adamhaglund
Aktiv medlem
Du ser inget problem i att texterna kan begränsa bilderna? Att bildtexterna "pekar ut" det väsentliga i bilderna, och därmed förstör möjligheten till egen tolkning?
/Adam
Vad kan bilder berätta?
- Trådstartare adamhaglund
- Start datum
Du ser inget problem i att texterna kan begränsa bilderna? Att bildtexterna "pekar ut" det väsentliga i bilderna, och därmed förstör möjligheten till egen tolkning?
/Adam
pellepiano
Aktiv medlem
Det är väl det som är syftet med en bildtext.Annars låter man väl bli att skriva nåt.
erro.se
Aktiv medlem
Det där med tolkning kan ju vara antingen eller... ska verkligen alla bilder tolkas?
Utan text är det förstås helt öppet för tolkning, vare sig man som fotograf menat så eller ej.
Men jag kanske vill att en bild ska ses på det sätt som jag har tänkt, då kan en text förstärka det. Även om jag själv sällan tänker så egentligen. Var och en får naturligtvis lägga egna värderingar och tolkningar i bilder, men rent spontant känne rjag att det är ett relativt fåtal bilder som är så starka att de står helt själva. En text, må så vara kort eller lång, förhöjer oftast en bild... tycker jag.
piratjenny
Avslutat medlemskap
Mycket svår fråga. Spontant säger jag: Nej, självklart inte. Men sen dyker tankarna kring sanning återigen upp i mitt huvud. Så jag måste modifiera mitt svar: Nej, självklart inte vad gäller fakta. En journalist får aldrig skriva något som förvanskar fakta. Med fakta menar jag i detta sammanhang både objektivt verifierbar fakta och sådant som ett intervjuvobjekt berättat för journalisten. Men jag är mer tveksam till annan typ av material. Det kräver självklart ett enormt etiskt tänkande och en sådan journalist måste alltid vara noga med att i sina texter skilja på fakta och sina subjektiva tillägg. Men om detta görs, är det då verkligen fel att en journalist tar ställning i ett reportage? Är inte reportage om upplevelser minst lika viktiga som reportage om fakta? Och är det inte oftast dessa upplevelser som griper tag starkast om läsaren?
Samma tankesätt borde kunna användas på bilder.
tupitsa
Ny medlem
Hej Adam!
Jag har också "problem" med fotografin. Den har varit min religion i
hela mitt liv -mina föräldrar var fotografer och jag har varit
pressfotograf i åtta år - nu har jag helt plötsligt börjat tvivla.
Vilken är min roll som fotograf och vad berättar egentligen mina
bilder? Tycker verkligen det är jättebra att du startat den här
debatten. Jag har också läst Susan Sontag och hon har många
intressanta tankar om fotografin. Vad är det för "verklighet" vi
försöker skildra? Varför skulle den vara dold? Dold för vem? Bär inte
alla människor på sin egen verklighet?
Jag tror allmänheten eller läsarna börjar bli smartare än att man
behöver skildra verkligheten åt dem. Titta bara på alla ljuvliga
amatörberättelser (text, foto,video) som sprids på nätet. Folk vill
verkligen berätta något om sig själva. Och de här berättelserna har
ett värde. För de är egna berättelser, utan filter. Så varför ska vi
pressfotografer berätta om till exempel hemlösa när de kan göra det
själva? Om jag får vara lite radikal, amatörismen är verkligen
fantastisk - för då kan vi ägna oss åt något annat än det sociala
reportaget som så ofta blir så kladdigt. Det finns i och för sig
fortfarande en marknad för det sociala reportaget i medelklassvärlden
(Reportage av typen Titta, man kan bli sjuk! Titta man kan dö! Usch,
ungdomar drogar. Tänk att man kan vara glad OCH utvecklingsstörd!).
Ingen social skildrare behöver med andra ord gå arbetslös.
Ibland känns det som att fotografen fotograferar livet medan alla
andra lever det. Att fotografera är att distansiera sig, betrakta,
objektifiera. Jag har varit med om svåra saker i livet som hade blivit
fantastiska bildberättelser. Varför fotograferade jag inte? Därför att
jag hade fullt upp med att leva. Jag kunde inte distansiera mig, ville
vara närvarande. Därför beundrar jag människor som Anna Clarén som
visuellt undersöker vad det är att vara människa -genom att utgå från
sig själv. Så tolkar jag hennes bok "Holding". Jag saknade inte några
bildtexter i just den boken. Min inställning i övrig är att det är få
fotografiska bilder som klarar stå för sig själva, utan text, utan
sammanhang.
Den fotografiska processen (framkallningen) har varit dold tidigare.
Nu är den inte det. Jag tror att det ställer andra krav från
allmänheten, tidningsläsarna. De vet vad man kan göra med bilder i
datorn. Är det något problem? Knappast. För fotografin har aldrig
varit något "sanningsvittne" eller "avbild av verkligheten". (Tänk att
det fortfarande finns människor som dagligen jobbar med bild som
fortfartande tror det.) Det är bra att vi är skeptiska mot
fotografier. De ljuger ofta -och kan användas i fel sammanhang. I rätt
sammanhang är de fantastiska. Då tror vi på dem.
På en tidning gör man berättelser och inte sällan blir det hela en
dramafabrik. Pressbilderna måste passa i sammanhanget. Man måste vara
ganska tydlig för att läsaren ska förstå vad man vill säga. Tyvärr
leder det till ganska trist och stereotyp journalistik. Jag gillar
tanken att pressbilder är citat. Man vet inte riktigt hur de uppfattas
men de är aldrig absoluta sanningar. Det viktigaste för oss
journalister på seriösa tidningar är att inte vilseleda läsaren. Det
behövs inga upprop eller manifest utöver det.
Jag håller inte riktigt med dig Adam att orden är mer exakta än
bilderna. Texter uppstår också i mötet med läsaren. För att inte tala
om vad det som inte skrivs eller fotograferas berättar...
Tack för en spännande debatt.
--
Sofia Ekström
Jag har också "problem" med fotografin. Den har varit min religion i
hela mitt liv -mina föräldrar var fotografer och jag har varit
pressfotograf i åtta år - nu har jag helt plötsligt börjat tvivla.
Vilken är min roll som fotograf och vad berättar egentligen mina
bilder? Tycker verkligen det är jättebra att du startat den här
debatten. Jag har också läst Susan Sontag och hon har många
intressanta tankar om fotografin. Vad är det för "verklighet" vi
försöker skildra? Varför skulle den vara dold? Dold för vem? Bär inte
alla människor på sin egen verklighet?
Jag tror allmänheten eller läsarna börjar bli smartare än att man
behöver skildra verkligheten åt dem. Titta bara på alla ljuvliga
amatörberättelser (text, foto,video) som sprids på nätet. Folk vill
verkligen berätta något om sig själva. Och de här berättelserna har
ett värde. För de är egna berättelser, utan filter. Så varför ska vi
pressfotografer berätta om till exempel hemlösa när de kan göra det
själva? Om jag får vara lite radikal, amatörismen är verkligen
fantastisk - för då kan vi ägna oss åt något annat än det sociala
reportaget som så ofta blir så kladdigt. Det finns i och för sig
fortfarande en marknad för det sociala reportaget i medelklassvärlden
(Reportage av typen Titta, man kan bli sjuk! Titta man kan dö! Usch,
ungdomar drogar. Tänk att man kan vara glad OCH utvecklingsstörd!).
Ingen social skildrare behöver med andra ord gå arbetslös.
Ibland känns det som att fotografen fotograferar livet medan alla
andra lever det. Att fotografera är att distansiera sig, betrakta,
objektifiera. Jag har varit med om svåra saker i livet som hade blivit
fantastiska bildberättelser. Varför fotograferade jag inte? Därför att
jag hade fullt upp med att leva. Jag kunde inte distansiera mig, ville
vara närvarande. Därför beundrar jag människor som Anna Clarén som
visuellt undersöker vad det är att vara människa -genom att utgå från
sig själv. Så tolkar jag hennes bok "Holding". Jag saknade inte några
bildtexter i just den boken. Min inställning i övrig är att det är få
fotografiska bilder som klarar stå för sig själva, utan text, utan
sammanhang.
Den fotografiska processen (framkallningen) har varit dold tidigare.
Nu är den inte det. Jag tror att det ställer andra krav från
allmänheten, tidningsläsarna. De vet vad man kan göra med bilder i
datorn. Är det något problem? Knappast. För fotografin har aldrig
varit något "sanningsvittne" eller "avbild av verkligheten". (Tänk att
det fortfarande finns människor som dagligen jobbar med bild som
fortfartande tror det.) Det är bra att vi är skeptiska mot
fotografier. De ljuger ofta -och kan användas i fel sammanhang. I rätt
sammanhang är de fantastiska. Då tror vi på dem.
På en tidning gör man berättelser och inte sällan blir det hela en
dramafabrik. Pressbilderna måste passa i sammanhanget. Man måste vara
ganska tydlig för att läsaren ska förstå vad man vill säga. Tyvärr
leder det till ganska trist och stereotyp journalistik. Jag gillar
tanken att pressbilder är citat. Man vet inte riktigt hur de uppfattas
men de är aldrig absoluta sanningar. Det viktigaste för oss
journalister på seriösa tidningar är att inte vilseleda läsaren. Det
behövs inga upprop eller manifest utöver det.
Jag håller inte riktigt med dig Adam att orden är mer exakta än
bilderna. Texter uppstår också i mötet med läsaren. För att inte tala
om vad det som inte skrivs eller fotograferas berättar...
Tack för en spännande debatt.
--
Sofia Ekström
Benganbus
Aktiv medlem
Skall inte skriva nå't längre inlägg, hinner inte!!
Dagen gryr!!!
Kan bara hålla med om att det här är en mycket intressant debatt.
Tror att det är debatten i och omkring fotografin som för fotografin mest framåt,
inte så mycket bilderna!
Har också varit med några år inom fotografin, och det är spännande....
På alla sätt!
Skillnaden numera bla, är att med hjälp av den nya tekniken i vår "i-värld",
så kan vi lätt skapa egna bilder, skriva ned våra egna funderinger,
och sedan "publicera"...
Sedan kanske man man kan undra hur många som hittar till det jag vill visa, berätta om...!
Bland alla andra "informationskanaler"....!?
"Ibland känns det som att fotografen fotograferar livet medan alla
andra lever det...."
Tror att det ändå kan finnas/funnits några "fotografer" som både kan leva och fotografera samtidigt.
Tänker bla på Jacob Holdt och hans Amerikanska bilder..
"Det viktigaste för oss
journalister på seriösa tidningar är att inte vilseleda läsaren...."
Här har jag nog en liten fundering.
Jag tror att alla, nästan alla journalister har en seriös inställning.
Men, tror att nästan alla, har "ett uppdrag" inbyggt i sin anställning,
uppdraget att hjälpa till att göra tidningen lönsam.
Den lilla haken innebär en viss begränsning i "Pressfriheten", tror jag!
Så den ende fria journalisten, det är nog amatören....
(Fint ord, Amatör!)
Kanske kan en pensionär vara den enda "fria journalisten"!?
Men sedan är vi ju tillbaka till informationsfrågan igen,
om hur sprida "journalistiken/informationen", så den hittas och läses..
"i detta universum av information"!
B)
Ps.
Och så,
det som tyvärr händer till och från vid klart olämpliga tillfällen,
och ofta när nå'n "trängt in mig i ett hörn",
och då frågar: "Varför fotograferar du?"
Varför kan dom inte fråga om min fina kamera istället!!!!!!
Bla Tore Jonsson har också beskrivet detta dilemma!!
Dagen gryr!!!
Kan bara hålla med om att det här är en mycket intressant debatt.
Tror att det är debatten i och omkring fotografin som för fotografin mest framåt,
inte så mycket bilderna!
Har också varit med några år inom fotografin, och det är spännande....
På alla sätt!
Skillnaden numera bla, är att med hjälp av den nya tekniken i vår "i-värld",
så kan vi lätt skapa egna bilder, skriva ned våra egna funderinger,
och sedan "publicera"...
Sedan kanske man man kan undra hur många som hittar till det jag vill visa, berätta om...!
Bland alla andra "informationskanaler"....!?
"Ibland känns det som att fotografen fotograferar livet medan alla
andra lever det...."
Tror att det ändå kan finnas/funnits några "fotografer" som både kan leva och fotografera samtidigt.
Tänker bla på Jacob Holdt och hans Amerikanska bilder..
"Det viktigaste för oss
journalister på seriösa tidningar är att inte vilseleda läsaren...."
Här har jag nog en liten fundering.
Jag tror att alla, nästan alla journalister har en seriös inställning.
Men, tror att nästan alla, har "ett uppdrag" inbyggt i sin anställning,
uppdraget att hjälpa till att göra tidningen lönsam.
Den lilla haken innebär en viss begränsning i "Pressfriheten", tror jag!
Så den ende fria journalisten, det är nog amatören....
(Fint ord, Amatör!)
Kanske kan en pensionär vara den enda "fria journalisten"!?
Men sedan är vi ju tillbaka till informationsfrågan igen,
om hur sprida "journalistiken/informationen", så den hittas och läses..
"i detta universum av information"!
B)
Ps.
Och så,
det som tyvärr händer till och från vid klart olämpliga tillfällen,
och ofta när nå'n "trängt in mig i ett hörn",
och då frågar: "Varför fotograferar du?"
Varför kan dom inte fråga om min fina kamera istället!!!!!!
Bla Tore Jonsson har också beskrivet detta dilemma!!
BigHair
Aktiv medlem
Det har skrivits en del om "sanningen" i bilder och om denna förmedlas och tolkas på rätt sätt, och jag tänkte ge min syn på just den saken.
Jag tror det är viktigt att komma ihåg att det inte i första hand är åskadaren/läsaren som tolkar en bild (eller text) ur verkligheten, för att på så sätt bilda sig en uppfattning om denna verklighet. Verkligheten har redan blitvit tolkad av den som tog bilden. Vad han valde att ta med och vad han valde att inte ta med, vilken vinkel bilden har och på vilket sätt den presenteras är tolkningar av verkligheten. Liksom alla texter är tolkningar av denna verklighet.
Vad jag vill säga med detta är att ingen bild eller text kan beskriva "den sanná, objektiva verkligheten". Allting är tolkningar, liksom betraktaren tolkar bilden senare.
Vad är då viktigt med detta resonemang? Det är inte precis så att detta är en nyhet...
Det jag tycker är viktigt är helt enkelt att man ska vara medveten om detta, och inte tro att ens bilder är objektiva - även om det var den intentionen man hade då man tog bilderna. Man måste vara medveten om att bakom varje bild, varje beskärning och varje urval av bilder finns ett "jag". Om man som fotograf är medveten om detta "jag" och inte försöker dölja det bakom en till synes objektiv kuliss ger man betraktaren en möjlighet att bilda sig en egen uppfattning om verkigheten - inte servera en "objektiv verklighet" som måste betraktas som sann.
Okej, det där blev lite svårhanterligt. Man kanske kan dra det till sin spets såhär (Jag går från bild till text, men det är samma tanke.):
En krigskorrespondent beskriver kriget i två artiklar. I den ena som ett reportage med fakta, intervjuer och på alla sätt "objektivt". I den andra som en personlig åskådning över kriget och vilka som är de "goda" respektive "onda".
Vilken artikel som ligger närmast sanningen är omöjligt att säga, men i det andra fallet vet i varje fall läsaren att detta är en personlig skildring och kan beakta detta då han ska ta ställning.
Känner att jag har drivit iväg en bit från Adams funderingar. Min poäng är ändå att bilder kan berätta ganska mycket, speciellt om fotografens syn på verkligheten.
Jag tror det är viktigt att komma ihåg att det inte i första hand är åskadaren/läsaren som tolkar en bild (eller text) ur verkligheten, för att på så sätt bilda sig en uppfattning om denna verklighet. Verkligheten har redan blitvit tolkad av den som tog bilden. Vad han valde att ta med och vad han valde att inte ta med, vilken vinkel bilden har och på vilket sätt den presenteras är tolkningar av verkligheten. Liksom alla texter är tolkningar av denna verklighet.
Vad jag vill säga med detta är att ingen bild eller text kan beskriva "den sanná, objektiva verkligheten". Allting är tolkningar, liksom betraktaren tolkar bilden senare.
Vad är då viktigt med detta resonemang? Det är inte precis så att detta är en nyhet...
Det jag tycker är viktigt är helt enkelt att man ska vara medveten om detta, och inte tro att ens bilder är objektiva - även om det var den intentionen man hade då man tog bilderna. Man måste vara medveten om att bakom varje bild, varje beskärning och varje urval av bilder finns ett "jag". Om man som fotograf är medveten om detta "jag" och inte försöker dölja det bakom en till synes objektiv kuliss ger man betraktaren en möjlighet att bilda sig en egen uppfattning om verkigheten - inte servera en "objektiv verklighet" som måste betraktas som sann.
Okej, det där blev lite svårhanterligt. Man kanske kan dra det till sin spets såhär (Jag går från bild till text, men det är samma tanke.):
En krigskorrespondent beskriver kriget i två artiklar. I den ena som ett reportage med fakta, intervjuer och på alla sätt "objektivt". I den andra som en personlig åskådning över kriget och vilka som är de "goda" respektive "onda".
Vilken artikel som ligger närmast sanningen är omöjligt att säga, men i det andra fallet vet i varje fall läsaren att detta är en personlig skildring och kan beakta detta då han ska ta ställning.
Känner att jag har drivit iväg en bit från Adams funderingar. Min poäng är ändå att bilder kan berätta ganska mycket, speciellt om fotografens syn på verkligheten.
Maverick
Aktiv medlem
Den här tråden har jag ju missat helt och hållet. SÅ nu måste jag också berätta något.
Bilder kan självklart berätta och jag ser få begrännsningar i det.
Jag tycker inte att det saknar motsvarigheter till Stringberg inom fotografin. Det som saknas är forum där sådan fotografi får komma fram. I stora drag all dagsbaserad nyhetsmedia ratar den typen av bildmatrial. Lite paradoxalt så jagar samma media dessa fotografer att anställa. För att ta samma jädra bilder som mediat alltid har visat. I nån slags tro att själva personen hos fotografen kan tillföra något magiskt till pressbilderna.
Sedan tycker att vi ska förtydliga att som bildjournalist så använder jag mig av flera bilder. Inte en, en skrivande journalist använder sig heller inte av en mening eller ett stycke.
När det kommer till sanningshalten och bildens trovärdighet så lider bilden av sitt historiska arv anser jag. Under tider då det var svårare att manipulera så tog folk bilden för en absolut sanning. Mycket för att bilden var så exakt i sitt avbildande av verkligheten. Många av de första bilderna var dessutom mest avbildande i dagens pressfotografi kan jag tycka att det till stor del fortfarande är så.
Det som håller på att hända, hoppas jag, är man satsar hårdare på att det är bildjournalistik och det är en bildjournalist som står bakom. I textbaserad journalistik så har det alltid varit den enskilde journalisten och eller mediat som stått för trovärdigheten. Inte texten i sig själv. Så är det fortfarande och här på forumet så används Aftonbladet och Expressen som glåpord när man vill misskreditera någons uppgifter och källa.
Det håller också på att hända med bilder. Det är inte bilden som står för en eventuell sanning utan fotografen som blivit en självständig journalist. Folk i allmänhet börjar få klart för sig att bilden är subjektiv genom fotografen.
I avseende på manipulation så lever bildjournalisten under mycket hårdare regler än den skrivande journalisten som tillåts vara mycket friare i sitt skapande. Vi hade under några veckor mediagranskning på schemat och där hittade vi en notis om förtrycket i Bangladesh. Notisen var utformad som att den som skrev verkligen var på plats där han beskrev soldater i svarta uniformer och mörka solglasögon.
Problemet var bara att vi hittade samma notis i flera andra medier. Efter lite efterforskningar så konstaterade vi att artikeln antagligen kom från TT ursprungligen. Alla tidningar hade knappast varit där och i synnerhet inte skrivit samma notis. Men intrycket medierna gav var att man varit där.
Skulle en fotograf göra nått liknande idag så skulle han/hon antagligen bli hudflängd och avskedad. Diskussionerna finns ju redan när det gäller naturfotografer och att fotografera i hägn. Där många anser att det är äktheten kring fotograferingsförhållande som är viktigast snarare än vad fotografen eventuellt vill berätta.
Några tankar bara..
Mvh
Maverick
Bilder kan självklart berätta och jag ser få begrännsningar i det.
Jag tycker inte att det saknar motsvarigheter till Stringberg inom fotografin. Det som saknas är forum där sådan fotografi får komma fram. I stora drag all dagsbaserad nyhetsmedia ratar den typen av bildmatrial. Lite paradoxalt så jagar samma media dessa fotografer att anställa. För att ta samma jädra bilder som mediat alltid har visat. I nån slags tro att själva personen hos fotografen kan tillföra något magiskt till pressbilderna.
Sedan tycker att vi ska förtydliga att som bildjournalist så använder jag mig av flera bilder. Inte en, en skrivande journalist använder sig heller inte av en mening eller ett stycke.
När det kommer till sanningshalten och bildens trovärdighet så lider bilden av sitt historiska arv anser jag. Under tider då det var svårare att manipulera så tog folk bilden för en absolut sanning. Mycket för att bilden var så exakt i sitt avbildande av verkligheten. Många av de första bilderna var dessutom mest avbildande i dagens pressfotografi kan jag tycka att det till stor del fortfarande är så.
Det som håller på att hända, hoppas jag, är man satsar hårdare på att det är bildjournalistik och det är en bildjournalist som står bakom. I textbaserad journalistik så har det alltid varit den enskilde journalisten och eller mediat som stått för trovärdigheten. Inte texten i sig själv. Så är det fortfarande och här på forumet så används Aftonbladet och Expressen som glåpord när man vill misskreditera någons uppgifter och källa.
Det håller också på att hända med bilder. Det är inte bilden som står för en eventuell sanning utan fotografen som blivit en självständig journalist. Folk i allmänhet börjar få klart för sig att bilden är subjektiv genom fotografen.
I avseende på manipulation så lever bildjournalisten under mycket hårdare regler än den skrivande journalisten som tillåts vara mycket friare i sitt skapande. Vi hade under några veckor mediagranskning på schemat och där hittade vi en notis om förtrycket i Bangladesh. Notisen var utformad som att den som skrev verkligen var på plats där han beskrev soldater i svarta uniformer och mörka solglasögon.
Problemet var bara att vi hittade samma notis i flera andra medier. Efter lite efterforskningar så konstaterade vi att artikeln antagligen kom från TT ursprungligen. Alla tidningar hade knappast varit där och i synnerhet inte skrivit samma notis. Men intrycket medierna gav var att man varit där.
Skulle en fotograf göra nått liknande idag så skulle han/hon antagligen bli hudflängd och avskedad. Diskussionerna finns ju redan när det gäller naturfotografer och att fotografera i hägn. Där många anser att det är äktheten kring fotograferingsförhållande som är viktigast snarare än vad fotografen eventuellt vill berätta.
Några tankar bara..
Mvh
Maverick
