EMAKS BETRAKTELSER

Nystart med bloggande på fotosidan från hösten 2013. Dessförinnan relativt inaktiv sedan våren 2012. Rensade då bort allt från mitt tidigare medlemskap som startade 2003. Här kommer fortsättningen. Men vänta dig inte dagliga blog-poster, det har jag inte tid med.

EMAKS BETRAKTELSER 474/Björnsjön, en morgon i början av 1980-talet.

Visst tog man en massa skitbilder på den tiden. Men några få blev ganska bra ändå. Den här från Björnsjön utanför Kosta gillar jag fortfarande. Mycket sån här fotografi blir ändå till slut ganska urvattnad och ointressant, när man sett några tusen likadana från andra fotografer. Det blir vackert och romantiskt och stryker mina etsetiska smaklökar medhårs, men personligen har jag tröttnat alltmer på denna bildtypen. Diabilden från Björnsjön har ändå fastnat nånstans i bakhuvudet på mig. Det guldfärgade ljuset som blev när det bröt genom diset blev något speciellt. En Kodachrome 64 satt i kamerahuset som var försett med en Zeiss Sonnar T* 2,8/85mm. Det var mycket färgdia då på den tiden, och man influerades av de andra i Fotoklubben som var helt sålda på natur och färgdiavisningar på duk. Bara jag och ett par till pysslade även med svartvitt, mörkrum och lite andra bildtyper. Och det var det som sedan tog överhanden för min del. Fast Ansel Adams var också en stor förebild, så det blev en del svartvita landskap i den stilen också. Men det traditionella natur- och landskapsfotot blev  alltmer ointressant för mig när jag såg bilder från fotografer som Christer Strömholm, Gunnar Smoliansky, Sune Jonsson, Gerry Johansson, Tuija Lindström, Georg Oddner, John S Webb, Francesca Woodman, med flera. Dom hade något mera och som attraherade mig, även om det kanske inte var något som tilltalade gemene man på samma sätt som de vackra natur- och landskapsbilderna gjorde (och fortfarande gör).




Att det är natur och landskap som fortfarande säljer bäst, även i svartvitt, det fick jag bekräftelse på när jag hade den andra utställningen på mitt Fotogalleri i Skruv 2009. Då letade jag upp de bästa av mina gamla traditionella svartvita landskapsfoton samt några nytagna med min Pentax 67, och kopierade upp i mörkrummet. Alla på Emaks K888 och det blev den bäst säljande utställningen i galleriets 12-åriga historia och den enda utställningen som gett något överskott. Alla de andra har antingen gått back eller jämnt ut. Så skattemyndigheten har inte haft mycket att hämta från min fotoverksamhet. Har man kunnat sälja en eller två av utställningsbilderna så har man fått vara glad. Denna med de svartvita landskapen resulterade dock i 11 sålda bilder. Vill man "håva in kosing" är det det den typen av traditionell natur- och landskapsfotografi man ska koncentrera sig på, det är ett som är säkert. Men mitt intresse idag ligger som ni säkert sett, på andra områden. Fast det ska inte förnekas att man nog ändå har fått en viss influens från natur- och landskapsperioden, som kanske även syns i de bilder som kommer till idag?
//

Postat 2020-09-13 23:00 | Läst 782 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 473/En sten som varit med förr...

Det finns stenar som varit med förr. Bl.a den här på en bild från 9 januari 2005, dagen efter Gudruns härjningar i Smålandskogarna. Då hade några entusiaster från södra Sverige bestämt fototräff vid Kyrkö Mosse utanför Ryd. Men jag kom inte långt den morgonen. Ungefär 500 m och sen var det stopp för ett stort träd som låg över vägen. Jag vände hem och tog min Holga toycam, tittade mig lite runt och insåg att det nog skulle bli rätt svårt att gå i skogen. Träden låg som plockepinn, men ute på ett hygge bredvid idrottsplatsen gick det att ta sig fram. Där låg frost kvar på marken också och då kom bl.a den här stenbilden till.

Jag gjorde denna och två andra bilder från samma ställe med frost, i mörkrummet då. En med bara gräs och en med en gren diagonalt i gräset. Då i vanligt svartvitt. Jag skickade sedan in de tre bilderna till tidningen FOTO:s Mästartävlan i svartvitt, vilket resulterade i ett hedersomnämnande det året. Ett av ytterligt få tillfällen jag deltagit i fototävlingar. Något år senare fanns dom med på en utställning jag hade med toycambilder på legendariska Uffes Källare i Växjö. Och samma år sökte jag Skogs- och Träfackets Kulturstipendiums med bl.a dessa tre svartvita bilder och ytterligare ett antal. Det resulterade i ett bidrag på 5000 kr, som sedan blev grundplåten för min utställningsverksamhet vid Fotogalleriet i Skruv fr.om sommaren 2008. Galleriet är numera nedlagt i och med min pension från mitt arbete denna sommar (där det var beläget). Men jag är med i en Konst- och Hantverksgrupp som håller utställningar, och sen kom ju mitt webbgalleri K888 Gallery till när galleriet i Skruv upphörde (min Portfolio här på Fotosidan). Fast givetvis  skulle jag tycka det vore kul om man fick chansen att visa bilder fysiskt på något annat ställe också. Vi får se hur det kan bli med den saken framöver.


Lith 81 - 2020.

Så den här stenen har varit med förr kan man säga. Från dagen efter Gudrun, då den blev fotograferad, via Mästartävlan och sedan en utställning som gav mig ett stipendium. Därefter vid starten på mitt Fotogalleri och här är den igen i ny version, lithkopierad för mitt "projekt" STENAR. Jag gjorde tre lithprintar av samma negativ i eftermiddag. Detta är den sista i sessionen, och den jag gillar mest av de tre.
//

Postat 2020-09-12 21:30 | Läst 674 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 472/Lith 80 - 2020

Mitt bildmakeri fortsätter oförtrutet. Kanske ännu mera nu när jag sedan en månad tillbaka dragit mig tillbaka från ordinarie arbetsliv. Man får mera tid för det man älskar då, och entusiasmen är större än någonsin, det ska inte förnekas.  För att inte tala om passionen. Den är viktig tror jag, om man ska komma någon vart. Om man sen gör det är en annan sak, men har man passionen då har man kommit en liten bit på väg tror jag.

Jag fick ju 10 kg gamla fotopapper av Gerry Johansson för ett tag sen. Ett par av dom fabrikaten som fanns i lådan har jag testat för lithprinting. Bl.a detta som jag använde idag, Forte Porturex Rapid med en semimatt yta. Det var ungerska Fortes motsvarighet till Agfas klassiska Portriga Rapid, det varmtoniga porträttpapperet med en lite smått knottrig yta när man tittar noga. Porturex är likadant och det har en cremefärgad bas. Det visade sig fungera alldeles utmärkt för lithkopiering när jag provade det för ett tag sen.

Dagens bild är från Halland och parkeringen vid Mjellby Konstmuseum utanför Halmstad. Där den surrealistiska Halmstadgruppens målningar finns permanent utställda. Vi brukar regelbundet besöka Mjellby och de utställningar som visas där tillfälligt. Jag tycker museet har en väldigt bra verksamhet och visar viktiga konstnärers verk. Inriktningen är som jag förstått feministisk, där de tar fasta på alla de kvinnliga konstnärer som ofta blivit bortglömda i historien, bakom sina manliga kollegor. Många otroligt kompetenta kvinnliga konstnärer har kommit i rampljuset nu i modern tid, tack vare att just Mjellby var först med att uppmärksamma dom. Det ska dom ha en stor eloge för!


Lith 80 - 2020.
Mjellby, Halland - Juli 2020.
Kopierad på Forte Porturex Rapid, med Moersch Easylith 20+20+100 och efterföljande 20 sek selentoning för arkivbeständighetens skull (kort tid i selen påverkar endast svärtan som djupnar något).

I övrigt kan man konstatera vad gäller Covid-19 i Sverige att smittspridning, antal avlidna och intensivvårdade legat på en konstant mycket låg nivå mot tidigare, under hela juli-augusti och även början på september. Och det får vi vara glada för. Värre ser det ut för andra länder. Även en del grannländer, och det är ju inte lika roligt. Jag tror vi måste fortsätta hålla i dessa rekommendationer och restriktioner åtminstone över både höst, vinter och vår för att hålla nere talen på så låga nivåer som möjligt. Sen får vi se vad som hänt till nästa sommar? Kommer vår modell att visa sig vara rätt eller fel? Och när kommer vaccinet? När det sedan kommer, kommer det vara effektivt nog? När man läser en del medicinska och vetenskapliga rapporter så blir man minst sagt skeptisk. Covid-19 verkar inte uppträda helt normalt, som andra virus. Det verkar inte som det är själva viruset som orsakar någon infektion, utan mest att det pga att det kommit in i kroppen ger en överreaktion hos immunförsvaret som slår ut organ och funktioner hos de drabbade och förvärrar redan befintliga sjukdomssymptom.
//



Postat 2020-09-11 18:53 | Läst 747 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 471/En bild om dagen är lagom.

En bild om dagen i mörkrummet. Då blir man inte så trött. Och då har man ju 365 gelatinsilverprintar klara när året är slut. De flesta av dom i två ex också. Förutom lithprintar som ofta blir i två versioner (även om man ibland har tur att få två ganska lika). Nu blir det nog inte riktigt 365 om året, utan snarare betydligt färre. Men idag blev det ytterligare en i alla fall. En som jag bara haft som scannad bildfil förut sen några veckor. Nu finns den på papper också, i två färska och fräscha silvergelatinkopior direkt från mörkrummet. Samma papper som igår, det ryska Slavich Unibrom 160BP i matt. Fungerade lika fint med denna bilden som med den första på det papperet från gårdagen. Bara lite enkel skuggning och efterbelysning, sen var det klart.


BW19 - 2020.
En av mina stenbilder som nu är färdig på papper.

Här har jag givetvis tänkt lite för att få en "kul" komposition. Stenen rakt av i vanligt svartvitt, och utan någon särskild tanke eller komposition är nog inte så intressant. Men här såg jag en möjlighet. Pinnarna på marken låg ganska symmetriskt ordnade när jag stod i en viss vinkel och med den optik jag använde. Två lite mera lodrätta längst ner (och en ruta om man så vill) som harmoniserar med de två högstubbarna framför och snett bakom den större stenen. Och sedan den lilla stenen i hörnet av rutan, från den två pinnar pekande i ett V på båda sidor om den mellanstora stenen, upp mot den stora. Allt detta leder in i bilden från förgrunden till den stora stenen och den bakersta högstubben. Jag vet inte om det fungerar som komposition, men jag tror det? För mig får bilden en annan dimension/betydelse än en bild rakt av utan tanke.  Nu tror säkert många att jag fixat till detta och lagt alla pinnar tillrätta så att det ska passa. Men det låg faktiskt precis så som det gör. Ingenting är varken borttaget eller ditlagt. Det gäller bara att använda sitt öga (jag vågar knappt säga det andra ordet b.......e längre) för att upptäcka och se dessa vinklar och linjer som kan uppstå när man tar sig tiden att leta efter dom.
//


Postat 2020-09-10 19:56 | Läst 631 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 470/Unibrom 160BP - fint papper även för vanligt svartvitt!

Det finns väl bara tre olika fabrikat av traditionellt graderat silvergelatinpapper kvar på marknaden idag. Ilfobrom Galerie, Fomabrom och Slavich Unibrom. Tyvärr är Ilfords Galerie dubbelt eller mer än dubbelt så dyrt som dom andra två för exempelvis 50 blad stl 24x30cm. Men det är inte dubbelt så bra, inte ens bättre utan ungefär lika bra. Vilket man föredrar beror nog mera på smak än på kvalitén. 62 EUR för Fomabrom, 70 EUR för Unibrom och 141 EUR för Galerie (gällande 50 blad 24x30). Man får alltså dubbelt, eller mer än dubbelt så många papper för samma pris om man väljer Foma eller Slavich. Dessutom finns Galerie bara i blankt, dom andra två finns i både blankt och matt. Personligen tycker jag valet är ganska enkelt, även fast Galerie finns i två kontrastgrader mer än de andra två, dock svårt att få tag i grad 1-2 som det verkar.


Scannad mörkrumskopia på Slavich Unibrom 160BP matt.

Idag provade jag för första gången att kopiera vanligt svartvitt på det ryska graderade Unibrompapperet. Det är den matta ytan jag har och som jag hittills bara lithkopierat på. Jag ville prova eftersom den senaste batchen jag fick av Unibrom inte fungerade så bra med lithkopiering, då det blev snöbollseffekt på lithspråk. Jag har ett par hundra blad av den batchen så det var lite surt. Men glädjande nog så fungerade det alldeles utmärkt att kopiera vanligt svartvitt på det matta Unibrom. Och det bästa av allt, papperet verkade förlora väldigt marginellt i kontrast efter att det torkat, vilket det vanligtvis brukar göra en del med matta papper. Använder man  tvåbadsframkallning kan man också variera kontrastgraden ungefär ett steg från den fasta som papperet har från början. Här körde jag ett negativ av normal kontrast på Unibrom 160BP av normal kontrast. Och det tycker jag fungerade fantatiskt fint för att få de toner jag vill ha. Jag behövde inte köra bilden i mjukframkallaren någonting. Det finns även hård kontrast av Unibrom, och då kan man med hjälp av tvåbadsframkllning variera kontrasten steglöst ytterligare ett steg uppåt, om man har av båda gradationerna. Det räcker oftast för mig personligen, för det är sällan jag hamnar så fel i exponering och filmframkallningen att man behöver ta till extremt hård eller extremt mjuk filtrering/gradering vid kopieringsarbetet i mörkrummet.
//

Postat 2020-09-09 19:46 | Läst 521 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera
Föregående 1 2 3 ... 5 Nästa