :
- Avsatt plats till pressen, innebär att jag som "yrkesarbetade" forograf, oftast garanteras en plats, så att jag kan arbeta ostört och ohindrad. Detta är oerhört viktigt, att man som fotograf inte begränsas. Detta är heller oftast inte några problem, utan funger överlag mycket bra.
Man har också en viss skyldighet gentemot "läsare", "prenumeranter" av en tidning, tidsskrift, att kunna leverera en artikel med så bra bilder som det nånsin är möjligt.
Den möjligheten begränsas starkt, om man skulle släppa in "den glade amatören" vind för våg, tätt inpå våran arbetsplats. Eller omvänt, om vi som ofta fotograferar fotboll, hockey (för att ta ett exempel), skulle tvingas upp på läktaren bland publiken (hemska tanke). Under sådana premisser skulle våran arbetsmiljö, te sig något absurd.
Pablo,
Jag tror inte du har förstått vikten av att vara "yrkesarbetande" fotograf, med stora krav på sig, och att vara en "glad amatör", helt utan krav.
Du får nog lära dig att skilja på dom 2, innan du börjar ifrågasätta mig om jag vet vad dokumentering är. Det ÄR ignorant!
PS! Du kan se folks profil, genom att klicka på andvändarnamnet.
pablito
Aktiv medlem
uhh. verkar som detta utvecklas til en oerfaren vs. erfaren - grejs.
Med mitt inlägg ville jag påpeka att som grinig yrkesfotograf får man ta jobbet lite som det kommer. Du kan liksom inte "klona bort" en människa i förväg - genom att se till så att vi inte finns i din närhet. Jag förstår punkten med "arbetsfrid", trots att den har en litet arrogant inställning mot oss "glada amatörer". Och hur skiljer du på en stringer och en webfanzine-fotograf? Ena med tung utrutsning och pressleg, den andre med mobilkamera. Vilken är skillnaden? Båda på uppdrag av sina respektive arbetsgivare, båda med syftet att "visa en annan bild", att berätta en än mer nyanserad tolkning av den aktuella händelsen. Hur skulle det se ut om alla var tvungna att vända sig till prb?
konkurrensen är tuff för pressfotografer nuförtiden, men inte fan har ni ensamrätt till bilden. Istället för att slå ner på oss som vill upp, kan ni (läs inte "du") slåss för att inte bli "begränsade" på arbetsplatsen. Nu när aftonbladet betalar läsare för "tips" (kameramobilfoto) känns det som det börjar bli dags att ta tillbaka det som en gång var min stora dröm. (hihi)
Jag gillar själv att fota på större tillställningar med "blandat" folk. Har inga problem med folk med mindre utbildning och mindre kameror, de stör mig inte alls, och jag brukar själv stå på den avsatta platsen för fotografer - ibland med STORA krav på mig att leverera, ibland inga krav alls.
/Och jag skulle inte ge 900 spänn för ett presskort.
Med mitt inlägg ville jag påpeka att som grinig yrkesfotograf får man ta jobbet lite som det kommer. Du kan liksom inte "klona bort" en människa i förväg - genom att se till så att vi inte finns i din närhet. Jag förstår punkten med "arbetsfrid", trots att den har en litet arrogant inställning mot oss "glada amatörer". Och hur skiljer du på en stringer och en webfanzine-fotograf? Ena med tung utrutsning och pressleg, den andre med mobilkamera. Vilken är skillnaden? Båda på uppdrag av sina respektive arbetsgivare, båda med syftet att "visa en annan bild", att berätta en än mer nyanserad tolkning av den aktuella händelsen. Hur skulle det se ut om alla var tvungna att vända sig till prb?
konkurrensen är tuff för pressfotografer nuförtiden, men inte fan har ni ensamrätt till bilden. Istället för att slå ner på oss som vill upp, kan ni (läs inte "du") slåss för att inte bli "begränsade" på arbetsplatsen. Nu när aftonbladet betalar läsare för "tips" (kameramobilfoto) känns det som det börjar bli dags att ta tillbaka det som en gång var min stora dröm. (hihi)
Jag gillar själv att fota på större tillställningar med "blandat" folk. Har inga problem med folk med mindre utbildning och mindre kameror, de stör mig inte alls, och jag brukar själv stå på den avsatta platsen för fotografer - ibland med STORA krav på mig att leverera, ibland inga krav alls.
/Och jag skulle inte ge 900 spänn för ett presskort.
Peter.H
Aktiv medlem
Skillnaden är väl, att om man är "yrkesarbetande" fotograf, med detta som huvudsyssla, så plåtar man väl inte viktiga bilder med en mobilkamera, oavsett vem som skall ha bilderna, eller vad dom skall användas till. Det är ju inte särskilt seriöst eller kompetent.
Jag kan försäkra dig, att jag och många av landets pressfotografer som arbetar på frilansbasis, skulle få byta jobb omdelebart, om vi bytte våran utrustning mot en mobiltelefon med kamera
Det handlar inte om ensamrätt, för det har man sällan på ett större evenemang. Där trängs vi oftast med en oerhörd konkurrens (om man inte plåtar på uppdrag), dvs att man plåtar på ren spekualtion. Dock kan man inte vara mindre seriös bara för det, utan måste leva upp till sin yrkesroll som "arbetande fotograf".
Det med Aftonbladet och mobilkamera, det finner jag inte ens seriöst att diskutera. Helt enkelt av den enda anledningen att Aftonbladet ENDAST är ute efter "ögonblicksbilder", ju smaskigare ju bättre. Det är inte särskilt seriöst, utan det för debatten till en "hänt-extra" debatt. Så lågt behöver vi inte sjunka på detta eminenta forum. Dessutom kan vi lämna svordommarna.
Tråden handlar om presskort.org, (om du inte sett det), där ett högst oseriöst företag, med lagens hjälp (det är inte förbjudet), säljer presskort till folk, som sedan, utan att ens ha utbildning för det dom sysslar med, kan ge sken av att dom är verksamma i ett yrke där dom helt saknar kompetens. Man blir inte pressfotograf, bara för man har en kamera - det tar MÅNGA år, och oftast är vägen dit mycket låååång.
Det intressanta är ju att vilken "tok" som helst, en psykiskt sjuk människa, kan köpa ett presskort på presskort.org, och sedan ta sig in på rosenbad (jag tror iof det är stoppat nu, så att vakterna endast godkänner presskort från SJF, PFK - nån som arbetade som vakt på rosenbad kanske kan bekräfta), resten kan vi bara spekulera i vad som kan inträffa.
Lyckligtvis är det skillnad på presskort från SJF, PFK, gentemot presskort.org's motsvarande kort. Det kan man INTE köpa eller få lika lättvindigt, utan det ställs motkrav om att man måste bevisa att man har fotografering som huvudsyssla. Detta bevisar man olika. Dels genom intyg från tidning, byrå. Eller om man är frilans, så visar man att man ens huvudsakliga inkomst kommer från försäljning av bilder till tidningar, byråer.
Aftonbladet är INTE heller ute efter att "vem.som.helst" skall få tillträde in på evenemang med sin nya mobilkamera, inköpt på ONOFF för 1200:-. Aftonbladet har lagt sin ribba lågt många gånger, men det finns ju gränser, även för dom.
KGS
Aktiv medlem
Det ska väl inte aftonbladet ha några synpunkter på, möjligen arrangören. Amatörerna behövs om sanningen o nya vinklar ska fram. Det finns undantag, men ofta är etablerade pressfotografers bilder ganska enahanda. Och med moderna (små och stora) digitalkameror är kvalitetsskillnaden noll, åtminstone i dagstidningskvalitet.
Visst är det en säkerhetsrisk om man släpper in vem som helst med stor kamera var som helst... De häftigaste objektiven kan väl rymma en smärre projektil...
säkrare med 1200 kronors kameror, de är rätt mycket mindre ;-)
Å andra sidan är det säkert ingen match för en illasinnad terrorist att kopiera ett presskort om det är vad som krävs. Han/hon kan säkert ordna en hyfsad ackreditering också...
ulltand
Aktiv medlem
Det presskort man tillverkar hemma i skrivaren kan vara precis lika "äkta" som ett från Aftonbladet eller presskort.org
Däremot får man nog tåla att de flesta vakter har lättare att acceptera ett kort från en känd tidning än det som man själv tillverkar (om nu inte någon vill bli kriminell och göra en förfalskning).
Att fotografer blir insläppta gratis och kommer före i kön beror ju enbart på att arrangörerna får gratis reklam i form av text och bilder i tidningen.
Det får dom knappast om dom släpper in Nisse Amatörfotograf eller undertecknad.
Däremot får man nog tåla att de flesta vakter har lättare att acceptera ett kort från en känd tidning än det som man själv tillverkar (om nu inte någon vill bli kriminell och göra en förfalskning).
Att fotografer blir insläppta gratis och kommer före i kön beror ju enbart på att arrangörerna får gratis reklam i form av text och bilder i tidningen.
Det får dom knappast om dom släpper in Nisse Amatörfotograf eller undertecknad.
ulltand
Aktiv medlem
Men dom vill gärna ha bilderna, även de tagna med mobilkamera:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/tipsaoss/tipsaoss.html
MrBister
Aktiv medlem
Ett riktigt presskort är även gilltigt som identitetshandling.
Exempel på sådana är:
- SIS-märkta identitetskort
- identitetskort utfärdat av bank eller postverk
- tjänste- eller identitetskort utfärdat av AB ID-kort
- AB Rollfilms PRID-kort
- Svenskt körkort
- Svenskt pass av ny typ i EG-format med mörkblå pärm
- Svenskt pass med röd pärm, s.k. EU-pass
Innebär att det finns ett centralt register över utfärdade kort, att de har skydd mot förfalskning ...hologram, laseretsning etc
sis märkt presskort, postat i annan tråd
http://www.fotosidan.se/forum/showthread.php?s=&threadid=9736&perpage=15&highlight=presskort&pagenumber=2
Presskort som den här websidan säljer intygar enbart att ngn har färg till sin skrivare och äger en lamineringsmaskin.
Olagligt är det inte ...men är lika mkt värt som ett företags interna id-kort....nada
Största problemet är att folk som innehar presskort i många fall verkar lida av hybris...särskilt kvällstidningar...jag har aldrig någonsin blivit artigt bemött av en kvällstidning, bara en lång ramsa av jag kräver, jag skall igenom här osv. Presskort ger inga rättigheter de intygar bara att en person förhoppningsvis är anställd på ngn form av "journalistisk inrättning".
Trycker folk upp ett pressleg i ansiktet på mig och med "myndig" ton säger -jag är journalist, så brukar jag svara -Grattis, han där borta är snickare och vad kan du ha på hjärtat..?
Exempel på sådana är:
- SIS-märkta identitetskort
- identitetskort utfärdat av bank eller postverk
- tjänste- eller identitetskort utfärdat av AB ID-kort
- AB Rollfilms PRID-kort
- Svenskt körkort
- Svenskt pass av ny typ i EG-format med mörkblå pärm
- Svenskt pass med röd pärm, s.k. EU-pass
Innebär att det finns ett centralt register över utfärdade kort, att de har skydd mot förfalskning ...hologram, laseretsning etc
sis märkt presskort, postat i annan tråd
http://www.fotosidan.se/forum/showthread.php?s=&threadid=9736&perpage=15&highlight=presskort&pagenumber=2
Presskort som den här websidan säljer intygar enbart att ngn har färg till sin skrivare och äger en lamineringsmaskin.
Olagligt är det inte ...men är lika mkt värt som ett företags interna id-kort....nada
Största problemet är att folk som innehar presskort i många fall verkar lida av hybris...särskilt kvällstidningar...jag har aldrig någonsin blivit artigt bemött av en kvällstidning, bara en lång ramsa av jag kräver, jag skall igenom här osv. Presskort ger inga rättigheter de intygar bara att en person förhoppningsvis är anställd på ngn form av "journalistisk inrättning".
Trycker folk upp ett pressleg i ansiktet på mig och med "myndig" ton säger -jag är journalist, så brukar jag svara -Grattis, han där borta är snickare och vad kan du ha på hjärtat..?
Senast ändrad:
vbg_snake
Aktiv medlem
Jag kan märka attityden hoss vissa "pressfotografer" på denna sida också. Jag har träffat ett par stycken i mitt liv och jag är inte direkt imponerad. Jag förstår inte varför man skall kräva så mycket, vara så kaxig, och rentav helt jävla dum i huvudet. (Inte alla)
Ett pressleg ger ingen rättighet till att gå in någonstans, det är ordningsvakter eller liknande som inte förstår tillräckligt, utan ser dem ett presskort kanske dem bara släpper in personen, är detta då ett falskt leg eller ett riktigt kan dem nog inte avgöra. Kanske på större klubbar / evenemang osv.
Jag tror faktiskt som många skriver att det är lättare att bara dra med sig en kamera med ett 300 mm fram och vara vänlig, än många av de pressfotograferna som kommer å kränker vakter och annat folk. Tycker att SJF borde ha någon form av "vett och etiket" man hör alltid
"Folks privatliv är PRIVATA" osv. Varför ser och hör man då alltid arga kändisar som blivigt kränta överallt? Tycker pressfotografer fungerar som headhunters och bounty hunters typ, gör verkligen ALLT för en bild och skiter fullständigt i folk, så skulle jag vilja ha ett pressfoto som talar om för folk att jag verkligen är en ofhyssad person? Knappast...
/Martin
Ett pressleg ger ingen rättighet till att gå in någonstans, det är ordningsvakter eller liknande som inte förstår tillräckligt, utan ser dem ett presskort kanske dem bara släpper in personen, är detta då ett falskt leg eller ett riktigt kan dem nog inte avgöra. Kanske på större klubbar / evenemang osv.
Jag tror faktiskt som många skriver att det är lättare att bara dra med sig en kamera med ett 300 mm fram och vara vänlig, än många av de pressfotograferna som kommer å kränker vakter och annat folk. Tycker att SJF borde ha någon form av "vett och etiket" man hör alltid
"Folks privatliv är PRIVATA" osv. Varför ser och hör man då alltid arga kändisar som blivigt kränta överallt? Tycker pressfotografer fungerar som headhunters och bounty hunters typ, gör verkligen ALLT för en bild och skiter fullständigt i folk, så skulle jag vilja ha ett pressfoto som talar om för folk att jag verkligen är en ofhyssad person? Knappast...
/Martin
Du kan inte ha träffat många pressfotografer.
Jag har träffat mängder och i stort sett alla är mycket trevliga. Det måste man vara för att kunna klara av ett jobb när man ständigt ska skapa förtroende hos alla möjliga typer av människor på nolltid. Men visst finns det några skitstövlar, de flesta av dem brukar vara frilansare med mycket smalt arbetsområde. Sen finns det säkert nån till.
Men pressfotografer kan bli väldigt irriterade i stressade situationer när de hindras i sitt jobb. T ex av en vakt som är dåligt informerad eller inte kan/får vara flexibel. Det brukar alltid lösa sig när det kommer någon ansvarig som vet att fotografer är lika med reklam.
Tyvärr verkar det finnas en allmän uppfattning att alla pressfotografer är jobbiga typer som ska tvinga sig in på konserter. Att gå på konserter och evenemang är en mycket liten del av jobbet. Men det finns många wannabees som kanske frilansar lite eller som bara vill komma in på olika evenemng för att plåta privat. Det verkar som många av dem agerar så illa som de tror att pressfotografer ska agera. Det är mest pinsamt.
Igår var jag och fotograferade nationaldagsfirandet på Skansen. Det var riktigt trevlig och gemytlig stämning bland fotograferna. Men när en scripta ställer sig precis framför otograferna minuten innan kungafamiljen kommer in får hon vänligt men bestämt höra att hon bör flytta på sig.
Denna diskussion ska handla om företeelsen presskort.org. Finns det verkligen någon som kan säga att det är bra att presskort.org finns? Även om det är laglig behöver det väl inte vara bra eller moraliskt.
Presskortet är en yrkeslegitimation som behövs för att vi som arbetat som journalister ska kunna sköta vårt jobb. Det är ytterst sällan man behövert visa sitt kort, men då är det viktigt att folk verkligen kan lita på att det är äkta.
Det kan till exempel vara när man behöver komma in hos någon privatperson för att låna någons fönster eller balkong. På konserter räcker det med att tala om vilkn tidning man kommer ifrån.
Nu blandar du äpplen och päron. Det är säkert mindre än en procent av landets pressfotografer som ägnar sig åt denna typ av verksamhet. Det är paparazzi och inte pressfotografi.
För att bli paparazzi behöver du inte kunna mer än att trycka av en kamera i stort sett. Det handlar bara om att inte ha någon respekt för andra.
