PMD
Aktiv medlem
Och för att spegelreflexer är mer praktiska än mätsökarkameror. Mätsökarkameror blev tämligen ordentligt utkonkurrerade av spegelreflexer på 1960-talet.
Sony A9 III
- Trådstartare elmfeldt
- Start datum
apersson850
Aktiv medlem
Ja, fast då var det ju med film, förstås.
Speciellt för användare av objektiv med stor skillnad i brännvidd blev spegelreflexen klart överlägsen mätsökarkameran, då parallaxproblemet var rätt tydligt vid korta avstånd och vilket utsnitt man egentligen hade var svårt att veta med långa brännvidder.
Personligen tycker jag inte dagens spegelreflexers utbredning (eller avsaknad av sådan) av autofokuspunkterna ställer till besvär. Inte heller deras antal, som nu ofta är över 50 och ibland hundratal. Den stora skillnaden är förmågan att tolka bildernas innehåll innan de är tagna och på så sätt följa olika föremål över bildytan på ett sätt som man tidigare bara kom lite i närheten av.
Speciellt för användare av objektiv med stor skillnad i brännvidd blev spegelreflexen klart överlägsen mätsökarkameran, då parallaxproblemet var rätt tydligt vid korta avstånd och vilket utsnitt man egentligen hade var svårt att veta med långa brännvidder.
Personligen tycker jag inte dagens spegelreflexers utbredning (eller avsaknad av sådan) av autofokuspunkterna ställer till besvär. Inte heller deras antal, som nu ofta är över 50 och ibland hundratal. Den stora skillnaden är förmågan att tolka bildernas innehåll innan de är tagna och på så sätt följa olika föremål över bildytan på ett sätt som man tidigare bara kom lite i närheten av.
Torda
Aktiv medlem
Nu behöver det inte vara speciellt mörkt för att AF-prestandan ska försämras ganska dramatiskt, för den påverkas i alla lägen, men när det är riktigt ljust så finns det oftast tillräckligt med ljus att tillgå för att kamerorna ska klara av att fokusera nedbländat på ett bra sätt, men ju mörkare det blir, ju osäkrare blir AF. När det däremot är riktigt, riktigt mörkt, så finns ju faktiskt numera en funktion i Sonykamerorna som heter "Fokusprioritet", vilken då faktiskt öppnar bländaren när den fokuserar. Dock öppnar den lite olika mycket beroende på objektiv och ljusförutsättningar, men den funktionen kickar in alldeles för sent och det går då i alla fall inte att fota något rörligt på grund av väldigt långa exponeringstider och höga ISO.
Sportfotografer vill väl för det mesta ha så korta slutartider som möjligt och då är det ju inte så aktuellt att blända ner, vilket gör att problemet inte uppmärksammas.
Jag tycker att AF hos de senaste spegellösa Nikon- och Sonyhusen verkligen är fantastiskt bra och långt bättre än vad någon DSLR kan prestera och ögon-fokus är ju helt otroligt bra, men när det gäller bildtagning nedbländat, ja då är dom inte så vassa.
Sten-Åke Sändh
Aktiv medlem
Hur det är med det beror på ett antal saker. Dels vad man har för grejor och hur man hanterar dem samt vad man använder när man efterbehandlar.
Igår var jag utkommenderad till en gymnastiktävling i Haninge för småtjejer som ett av mina barnbarn deltog i för att bl.a. "ta bilder" åt min fru som inte kunde åka med. Det hör till saken att jag ytterst motvilligt tar vare sig släkt- eller barnbilder rent i allmänhet, vilket jag ständigt och jämt får skit för eftersom jag "har massor med bilder av arkitektur, djur och natur plus gator och på en massa främmande människor", men inga med min fru eller mina släktingar eller barnbarn på.
Ska sägas att jag idrottat mycket (ishockey, handboll och fotboll) men tycker i princip all idrott är skittråkig att se på - inte bara curling och bandy då, utan särskilt denna astråkiga fotboll som tydligen alla gillar, där alla springer som galningar och ofta ingen ens lyckas göra mål fast de fått hela 90 minuter + förlängning på sig.
Nåväl, jag tog med min A7 IV med mitt nu över 10 år gamla Sony 70-200mm/4 G. Det har optisk OSS-stabilisering som är OK ihop med kamerahuset men saknar de nya objektivens snabbare fokusmotorer. Min A7 IV är helt fantastisk för med den, kan t.o.m. en fullständigt ointresserad sportfotograf som jag, komma hem med ett gäng ganska hyfsade bilder trots att fotograferingen skett i en dunkel sporthall.
Förutsättning:
Uselt motiverad fotograf som hellre ville titta än fotografera (åtminstone ett tag för detta är egentligen tråkigare än en bandymatch, där man ändå inte ser bollen ens). En ganska dåligt lysrörsupplyst sporthall som dessutom fuckar upp AWB ordentligt. Avstånd till motiven uppskattar jag till ca 50 meter plus. De flesta tagna allra höst upp från läktaren efter kortsidan och då allra längt bort i högra hörnet sett mot hallgolvet. Dessutom snabbrörliga motiv ovanpå detta.
Mitt sätt att parera detta:
Face priority/detection, följande AF-tracking med "Multisegment"-ljusmätning, Nedbländat ett steg till 5,6, Aperture prio (tidsautomatik) samt smart Auto ISO Minimum Shutter Speed satt på "Faster", vilket är det snabbaste läget av de fem som finns (med ISO 10 000 som max). En viss efterbehandling i DXO Photolab med Deep Prime XD ovanpå det. Alla bilder tagna med RAW+JPEG, dels för att Deep Prime XD bara funkar med RAW och JPEG för gallring.
Matningshastighet varierande mellan single shot och några enstaka serier med serie max 10b/s men aldrig 10 bilder i serie utan mer 5 i de två-tre jag sköt - för jag avskyr seriebild normalt, men i detta fall går det faktiskt så fort att få bilder faktiskt blir identiska, vilket annars är mitt problem. Totalt tog jag 112 bilder och har valt ut och sparat 56 av dess vilket ger 50% "keepers" exakt. Bara någon enstaka av dessa har det jag ville ha i fokus kommit en aning ur fokus och det tar jag på mig, då jag missade att överstyra AF i tid, så att AF bestämde åt mig istället för tvärtom. Ögonfokus är nästan 100% i de fall jag överstyrt på något ansikte, vilket är smått fantastiskt på dessa avstånd, enligt mitt sätt att se på saken.
Översiktsbild: så ni får en uppfattning om avstånd och vinklar.
Inställningar: Brännvidd 75mm på denna bild, vilket är ett undantag då allt annat togs på 200mm, F4, 1/320 sek, ISO 3200
Hoppsan - höll på att gå illa!!
Bilden ovan är tagen med 200mm brännvidd (som är "softaste" brännvidd med det objektivet) och på långt avstånd, 1/500, tidsautomatik (A), F5,6 och Auto ISO Min Shutter Speed "Faster" som gav en ISO på hela 10 000 i just detta fall. Problem med det? Nä inte nämnvärt eftersom Photolabs eminenta brusreducering Deep Prime XD (Extreme detail) parerar detta över förväntan. Jag har den på som standard numera utan problem med mina ARW-filer. Andra har dock rapporterat artefakter men jag har aldrig sett det med Sony-ARW.
Utan denna Deep Prome XD-behandling ser dock RAW-bilderna inte särskilt kul ut. ISO 10 000 är dock mitt tak även om andra tar det ett snäpp till upp till 12 800. Så numera är jag helt lugn med bilder upp till ISO 10 000, vilket är helt galna siffror för en gammal diafotograf som tvingats leva med motsvarande ISO 50 eller 100 i trettio år tid minst.
Bilderna nedan är också tagna på 200mm och F5,6 fast på 1/250 sek och ISO 6400
Denna bild är dessutom lite mer beskuren än övriga bilder
Som ni ser är ögonen med i hyfsad fokus trots avståndet
och ögonen är faktiskt med även här både hos Milla och hennes tränare fast det är ännu längre bort här.
Nyckeln till dessa hyfsat lyckade resultat är en suverän tracking och Eye/Face-focus och en fokus som mäter hela tiden med öppna ögon istället för genom en halvt blind och rätt korkad spegelflaxande DSLR som dessutom helt saknar fokuspunkter över hela bildytan. A7 IV har över 700 fasdetekt punkter och ovanpå detta ett antal kontrast-AF-ytor över hela bildytan nästan. Det blir mycket lättare att följa motiven då än med en liten begränsad uppsättning fokuspunkter mitt i sökare som dessutom blir mycket mörkare och ibland helt svart i dåligt ljus eftersom en sådan helt saknar den fokushjälp och förstärkning som varje EVF numera ger. Detta gör att det t.o.m. är svårt i dåligt ljus med en DSLR att ens se vad det är man ska sikta på-
Finns inte en chans att en så i grunden fullständigt urusel och ointresserad sportfotograf som jag skulle kunnat komma hem med detta råbilds-material och utan A7 IV och utan Deep Prime XD skulle de nog åkt i återvinningen om inte Photolab som fortfarande har konverterarvärldens bästa brusreducering fanns. Jag har med alla år med Photolab blivit bättre på att efterbehandla och med Photolab har jag räddat även mängder med gamla reprofotade analoga bilder.
Om en så usel sportforograf som jag ändå är kan fixa bilder som t.o.m. min superkritiska fru blir riktigt glad åt (har man sett på fan, det var inte i går!), så kan man ju bara föreställa sig vad ett högmotiverat proffs kan åstadkomma med en A9 III och de absolut snabbaste och bästa nya GM-objektivenen och helt annan tillgång till arenan än jag hade som alltså stod högst upp på en sidoläktaren längt bor i ena hörnet. Egentligen sämsta möjliga läge när det gäller avstånd till händelserna. Dock var vinkeln OK för det mesta.
Jag hade garanterat inte fixat detta med någon av alla mina tidigare DSLR-kameror. För de är inte alls tillräckligt smarta för att göra detta möjligt för en fotograf som jag. Det som skiljer är Eye Focus och A7 IV:ans fantastiskt fina följande tracking-AF som inte bara är jättebra på att spåra och sätta fokus där den ska vara över hela motivytan utan att den även kan göra detta i betydligt sämre ljus än det som var i Torvalla Sporthall, samt en smart exponeringsautomatik och Auto ISO min Shutter Speed och Deep Prime XD efterbehandling.
Det är många fotografers fantastiska skarpa fågel- och sportbilder vi begapar idag, för deras fantastiska timing och perfekt satta fokus, men det är få som ens andas om att förutsättningarna att lyckas vilat på en fantastisk förutseende tracking-AF, Auto ISO eller Auto ISO Min. Shutter Speed eller något liknande, en smart exponeringsautomatik som mäter 60-120 ggr i sekunden genom öppen bländare, bildstabilisering, supersnabba objektiv eller en seriebildtagningsfrekvens som är många ggr snabbare idag än vi traditionellt har kunnat uppnå med flaxande speglar och mekaniska slutare i någon DSLR där max låg kring 15 bilder/sek. Snacka om att underlätta den timingen
. Till det kan nu även fogas elektroniska globala slutare (utan rasslig mekanik) och blixtsynk vid praktiskt taget varenda slutartid.Vem ger egentligen tekniken den eloge den förtjänar? Inte gemena man bland fotografkollektivet i alla fall. Han/Vi killar, talar helst om vårt eget enastående bildskapande istället. Ska jag vara helt ärlig så peakade jag som fotograf någon gång mellan 1975 och 1985 och det är 40-45 år sedan. Då jobbade jag verkligen ofta för att ta de bilder jag ville ta opta genom att gå verkligt nära med mitt fasta 40mm objektiv. Idag står jag på avstånd med någon jäkla zoom och missar mycket av den magi jag ofta kände då.
Rent filosofiskt har vi problem med den hållningen idag eller hur. För inte länge sedan ställdes frågan vem som ägde rätten till en bild när kamerans ägare räckt över kameran till någon annan som var den som faktiskt tryckte av bilden. Rätt svar borde väl i det fallet vara den som tryckte på "knappen" - och "skapade" bilden som det ofta brukar heta i dessa diskussioner.
... men är det verkligen den som trycker på knappen som tar bilden idag när en kamera och dess alla delsystem egentligen är de som bestämmer när en bild faktiskt ska tas och med vilka inställningar - rent tekniskt sett alltså. Jag tycker personligen att det är en intressant filosofisk fråga och då har vi inte ens snuddat vid AI annat möjligen som en kraft bakom Deep Prime XD eller Topaz. Vi ser bara resultaten och fortfarande förhåller vi oss till dessa ungefär som vi gjorde under den analoga tiden när all denna teknik inte fanns. Jag måste säga att jag nog tycker det är lite märkligt.
Senast ändrad:
PMD
Aktiv medlem
Ja, när digitalkamerorna kom hade spegelreflexerna sedan länge redan gjort mätsökarkamerorna till en marginell företeelse.
Falumas
Aktiv medlem
Det finns väl få sporthallar som kan räknas som mörka för en modern digitalkamera. Jag brukar inte släpa med vare sig ljusstarka eller ens f2.8 objektiv till sporthallar när jag fotar ungarna numera. Ett 24-200 f4-f6.3 brukar fungera bra med 1/150s och autoiso som intar tal det aldrig fanns på film och som är högre än min första DSLR ren tekniskt kunde klara av, ger nu resultat som är ok. Min första DSLR levererade ren sörja på ISO6400, nu behöver man inte höja på ögonbrynen för ISO12800-25600 är ok för bilder man skalar ner till 2000px på långsidan.
I sporthallsbelysning har inte AF problem på f8, men jag har haft problem när det varit mörkt. T.ex luciatåg när stjärngossarna kommer gåendes. Lucia, tärnor och tomtar har ofta egen ljuskälla med sig, vilket brukar göra att AFen hittar rätt.
Berätta mer om kontrast-AF-ytorna, jag har alltid trott att det var dom vanliga pixlarna, dvs hela sensorn.
I sporthallsbelysning har inte AF problem på f8, men jag har haft problem när det varit mörkt. T.ex luciatåg när stjärngossarna kommer gåendes. Lucia, tärnor och tomtar har ofta egen ljuskälla med sig, vilket brukar göra att AFen hittar rätt.
Berätta mer om kontrast-AF-ytorna, jag har alltid trott att det var dom vanliga pixlarna, dvs hela sensorn.
Sten-Åke Sändh
Aktiv medlem
Det beror på hur man ser det och vilka slutartider man tycker sig vilja ned på för det driver upp ISO om man kör Auto ISO. Håller annars med dig men att jag inte upplever detta som något problem handlar överhuvudtaget inte om kameran för mig utan om vad Deep Prime XD faktiskt klarar av.
Du ser att för att komma ned på 1/500 sek så krävdes ISO 10 000. De som inte kör Deep Prime eller Topaz är nog inte lika komfortabla med detta som de som gör det.
Annars är bländare 8 Sony 70-200mm/4 ett bra val och det objektivets vassaste val följt av 5,6. enligt Optical Limits
Sony FE 70-200mm f/4 G OSS (SEL70200G) - Review / Test Report - Analysis (opticallimits.com)
Angående antalet fokuspunkter och täckning i Sonys senare modeller så har jag för mig att just A7 s III banade väg och fick ett lyft i jämförelse med tidigare modeller. Så här ser det alltså ut i A7 s III t.ex. och det kan annars varierar lite beroende på modell men alla Sonys senare A7 som har hybridfokus har denna typ av system.
Detta är väl inte fysiskt (åtminstone inte för kontrast AF) utan logiskt antar jag. 759 fasdetekt - "punkter" har ju A7 IV också och förmodligen har A7 IV 425 contrast AF också. A7s III kom ju innan A7 IV lanserades.
Senast ändrad:
Torda
Aktiv medlem
Det var fina bilder Sten-Åke, men jag vet inte om AF blir speciellt ansträngd av att ta bilder i en upplyst idrottshall, på 50 meters avstånd och vid bländare 5,6 där Du har ett skärpedjup på drygt 22 meter och då klarar nog vilken kamera som helst att hålla fokus. Det är när Du sätter AF på prov som den stegvisa försämringen gör sig gällande. Att bilderna idag ser bättre ut än när Du hade Din DM7 har mera att göra med att sensorerna idag är så mycket bättre.Hur det är med det beror på ett antal saker. Dels vad man har för grejor och hur man hanterar dem samt vad man använder när man efterbehandlar.
Igår var jag utkommenderad till en gymnastiktävling i Haninge för småtjejer som ett av mina barnbarn deltog i för att bl.a. "ta bilder" åt min fru som inte kunde åka med. Det hör till saken att jag ytterst motvilligt tar vare sig släkt- eller barnbilder rent i allmänhet, vilket jag ständigt och jämt får skit för eftersom jag "har massor med bilder av arkitektur, djur och natur plus gator och på en massa främmande människor", men inga med min fru eller mina släktingar eller barnbarn på.
Ska sägas att jag idrottat mycket (ishockey, handboll och fotboll) men tycker i princip all idrott är skittråkig att se på - inte bara curling och bandy då utan särskilt denna astråkiga fotboll som tydligen alla gillar, där alla springer som galningar och ofta ingen ens lyckas göra mål fast de fått hela 90 minuter + förlängning på sig.
Nåväl, jag tog med min A7 IV med mitt nu över 10 år gamla Sony 70-200mm/4 G. Det har optisk OSS-stabilisering som är OK ihop med kamerahuset men saknar de nya objektivens snabbare fokusmotorer. Min A7 IV är helt fantastisk för med den, kan t.o.m. en fullständigt ointresserad sportfotograf som jag, komma hem med ett gäng ganska hyfsade bilder trots att fotograferingen skett i en dunkel sporthall.
Förutsättning:
Uselt motiverad fotograf som hellre ville titta (åtminstone ett tag för detta är egentligen tråkigare än en bandymatch, där man ändå inte ser bollen ens), än fotografera. En ganska dåligt lysrörsupplyst sporthall som dessutom fuckar upp AWB ordentligt. Avstånd till motiven uppskattar jag till ca 50 meter plus. De flesta tagna allra höst upp från läktaren efter kortsidan och då allra längt bort i högra hörnet sett mot hallgolvet. Dessutom snabbrörliga motiv ovanpå detta.
Mitt sätt att parera detta:
Face priority/detection, följande AF-tracking med "Multisegment"-ljusmätning, Nedbländat ett steg till 5,6, Aperture prio (tidsautomatik) samt smart Auto ISO Minimum Shutter Speed satt på "Faster", vilket är det snabbaste läget av de fem som finns (med ISO 10 000 som max). En viss efterbehandling i DXO Photolab med Deep Prime XD ovanpå det.
Matningshastighet varierande mellan single shot och några enstaka serier med serie max 10b/s men aldrig 10 bilder i serie utan mer 5 i de två-tre jag sköt - för jag avskyr seriebild normalt, men i detta fall går det faktiskt så fort att få bilder faktiskt blir identiska. Totalt tog jag 112 bilder och har valt ut och sparat 56 av dess vilket ger 50% "keepers" exakt. Bara någon enstaka av dessa har det jag ville ha i fokus lite ur fokus och det tar jag på mig då jag missade att överstyra AF i tid, så att AF bestämde åt mig istället för tvärtom. Ögonfokus är nästan 100 i de fall jag överstyrt på något ansikte, vilket är smått fantastiskt på dessa avstånd, enligt mitt sätt att se på saken.
Visa bilaga 172269
Översiktsbild: så ni får en uppfattning om avstånd och vinklar.
Inställningar: Brännvidd 75mm på denna bild, vilket är ett undantag då allt annat togs på 200mm, F4, 1/320 sek, ISO 3200
Visa bilaga 172264
Hoppsan - höll på att gå illa!!
Bilden ovan är tagen med 200mm brännvidd (som är "softaste" brännvidd med det objektivet) och på långt avstånd, 1/500, tidsautomatik (A), F5,6 och Auto ISO Min Shutter Speed "Faster" som gav en ISO på hela 10 000 i just detta fall. Problem med det? Nä inte nämnvärt eftersom Photolabs eminenta brusreducering Deep Prime XD (Extreme detail) parerar detta över förväntan. Utan denna behandling ser dock RAW-bilderna inte särskilt kul ut. ISO 10 000 är dock mitt tak även om andra tar det ett snäpp till upp till 12 800. Så numera är jag helt lugn med bilder upp till ISO 10 000, vilket är helt galna siffror för en gammal diafotograf som tvingats leva med motsvarande ISO 50 eller 100 i trettio år tid minst.
Bilderna nedan är också tagna på 200mm och F5,6 fast på 1/250 sek och ISO 6400
Visa bilaga 172266
Denna bild är dessutom lite mer beskuren än övriga bilder
Visa bilaga 172267
Som ni ser är ögonen med i hyfsad fokus
Visa bilaga 172268
och ögonen är faktiskt med även här både hos Milla och hennes tränare.
Nyckeln till dessa hyfsat lyckade resultat är en suverän tracking och Eye/Face-focus och en fokus som mäter hela tiden med öppna ögon istället för genom en halvt blind och rätt korkad spegelflaxande DSLR som dessutom helt saknar fokuspunkter över hela bildytan. A7 IV har över 700 fasdetekt punkter och ovanpå detta ett antal kontrast-AF-ytor över hela bildytan nästan. Det blir mycket lättare att följa motiven då än med en liten begränsad uppsättning fokuspunkter mitt i sökare som dessutom blir mycket mörkare och ibland helt svart i dåligt ljus eftersom en sådan helt saknar den fokushjälp och förstärkning som varje EVF numera ger. Detta gör att det t.o.m. är svårt i dåligt ljus med en DSLR att ens se vad det är man ska sikta på-
Finns inte en chans att en så i grunden fullständigt urusel och ointresserad sportfotograf som jag skulle kunnat komma hem med detta råbilds-material och utan Deep Prime XD skulle de nog åkt i återvinningen om inte Photolab som fortfarande har konverterarvärldens bästa brusreducering fanns. Jag har med alla år med Photolab blivit bättre på att efterbehandla och med Photolab har jag räddat även mängder med gamla reprofotade analoga bilder.
Om en så usel sportforograf som jag ändå är kan fixa bilder som t.o.m. min superkritiska fru blir riktigt glad åt (har man sett på fan!), så kan man ju bara föreställa sig vad ett högmotiverat proffs kan åstadkomma med en A9 III och de absolut snabbaste och bästa nya GM-objektivenen och helt annan tillgång till arenan än jag hade som alltså stod högst upp på en sidoläktaren längt bor i ena hörnet. Egentligen sämsta möjliga läge när det gäller avstånd till händelserna. Dock var vinkeln OK för det mesta.
Jag hade garanterat inte fixat detta med någon av alla mina tidigare DSLR-kameror. För de är inte alls tillräckligt smarta för att göra detta möjligt för en fotograf som jag. Det som skiljer är Eye Focus och A7 IV:ans fantastiskt fina AF som inte bara är jättebra på att spåra och sätta fokus där den ska vara över hela motivytan utan att den även kan göra detta i betydligt sämre ljus än det som var i Torvalla Sporthall samt en smart exponeringsautomatik och Auto ISO min Shutter Speed och Deep Prime XD efterbehandling.
Det är många fotografers fantastiska skarpa fågel- och sportbilder vi begapar idag, för deras fantastiska timing och perfekt satta fokus, men det är få som ens andas om att förutsättningarna att lyckas vilat på en fantastisk förutseende tracking-AF, Auto ISO eller Auto ISO Min. Shutter Speed, en smart exponeringsautomatik som mäter 60-120 ggr i sekunden genom öppen bländare, bildstabilisering, supersnabba objektiv eller en seriebildtagningsfrekvens som är många ggr snabbare idag än vi traditionellt har kunnat uppnå med flaxande speglar och mekaniska slutare. Snacka om att underlätta den timingen
Vem ger egentligen tekniken den eloge den förtjänar? Inte gemena man bland fotografkollektivet i alla fall. Han/Vi talar helst om vårt eget enastående bildskapande istället.
Rent filosofiskt har vi problem med den hållningen idag eller hur. För inte länge sedan ställdes frågan vem som ägde rätten till en bild när kamerans ägare räckt över kameran till någon annan som var den som faktiskt tryckte av bilden. Rätt svar borde väl i det fallet vara den som tryckte på "knappen" - och "skapade" bilden som det ofta brukar heta i dessa diskussioner.
... men är det verkligen den som trycker på knappen som tar bilden idag när en kamera och dess alla delsystem egentligen är de som bestämmer när en bild faktiskt ska tas och med vilka inställningar - rent tekniskt sett alltså. Jag tycker personligen att det är en intressant filosofisk fråga och då har vi inte ens snuddat vid AI annat möjligen som en kraft bakom Deep Prime XD. Vi ser bara resultaten och fortfarande förhåller vi oss till dessa ungefär som vi gjorde under den analoga tiden när all denna teknik inte fanns. Jag måste säga att jag nog tycker det är lite märkligt.
Prova gärna hemma där Du har "rumsbelysning" och så aktiverar Du real-time-tracking på något lämpligt mål och provar först med största bländare att komponera om bilden lite hit och dit i lite olika hastiheter med AF aktiverat. Blända sedan ner till bländare 8 och gör samma sak, så borde Du märka att när man bländar ner, så har AF betydligt svårare att hålla AF-punkten på det du valt.
Det är klart att det går att ta bilder även nedbländat, men rör sig motivet så har AF mycket svårare att följa med och sätta skärpan där man vill.
törnan
Aktiv medlem
Levererar mängder av bilder som är tagna på iso 10000 (och ibland ännu högre) till min största kund, har absolut inte tid att köra mer brusreducering än standard i Camera Raw och ingen klagar. Skulle det bli snyggare med något flådigt program för brusreducering? Sannolikt men välexponerade bilder på höga iso blir förvånansvärt bra nuförtiden.
Sten-Åke Sändh
Aktiv medlem
Sensorerna är bättre och Sonys gamla A7 III-sensor är den bästa Sony hittills gjort när detgäller lågljus, trots att det kommit mycket nytt sedan dess men trots det ser en A7 III bild ut som skit - brusig och dan om den inte efterbehandlas med Deep Prime om man kommer över 8-10 000. Jag kollade for ett tag sedan och då var bara Canon R3 bättre. Några mellanformatare hade något bättre värden som DXO mäter dem men de gick å andra sidan inte alls lika högt i ISO, så det är en tveksam jämförelse.
Så visst, min A7 IV har inga problem med ljuset i en sporthall OM man har tillgång till Deep Prime och parerar bruset i efterhand men andra med sämre och äldre AF kan möjligen få det då man går upp i ISO för att få snabbare slutartider och kameran är sämre än min på att sätta fokus. Då kommer en del äldre kameror att misslyckas med detta. I mitt fall styr ju Auto ISO Min Shutter Sped detta och när ljuset inte räcker för att matcha mitt "Faster"-val för att få så snabb tid som möjligt utifrån vald brännvidd så skruvas ISO upp till det tak jag satt till 10 000. Om en slår i detta prioriteras exponeringen.
När det gäller ögonfokus och skärpedjuosfaktorn så är det ju inte bara så våra kameror funkar nu för Eye Focus sitter ju verkligen på ögonen i den mån det handlar om ögon även på dessa avstånd, så det handlar inte om att de råkar finnas inom skärpedjupen bara utan trackingen har nog en annan koll på ögonen än den vi annars skulle bry oss om att ha själva om inte tracking och Eye Focus hade funnits.
Det som också skett och som varit helt avgörande för mig med äldre objektiv som Sigmas 150-500mm när jag hade det var att AF och fokussystemet blivit mycket känsligare mellan min A7 III och A7 IV. Det var en MYCKET stor skillnad jag märkte av starkt innan jag sålde det objektivet. A7 III-an fixade överhuvudtaget inte att ens sätta fokus för stillbild över 400mm med det objektivet och kunde inte alls sätta fokus och det vid betydligt större bländare än F22.
Med stillbild kan jag utan problem idag ta bilder ned till F22 nu inomhus i halvljus. Det är verkligen en icke-fråga nu i princip rent praktiskt men fungerade inte alls så sent som med A7 III. Sedan kan man ju fråga sig vilken idiot som tycker det är vettigt att använda F22 i uselt ljus.
Dessutom kan jag nu säga efter att verkligen ha testat att jag t.o.m. kan få mitt gamla 70-200mm/F4 G att både låsa och följa och hålla tracking om än lite skakigt även med F22 över hela zoom-området 70-200mm. Det är rent märkligt men det funkar. Övriga data: ISO 6400 och 1/3 sek i slutartid. Tracking sensitivity 5 (max). Fokusområde Tracking-Advanced Flexible Spot eller Spot S-L. Den tappar taget lite ibland men hittar snabbt tillbaka till ursprungsstället den låst på om jag flyttar mitten i bild. Inte heller detta var möjligt med A7 III.
Min korta zoom Sony 24-105mm/4 funkar klart stadigare med F22 och det är ju mitt enda objektiv som är godkänt för användning med A1-modellen.
Mitt hyfsat nya Tamron 150-500mm fixar även det att fokusera och låsa trackingen vid F22 i hela zoom-området även den under samma villkor, även om även den tappar taget vid snabbare sidoförflyttningar, så hittar det tillbaka till ursprunglig låsningsstället om det får lite tid på sig (någon sekund).
Det enda av mina för mig viktigaste objektiv som inte klarar detta alls är mitt Sony 90 mm/2,8 Makro. Det är helt hopplöst i detta avseende men det kanske lite var att vänta.
Så F8 är inga problem alls nu. Till och med F14-16 är inga större problem alls med A7 IV, inte ens med min långa Tamron-zoom i detta ljus. Så man kan nog säkert säga att Sony har löst dessa AF-problem med nedbländat under F11 (den var ju låst där) som man haft tidigare med exv. tidiga A9. From och med A1 (kom tidigare än A7 IV) så har AF starkt förbättrats och funkar mycket bättre än tidigare i dåligt ljus och A7 IV har t.o.m. fått bird Eye AF vilket A1 saknade innan den fick FW uppdatering.
Jag tror att denna bild av problem med nedbländat och "spegellöst" är något som levt kvar sedan A9 och möjligen A9 II. I A7r V har Sony tagit detta ännu ett steg längre med trackingen. Skulle inte förvåna mig om den kameran är ännu bättre.
Sten-Åke Sändh
Aktiv medlem
Ja det kan funka om det är hyfsat upplyst och man inte behöver beskära i någon större utsträckning men det har fram till senaste året varit så att Lightroom och Camera Raw haft klart mycket sämre brushantering än både Topaz och Deep Prime. Deep Prime är en del av konverteraren DXO Photolab så det är inbyggt i den och lika lättillgängligt för oss som din brusreducering i Camera RAW.
Om du tar bilder i verkligt dåligt ljus ska du se på verkligt manifesta skillnader - inte minst när det gäller färgerna. Det finns ju videos på Youtube där detta blir övertydligt när Lightroom jämförs med DXO-plugin PureRaw som också innehåller Deep Prime men nu tror jag Lightroom fått ett snäpp bättre brushantering.
Så länge well capacity är hyfsat fylld i sensorns "ljusbrunnar" så går det hyfsat att gå upp i ISO men när det blir mörkt är det en helt annan femma.
Förstora gärna
Annars kan du ju kolla på den här gamla filmen där A9 körs mot D5 med förvånande resultat. Börja 19:45 in i filmen.
A9 vs D5 Real World Comparison - The Sony Shocked us!
- YouTubeJag tror den annars är ett väldigt bra exempel på vilka problem man får med optiska sökare i verkligt mörker också i jämförelse med kameror med EVF-sökare. Jag tror att resultatet av denna shootout som visade en spegellös tidig A9 som i princip sopade banan med en hyfsad D5-DSLR, gynnades starkt av att A9-fotografen fick en sådan hjälp av förstärkningen av EVF-en som gjorde att fotografen lättare kunde hjälpa AF att låsa. Värre var det för D5 fotografen som fick klara sig utan elektroniska fokushjälpmedel. Detta är också en något glömd faktor som starkt kan gynna spegellöst om den används på rätt sätt.
Man kan inte skylla på att Nikon-fotografen skulle varit usel för han saknat tillräcklig erfarenhet av Nikon-kameran. Det brukar annars ibland hända när tester ger oväntade resultat.
Många kameratester och t.o.m. Dpreview använder ofta bilder tagna i alldeles för bra ljus för att man ska få några bra utslag av brus vid deras tester, även om de är långt från de värsta.
Senast ändrad:
Torda
Aktiv medlem
Du skriver otroligt mycket och evighetslånga inlägg och det blir lite svårt att sortera ut vad Du menar, men jag förstår att Du inte förstår hur det fungerar med AF gällande Sony. Att Sony A7 IV är bättre än Din förra A7 III som var ofelbar så länge den var Din förstakamera, beror såklart på att AF har förbättrats litegrann, den är ju ändå betydligt nyare. Detta att Du kan fokusera med bländare 22 beror på att båda dessa kameror slutar att blända ner vid bländare 8 och för att testa om den klarar att fokusera med bländare 22, så får Du sätta på ett lass konvertrar så att minsta möjliga bländare är 22.
Om Du nu inte testat att följa mål med riktigt ljusstarka objektiv, så är det heller inte säkert att Du märkt av skillnaden så tydligt och Din ständiga övertygelse om att Sony är Guds gåva till alla fotografer gör det ju heller inte lättare att ta till sig fakta.
DSLR-kameror fokuserar med ljusstarka objektiv bättre än Sony och Nikon nedbländat. Likaså Canons RF-system.
Du länkar även både nu och då till ett AF-test mellan A9 och D5. Detta test är gjort vid bländare 2,8 och länka gärna till ett test där man gjort samma sak, fast med bländare 8, eller lägre.
De spegelfria kamerorna är absolut framtiden och dom har verkligen kommit långt på vägen mot perfektion, men allt är inte perfekt och detta med att AF hos Sony och Nikon inte alltid jobbar med bästa förutsättningar är ett handikapp mot DSLR-kameror.
apersson850
Aktiv medlem
Då jag fortfarande använder både spegelreflex (några olika 1DX-modeller) och spegellöst (R3) har jag konstaterat att det förvisso är så att spegellösa har funktioner som spegelreflexerna är fysiskt inkapabla att implementera (utan att man går över till live view, som i Canons 1DX Mark III, exempelvis). Men då blir de opraktiska att använda.
Jag har också konstaterat att spegellösa snarare har en nackdel i dåligt ljus än en fördel. När bilden ska förstärkas i sökaren så man lättare kan se den (bra) , då tar det tid och bilden släpar efter. Det gör det svårare att följa rörliga motiv i skumrasket (dåligt). Men det märks förstås bara när motiven ränner iväg.
När avancerad autofokus ska försöka leta upp och följa ansikten där det finns en massa grenar och annat krafs man kan fokusera på, då tar den ofta grenarna istället (dåligt). Det vill till att ha en nödknapp konfigurerad på kameran, där den går tillbaka till motsvarande funktion som spegelreflexerna har i sin AF när knappen är intryckt. Här är en punkt, fokusera där. Då får fotografen också gå tillbaka till principen att hålla punkten i målet.
Ett liknande problem uppstår i en stafettstart, där ibland över hundra personer springer iväg samtidigt. Särskilt om jag fått följning på en person och den springer ur bild och jag vill att kameran ska hitta en ny person, då blir den ibland tveksam till vilken av den stora flock som fortfarande finns i synfältet som den ska välja. Spegelreflexen tar pang på där fokuspunkten finns. Fotografen behöver bara peka på målet.
Om jag ska fotografera exempelvis ungdomstävlingar, där det hade varit bra om jag fått med alla deltagare åtminstone en gång (det är omöjligt), då blir det i alla fall en förskräcklig massa bilder tagna. Med det i åtanke har jag förstås fått lära mig hur jag ställer in kameran så att den ger användbara jpeg direkt. Efterbehandlingen handlar om sållning, beskära en del och ibland lyfta något ansikte som hamnat i skuggan. Brusreduceringen är som kameran gör den och det gör den fullt tillräckligt, oavsett vad Sten-Åke säger om sina kameror. Bilder på ISO 10000 och ibland ännu högre är fullt användbara upp till normal skärmstorlek. RAW-bilder tar jag aldrig i sådana sammanhang.
Sen finns det en annan parameter i sportbilder som arkitekturfotografer inte brukar ta till sig omedelbart. Det är bildens innehåll som är det viktigaste. Det är att fånga vad som händer, intensitet, liv och kämpaglöd som är det intressanta. Lyckas man med det kan bilden rent tekniskt se ut nästan hur som helst - det är ingen som tänker på det. Fotograferar man en betongklump blir bilden kvickt så tråkig att dess tekniska kvalité är vad den har att erbjuda.
Här är exempelvis en bild, tagen 2011 med en 7D på ISO 3200 (1/100 s och f/2,8), en kamera som var ökänd för att man måste exponera rikligt för att det inte skulle bli för brusigt.
Den här bilden är till hälften svart, så den är inte alls idealisk. Men det som gör den bilden är inte bruset, eller frånvaro av, utan det är närvaron i blicken, svettdroppar och lite skit i ansiktet och miljön som alla som sprungit nattorientering känner igen.
Jag har också konstaterat att spegellösa snarare har en nackdel i dåligt ljus än en fördel. När bilden ska förstärkas i sökaren så man lättare kan se den (bra) , då tar det tid och bilden släpar efter. Det gör det svårare att följa rörliga motiv i skumrasket (dåligt). Men det märks förstås bara när motiven ränner iväg.
När avancerad autofokus ska försöka leta upp och följa ansikten där det finns en massa grenar och annat krafs man kan fokusera på, då tar den ofta grenarna istället (dåligt). Det vill till att ha en nödknapp konfigurerad på kameran, där den går tillbaka till motsvarande funktion som spegelreflexerna har i sin AF när knappen är intryckt. Här är en punkt, fokusera där. Då får fotografen också gå tillbaka till principen att hålla punkten i målet.
Ett liknande problem uppstår i en stafettstart, där ibland över hundra personer springer iväg samtidigt. Särskilt om jag fått följning på en person och den springer ur bild och jag vill att kameran ska hitta en ny person, då blir den ibland tveksam till vilken av den stora flock som fortfarande finns i synfältet som den ska välja. Spegelreflexen tar pang på där fokuspunkten finns. Fotografen behöver bara peka på målet.
Om jag ska fotografera exempelvis ungdomstävlingar, där det hade varit bra om jag fått med alla deltagare åtminstone en gång (det är omöjligt), då blir det i alla fall en förskräcklig massa bilder tagna. Med det i åtanke har jag förstås fått lära mig hur jag ställer in kameran så att den ger användbara jpeg direkt. Efterbehandlingen handlar om sållning, beskära en del och ibland lyfta något ansikte som hamnat i skuggan. Brusreduceringen är som kameran gör den och det gör den fullt tillräckligt, oavsett vad Sten-Åke säger om sina kameror. Bilder på ISO 10000 och ibland ännu högre är fullt användbara upp till normal skärmstorlek. RAW-bilder tar jag aldrig i sådana sammanhang.
Sen finns det en annan parameter i sportbilder som arkitekturfotografer inte brukar ta till sig omedelbart. Det är bildens innehåll som är det viktigaste. Det är att fånga vad som händer, intensitet, liv och kämpaglöd som är det intressanta. Lyckas man med det kan bilden rent tekniskt se ut nästan hur som helst - det är ingen som tänker på det. Fotograferar man en betongklump blir bilden kvickt så tråkig att dess tekniska kvalité är vad den har att erbjuda.
Här är exempelvis en bild, tagen 2011 med en 7D på ISO 3200 (1/100 s och f/2,8), en kamera som var ökänd för att man måste exponera rikligt för att det inte skulle bli för brusigt.
Den här bilden är till hälften svart, så den är inte alls idealisk. Men det som gör den bilden är inte bruset, eller frånvaro av, utan det är närvaron i blicken, svettdroppar och lite skit i ansiktet och miljön som alla som sprungit nattorientering känner igen.
Sten-Åke Sändh
Aktiv medlem
Jag är ju uppvuxen med hockey då jag växte upp i Skärmarbrink och vi plankade ofta in undet vändkorsen på Hovet redan under VM -63 kan det varit. Redan då badade Hovet i ett ljus en gammal ljusrörsupplyst gammal sporthall bara kan drömma om än idag.
Ett av mina mest fantastiska barndomsminnen var när Sovjet vann det VM-et mot Kanada och Vjatjeslav Starchinov lyfte bucklan mot de starka lamporna i Hovettaket tillsammans med bröderna Majorov. Just ljuset gav en inramning som verkligen lyfte hela detta ögonblick.
I ljuset av detta blev jag mätt på all sport. Inget har någonsin lycksts toppa det. Gäsp..
Ett av mina mest fantastiska barndomsminnen var när Sovjet vann det VM-et mot Kanada och Vjatjeslav Starchinov lyfte bucklan mot de starka lamporna i Hovettaket tillsammans med bröderna Majorov. Just ljuset gav en inramning som verkligen lyfte hela detta ögonblick.
I ljuset av detta blev jag mätt på all sport. Inget har någonsin lycksts toppa det. Gäsp..
Sten-Åke Sändh
Aktiv medlem
Nää du, jag har alltid redovisat allt skit jag haft med mina Sony-kameror och även A7 IV har jag sågat av två skäl. Dels p.g.a. skärmens upphängning och funktion, något jag verkligen avskyr men jag förstår att Sony vill tvinga oss att använda den som de vill, för den löser nämligen ett annat problem man har vid videofilmning. Det ligger en "heat sink" bakom displayen och om den är blockerad så överhettar även en A7 IV rätt snabbt när man filmar. Så var det med det. I övrigt är kameran fantastisk och ett stort lyft mot A7 III.
Om du läser någon av de mer seriösa recensioner som gjorts med A7 IV så framgår rätt tydligt att A7 IV är ett verkligt stort steg när det gäller både AF och kamerans förmåga att sätta fokus i uselt ljus. I det senare fallet är skillnaden rent praktiskt dramatisk. Den har ändrat mitt sätt att fotografera helt i dåligt ljus. Jag bara önskar att jag haft den på tidiga game drives de gånger jag fotat djur i Öst-Afrika.
Beträffande videon jag länkat till ovan så tycker jag den ännu är ett väldigt intressant exempel på hur en kamera med EVF (för det är det jag vill visa med den) har en avgörande inverkan på hur den jämförelsen slutar. Sedan visar den en helt annan sak också som även du sett och det är att när det är becksvart, så kommer 99 av 100 fotografer fatta att det inte är någon bra idé att blända ned till F22. Å det behöver det inte vara becksvart för. Det räcker med en dåligt upplyst sporthall, för gör man det då kommer man få oskarpa motiv p.g.a. för långsamma slutartider och det är en dödssynd i det sammanhanget.
Så denna låsning vid F22 i denna diskussion är i min värld enbart en akademisk fråga för mig även om det inte alls är min avsikt att slarva bort den för den behöver uppenbarligen också redas ut rent praktiskt.
Jag har nu kollat väldigt noga hur A7 IV funkar och du har helt fel om bländarhantering i A7 IV som jag sett den. Andra kan verifiera och du själv om du går in på exv. Scandinavian.
Har du verkligen haft tillgång till en A7 IV när du dragit dina slutsatser om hur följande AF funkar i A7 IV funkar, och du tror att jag skulle ha missat detta?? Kan vi inte försöka att hålla detta åtminstone grundläggande empiriskt utan att du och andra måste ta varje tillfälle till att få utlopp för all sköns frustrationer som inte hör hemma här. De problemen kan inte jag hjälpa till med för de är jag verkligen okunnig om.
Så här har jag testat:
Jag har satt mitt 24-105 G på A7IV-an och nu inträffade den enda gång jag haft någon som helst nya av den där eländiga influenser tillvända display-upphängningskonstruktionen.
Jag har hyffsat ljus så jag kan se bländaren i objektivet. Jag har displayen vikt mot mig och kameran ställd i "continuous" samt fokusområde "Tracking" med lämpligt fokusområde (Wide).
Jag har kollat vid 24mm och vid ca 60mm och sedan gått från F22 och mot mer öppet. Jag trycker ned till hälften oh rör sedan på huvudet för att se om kameran kan hålla spårningen.
Så här verkar det vara:
Både vid 24mm och 60mm så klara kameran att spåra och hitta tillbaka till platsen den låste på ända ner till F22.
Vad händer med bländaren?
Vid 24mm kan jag se en verkligt pytteliten rörelse vid F22. så vidgas bländaren till en storlek som motsvarar möjligen F16 eller möjligen 18. Bländaröppningen är så liten vid 24mm att vi pratar en millimeter i diameter. Över 16 sker ingen sådan rörelse alls.
Vid ca 60mm är bländaren mycket större och hålen också vid alla bländarval, så då är det lättare att se.
Vid 60mm kan jag klart se att A7 IV alltid kör helt öppet med det bländarval man valt t.o.m. F16. Vid F18, 20 och 22 så kommer bländaren att oscillera mellan F16 och de mindre bländarvalen när bilderna tas.
Det är så det ser ut nu i A7IV. Det skulle inte funka särskilt bra om kameran måste exv. gå från fullt öppet (i detta fall F4) om man skulle ta 120 bilder per sekund men denna pyttelilla rörelse mellan F16 och F18, 20 och 22 är säkert Ok för den är alltså ytterst ytterst marginell.
Så man kan då sammanfatta att min A7 IV aldrig mäter exponeringen helt nedbländad till F18-F22 i detta fall utan F16 är den bländare som är minsta valet för systemet. Är blandarvalet mindre så möter den vid F16 och sedan bländar ned till exv. F22 när bilden tas. Det är så denna kompromiss alltså ser ut i verkligheten. Så nu vet vi det.
Så nu kan du korrigera dina gamla kunskaper som är verkligt daterade om du vill. Bländare 16 gäller nu som minsta bländare och det är en jäkla skillnad rent praktiskt mot 8. Från 8 via 9-10-11-13-14 till 16 alltså.
Sen är det ju så som alla vet att en DSLR alltid mäter fullt öppet (så länge spegeln är nedfälld och bländar ner varenda gång spegeln fälls upp. Med det rasslet av speglar och mekaniska slutare så förstår man att de nådde vägs ände vid runt 16 bilder per sekund om inte rasslet skulle falla i bitar.
Det är en viss skillnad mellan att bländaren flexar någon millimeter i de fall man ställt in F18 till F22 och det är extremfallet. Annars rör den sig överhuvudtaget inte. Det lär förmodligen inte hindra A9 III att ta 120 bilder/sek ens med F18-F22.
Personligen bryr jag mig överhuvudtaget inte om detta rent praktiskt så länge det funkar att köra tracking och ta mina bilder trots att jag rattat in F22. I övrigt är detta en helt akademisk fråga för de som rattar in F22 i mörker - för att få ett kortare skärpedjup i detta mörkret - behöver nog hjälp på annat sätt.
När det gäller EVF:en så kan man inte alls se de problem längre som jag exv. hade i Sonys första SLT A55. Där påverkades EVF-en märkbart vid sämre ljus och det var nästan svårt att se för allt bruset i sökaren men den var ändå till bra mycket mer hjälp än den svarta OVF-en i min annars hyfsade A580 DSLR. Så jag vet verkligen av egen erfarenhet att även en dålig EVF är fullständigt överlägsen en OVF i mörker. Det var därför A9 lyckades ta 20 bilder på två olika motiv, växlande mellan dess på halva tiden mot D5 eftersom D5 fotografen inte såg vad han siktade på. Killen med A9 kunde exv. sikta på något kontrastrikt (som DSLR-killen alltså inte såg ens) och därigenom få A9-an att låsa AF medan D5:an vägrade ta bilden allt som oftast.
Därför är alltså EVF-ens funktion enormt viktig vid fotografering i mörker. dess betydelse kan inte överskattas.
Sen är det så att mycket av detta inte låter sig förklaras i ett 250 tecken långt stycke för det handlar om komplexa samband med många parametrar och delsystem-beroenden och jag vet att mina texter har ganska låga LIX-tal (läsbarhetsindex) för de har jag kollat med jämna mellanrum länge och har ni problem med dessa så har ni förmodligen även problem att läsa exv. Dagens Nyheter för den typen av text kräver än mer. Jag brukar ligga mellan Astrid Lindgrens barnbokstexter och tidningstexter och jag har inte haft några problem med att kommunicera i text med högstadieelever under många år på 80-talet så det gör mig ju lite brydd att vi har hamnat där vi uppenbarligen har hamnat nuförtiden.
Det kommer säkert visa sig med tiden hur folk kommer leva med kameror som A9 III men egentligen tycker jag tekniken i sig blir allt mer ointressant i sig eftersom vi nu nått så långt tekniskt att kamerorna äntligen "kommit ur vägen" för själva bildkompositionen och timingen, så att fotograferna i än högre grad än förr kan ägna sig åt att komponera och ta sina bilder utan att behöva slåss med massa ineffektiva och taskigt användaranpassade delsystem i dessa kameror. Jag har nog inte mycket mer att säga om kameror egentligen nuförtiden.
Tekniken i moderna kameror gör att man i allt mindre utsträckning behöver bry sig om den och dem. Man behöver egentligen bara konfigurera dem ordentligt så sköter de sig i allt högre utsträckning själva och det kommer i än högre grad gälla A9 III än tidigare sportkameror. Sportfotografer bör väl i huvudsak kunna fokusera på sina ofta snabba rörliga motiv och förutsättningarna har väl aldrig varit bättre för att kunna göra detta än nu.
Senast ändrad:
Torda
Aktiv medlem
Ja, ju nyare kamera, ju bättre AF och många andra förbättringar också såklart, vilket jag också skrev, men har man nu ändrat i mjukvaran så att bländaren inte stannar förrän bländare 16 eller 18 med det obkjektiv som Du använder, så kommer det tyvärr påverka AF ännu mera negativt, vad gäller hastighet och precision.
Det var lite slvarivt av mig att inte kolla om A7 IV bländar ner ännu längre, men jag testade bara till bländare 8, då det är det bländartal jag oftast använder i miin lilla hemmastudio. Med den A7R V som jag har tillgång till just nu, med en Sony 50/1,2 GM monterad, så stannar den i alla fall vid bländare 11, tills exponeringen sker, oavsett om man satt funktionen "Bländardrift i AF" till "Standard" eller till "Fokusprioritet". Däremot om man använder "Fokusprioritet", så öppnar den bländaren när det blir riktigt mörkt, vilket den inte gör om man använder läget "Standard" och det går då även att låsa fokus bättre än vid läget "Standard", eftersom den då öppnar bländaren till runt bländare 2. Tyvärr aktiveras inte funktionen förrän det är avsevärt mycket mörkare än jag har i min studio, så jag har där ingen nytta av den.
Varför skulle Sony ens införa denna funktion "Bländardrift i AF", om det nu är så att det fungerar så himla bra som Du beskriver? Nikon har också insett problemet, men hos Nikon så aktiveras funktionen automatiskt vid ungefär samma mörka miljöer.
Jag är för övrig inte alls intresserad av att fota snabba serier vid mitt användande, men det vore ju alltid trevligt om AF även nedbländat kunde fungera så fantastiskt bra som den faktiskt idag gör med fullt öppen bländare på nya spegellösa kameror, men så är tyvärr inte fallet och så länge Sony och Nikon inte hittar en lösning för att kunna använda AF fullt öppen, så kommer varje nedbländing leda till prestandasänkningar.
Här är en länk till dpreviews test av A7R IV, där problemet uppmärksammas. Ungefär mitt på sidan står problematiken beskriven. Testen är ju nu ganska gammal, men problemet kvarstår, med den skillnaden att AF idag är snäppet vassare.
Det var lite slvarivt av mig att inte kolla om A7 IV bländar ner ännu längre, men jag testade bara till bländare 8, då det är det bländartal jag oftast använder i miin lilla hemmastudio. Med den A7R V som jag har tillgång till just nu, med en Sony 50/1,2 GM monterad, så stannar den i alla fall vid bländare 11, tills exponeringen sker, oavsett om man satt funktionen "Bländardrift i AF" till "Standard" eller till "Fokusprioritet". Däremot om man använder "Fokusprioritet", så öppnar den bländaren när det blir riktigt mörkt, vilket den inte gör om man använder läget "Standard" och det går då även att låsa fokus bättre än vid läget "Standard", eftersom den då öppnar bländaren till runt bländare 2. Tyvärr aktiveras inte funktionen förrän det är avsevärt mycket mörkare än jag har i min studio, så jag har där ingen nytta av den.
Varför skulle Sony ens införa denna funktion "Bländardrift i AF", om det nu är så att det fungerar så himla bra som Du beskriver? Nikon har också insett problemet, men hos Nikon så aktiveras funktionen automatiskt vid ungefär samma mörka miljöer.
Jag är för övrig inte alls intresserad av att fota snabba serier vid mitt användande, men det vore ju alltid trevligt om AF även nedbländat kunde fungera så fantastiskt bra som den faktiskt idag gör med fullt öppen bländare på nya spegellösa kameror, men så är tyvärr inte fallet och så länge Sony och Nikon inte hittar en lösning för att kunna använda AF fullt öppen, så kommer varje nedbländing leda till prestandasänkningar.
Här är en länk till dpreviews test av A7R IV, där problemet uppmärksammas. Ungefär mitt på sidan står problematiken beskriven. Testen är ju nu ganska gammal, men problemet kvarstår, med den skillnaden att AF idag är snäppet vassare.
Bengf
Aktiv medlem
Tänker på den fina bilden i inlägg 53 vilket är intressant på flera sätt med den 7D som fotosidan utsåg till världens bästa kamera, vid den tiden var det inte så mycket om hur autofokus klarade av att ta bilder i mörker, 7D mättes till EV-0,5 men var ändå en tidig mycket bra autofokus kamera verkligen före dom flesta andra konkurrenter. Det var senare som det kom om EV- 2,0- 3,0 som klarade månsken vilket var stort på den tiden.
Gamle Svarten
Aktiv medlem
Länktips för den som vill läsa mer om tekniken på svenska:
www.kamerabild.se
(+) Kommentar: Därför är Sonys nya sensor framtiden – men inte för alla
'Sonys nya sensorteknik med global slutare är ett stort språng framåt, men allt beror på vad man behöver få ut av tekniken', berättar Calle Rosenqvist i sin kommentar efter släppet av nya Sony A9 III, som förklarar grejen.
www.kamerabild.se
Bengf
Aktiv medlem
Calles kommentarer är tänkvärda i sig i inlägget ovan, 120 bps är nog inte tänkt att spreja hej vilt med, man väljer själv helt enkelt, redan någon som tidigare körde 20 bps, kan nog inte likväl dra serier på 20 gång på gång liksom då är man snart uppe i 100 bilder där också. När Canon/Nikon nästa år kommer med något liknande som A9III så blir det nog väldigt bra med extra höga serier. Redan första A9 hade ju nästan inga problem med Rolling Shutter alla fall stor skillnad mot tidigare.
PMD
Aktiv medlem
Jag har aldrig använt 120 bps med min kamera (en Olympus). Den har nog inte lika snabb sensorutläsning som Sony A9 III eftersom den "bara" klarar 50 bps med "blackout free" AF (vilket jag förstås inte heller har använt). 120 bps kräver låst fokus.
Jag fasar för att välja bilder ur en så stor mängd som jag riskerar att få om jag blåser på så fort, men det är förstås kul att veta vad som är möjligt.
Det jag tycker är bäst med den senaste generationen kameror är inte hur många bilder de kan ta på en sekund, utan motivföljningen och igenkänningen av (delar av) ett motiv som föregår denna följning.
[Rättelse: stafvel]
Jag fasar för att välja bilder ur en så stor mängd som jag riskerar att få om jag blåser på så fort, men det är förstås kul att veta vad som är möjligt.
Det jag tycker är bäst med den senaste generationen kameror är inte hur många bilder de kan ta på en sekund, utan motivföljningen och igenkänningen av (delar av) ett motiv som föregår denna följning.
[Rättelse: stafvel]
Senast ändrad:
