Vad är en S-kurva?

[SagaVind]

Då och då läser jag om att man "lagt en s-kurva" då man behandlat en bild i Photoshop. Vad har man då gjort? Vilken effekt har man fått fram och hur har man gjort? Jag är jättenyfiken på det här så jag hoppas det finns någon här på FS som kan förklara detta för en entusiastisk nybörjare!

 

[Tomas Töråsen]

Då och då läser jag om att man "lagt en s-kurva" då man behandlat en bild i Photoshop. Vad har man då gjort? Vilken effekt har man fått fram och hur har man gjort? Jag är jättenyfiken på det här så jag hoppas det finns någon här på FS som kan förklara detta för en entusiastisk nybörjare!

Man har gått in i kurvor/curves och placerat en punkt en bit in från vänster och en en bit från höger, den vänstra punkten dras ned och den högra dras upp. Lågdagrarna blir mörkare och högdagrarna ljusare, det blir således en större global kontrast.

Prova själv och ha i åtanke att ju brantare gammalinjen är desto högre kontrast ligger i just det tonomfånget.

 

[Graal]

Man har gått in i kurvor/curves och placerat en punkt en bit in från vänster och en en bit från höger, den vänstra punkten dras ned och den högra dras upp. Lågdagrarna blir mörkare och högdagrarna ljusare, det blir således en större global kontrast.

Prova själv och ha i åtanke att ju brantare gammalinjen är desto högre kontrast ligger i just det tonomfånget.

Det var en ganska bra beskrivning! Och det hela kommer från fotografering med film. Man har helt enkelt anpassat tonskalan till att efterlikna hur analog svartvit film fungerar. Ingen film har rak kurva. Men digitala bildfiler blir ofta mera raka i tonskalan vilket upplevs som mera platt och kontrastlöst (grått). Filmers tonkurvor har mer eller mindre s-format utseende vilket upplevs som mera naturligt. Och det innebär att tonskalan i skuggor och högdagrar plattas till, dvs får lägre kontrast. Mellandagrarna däremot tänjs ut och får rikare kontrast. Olika filmer har olika lång/kort tå respektive lång/kort skuldra (nedre repektive övre delen av S.et). Det ger lite olika kontrastegenskaper i skuggor rerspektive högdagrar.

 

[The_SuedeII]

Lite missvisande...

Film är (och var) anpassat efter hur den mänskliga synen fungerar, man arbetade jättehårt med utveckling för att filmen skulle få just de här egenskaperna. S-kurvan är alltså inte någon slags inbyggd funktion hos film (eller ja, jo det är det ju, men inte på det sättet man normalt sett menar...)

Vi lägger inte på en S-kurva (vilket alla kameror/raw-omvandlare gör) för att resultatet ska likna film - utan för att S-kurvan passar det mänskliga seendet. Film tillverkas (tillverkades) på det sättet den gjorde av precis samma orsaker helt enkelt.

 

[Graal]

Inte alls missvisande utan helt och fullt något som kommer från analogt filmtänkande. Onödigt att uppfinna hjulet två ggr så att säga. Det finns ju t.om specialkurvor för för att efterlikna de flesta filmfabrikaten på marknaden att ladda in direkt i kameran.

 

[SagaVind]

Tack snälla ni, nu har jag verkligen fått jättebra svar! Det här med s-kurva ska blir spännande att prova. Tack än en gång!

 

[The_SuedeII]

Lycka till, kurvor är ett av de mer kraftfulla sätten att arbeta med en bild när man väl lärt sig att se i bilden vad som händer när man drar i kurvan...

Ang. film så tycker jag det är lite som att säga att "anledningen till att papper är platt och ljust är för att det ska likna papyrus", inte för att det råkar vara bekvämt format att skriva och rita på...

 

[Graal]

......Ang. film så tycker jag det är lite som att säga att "anledningen till att papper är platt och ljust är för att det ska likna papyrus", inte för att det råkar vara bekvämt format att skriva och rita på...

Där tror jag du har fel.
S-kurvorna har faktiskt väldigt mycket med film och ljuskänsligt material att göra. De är direkta följder av det ljuskänsliga materialets egenskaper. Klorsilver, klorbromsilver och bromsilver uppvisar lite olika separering, men alla ger i grunden s-formade tonkurvor. När silvermaterialet belyses längre (som i högdagrarna) snabbas svärtningsprocessen på och tonkurvan planar då ut i skuldran. När materialet belyses kortare (som i lågdagrarna) tar det lite tid innan processen kommer igång och det ger en böj i tån. Detta är inget man uppfunnit utan upptäckt. Digitalt så kan man böja den här kurvan mycket mera och i princip hur man vill. Man kan alltså få samma bildfil att separera lika bra (eller dåligt) i skuggor som i högdagrar, vilket är svårare med film. Men man kan givetvis kompensera med exponerings och framkallningsteknik och även i mörkrummet i efterhand.

Att den s-formade tonkurvan skulle ge en mera naturlig återgivning tror jag personligen är en ren vanesak. Man har traditionellt endast sett fotografi utifrån det ljuskänsliga silvermaterialet och detta har blivit norm. Vi har vant oss vid att så ska det se ut. Den målade avbildningskonsten har dock inte den här typiska hoptryckningen i hög- och låg-dagrar och skiljer sig mot traditionell fotografi. Där sitter konstnären och målar det hans egna öga ser (efter bearbetning i hjärnan). Kontrasten i skuggor och högdagrar är därför ofta mera rak än tillplattad som i fotografier. Att man nu digitalt vill ha s-kurvor är, som jag förstår, enbart en anpassning till den rådande normen för hur silverbaserad fotografi traditionellt brukar te sig.