OK, det här är väldigt off-topic, men kan inte låta bli att reflektera över det här med prestandautveckling.
Tack och lov verkar det mesta av debatten kring det så kallade "pixelracet" ha somnat in. Men det var en period, många år faktiskt, när många verkade genuint bekymrade och frustrerade över vad de upplevde som ett tanklöst race mot allt fler pixlar i sensorer. Jag menar, vem
behöver verkligen så mycket som 20 megapixel?
Redan 2002 hade vi digitala systemkameror med 14 megapixel, vill du känna lite nostalgi, läs
https://www.dpreview.com/reviews/kodakdcs14n
När de gjorde det här testet använde de, för den tiden, bland de största minneskort de kunde hitta på 512 MB och 1 GB (
https://www.dpreview.com/reviews/kodakdcs14n/10)
Drygt 20 år senare har vi systemkameror (som säljs till oss vanliga dödliga) på runt 60 megapixel. Dvs fyra gånger fler pixlar. Så logiskt borde vi väl de största minneskorten som säljs idag vara på sisådär 2 till 4 GB?
Om vi säger så här, kikar du CFexpress-kort på Prisjakt och filtrerar på storlek så är det
minsta du kan välja 64 GB.
Faktum är att CFexpress-kort på 512 GB och 1 TB är rätt vanliga. Så under samma period som vi fyrdubblat antalat megapixel har vi tusenfaldigat storleken på minneskorten. Och ökningen av skriv- och läshastigheter ligger nog inte långt efter ...
- - -
För att i alla fall delvis beröra trådämnet: jag har en gammal Olympus från 1998 (
https://www.dpreview.com/products/olympus/compacts/oly_d400z), de största minneskort den klarade var på 8 eller om det möjligen var 16 MB. Och det var SmartMedia-kort, alltså innan de började med de jämförelsevis moderna xD-korten