light skrev:
Du skriver att du arbetar i raw och sedan sparar i tiff. Varför gör du det? Jag vill gärna veta VARFÖR folk gör på ett visst sätt vad gäller tiff.
Vad är egentligen tiff, och när bör/kan man använda det, och varför?
Det hela handlar om bildformat och vad de klarar av, vet man om skillnaderna så förstår man folks resonemang.
RAW är egenligen inte ett format utan flera och betecknar att sensordatat sparats ned på fil relativt oförändrat. Helt oförändrat behöver det inte alltid vara men den största skillnaden jämfört med andra format är att man inte interpolerat fram bilden. Den vanligaste typen av digitalkamerasensorer idag är av bayertyp, dvs varje pixel har endast en färg, röd, grön eller blå. För att få ett "riktigt" färgvärde på pixeln tittar man på närliggande pixlar också. Eftersom denna interpolering kan göras efter lite olika algoritmer kan slutresultatet bli lite olika. Inte helt olika bilder men vissa föredrar en viss typ av rawkonverterare framför en annan.
Nackdelen med RAW är att man inte kan spara tillbaka bilddata till formatet (utan vidare i alla fall) och det är ofta relativt tungrott att jobba med. Man använder detta som "ursprungsformat".
JPEG bygger sin komprimering på att vi inte kan uppfatta alla detaljer i bilden. Genom att representera små små detaljer på ett annat sätt kan vi uppnå högre kompressionsgrad på bilddatat. Ju högre kompressionsgrad vi vill ha desto större blir kvalitetsförlusten, men det finns en avvägning där man får bra kompression men utan märkbara effekter på bilden. Det finns dock bilddata som är olämpligt att komprimera med JPEG. Fotografier däremot funkar ofta mycket bra.
Nackdelen med JPEG är att varje gång du sparar ned den måste man försöka komma på vilka detaljer som ska "slängas" den här gången för att uppnå önskad kompressionsgrad. Det innebär att de små små fel som införs i varje komprimeringssteg kommer bidra till bilden nästa gång den sparas om. Man brukar säga att man får "artefakter" som syns i bilden. Därför tål inte JPEG att man öppna, ändrar, sparar, öppnar bilden på nytt, ändrar, sparar ändra, etc för många gånger, även om ändringarna är små.
Eftersom bildfilerna blir ganska små och väldigt många program (och hårdvara) förstår sig på JPEG är det lämpligt som alternativ för "slutformat" när bilder ska presenteras.
TIFF är inte heller ett format utan snarare ett "paraplyformat". Bilddatat inne i en TIFF-fil kan komprimeras med samma typ av kompression som används i en JPEG-fil, men det är ganska ovanligt. Det vanligaste är att man sparar bilddatat i en TIFF-fil okomprimerat eller med en
icke-förstörande kompression. Detta innebär att du får tillbaka
exakt samma bilddata när du avkomprimerar det, till skillnad från JPEG-kompressionen där du får tillbaka ett bilddata som
liknar det ursprungliga till en viss grad. TIFF tillåter även att man lagrar mer än 8 bitars färginformation per kanal. Ofta får man ut 12 bit/kanal ur dagens kamerasensorer vilket gör att TIFF lämpar sig väl som "mellanlagringsformat".
Nackdelen med TIFF är att bildfilerna blir stora och att vissa program har problem att läsa TIFF-filer då de inte stödjer standarden fullt ut eller att de implementerat den felaktigt. Därför är det vanskligt att använda TIFF som "slutformat" om man inte vet vad mottagaren klarar av för TIFF-filer.
Vissa föredrar att använda Photoshops egna format
PSD istället för TIFF som mellanlagring. Man kan diskutera om det är bra, vissa vill inte låsa sig till ett "stängt" format, men faktum är att det finns många gratis och öppna verktyg som hanterar PSD så det är upp till bevis om det är ett mycket mer framtidsosäkert format. Jag ställer mig utanför den diskussionen.
Som synes är det ingen magi när det gäller filformat, det handlar bara om att hitta det filformat som passar i den länken i ditt arbetsflöde. Med stor sannolikhet är det olika beroende på var i flödet du befinner dig.
Det tog en stund att plita ned detta, det har väl kommit in ett halvdussin svar till på din fråga under tiden...