Jag tycker väl snarare att detta sätter fingret på ett problem inom konstvärlden. Om du på något sätt lyckats skapa dig ett namn kan du genom att ta en bild och lägga till några filter i photoshop få in en hel del pengar utan att ha något unikt att säga med dina bilder eller ens "skapat dem själv" i egentlig mening. Visst, vill folk betala en massa för detta så får de göra det för mig, men lite konstigt är det tycker jag.
När det kommer till själva bildstölderna handlar det om lite andra saker tycker jag, som till exempel det du är ute efter; hur unik är bilden som används osv. Sedan tycker jag att det skulle vara på sin plats att ange vilket foto/vilken bild som använts som förlaga.
Jag är nästan helt enig med dig i detta Alf men jag tycker inte det enbart handlar om några filter i Photoshop utan mer om principen, men problemet är att det egentligen handlar om en gråzon, för det här är långt ifrån binärt.
För mig handlar detta inte om att lägga på en preset på någon annans bild utan mer om att verkligen skapa något helt nytt med delar av någon annans material. Om vi lämnar John Hartfield som på 30-talet lät nazisterna tugga i sig sin egen propaganda i starkt förvriden form tills de spydde och istället försöker vara lite mer subtila, så var denna satir jag talar om väldigt vanlig på 60- och 70-talen i Sverige.
Tyvärr lever vi i en helt apolitisk värld idag sedan länge och tyvärr har vi sett flera generationer växa upp som inte har en susning om detta bildspråk både visuellt och verbalt. Vi tror ofta att exv. de bespottade öststatsfolken bara passivt har svalt all propaganda de utsatts för genom åren men det är ju också så att man i dessa länder odlat just satiren och kunskapen att vända propagandan mot makten som vi för länge sedan tappat i Sverige.
Kommer ihåg den lilla historien om tjeckiske "lille Jan" vars katt just fått kattungar, vilket han ville berätta om i skolan:
För er som inte kommer ihåg historian så berättade Jan i skolan att hans katt fått ungar och han poängterade som brukligt var i Tjeckoslovakien innan 1968 att de alla var goda kommunister. Sedan när det gått någon vecka så frågade lärarinnan Jan hur det var med kattungarna och då meddelade Jan att de inte längre var goda kommunister. Lärarinnan undrade lätt bestört varför de ändrat sin uppfattning och Jan svarade; "de har just öppnat ögonen" - men vem pratar om kommunismen idag
Vad har den historian med detta att göra? En hel del faktiskt. Idag i denna tråd saknas fullständigt kunskapen om hur det faktiskt var med bildspråket, satiren och återbruket av andras bilder för inte alls så länge sedan.
