Suddas gränserna ut?

[LGNLGN]

Liten bakgrund först och funderingen sedan... Missuppfatta dock inte inlägget. Det har primärt inte något med min egen kamera nivå att göra eller något som jag vill ventilera eller få åsikter eller råd om. Har det jag vill ha - idag. Detta är mer en allmän reflektion - iakttagelse

Använder idag en Fujifilm X100V (APS-C) och en Fujifilm GFX 100s (mellanformat). Kompaktkameran tar fantastiskt bra bilder och används tom mest. Mellanformatarens bilder blir dock något bättre och framförallt "renare" på något svårförklarat sätt. Men är kvalitetshöjningen värd merkostnaden. Den kräver också mer av mig. Har även en Nikon Z7 som min fru mestadels använder

M3 formatet används av många naturfotografer. Har sett bilder och de blir också fantastiskt bra. Ser ingen större skillnad mot de jag eller andra tar. Fujifilm och kanske flera är på gång med en ny generation APS-C med 40 mp. Blir nog inte sämre precis än de som finns idag. Mobilerna tar även de fantastiska bilder. Inte bara i bra ljus numer utan även i dåligt ljus. Mobilerna processar ju också bilden i realtid till mycket bra kvalité. Osv osv

Vad är det som händer egentligen? Verktygen börjar ju bli riktigt bra oavsett storlek på sensor. De nyaste och den kommande APS-C generation lär ju bli ännu mer pixeltät och kameran ännu mera kraftfull och snabb. Kommer förmodligen att leverera bilder långt mer än vad man behöver av bildkvalité. Även om man skriver ut dem i stort format. När suddas gränsen ut för vad man behöver - tycka sig behöva?

ja, jag vet. Det finns en stor annan faktor. Det är kul med tekniken och att ha den. Längta efter den. Lära sig den. Så är det med mig också. Kollar också och dreglar över prylar man måste ha. Vill tex absolut inte byta bort mellanformataren. Det är något med den och bilderna som ändå blir lite extra. Men hur mycket extra blir det i realiteten. Krävs mycket bra skärm för att det lätt ska synas.

En sak har jag ändå lagt märke till. Det är skillnad mellan ett dyrt (bättre) objektiv och ett billigare (OK nivå). Det kan vara stor skillnad till och med. Tänker på ett 20 mm Nikon med Z fattning till Z7:an, en 23 mm till Fujifilm 100S och något mer. Man får det man betalar för. Är det så att kamerorna har blivit så bra - blir så bra att det planar ut? Man får snart inte så mycket bättre bilder när man byter kamera. Man behöver kanske istället mer flytta fokus till att istället köpa de bästa objektiven. De som ofta är dyra - för dyra. Flera gånger dyrare än kameran. Det är ändå där man får störst kvalitets utväxling.

Finns det då fördelar med de mindre sensorformaten? Det borde tex bli enklare och billigare att göra ett mycket bra objektiv till en kamera med mindre sensor. Ett fast 500 mm i den bästa kvalitén för FF kostar en rejäl slant men det är nog ändå inget jämfört med om jag skulle kunna köpa motsvarande brännvidd för mellanformatáren.

Dessa funderingar har jag ibland när jag ser bilderna från kompaktkameran X100V. Inget stativ - handhållet. Rakt upp och ned och på min stora fina 4K skärm blir det extrem bildkvalité rakt ut ur kameran. Varje gång

 

[Makten]

Det var länge sen det slutade handla om verkliga behov. De upplevda behoven däremot, styrs nog av människans ständiga strävan efter förbättring. Vilket i grunden är något postitivt; annars hade vi nöjt oss med att leva som nomader på enklaste vis. Man höjer hela tiden ribban för normalnivån och det som hamnar under den känns förlegat.

Jag har liksom du en GFX och har egentligen absolut inget behov av en sån. Men jag har alltid varit väldigt petig med bildkvaliteten (oklart varför) och med den kameran har jag helt slutat fundera på det. Det finns helt enkelt i princip aldrig något tekniskt i bilden som är dåligt på grund av kameran. Alltså beror allt istället på mig.

Det mest tragikomiska i utvecklingen är att fler och fler aldrig nånsin ser några bilder på annat än en mobilskärm. Så vad ska vi då med bildkvaliteten till?

 

[Snuddas]

Det mest tragikomiska i utvecklingen är att fler och fler aldrig nånsin ser några bilder på annat än en mobilskärm. Så vad ska vi då med bildkvaliteten till?

Kan vara bra till att titta på i magasinet FOTOSIDAN t.ex..

 

[Erik X]

Jag hittade en gammal bok om amatörfoto på loppis, den handlade bitvis om övergången från 6x6 negativformat till det då nya påfundet 135-film (som ju egentligen är stulet från bioprojektorerna..)
Det var nästan precis samma diskussion då som nu.. Hur ska man kunna få vettig detaljupplösning och tillräckligt kort skärpedjup med det lilla negativformatet?
Intressant också att tänka på att skälet till att det etablerade 35mm-formatet fick krympta APS-C sensorer i digitaliseringens barndom var att det helt enkelt blev orimligt dyrt att göra stora kiselsensorer. I marknadsföringen lyckades man dock vända det till en feature i stället för en begränsning. Och på den vägen är vi

 

[Måns H]

I onsdags hade SvD ett inlägg av Ernst Billgren där han tog upp samma ämne. Kvalité, en föränderlig storhet.

 

[LGNLGN]

Vet inte om det hör ihop men tror det...

Har och har haft blixtar, ringblixtar, macro objektiv, speciella stativ, slädar, fjärrutlösare mm mm. Har verkligen försökt skaffa det som finns i form av kamera rattar med liten utväxling. Foto- och teknikglädje. Blöta knän. Blixten 3 meter framför i mossan. Allt för att krama ut någon extra tiondel procent för att komma närmare "oj vilken häftig bild"

Optimerar och anstränger mig för att en bild ska "stå ut" och kanske tom vara något som andra tycker har en wow nivå. En bild som gör sig på en utställningsvägg. Vill ha en kopia nivån... Inte riktigt så men i den riktningen. Brer på lite extra för att visa vad jag menar

Nu märker jag att jag allt mer börjar ta bilder på samma sätt som det började en gång. Har fotat länge, sedan början av 60-talet. Bilderna var då för mig och mitt privata foto- och minnesalbum. Det var jag själv och kanske familjen som var konsumenterna.

Idag är jag tillbaka på något sätt. Bilderna har krasst en enda konsument och kanske någon mer tittare. Men något skiljer sig. Bilderna är idag delar till en berättelse. Texten till bilden - eller om det är omvänt är lika viktigt. Finner stort nöje i att läsa vad jag kände och tyckte och sedan titta och läsa åratal efteråt.

Tar idag bilder på "allt" igen. Vägar, hus, människor, byggnadsdetaljer mm mm. Då kunde jag inte det i praktiken. Kostade alldeles för mycket. Idag kostar det ju inget - bara kameran i princip.

Har till och med nuddat vid tanken att inte ens reinvestera min D500 med telet. Helt otroligt. Får stora rosor under armarna bara av tanken

Men "allt" har blivit så fantastiskt bra idag att man kan slappna av lite. Oavsett vad jag köper och använder är det mer än vad jag egentligen behöver.

Har börjat fota igen - känns det som

 

[LGNLGN]

Jag hittade en gammal bok om amatörfoto på loppis, den handlade bitvis om övergången från 6x6 negativformat till det då nya påfundet 135-film (som ju egentligen är stulet från bioprojektorerna..)
Det var nästan precis samma diskussion då som nu.. Hur ska man kunna få vettig detaljupplösning och tillräckligt kort skärpedjup med det lilla negativformatet?
Intressant också att tänka på att skälet till att det etablerade 35mm-formatet fick krympta APS-C sensorer i digitaliseringens barndom var att det helt enkelt blev orimligt dyrt att göra stora kiselsensorer. I marknadsföringen lyckades man dock vända det till en feature i stället för en begränsning. Och på den vägen är vi

Minns min fars kommentar när jag köpte min Voigtländer och berättade för hur mycket. Var 13 år

Har du köpt en småbildskamera. Vilken skit och så dyr

Han använde en tvåögd spegel reflex för 6×6 film.

Efter ett tag lånade han min kamera mer än jag ville låna ut

 

[Terje H]

Intressanta tankar, som jag själv haft länge. Det är heller inte i kameran eller objektivet som jag mäter bildkvaliteten, det är länge sedan jag tänkte så.

Det handlar mer om ljuset, kompositionen, perspektivet, uttryck, skärpedjup, hur jag mäter ljuset, den personliga bildstilen mm.

Det som dagens fotografer sällan diskuterar eller skriver om. Oftast handlar det om motivet och tekniken. Det jag tycker är minst intressant.

Mvh Terje

 

[LGNLGN]

Intressanta tankar, som jag själv haft länge. Det är heller inte i kameran eller objektivet som jag mäter bildkvaliteten, det är länge sedan jag tänkte så.

Det handlar mer om ljuset, kompositionen, perspektivet, uttryck, skärpedjup, hur jag mäter ljuset, den personliga bildstilen mm.

Det som dagens fotografer sällan diskuterar eller skriver om. Oftast handlar det om motivet och tekniken. Det jag tycker är minst intressant.

Mvh Terje

kanske kan vi jämföra med bilens utveckling. Automat låda, luft konditionering, backkamera, varningslampa för lågt lufttryck, bagageluckan som stänger sig när vi gör ett tecken med handen osv osv. Länge sedan vi hade rysk styrservo

Också länge sedan man kunde briljera och få uppskattande ögonkast om man berättade att man hade bytt oljan i växellådan i pappas garage eller rundsmörjt på egen hand vid macken. Idag skiftar vi inte ens hjulen själva. Än mindre har dem i eget förråd

Vi har lämnat själva bilen och dess skötsel och teknik. Använder den till det som vi behöver använda den till. Inte alla naturligtvis. Det finns de som finner stort nöje i att plocka isär och sätta ihop igen. Förstår dem också - har varit där själv

Men min poäng kanske är... är kamerorna nu så bra och lättskötta att vi kan lämna den - för att använda den till det vill använda den till? Tror det. Tekniken är så bra och resultatet så bra att den kan ta oss till en ny nivå.

Det innebär inte att kameratekniken kan vara kul att kunna den också. Men det är inget krav idag. Länge sedan jag hade en papperslapp i fickan med en formel som jag använde för att räkna ut vad bländaren skulle vara när jag använde en Braun ringblixt som ofta tandläkare använde. Kostade för mycket att ta flera alternativa bilder av samma

 

[J O Härnström]

Visst suddas gränser ut och skillnader blir ofta marginella.
Jag vill ändå ha bättre AF, mindre brus, bättre stabilisering, lägre vikt etc. mm. osv....
Sen är det givetvis klokt om man investerar någorlunda vettigt så att det man köper gör någon skillnad mot vad man har tidigare. Själv har jag ibland satsat på fel grejor och bitit i det sura äpplet. Att hitta det som är lagom bra är inte alltid så lätt.
Det är bara till att drömma vidare. "Tänk om jag hade det där långa dyra och skarpa telet, vilka fantastiska fågelbilder jag skulle få". Sunt förnuft säger att det inte är så enkelt men viljan och önskan bryr sig inte om det.

 

[Ventures]

Att bilderna ser bra ut på en mobilskärm kanske gör att många tycker det är tillräcklig kvalitet från mobilens kamera. Det syns ju inte om bilden är tagen med 200 megapixels.
Som så ofta kan man jämföra med musiken som idag är hårt komprimerad utan några dynamiska överraskningar och de flesta tycker det räcker med en liten blåtandshögtalare kopplad till mobilens streamade spotify, bara det låter mycket bas. 70-talets audiofiler med dinosauriehögtalare gråter.

 

[Bluebike]

Jag brukar hävda att utvecklingen av kameror (sensorer) mognade runt 2015. Utvecklingen har fortsatt men det var ungefär där i vart fall jag upplevde att DSLR gav tillfredställande kvalitet under lite svårare förhållanden. Kameran jag köpte 2006 gav tillfredställande kvalitet med isovredet parkerat i bottenläget, den från 2013 gav klart bättre resultat ( min uppskattning i bländar steg var ett steg bättre) den från 2016 som fortfarande tuffar på ger tillfredställande resultat i de flesta situationer. Kameran ger 32 megapixel stora bilder, vilket är rätt väl matchat mot skrivaren som klarar A2. Här hoppade vi två bländarsteg ett pga ny generation och ett pga större format på sensorn. Filerna blir runt 45 MB, kräver lite mer än lite mer dator än de vanligaste för att vara smidigt.

Det ter sig självklart att en mellanformatskamera med fler pixlar är nästa steg. Jo det lockar, men en sådan är begränsad. För studio och landskap medför det förbättringar, men för gatufoto? Har träffat en fotograf som tydligt kunde motivera att byta sin kamera med 100 megapixel sensor till en med 150 megapixel, han fotograferade för en möbelkatalog, de delförstorade fram produktbilder från rumbilden för att spara studiotid.

Frågan är om ”kan allt” kameror eller mer specialiserade kameror är framtiden.

 

[Terje H]

Jag brukar hävda att utvecklingen av kameror (sensorer) mognade runt 2015. Utvecklingen har fortsatt men det var ungefär där i vart fall jag upplevde att DSLR gav tillfredställande kvalitet under lite svårare förhållanden. Kameran jag köpte 2006 gav tillfredställande kvalitet med isovredet parkerat i bottenläget, den från 2013 gav klart bättre resultat ( min uppskattning i bländar steg var ett steg bättre) den från 2016 som fortfarande tuffar på ger tillfredställande resultat i de flesta situationer. Kameran ger 32 megapixel stora bilder, vilket är rätt väl matchat mot skrivaren som klarar A2. Här hoppade vi två bländarsteg ett pga ny generation och ett pga större format på sensorn. Filerna blir runt 45 MB, kräver lite mer än lite mer dator än de vanligaste för att vara smidigt.

Det ter sig självklart att en mellanformatskamera med fler pixlar är nästa steg. Jo det lockar, men en sådan är begränsad. För studio och landskap medför det förbättringar, men för gatufoto? Har träffat en fotograf som tydligt kunde motivera att byta sin kamera med 100 megapixel sensor till en med 150 megapixel, han fotograferade för en möbelkatalog, de delförstorade fram produktbilder från rumbilden för att spara studiotid.

Frågan är om ”kan allt” kameror eller mer specialiserade kameror är framtiden.

Fortfarande gäller att det intressanta är bra fotografer och bra bilder, att det är viktigare än ”allt bättre” kameror. Bilderna blir inte bättre med ”bättre” kameror, då fotografi är mycket mer än kamera, objektiv och motiv!

 

[Bessel]

Det som verkligen är viktigt är sensorns storlek och objektivens konstruktion. Bilden skapas av ljuset, och om det går olika vägar så blir bilderna olika. Skärpesläppet man får med en stor sensor är ungefär omöjligt att efterlikna med bildbehandling.

 

[ArneB]

Fortfarande gäller att det intressanta är bra fotografer och bra bilder, att det är viktigare än ”allt bättre” kameror. Bilderna blir inte bättre med ”bättre” kameror, då fotografi är mycket mer än kamera, objektiv och motiv!

Vilken fotograf vill inte ta "bra" bilder? Tekniskt bättre kameror gör det möjligt att ta bilder som tidigare inte varit möjligt, eller mycket svårt att ta. Få sport-, fågel- och astrofotografer skulle känna sig nöjda med analoga kamerasystem idag. Ingen är tvingad att köpa nyare utrustning och det går alldeles utmärkt att ta fantastiska bilder med gårdagens utrustning, en bra fotograf nyttjar befintlig utrustning så bra denna tillåter. En bra fotograf kan också utnyttja en bättre kamera och göra ännu fler bra bilder.

 

[Klonga]

En ögonöppnare för mig var när jag läste en bok jag hittade på antikvariat. "Bildens uppbyggnad" av Harald Mante. Första meningen i boken lyder: "När man betraktar en bild, bör avståndet mellan bild och öga vara dubbelt så stort som bildens diagonal." Jag har en hårdvarukalibrerad 27" skärm av god kvalitet, diagonalen på en bild med proportionerna 3x2 är 60cm. På 1,2m håll ser jag inte skillnad på 10 eller eller 50 MP, inte heller om objektivet är lite mjukt i kanterna. När man ser på en oljemålning så gör man ju det på avstånd för att få en helhet av bilden man kollar ju inte varje enskilt penseldrag.

Största fördelen med moderna kameror tycker jag är det dynamiska omfånget nu är nästan lika stort som det mänskliga ögat. Vad händer när omfånget blir större i kameran?

Tommy

 

[Astroscapist]

Finns så mycket mer att utveckla för sensorer, men mer nischad genre, desto större krav. Ta exempelvis astro. Här pressas verkligen allt till det yttersta,
Mobiltelefonerna är också en front som pressar komponenterna ordentligt.

/Stefan

 

[Grevture]

Jag brukar hävda att utvecklingen av kameror (sensorer) mognade runt 2015.

Rent tekniskt är det nog faktiskt tvärtom - det är efter 2015 tekniken i sensorer verkligen har tagit fart

Eller om man skall vara lite tekniskt petig: utvecklingen av sensor+processor +algoritmer som enhet - de tre sakerna är nämligen ytterst svåra att separera. ungefär som att våra ögon är rätt hjälplösa utan bearbetningen av synintryck (inklusive att blanda upp dem med "data" från minnet) som vi gör i hjärnan.

Utvecklingen har fortsatt men det var ungefär där i vart fall jag upplevde att DSLR gav tillfredställande kvalitet under lite svårare förhållanden.

Men i stort kan jag hålla med dig, man kan ju kanske skilja på "utveckling" rent generellt och "teknisk utveckling som i många bildsituationer faktiskt känns meningsfull för fotografen". Som den andre Martin var inne på (tror jag i alla fall så jagar vi ju ofta prestanda vi väldigt sällan sakligt behöver.

Men, vad den här tekniska utvecklingen (generellt och i synnerhet efter 2015) gett oss är ju det som trådskaparen och många andra är inne på - det blir allt svårare att se skillnad på tekniska prestanda hos olika kameravarianter. Eller igen, om man skall uttrycka sig mer exakt: andelen fotosituationer där en modern topp-systemkamera ger en stor och tydlig fördel i bildkvalitet blir allt mindre.

- - -

Tidigt i morse satt jag i ungefär två och en halv timme vid en lokal fågellokal (det är kul att leka med ord) och provkörde det ena av två nya teleobjektiv jag just håller på att testa. Kombinationen av ett nytt 800-tele och en modern kamera byggd kring en sensor i toppklass ger helt klart större möjligheter än vad jag fått om samma objektiv suttit monterat på en systemkamera från låt säga 2015. För att inte tala om vad en kompaktkamera med fast objektiv eller en mobil kan göra i samma situation. Visst, mycket handlar om objektivet, men i jämförelsen med kompakter och mobiler är ju just möjligheten till extrema objektiv en stor stycka hos en systemkamera.

Men tillbaka till själva sensorn: Det en toppmodern sensor gav mig i morse var flera olika saker. Dels förstås fundamentalt en bra bildkvalitet, det även i det tidiga gryningsljuset när ISO kröp upp. Det stora dynamiska omfånget (som ju hör ihop med möjligheten till höga ISO) låter mig fånga både högdagrarna i vita fågelfjädrar och lågdagrarna i svarta. Och sensorn ger mig hög upplösning att beskära ifrån. Den moderna snabba sensorn ger mig också stora möjligheter att fånga exakta ögonblick via snabb serietagning. En modern supersnabb sensor ger mig klart bättre chanser att få korrekt fokus från det mycket toleranta (mot min ovana och oförmåga att sikta ordentligt) och extremt snabba och exakta autofokussystemet som inte varit tekniskt möjligt i en kamera med en äldre sensor.

Och för att bemöta en vanlig invändning: Ja, det jag nämner ovan handlar bara om den tekniska bildkvaliteten. Men jag vill bestämt påstå att ha sådan kvalitet enkelt tillgänglig gör att man som fotograf enklare kan fokusera på det verkligt viktiga som ljus, komposition eller tajmning.

Så jodå, det finns helt fortfarande klart situationer där modern teknik ger stora fördelar för en fotograf. Men jag kan helt hålla med trådskaparen att andelen sådana situationer stadigt sjunker i takt med att tekniken blir allt effektivare. Vilket jag tycker är något i grunden positivt för oss fotografer.

 

[Brix]

Liten bakgrund först och funderingen sedan... Missuppfatta dock inte inlägget. Det har primärt inte något med min egen kamera nivå att göra eller något som jag vill ventilera eller få åsikter eller råd om. Har det jag vill ha - idag. Detta är mer en allmän reflektion - iakttagelse

Använder idag en Fujifilm X100V (APS-C) och en Fujifilm GFX 100s (mellanformat). Kompaktkameran tar fantastiskt bra bilder och används tom mest. Mellanformatarens bilder blir dock något bättre och framförallt "renare" på något svårförklarat sätt. Men är kvalitetshöjningen värd merkostnaden. Den kräver också mer av mig. Har även en Nikon Z7 som min fru mestadels använder

M3 formatet används av många naturfotografer. Har sett bilder och de blir också fantastiskt bra. Ser ingen större skillnad mot de jag eller andra tar. Fujifilm och kanske flera är på gång med en ny generation APS-C med 40 mp. Blir nog inte sämre precis än de som finns idag. Mobilerna tar även de fantastiska bilder. Inte bara i bra ljus numer utan även i dåligt ljus. Mobilerna processar ju också bilden i realtid till mycket bra kvalité. Osv osv

Vad är det som händer egentligen? Verktygen börjar ju bli riktigt bra oavsett storlek på sensor. De nyaste och den kommande APS-C generation lär ju bli ännu mer pixeltät och kameran ännu mera kraftfull och snabb. Kommer förmodligen att leverera bilder långt mer än vad man behöver av bildkvalité. Även om man skriver ut dem i stort format. När suddas gränsen ut för vad man behöver - tycka sig behöva?

ja, jag vet. Det finns en stor annan faktor. Det är kul med tekniken och att ha den. Längta efter den. Lära sig den. Så är det med mig också. Kollar också och dreglar över prylar man måste ha. Vill tex absolut inte byta bort mellanformataren. Det är något med den och bilderna som ändå blir lite extra. Men hur mycket extra blir det i realiteten. Krävs mycket bra skärm för att det lätt ska synas.

En sak har jag ändå lagt märke till. Det är skillnad mellan ett dyrt (bättre) objektiv och ett billigare (OK nivå). Det kan vara stor skillnad till och med. Tänker på ett 20 mm Nikon med Z fattning till Z7:an, en 23 mm till Fujifilm 100S och något mer. Man får det man betalar för. Är det så att kamerorna har blivit så bra - blir så bra att det planar ut? Man får snart inte så mycket bättre bilder när man byter kamera. Man behöver kanske istället mer flytta fokus till att istället köpa de bästa objektiven. De som ofta är dyra - för dyra. Flera gånger dyrare än kameran. Det är ändå där man får störst kvalitets utväxling.

Finns det då fördelar med de mindre sensorformaten? Det borde tex bli enklare och billigare att göra ett mycket bra objektiv till en kamera med mindre sensor. Ett fast 500 mm i den bästa kvalitén för FF kostar en rejäl slant men det är nog ändå inget jämfört med om jag skulle kunna köpa motsvarande brännvidd för mellanformatáren.

Dessa funderingar har jag ibland när jag ser bilderna från kompaktkameran X100V. Inget stativ - handhållet. Rakt upp och ned och på min stora fina 4K skärm blir det extrem bildkvalité rakt ut ur kameran. Varje gång

Det är har ju alltid varit objektivet som är det viktigaste för bildkvalitén. Det som främst skiljer kameror/sensorer bildmässigt är ju upplösning, brus och dynamiskt omfång. Jag har alltid prioriterat objektiv när det kommer till bildkvalité och rekommenderar alltid andra att göra det också. Kameran är viktig främst av andra anledningar som t.ex AF, ergonomi, byggkvalité osv.

Vill du ha väldigt hög upplösning, riktigt stort dynamiskt omfång och/eller så lågt brus som möjligt på högre ISO så får du ju fördel av en större sensor. Sen får du ju också t.ex fler alternativ till att uppnå kort skärpedjup med större sensor.

Sen finns det ju såklart flera fördelar med mindre sensorer också. Det kan t.ex både bli billigare och man kan få ett lättare och mer kompakt system.

 

[Makten]

Bilderna blir inte bättre med ”bättre” kameror, då fotografi är mycket mer än kamera, objektiv och motiv!

Det där tycker jag är en uttjatad floskel som inte stämmer. Det är inte sällan jag ser bilder som hade tjänat rätt ordentligt på bättre utrustning, hur bra komposition, ljus och allt det andra än är. Jag förstår faktiskt inte ens varför man ska väga det tekniska mot det estetiska. Båda fyller sina funktioner och det finns ingen anledning att hävda att utrustningen är oväsentlig. Du kan ju själv prova att fotografera fotboll med våtplåtar så får du se hur det går.