Varför fota analogt?

[krillan54_gmail.com]

Känslan att ta fram F6an är magi. Fotar även jag mest digitalt men kommer inte att göra mej av med min F6a. Fotar ett antal filmrullar Kodak Ektar varje år och skannar själv mina negativ. Tycker det blir helt OK kvalitet. Det är nog att fota analogt blir man nog en mer lugnare fotograf. Vill få till alla filmens rutor OK. Mina tankar.

 

[Mas71]

Jag läser ofta på senare tid att analog fotografering är på uppsving.
Det kanske inte är så konstigt, nästan allt pendlar fram och tillbaka. Folka börjar möjligen bli trött på att allt ska gå fortare och fortare och att det ska vara nya digitala kamerahus i samma frekvens som nya mobiltelefoner.

Med analog fotografering tvingas man att lugna ner sig och tänka sig för mera för varje bild, konstverket i fotograferingen flyttas fram i prioriteringsordningen.

För de yngre som tar upp fotografering nu så framstår nog analog fotografering som intressant då det skiljer sig så markant från fotografering på en mobiltelefon som alla har tillgång till.

För de äldre så finns det nog en stor del nostalgi och att återvända till det som fick en att börja fotografera från första början.

Själv måste jag nog ändå säga att det är näst intill omöjligt att rent digitalt skapa den "känsla" som ett bra analogt foto ger, det finns något estetiskt tilltalande som åtminstone jag inte kan sätta ord på. Jag får ofta en speciell känsla när jag tittar i äldre bildarkiv som pressfotografer tagit på 70 och 80 talen.

 

[Wolfgang]

Det är ju så att digitala kameror och mobiltelefonerna använder AI i sin programvara. Kameran har ju blivit en dator! Det finns ansiktsigenkänning, och nya kameror kan t ex hitta en fågel i landskapet som man inte själv kan se. Det finns olika program för att simulera och det finns program som förbättra dålig bildkvalitet till bra sådan. Det finns även program som gör per automatik ett landskap vackrare än i verkligheten eller förändra det.
Det som inte finns i kameran kan vi får i olika bildbehandlingsprogram., t o m finns färdiga landskapsbilder som har skapats utan kamera!
Vad är då kvar av ett fotohobby? Inte mycket!
Dyra analoga kameror och datorer förlorar i värde år efter år, eftersom det kommer något nytt hela tiden.
En gammal analog kamera som har byggts för hand (!) är ofta ett mekaniskt under och det finns en känsla i att fotografera med en sådan!
På så sätt blir fotografin ett hantverk, speciellt om man framkallar och kopierar filmen i ett mörkrum.
Varje mörkrumskopia av samma negativ är unik, eftersom de blir inte exakt likadana. Däremot blir alla utskrifter av samma bildbehandlade digitala fil exakt likadana, hur många man än skriver ut.
Är man van vid analoga bilder, så är kvaliteten inte sämre än digitala utan bara annorlunda!

 

[Sten-Åke Sändh]

För mig handlar det om känslan med tungt gediget hantverk (Nikon F4 och F5). Stora fina sökare som är en fröjd att fota med.
Processen är mer att man tänker i steg. Man är mer noggrann i val av motiv, komposition, tillfälle och allt runtomkring.
Att framkalla och sedan sitta någon timme att skanna in och göra lite justeringar som ändå är mer begränsat än RAW-filer. "Fusket" har begränsningar.
Och för oss som varit med om hårddiskkrascher, filmen finns kvar för alltid..

MVH Patrik

För mig var det och är det fullständigt omvänt när jag verkligen tänker igenom hur det var. Jag hade ända sedan 70-talet bara en enda systemkamera en Pentax ME och den var mycket lättskött med tidsautomatik som den hade men jag tyckte ofta det var svårt att ställa in skärpan trots både snittbild och mikroprismor. Jag ser också när jag efterbehandlar dessa bilder att de ofta inte är riktigt skarpa trots att objektiven var hyfsade med den tidens mått.

Jag har kvar mina SMC-objektiv (40mm/2,8, 50mm/1,7 och 100mm/2,8) och samtliga dessa presterar väldigt mycket bättre med adapter på min Sony A7III än på min gamla analoga Pentax och det främst för att A7:an ju har fokuspeaking som ju funkar finfint även i knepiga ljusförhållanden som snittbilder och mikroprismor är chanslösa i. EVF:en är dessutom helt överlägsen min gamla OVF i Pentaxen trots att denna är ljus och fin i hyfsat ljus. Så fort det skymmde så var det öken med OVF och hopplöst att fokusera med dåtidens hjälpmedel och i min nya A7 IV så är sökaren perfekt även när det är nästan mörkt och AF i den hugger t.o.m. ner på F22 i ett ljus på 36 lux vilket är rätt dunkelt.

Så inte ens gamla manuella objektiv är bäst analogt. Jag har haft mängder av manuella Konica Hexanon AR också och gemensamt för både dessa, mina Pentax SMC-M och alla de generation 1 Minolta AF från 80-talet jag hade till min KonicaMinolta D7D var att de samtliga var urusla fullt öppna - utan undantag. Inget av de Sony G som jag har idag är uselt fullt öppet. Jämför jag de analoga zoomar jag haft så är det än värre än med gamla analoga primes. Har fortfarande kvar en gammal Konica Hexanon AR 35-70mm/3,5 som jag glömt att kasta. Helt hopplöst kontrastlös och blaskig idag vid en jämförelse med exv. Mitt Sony G 24-105mm/4 - däremot var det mer välbyggt än det mesta som säljs idag t.o.m. ett vanligt 50mm kitobjektiv på 70-talet känns bättre byggt än nädtan vad som helst idag för 5-10 000.

Jag vet f.ö. inte hur många motiv jag missat under mina drygt 30 år + som analog fotograf p.g.a. fokushjälpmedel som inte klarade sämre ljusförhållanden. Det gör jag nästan aldrig numera digitalt så nu kan jag helt koncentrera mig på motiven. Förr var det alldeles för ofta en massa kameramickel i vägen som gjorde att jag ofta missade då för att jag stod där och kisade och försökte sätta skärpan. Jag tror faktiskt att vi kanske tenderar att se denna gamla analoga epok i något väl förklarat rosenrött skimmer eller så är det mest bara gråstarren som spökar. Objektiven vet jag verkligen är långt bättre idag och det gäller öven fokuseringshjälpmedlen. Det enda jag saknar från 60-, 70-, 80-talen är den mekaniska kvaliteten främst i objektiven men även i husen.

 

[Cygni]

Jag brukar fota med en gammal Yashica Mat124G, en 6x6 kamera som det bara blir 12 bilder på en rulle. Det roliga och intressanta med den kameran är att man fotograferar på ett helt annat sätt. Mer eftertänksamt och noggrant. Dels är det roligt att bara gå iväg med en rulle film i kameran, då tänker man sig för innan man tar bilden.
Det är faktiskt mycket rogivande.

 

[Ventures]

För mig var det och är det fullständigt omvänt när jag verkligen tänker igenom hur det var. Jag hade ända sedan 70-talet bara en enda systemkamera en Pentax ME och den var mycket lättskött med tidsautomatik som den hade men jag tyckte ofta det var svårt att ställa in skärpan trots både snittbild och mikroprismor. Jag ser också när jag efterbehandlar dessa bilder att de ofta inte är riktigt skarpa trots att objektiven - är hyfsade.

Jag har kvar SMC-objektiven (40mm/2,8, 50mm/1,7 och 100mm/2,8) och samtliga dessa presterar väldigt mycket bättre med adapter på min Sony A7III än på min gamla analoga Pentax och det främst för att A7:an ju har fokuspeaking som ju funkar finfint även i knepiga ljusförhållanden. EVF:en är dessutom helt överlägsen min gamla OVF i Pentaxen trots att denna är ljus och fin i hyfsat ljus. Så fort det skymmer så är det öken med OVF och hopplöst att fokusera med dåtidens hjälpmedel och i min nya A7 IV så är sökaren perfekt även när det är nästan mörkt och AF i den hugger t.o.m. ner på F22 i ett ljus på 36 lux vilket är rätt dunkelt.

Så inte ens gamla manuella objektiv är bäst analogt. Jag har haft mängder av manuella Konica AR också och gemensamt för både dessa, mina Pentax och alla de generation 1 Minolta AF från 80-talet jag hade till min KonicaMinolta D7D var att de samtliga var urusla fullt öppna. Inget av de Sony G som jag har idag är uselt fullt öppet. Jämför jag de analoga zoomar jag haft så är det än värre än med gamla analoga primes. Har fortfarande kvar en gammal Konica Hexanon AR 35-70mm/3,5 som jag glömt att kasta. Helt hopplöst kontrastlös och blaskig idag vid en jämförelse med exv. Sony G 24-105mm/4.

Jag vet f.ö. inte hur många motiv jag missat under mina drygt 30 år som analog fotograf. Det gör jag nästan aldrig numera digitalt så nu kan jag helt koncentrera mig på motiven. Förr var det alldeles för ofta en massa kameramickel i vägen som gjorde att jag ofta missade då för att jag stod där och kisade och försökte sätta skärpan. Jag tror faktiskt att vi kanske tenderar att se denna gamla analoga epok i något väl förklarat rosenrött skimmer eller så är det mest bara gråstarren som spökar. Objektiven vet jag verkligen är långt bättre idag och det gäller öven fokuseringshjälpmedlen. Det enda jag saknar från 60-, 70-, 80-talen är den mekaniska kvaliteten främst i objektiven men även i husen.

Jag hade också en Pentax ME och var nästan aldrig nöjd med skärpan. Vet inte vad det var men det ordnade sig när jag bytte till Nikon FM.
Idag är ju alla bortskämda med kliniskt skarpa bilder som inte existerat förrän de senaste 5-10 åren sedan pixeltätheten överträffade filmen. Storformat borträknat.
Jag tror inte analogt foto längre kommer vara annat än en udda företeelse om man ser till antalet foton som tas. Det var väldigt enkelt då det var det enda alternativet och det fanns en fotobutik med framkallningsutrusning i vart och vartannat kvarter. Idag är det förknippat med en del besvär att framkalla då det knappt existerar några labb längre. Det är lite som med veteranbilar. Och vad ska bilentusiasterna göra den dagen det inte längre finns bensin att köpa?

 

[Makten]

Det är ju så att digitala kameror och mobiltelefonerna använder AI i sin programvara. Kameran har ju blivit en dator! Det finns ansiktsigenkänning, och nya kameror kan t ex hitta en fågel i landskapet som man inte själv kan se. Det finns olika program för att simulera och det finns program som förbättra dålig bildkvalitet till bra sådan. Det finns även program som gör per automatik ett landskap vackrare än i verkligheten eller förändra det.
Det som inte finns i kameran kan vi får i olika bildbehandlingsprogram., t o m finns färdiga landskapsbilder som har skapats utan kamera!
Vad är då kvar av ett fotohobby? Inte mycket!
Dyra analoga kameror och datorer förlorar i värde år efter år, eftersom det kommer något nytt hela tiden.
En gammal analog kamera som har byggts för hand (!) är ofta ett mekaniskt under och det finns en känsla i att fotografera med en sådan!
På så sätt blir fotografin ett hantverk, speciellt om man framkallar och kopierar filmen i ett mörkrum.
Varje mörkrumskopia av samma negativ är unik, eftersom de blir inte exakt likadana. Däremot blir alla utskrifter av samma bildbehandlade digitala fil exakt likadana, hur många man än skriver ut.
Är man van vid analoga bilder, så är kvaliteten inte sämre än digitala utan bara annorlunda!

Nu överdriver du allt en aning, även om vissa saker stämmer. Det är i stort sett bara telefoner som använder AI än så länge. Att det finns massa automagiska funktioner i finare kameror betyder heller inte att man måste använda dem. Det går fint att fotografera helt manuellt, fokusera manuellt och göra all efterbehandling manuellt, om man vill.

Däremot finns det förstås fördelar med att tvingas göra allt själv. Att inte ha möjligheten att ta fjörton bilder per sekund eller ens se om bilden blev skarp direkt efter att man tagit den.

-------------------

Om vi bortser från de rent filosofiska anledningarna att fota analogt, så finns det också några tekniska:

* Negativ film har ofta större dynamiskt omfång än en bra digital sensor. Framför allt finns ingen abrupt tröskel i högdagrarna där allt blir vitt. Och det spiller så att säga heller inte över på närliggande delar när en yta blir överexponerad. Exempelvis förblir solen cirkulär även när man råkar överexponera, istället för en stor blaffa.

* Film har inget besudlande UV/IR-filter framför, som på digitalt ofta försämrar prestandan på symmetriska eller nära symmetriska objektiv med korta brännvidder.

* Bästa möjliga bildkvalitet och naturtrogenhet betyder inte snyggast möjliga bildkvalitet. Hur jag än bär mig åt så kan jag inte få en digital bild att se ut som diafilm.

* Även om digitalt i de flesta fall är tekniskt överlägset vid ett givet format, kan man mycket billigt gå upp i betydligt större filmformat och få lika bra eller bättre kvalitet (beroende på vilka egenskaper man värderar högst).

Själv klurar jag på att köpa en 4x5"-kamera av en rad anledningar. Har fotat mycket analogt mellanformat men stör mig på att man måste ta färdigt en hel rulle innan man kan framkalla. Jag tar ofta bara ett litet fåtal bilder per gång, även när jag fotar digitalt.

 

[LGNLGN]

Läser tråden med intresse. Kul att läsa vad olika vi ändå är. Vad vi får ut av det. Funderar på vart jag står i allt detta. Hur såg / ser min fotoresa ut? Från att ha lärt mig kameran och med olika slags dyra tillköp av kringutrustning kunna ta bilderna jag ville ta. Inkl att visa på duk eller någon gång efterbehandla i mörkrummet. Till delar ett hantverks kunnande och även till viss del en slags stolthet. Även över utrustningen måste jag väl erkänna.

Utrustning för att ta tekniskt bra bilder. Så bra det gick och jag hade råd med under resp tidsepok. Från tidigt 60-tal till nu.... Funderar på om det var kameran och själva fotandet med kameran som var allra roligast eller om det var att få fram bilden och kompositionen. En mix naturligtvis men undrar

Har flera gånger berättat om sambanden mellan val av bländare, tid och ISO för min fru. Hör och kanske tom förstår. Men ibland ser hon något annat än vad jag gör när hon komponerar. Hennes bild blir ibland "bättre" än min på samma sak. Fast hon gjorde det enklare för sig än vad jag skulle göra. Inte alltid naturligtvis. För mig är själva kameran också viktig. Tyngden, känslan. Hon skulle inte ens bry sig om kameran var gjord i mjukplast och luktade godis bara den tog lika bra bilder. Paradoxen är att hon är minst lika fotointresserad som jag är.

Men har flyttat mig märker jag. Har glidit mer mot berättelsen med fotot som underlag. Det har mer och mer blivit det jag gillar mest. Inte att ta den där enskilda bilden som man ev får beröm för på en fotoutställning eller bildvisning i fotoklubben. Även här en mix nturligtvis. Vill ju även att den enskilda fågelbilden med dyra telet ska bli så bra som möjligt. Men det har mer och mer blivit så att fotoglädjen finns kring det samlade bild collaget kring resan och utflykten. Där finns behållningen för mig idag. Även om det är kul med en bild som står ut som mycket bra. Men letar inte efter den längre.

Kanske är det så att jag har lämnat själva kameran. Fast jag inte har. Vill att bilden ska vara tekniskt bra. Tar bilder med alla kameror jag har inkl mobilen. Alla bidrar till min berättelse - mina funderingar.

Tror jag egentligen har lämnat det analoga helt. Lämnat...? Förflyttat mig är nog mer rätt till enkelheten att fota lätt och mycket.

 

[PMD]

Och för oss som varit med om hårddiskkrascher, filmen finns kvar för alltid..

Att inte ha backup på sina digitala bilder är som att förvara sina negativ och diabilder i närheten av en majbrasa.

 

[PMD]

Nu överdriver du allt en aning, även om vissa saker stämmer. Det är i stort sett bara telefoner som använder AI än så länge.

Ansiktsigenkänningen i de senaste systemkamerorna är baserade på AI (maskininlärning).

Att det finns massa automagiska funktioner i finare kameror betyder heller inte att man måste använda dem. Det går fint att fotografera helt manuellt, fokusera manuellt och göra all efterbehandling manuellt, om man vill.

Ja, jag blir alltid lite förvånad när någon skriver/säger att filmbaserad fotografering är mycket lugnare än digital och att man blir mer eftertänksam. Det har knappast att göra med vilket medium man registrerar bilden på. Man måste inte låta sig stressas av att ens kameran kan ta 30 bilder/sekund.

 

[MattiasL]

För mig handlar det om experimentlust och att tämja oförutsägbara processer. Det är helt enkelt kul att se vad som händer, på ett väldigt påtagligt sätt. Inte minst är det en kul social sak. Jag hade tills alldeles nyligen en granne med mörkrum där jag hyr kontor. Han är pensionerad bildlärare, och varje gång jag knackade på för att säga hej hade han satt ihop någon storformatskamera med en halv kikare eller testat en märklig papper-/framkallarkombination. Ofta fick jag en låda papper från 50-talet eller liknande. Jag har gått den omvända vägen och gjort mörkrumskopior från digitalt framställda negativ också. Roligt att pyssla med alltså, men varken bättre eller sämre än något annat.

 

[Sten-Åke Sändh]

Jag hade också en Pentax ME och var nästan aldrig nöjd med skärpan. Vet inte vad det var men det ordnade sig när jag bytte till Nikon FM.
Idag är ju alla bortskämda med kliniskt skarpa bilder som inte existerat förrän de senaste 5-10 åren sedan pixeltätheten överträffade filmen. Storformat borträknat.
Jag tror inte analogt foto längre kommer vara annat än en udda företeelse om man ser till antalet foton som tas. Det var väldigt enkelt då det var det enda alternativet och det fanns en fotobutik med framkallningsutrusning i vart och vartannat kvarter. Idag är det förknippat med en del besvär att framkalla då det knappt existerar några labb längre. Det är lite som med veteranbilar. Och vad ska bilentusiasterna göra den dagen det inte längre finns bensin att köpa?

Ja det är ju lätt att vara efterklok men det är klart att jag borde skaffat en schysst Nikon, problemet var väl kanske att jag reste så pass mycket och ville ha kompakta och lätta grejor. På längre resor fick man ju även släpa på massor av film och dessutom kostade ju bara filmen nästan lika mycket som resandet. Det var verkligen en post som tog stor plats både i resebudgeten och inte minst i ryggsäcken.

 

[Sten-Åke Sändh]

Att inte ha backup på sina digitala bilder är som att förvara sina negativ och diabilder i närheten av en majbrasa.

Visst förvaringen är ett klart problem över tid men ofta så gjorde ju folk kopior också när man framkallade (om man nu undantar dian) och satte bilderna i album. Jag har rätt många album fortfarande som min mamma tog från 40-talet och framåt. Lyckligtvis är de inte i färg bilderna för då hade nog mycket varit i dåligt skick. Dessa bilder behöver man inte ha något datorgränsssnitt för att titta på och det är nog den riktigt stora skillnaden. Att jag skriver ut en hel del beror mycket på den insikten. Mycket av det som inte finns rent fysiskt kommer nog tyvärr att åka i soporna förr eller senare.

 

[fotobollfoto]

Att inte ha backup på sina digitala bilder är som att förvara sina negativ och diabilder i närheten av en majbrasa.

… många filmer har gått förlorade är branden i Svensk Filmindustris lokaler i Vinterviken, i september 1941. Där förvarades alla originalnegativ till spel- och långfilmsproduktionen från stumfilmsepoken som producerats av antingen Svensk Filmindustri, dess föregångare Svenska Biografteatern, eller bolag som genom åren förvärvats eller införlivats i Svensk Filmindustri, d v s en överväldigande del av den svenska stumfilmsproduktionen. …

Bevarade och förlorade stumfilmer

Svensk Filmografi för stumfilmsperioden 1897-1931 omfattar 484 filmer, av vilka 223 finns bevarade, vissa dock ej i kompletta versioner. Detta betyder att närmare 55% av filmerna från denna period inte har överlevt till våra dagar.

www.filminstitutet.se

 

[ztenlund]

… många filmer har gått förlorade är branden i Svensk Filmindustris lokaler i Vinterviken, i september 1941. Där förvarades alla originalnegativ till spel- och långfilmsproduktionen från stumfilmsepoken som producerats av antingen Svensk Filmindustri, dess föregångare Svenska Biografteatern, eller bolag som genom åren förvärvats eller införlivats i Svensk Filmindustri, d v s en överväldigande del av den svenska stumfilmsproduktionen. …

Bevarade och förlorade stumfilmer

Svensk Filmografi för stumfilmsperioden 1897-1931 omfattar 484 filmer, av vilka 223 finns bevarade, vissa dock ej i kompletta versioner. Detta betyder att närmare 55% av filmerna från denna period inte har överlevt till våra dagar.

www.filminstitutet.se

Om vi nu ska vara på det humöret finns det betydligt senare exempel på besvärande rökutveckling, även om den mest uppmärksammade delen rör originalband från studioinspelningar:

2008 Universal Studios fire - Wikipedia

en.wikipedia.org

 

[fotobollfoto]

Om vi nu ska vara på det humöret finns det betydligt senare exempel på besvärande rökutveckling, även om den mest uppmärksammade delen rör originalband från studioinspelningar:

2008 Universal Studios fire - Wikipedia

en.wikipedia.org

Ja precis. Majbrasor och annat är analoga filmens hårddiskkrasch.

 

[jerrysoderberg]

… många filmer har gått förlorade är branden i Svensk Filmindustris lokaler i Vinterviken, i september 1941. Där förvarades alla originalnegativ till spel- och långfilmsproduktionen från stumfilmsepoken som producerats av antingen Svensk Filmindustri, dess föregångare Svenska Biografteatern, eller bolag som genom åren förvärvats eller införlivats i Svensk Filmindustri, d v s en överväldigande del av den svenska stumfilmsproduktionen. …

Hårddiskar brinner väl också rätt bra, förutom att de kraschar???

 

[Malcao]

Manuell och mekanisk utrustning, förnöjsamhet med att det man har fungerar.

 

[Wolfgang]

Ansiktsigenkänningen i de senaste systemkamerorna är baserade på AI (maskininlärning).

Ja, jag blir alltid lite förvånad när någon skriver/säger att filmbaserad fotografering är mycket lugnare än digital och att man blir mer eftertänksam. Det har knappast att göra med vilket medium man registrerar bilden på. Man måste inte låta sig stressas av att ens kameran kan ta 30 bilder/sekund.

Per, det Du säger är rätt, men även personligt! Analog fotografi kräver att man tar det lugnt. Oftast använder man stativ, man mäter ljuset noga och det tar längre tid att ställa fokus. Naturligtvis kan man göra samma saker med en digital kamera, men jag ser nästan alltid att man jobbar snabbare med en digital kamera. Mvh Wolfgang

 

[Wolfgang]

Nu överdriver du allt en aning, även om vissa saker stämmer. Det är i stort sett bara telefoner som använder AI än så länge. Att det finns massa automagiska funktioner i finare kameror betyder heller inte att man måste använda dem. Det går fint att fotografera helt manuellt, fokusera manuellt och göra all efterbehandling manuellt, om man vill.

Däremot finns det förstås fördelar med att tvingas göra allt själv. Att inte ha möjligheten att ta fjörton bilder per sekund eller ens se om bilden blev skarp direkt efter att man tagit den.

-------------------

Om vi bortser från de rent filosofiska anledningarna att fota analogt, så finns det också några tekniska:

* Negativ film har ofta större dynamiskt omfång än en bra digital sensor. Framför allt finns ingen abrupt tröskel i högdagrarna där allt blir vitt. Och det spiller så att säga heller inte över på närliggande delar när en yta blir överexponerad. Exempelvis förblir solen cirkulär även när man råkar överexponera, istället för en stor blaffa.

* Film har inget besudlande UV/IR-filter framför, som på digitalt ofta försämrar prestandan på symmetriska eller nära symmetriska objektiv med korta brännvidder.

* Bästa möjliga bildkvalitet och naturtrogenhet betyder inte snyggast möjliga bildkvalitet. Hur jag än bär mig åt så kan jag inte få en digital bild att se ut som diafilm.

* Även om digitalt i de flesta fall är tekniskt överlägset vid ett givet format, kan man mycket billigt gå upp i betydligt större filmformat och få lika bra eller bättre kvalitet (beroende på vilka egenskaper man värderar högst).

Själv klurar jag på att köpa en 4x5"-kamera av en rad anledningar. Har fotat mycket analogt mellanformat men stör mig på att man måste ta färdigt en hel rulle innan man kan framkalla. Jag tar ofta bara ett litet fåtal bilder per gång, även när jag fotar digitalt.

MARTIN, det Du skriver är rätt, men när det gäller AI, så har min Nikon Z6 ansiktsföljning, ögonsökning och kanske något mer som kräver AI. Utvecklingen går åt det hållet. Kolla t ex Cyberphotos test av Olympus E-M 1X. God fortsättning önskar /Wolfgang
PS: Kul med Dina tankar på en 4x5" !