Musikaliska fåglar

För sex år sen fotograferade jag de här fåglarna i Istanbul.
Jag tycker att det ser ut som ett notblad till klassisk musik. Kan det vara Mozarts Rondo alla turca?

Någon som kan spela stycket?

En till tjej i bomullen

Ett till foto jag tog i turkiska Pamukkale för åtta år sen. (Det förra finns i inlägg Ett riktigt lyckat foto. En liten detalj bara...)

Precis som det förra fotot är det här från tiden när fotointresset hade börjat vakna, men jag hade i stort sett inte lärt mig något i ämnet. Att fotot ändå blev någorlunda bra skyller jag helt på kamerans automatik och nybörjartur. Kameran var för övrigt en liten vattentät kompakt, en Pentax Option W20.

Jag tyckte om fotot redan när jag såg det i datorn första gången, men tyckte att det såg lite för blekt och avslaget ut. Jag försökte efter bästa förmåga att justera till det i Elements och fick det bättre men inte bra. Jag har senare med mera kunskap och erfarenhet försökt igen och kanske fått det lite bättre, men fortfarande inte som jag ville ha det. Nu har jag skaffat Lightroom, och i helgen testade jag att justera det fotot igen. Nu blev jag nöjd! Kanske är det egentligen lite för blått, men jag gillar att samspelet mellan kyla och värme.

Kvinnan är för mig helt okänd. Hon råkade bara stå där och ha det som jag tycker gör hela bilden, en orange scarf.

Ett riktigt lyckat foto. En liten detalj bara....

Ett av mina gamla foton som jag har hittat när jag gått igenom samlingen med lite mer erfarna ögon. Det är åtta år sen jag tog fotot. På den tiden hade fotointresset precis börjat vakna och jag hade nog inte blick för att se vad som kan bli bra på bild, förmågan att titta efter bättre bildvinklar, placera huvudmotiven i rätt position och invänta rätt ögonblick. Märkliga saker som skärpedjup och exponeringskompensation hade jag aldrig hört talas om. Ibland blev det rätt bra ändå, mest tack vare automatiken i kameran och ren tur.

Fotot är taget i turkiska Pamukkale. Klipporna ser ut som bomull. Det turkiska ordet för bomull är pamuk, så jag är inte den första som gör den kopplingen.
Fotot är ju riktigt bra. Exponeringen är bra, skärpedjupet bra, kvinnan rätt placerad. Men varför, varför kunde jag inte ha väntat tills den för mig okända kvinna vände sig om och tittade ut över dalen? Nu ser hon bara jättefel ut i ett i övrigt bra foto.

Jag hatar min kamera! (Varning för Samsung)

En av dem. De andra gillar jag. Mycket. Men den här Samsungen... Usch! Ändå använder jag den ganska ofta.

Jag köpte den som en ersättare för en annan Samsung kompaktkamera som jag verkligen tyckte om och fortfarande saknar. Det var en rejäl, flexibel, lättjobbad kamera med bra bildkvalitet. Kort sagt en mycket trevlig kamera att alltid ha med sig. Tyvärr fick den en smäll och gick hädan.
Jag beställde en ersättare på nätet. Den hädangågna kameran fanns inte längre att köpa ny, trots att den var mindre än ett år gammal. Jag beställde istället den som jag  trodde hade ersatt den gamla kameran i sortimentet, en Samsung WB800F. Som en bonus passade batteriet från den gamla, så jag fick ett extra "gratis".
När jag fick hem den blev jag väldigt besviken. Den gedigna kvalitetskänslan i min gamla hade förbytts i smäckig plast och kameran kändes mest som en billig leksak.  Den var dock ungefär lika kompetent och flexibel som den gamla, bildkvalitén ungefär densamma och den hade lite smartare menyhanterande, så jag bestämde mig för att inte skicka tillbaka plastprylen.

Det är den här som gör sitt bästa för att jag ska slänga den i väggen.

Det är dock inte den smäckiga känslan som gör att jag hatar den kameran. Det är en "finess" som gör mig vansinnig. Kamerajävlen lägger in bildtext SAMSUNG CAMERA PICTURES i varenda foto. Jag har letat desperat i kamerans alla menyer för att stänga av eländet utan att hitta något sätt. Jag har letat i manualer utan att hitta något. Jag har varit i telefonkontakt med Samsung support utan att hitta ett sätt att slippa texten. Jag har pratat med Samsungfolk face mot face om den förbannade texten och fått veta att problemet inte är att den finns där, utan att jag inte vill ha den. Men va fan!!??

Jag blir förbannad varje gång jag öppnar ett foto i Lightroom eller Elements och ser den förbannade texten, och mer än en gång har jag på fullt allvar tänkt kasta bort kameran.
Jag kan visserligen ta bort texten med Lightroom eller Elements, men varför ska jag behöva göra det? Varför ska någon som inte ens var med och såg vad jag fotograferade skriva bildtexten? Vad blir nästa steg? Står det COPYRIGHT SAMSUNG CAMERAS i exif och Samsung anser sig äga mina foton?

Att jag ändå använder den irriterande Samsungkameran beror på att jag inte har någon annan som passar bättre som alltid-ha-med-kamera och resekamera. Bortsett från den fruktansvärt störande texten gör den faktiskt sitt jobb ganska bra.
Med förhoppning om att hitta en ersättare utan störande text köpte jag en Panasonic avancerad kompakt med stort zoomomfång. Rejäl och tung, lättjobbad, känns verkligen som en riktig kamera, men bildkvalitén är minst sagt urusel. Mycket brusiga foton även på lågt ISO. Den kameran står hemma och används inte, men jag hatar inte den. Den jävlas inte med mig avsiktligt, den är bara en dålig kamera.

En sak är säker: Jag kommer aldrig, aldrig aldrig någonsin mer att köpa en Samsungkamera! Jag tycker också att alla andra fotografer som tar foto på allvar också ska undvika det märket!

Ao Nang februari 2015. Del 5: En pratande stare och mina första fundives

Måndag 23/2

Över 40 grader varmt. Jag strosade runt med kameran i det sköna vädret. En promenad åt "fel" håll från hotellet, d.v.s. från stranden, gav en del intressanta fotomotiv.

Först frukost och lite läsning på en malaysisk restaurang nära hotellet.

En liten bensinmack.

En ännu mindre bensinmack. När får vi se Happy Oil konkurrera med OKQ8 i Sverige?

Inte långt från hotellet sålde man burfåglar i alla möjliga former och färger. De flesta skygga, men den här pigga beostaren ville komma så nära som möjligt. Den pratade också, men bara på thai så jag vet inte vad den sa.

Det fanns ett par verkstäder där man servade motorer till longtailbåtar.

Promenad in till Ao Nang på kvällen. En riktigt chilistark green curry och sticky rice med färsk mango till dessert.

Den här fina bussen stod parkerad nära stranden.

Vägen som går längs Nopparattara Beach.

Tisdag 24/2

Dykutflykt med Kon-Tiki till Shark Point och Anemone Reef nära Phi Phi Island. Deras ordinarie båt var på varv, så det var en tillfälligt inhyrd båt med lite mera traditionellt utseende som vi hade.
Jag dök tillsammans med en tysk och en kines, och svenska Carolina ledde vårt lilla team. Härlig dykning! Nu började det verkligen funka med balans och bouyancy, och jag började känna mig lite så där svävande som det ser ut när man ser andra dykare på TV.
Vi simmade genom enorma stim med tusentals gula fiskar som rörde sig som en tornado. Bland allt vackert och intressant vi såg fanns Tigertail Seahorse, Fimbriated Moray Eel, nakensnäckor, Sand Lizard Fish, Blue Sea Star, Bearded Scorpionfish, Giant Trevally och Yellowback Fusilier.
Det var egentligen tre dyk på den här utflykten, men ett gick till ett vrak på närmare 30 meters djup, och så djupt får jag inte gå med mitt cert. Nu var jag som djupast till 18 meter.

Vi hade en systerbåt till den här.

Här kommer longtailbåten för att köra in oss till stranden.

Från stranden åkte vi pick-upflak till våra olika hotell.

Papayasallad och Panagcurry på kvällen.

Onsdag 25/2

Hotellägaren skjutsade mig till flygplatsen med sin bil tidigt på morgonen. Jag använde de sista bathen till kaffe, flaskvatten och några presenter på flygplatsen.

Hotellets katt hjälpte som vanligt till med att vakta receptionen.

Det första jag slogs av när jag hade landat i Sverige var inte av kylan utan bristen på färg. Allt bara grådaskigt och murriga mörka färger. Usch!

Sammanfattning

Det här var nog den bästa resa jag har gjort. Jag har besökt mer udda länder och sett intressantare platser, men det var just sett. På den här resan har jag upplevt. Dykning var den självklara höjdpunkten, men att simma, bada, paddla, leta snäckor, gå i djungeln (även om det var på stigar) och gå alla trappstegen upp till tigertemplet var också något jag verkligen tyckte om. Det var faktiskt inte ens första gången jag besökte Ao Nang, men det var den här gången blev en verklig fullträff.

Tyvärr riskerar resan att bli dyr i efterhand. Nu bara måste jag ju ska utrustning för att kunna dyka lite på hemmaplan. Fast det får bli lite i taget... Och en kamera med undervattenshus måste jag ju också ha. Nästa gång vill jag kunna fotografera allt vackert när jag dyker. Den lilla vattentäta kamera jag har duger bra vid snorkling, men mycket djupare än så ska den inte.

Nästa gång hoppas jag komma till Similan Islands. Jag har snorklat där för många år sen, och nu vill jag givetvis dyka där. De ställen jag har dykt på under den här resan var fantastiska, men som jag minns det så är Similan ännu bättre.

<  Del 4