Desarmering av handgranat under vatten

Några dykare i Leksands Dykarklubb hittade en handgranat i närheten av bron i Leksand för några dagar sen. De märkte ut platsen och kontaktade polisen som i sin tur anlitade experthjälp från Marinen. Av en ren händelse råkade jag komma ner till kajen när de höll på med desarmeringen.

Signalflagga A hissad. Betyder att dykare finns i vattnet.

Här kommer killarna som har rekat och fotograferat. Granaten låg på 8 meters djup. Om den var skarp eller inte gick inte att avgöra.

Det var väldigt strömt i älven så killarna på hjälpte till att dra in dem till lejdaren med ett rep. Kameran i UV-huset var en Canon G15.

En laddning med 2 hg sprängmedel och en rejäl vikt gjordes iordning.

Dykarna går i vattnet igen med sprängladdningen.

Uppe igen. Spolen med tråd till utlösningen skymtar bakom ett ben.

Efter att noga ha kontrollerat att inga båtar befann sig för nära utlöstes sprängladdningen. Det blev en rejäl knall, men inte mycket syntes på ytan. Vattnet dämpade sprängkraften.

Dykarna var i en tredje gång och konstaterade att handgranaten var oskadliggjord. Det känns bra eftersom vi passerar stället flera gånger om dagen med M/S Gustaf Wasa under sommaren. Inte för att jag tror att den utgjorde någon allvarlig risk för oss, men det känns ändå inte bra med sprängämnen under fartyget.

Fornbybanken på 1930-talet

Inte riktigt 1930-tal. Jag tog fotot tidigare idag. Jag hade turen att passera förbi Fornbybanken med M/S Gustaf Wasa precis när en A-Ford (tror jag) passerade. Att inte vägbanken samtidigt var full med moderna fordon och husvagnar måste betraktas som en sensation. Ett skott, sen var minneskortet fullt. Slarvigt!

Fornbybanken är en vägbank som byggdes redan 1893 mellan byarna Sundsnäs och Fornby nära Siljansnäs. Den förkortade vägen mellan byarna från ca 10 km till 1 km när man slapp ta sig runt hela Byrviken.

Efter kvällskryssningen

Ett foto som någon hade tagit från den gamla landsvägsbron i Leksand var ett tag synligt på Facebook. Det föreställde M/S Gustaf Wasa när hon precis hade lagt till vid kaj i Leksand efter kvällskryssningen. Vi tänkte fråga om tillstånd att använda fotot på Gustaf Wasas Facebooksida, men då kunde vi inte hitta det igen och vi visste inte vem som hade tagit det.
Inspirerad av det fotot bestämde jag mig för att ta ett eget med samma motiv. Efter att ha lagt till i onsdags kväll lämnade jag alla lampor och lanternorna på och tog kameraväskan och gick upp på bron.

Jag hade inget stativ, men fick ganska bra stöd på broräcket.
1/30 sek, F 2.8, ISO 3200. Lite justerat i Lightroom. Ljusskylten blev totalt utbränd. Inget går att justera fram i den. Jag inser efteråt att jag borde ha haft stativ och tagit flera exponeringar för att göra ett försök med HDR. Jag har inte testat förr, kanske dags nu.

Fotot la jag ut på Gustaf Wasas facebooksida, som ju var tanken från början. Det blev snabbt lite av vad Aftonbladet skulle ha kallat klickmonster med nästan 600 gilla och 22 delningar på två dygn.

Håller bron?

Den gamla landsvägsbron i Leksand byggdes 1924-25. Det sägs att den var Sveriges näst längsta gjutna bro när den stod färdig.

Vid flera tillfällen under årens gång har man testat brons skick. Den har klarat sig med beröm godkänt varje gång. Nu är man igång med tester igen. På kvällarna stänger man bron för trafik för att kunna jobba i lugn och ro. Bland annat säger man att man ska man mäta brons rörelser under belastning. Jag skulle tro att det mänskliga ögat inte ser någon rörelse alls, men man har nog känsligare mätinstrument än mänskliga ögon.

I går kväll när vi kom nerför älven med M/S Gustaf Wasa och skulle under bron höll de på med sina tester. Några knallgula arbetsfordon och några gubbar på bron bara. Eftersom bron har varit stängd för tung trafik i många år, hållfastheten behöver testas och bron såg vek ut i jämförelse med bilarna så undrade man ju... Man vill ju inte få en traktor i skallen.

Fast det är klart att den håller! Om inte annat så skulle inte fordonsförarna som är inblandade i testningen ha kört ut om det var den minsta tvekan.

Rundresa i Vietnam 9: En cykeltur i och utanför Kon Tum

Måndag 23 december

Vi gav oss ut på en cykelutflykt med hyrda cyklar i ganska varierat skick. Vi fick med oss en lokal guide som både var kunnig och pratade mycket bra engelska. Vi började med att cykla ut från Kon Tum rakt ut mot landsbygden utanför för att besöka byar med olika etniska minoriteter.

Branta backar gjorde att vi fick leda cyklarna ibland.

Vi fick till och med bära cyklarna ibland.

I sandslänterna  på sidan av det som föreställde väg fanns hål rakt in på flera ställen. Jag anade att något djur gjort dem, och mycket riktigt berättade guiden att det var "rat snakes". Efter lite googlande vet jag att såna ormar inte är giftiga, men ser ruskigt farliga ut ändå. Dessbättre råkade vi inte på någon under utflykten.

Efter några rätt jobbiga kilometer kom vi fram till en by med ett högt bambuhus av den typ vi såg på museum i Hanoi, fast här var huset "på riktigt". Det användes som ett slags gemensamhetshus, kanske motsvarande en svensk bystuga.

Bambuhuset ser verkligen originellt ut. (Foto: Eva Cedergren)

Inne i bambuhuset fanns givetvis en plats till farbror Hos ära. Ho Chi Minh alltså.

Torr bambu och vass brinner nog fint när det börjar fräsa i den här onödigt spännande elinstallationen.

En rejäl gonggong av en lastbilsfälg väcker nog byn när det behövs.

Bybefolkningen använde lämpligt transportmedel för vägarna i området.

Byborna höll på att tillverka julpynt. Det här var ju dagen före julafton i ett kristet området.

Propellrarna var nog mera leksaker än julpynt.

Byn hade egen kyrka.

Vi cyklade vidare till en liten by vid en flod med brunt vatten, som sakta rann genom landskapet. Vi käkade lunch i en enkel bambuhydda.

Här uppe åt vi lunch.

Efter lunchen cyklade vi tillbaka mot staden Kon Tum.

Äntligen lyckades jag få ett foto på folk som arbetar på fältet. Jag har dock sett massor av bättre fototillfällen genom bussfönstret.

Vi fick dela vägen med boskapen.

Vi cyklade över en miniatyrvariant av Golden Gate Bridge.

Även i utkanten av stan förekom boskapstrafik.

Inne i staden Kon Tum besökte vi träkatedralen och marknaden. Överallt fanns mer eller mindre groteska julkrubbor i magnumformat och annat jättestort julpynt.

Träkatedralen var en imponerande byggnad.

Julpynt vid kyrka.

Markanden var nästan lika kaotisk som den i Hanoi. Här fanns det mesta att köpa. Levande fisk och fjäderfän, otäcka fällor, frukt och grönsaker, kött, plastmattor, väskor och ryggsäckar, kläder, verktyg...

Det här verkar vara avsett att ätas.

Usch! Använder man verkligen sån här otäcka saker?

Om man sitter en bit ut i gatan och hindrar trafiken kanske man får sälja mer torkad fisk?

Symbolen är många tusen år gammal och har inget med nazism att göra här. Men visst hajar man till...

På kvällen var vi några som lyckades hitta en riktigt fräsch restaurang, men språkkunskaperna var inte lika imponerande. "Seven bills" blev på något vis "seven beers".

Julpuntet på kyrkan ovan syntes bra i mörker också.

< Del 8  -0- Del 10  >