Jochum Berg skrev:
Aha, jag trodde bästa skärpan alltid låg i mitten av bländarskalan, …man lär sig!
Viss optik är designad att vara skarp nästan från full öppning, men det är både ovanligt och oftast väldigt dyrt. Diffraktionen är en företeelse som du inte kan fly från (i alla fall inte med den förståelse om universum som vi har idag). Vid små bländaröppningar är den tillräckligt stor att spela mycket avgörande roll.
Har man möjlighet att kolla MTF-diagram för sin glugg kan man se hur den uppför sig vid olika bländaröppningar. Tester är egentligen det enda som gäller i detta fall om man vill ha ett rättvisande svar, även om man kommer långt på det gamla enkla rådet ur fotohandböckerna att blända ned två-tre steg från maximal bländare för att uppnå bästa skärpa.
När det gäller skärpedjup så finns det mycket skrivet om det och det är bara dumt att försöka återge det hela.
Förutom den tidigare nämnda dokumentationen till
f/calc finns en liten diskussion på
Nikonlinks som trots det färgglada utseendet har lite nyttig information.
När det gäller skärpedjup och negativ-/sensorformat är det så lätt att räkna baklänges och prata om varandra. Det hela beror nämnligen på vilka parametrar man varierar och vilka som är desamma (förstoringsgrad, ursnitt, brännvidd, etc). Här kan man stånga sig blodig om man inte ser upp. Jag tänker inte ens försöka utan hänvisar bara till
Bob Atkins fina artikel på Photo.Net. Trots att jag läst den ett tiotal gånger, förstår vad han skriver men kan ändå kollra bort mig om jag inte är aktsam.
Notera att han direkt nämner och med sin definition slår hål på missuppfattningen att "skärpedjupet skapas i optiken":
First, DOF relates to a print or other reproduction of an image. It's NOT an intrinsic property of a lens. If you put a lens on an optical bench you can measure focal length, you can measure aperture, but you can't measure depth of field.
Nog om detta, läs och lär av
Bob. Han kan det så mycket bättre än jag.
